Inatt dog min älskade lilla kanin bara ett halvår gammal.
Hon hade varit på rymmen i torsdags och råkat ut för nåt för hon var sig inte lik efter det. Igår verkade hon piggna till när vi tog in henne men i morse när vi vaknade hade hon somnat in
Hon var "min" kanin och jag som aldrig ansett mig som sjåpig när det gäller djur har gråtit ögonen ur mig...

http://www.odla.nu/album/data/tesa/tb_1075_p7999.jpg

Hej!

Stackars dig, det är jätteledsamt när något sånt händer. Trots att "djur bara är djur" har de en förmåga att komma en nära känslomässigt. Min hund är sjuk just nu och har troligtvis inte så långt kvar så jag förstår precis hur du känner dig. Jag är ledsen varje dag men försöker samtidigt njuta av tiden med honom.

Med kram från Susanna

Hund,kanin, katt, eller fågel, vad spelar det för roll, djur som djur.
Vi älskar dom och fäster oss vid dom och det är fullt egalt att sörja.
Jag blev mycket ledsen när våra undulater dog. Det är väl inte storleken på djuret som avgör om det är värt att sörja.

Jag känner med dig, det är hemskt att mista en kär kamrat.
Jag har själv en hund som är 12 år och som är ganska skröplig. Det är nog inte så långt kvar, men kanske, kanske en sommar till på hennes älskade sommarstuga.

Det var syn att din lilla kanin gick bort,det är en kär familjemedlem man missa och saknar.Min hund Olivia är 12 år nu,men som tur är hon pigg än så länge,jag hoppas att hon hänga med ett tag till.För två år sedan misste jag min älskade hund Fina jag saknar henne än i dag.Jag förstår hur du mår.
Kram Renate

Många tröstekramar från mig
Inte är du "sjåpig" det är helt naturligt att sörja en förlorad vän

Ingen tröst just idag men.... kanske skaffar du en ny så småningom
så gjorde dottern när deras ettåriga kanin plötsligt dog.

Förstår att det är ledsamt i dag...men tillåt dig sörja


Mina barnbarn har varsin kanin och en katt alla tre är kompisar..
men förra året dog en kanin som var så söt, för den ene lille killen och
han va otröstlig...men så fick han en ny..han glömmer inte den första för de

Tröstekramar

Nä, nån mer kanin blir det inte här tror jag. Mellon var "min nya" efter att dotterns kanin dog för ett o ett halvt år sen. Dom är så känsliga att det är stor risk att det händer igen och jag tycker att det är så jobbigt när det sker.
Det blir väl ev. en hundvalp till våren men det blir inte samma sak ändå för mig eftersom jag inte tål hundar. Inte katter heller så min underbara katt Ravelli kan jag bara titta på och kanske klappa med foten. Med kaninerna har jag haft "den där bebisgrejen" som min dotter så klokt uttryckte det.

Vi har begravt Mellon idag och det känns inte så jobbigt längre men visst är det tomt att gå i lagårn och buren är tom.

Tack alla, för era ord och jag vet att det inte är sjåpigt att sörja djur men det är väl så att jag inte brukar fästa mig så mycket annars

Någon tänkare har sagt att "Djur är också människor" och så känns det oxå, när någon älskad familjemedlem går bort, vare sig den är fyr- eller tvåbent!
Tröstekram från mig!
Sylvia

Stor varm kram från mig som en ringa tröst. Det är så jobbigt att sörja, men viktigt tror jag.
Vet flera personer i min närhet som skulle ha så mycket att ge ett djur men de vill inte det därför att det är så tråkigt när det går bort.

Har lite svårt att förstå det. Min älskade Mehlie (Cocker Spaniel) är 13 år, och jag hoppas jag får ha henne över sommaren åtminstone. Men när det än händer har jag ju fått ha massor av timmar, dagar etc med henne. På sätt och vis finns hon ju alltid kvar. Varje älskat djur lämnar ett avtryck i våra minnen!!