I går träffade jag på en liten huggorm på gräsmattan ganska nära huset. Den var ca 25-30 cm lång och låg kvar så länge att jag hann hämta kameran och ta en bild. Av teckningen att döma var det antagligen en hane.
Kan det vara en unge från i år ? Och ska jag i så fall förvänta mig fler små ormar ? Jag har en naturtomt på 9.000 kvadrat, som jag bland annat delar med älg, grävling och vildsvin så det kan inte bli fråga om att städa så att ormarna vantrivs och flyttar. Jag har en kopparödla som brukar bo i komposten. Bor huggorm och kopparödlor på samma typ av platser ?
Jag vill gärna veta vilka platser jag ska se upp med. Eftersom jag inte kan vara på landet så ofta har jag accepterat fredlig samextistens med alla djur utom getingar och bålgetingar .

Huggormar brukar bo i stenrösen eller liknande, där dom kan krypa in och ligga skyddade. Men dom behöver mycket värme, så särskilt under vår och höst ligger dom gärna och solar ute på någon varm sten

Vill man bygga ett bra ormbo kan man ta en bit korrugerad takplåt och lägga på marken. Då kan dom krypa in under den, och får värme från solen som skiner ovanpå. Nästan varje gång man lyfter på någon gammal takplåtsbit finns där orm.

Vill bara säga att bålgetingar är väldigt fredliga insekter så låt dom få leva, de gör ingen skada.

Härligt med huggorm, grattis! Här är de i princip utdöda tyvärr.
Hade samma tanke som Gunilla, bålgetingarna ska du vara glad för! De tar getingar, vi har alltid bålgetingar och besväras så gott som aldrig av getingar. Bålgetingarna är ju fredliga och intresserar sig inte för saften och tårtan heller. Låt dem vara så ska du se att du slipper getingar!

Jo, jag vet allt det där om bålgetingar.. problemet är bara att jag blir tre år när jag ser eller hör dem. (Man skulle ju tycka att det borde gå att vara rationell vid 60, men icke)
Förra året började de dessutom bygga bo utanför balkongdörren och det var ren tur att jag upptäckte boet innan det kom i kläm ... Nej , ge mig en hederlig huggorm i stället !

Jaha okej. Fobier är inte rationella.

Så här såg det ut när jag skulle byta hängrännor och stuprör förra sommaren/hösten. Det var bara att avbryta arbetet.

[attachment=52197:goatings.JPG]

Jag är måttligt förtjust i ormar fast är inte lika rädd för dem som jag var när jag växte upp men jag vill ändå inte ha en i sängen tex. Min tidigare "ormskräck" beror nog på min mammas nästan hysteriska inställning till ormar under min uppväxt, hon kunde inte ens se en orm på TV utan att må fysiskt dåligt och sådant smittar av sig. Har sett många ormar under mina kanotutfärder och det berör mig inte längre utan jag tycker bara att det är roligt att se dem. På ett ställe där jag brukar gå iland bodde det ormar i håligheten under rötterna till en björk och flera ungar tittade ut och vispade med sina pyttesmå tungor vilket såg rätt kul ut. Några dagar senare hade någon täppt igen håligheten med grus och sten vilket jag tyckte var synd och sedan dess har jag inte sett några fler ormar där.

Sedan till ett annat spörsmål som iof. sig har med huggormar att göra, många kallar ungarna för äsping men enligt min uppfattning så är det honan som heter så...

Det finns rätt gott om getingar där jag håller till, men dom är snälla och fredliga. Som igår när jag var vid torpet och klöv ved, och det surrade allt högre och högre. Jag funderade vad det kom ifrån, det stod ju ingen lind där och några andra blommande träd finns inte nu. Plötsligt inser jag att det finns ett helt moln av getingar runt mig, tydligen har dom byggt bo i vedhögen cirka en meter ifrån där jag stod och nu hade dom blivit irriterade på att jag kastade dit mer vedträn. Men ingen stack mig eller var aggressiv, dom bara surrade. Likadant var det i fjol med, massor av getingbon överallt, men dom är inte ett dugg aggressiva. Finns det getingsorter som sticks mindre än andra?

Angående äsping så är det dialektalt om det menar ungarna eller honorna. Här på västkusten är det ungarna.

I min ordbok står det huggormshona.

Mina getinger var definitivt inte fredliga, klädde på mig regnjacka med uppfälld huva och hade en tyllgardin över huvudet men de kröp in i handskarna och stack mig ändå de j*klarna. Tog flera månader innan besvären i vänsterhanden försvann och jag är ändå inte allergisk mot insektsbett/stick.

[attachment=52202:tyll.JPG]

Grannen fick sig ett gott skratt åt min mundering i alla fall.