…

Mycket av det du skriver känner jag igen mig i... Även jag har alltid haft ett stort andligt behov men får inte mina egna känslor och upplevelser att passa in i någon form av organiserad religionsutövning, och jag står verkligen inte ut med den uteslutande "det är bara vi som har rätt"-inställningen som i princip alla religioner har. Om man säger så här, jag tror inte att Gud är så egoistisk och småaktig att h*n bara skulle acceptera en om man tror enligt just en specifik lära, utan att det som räknas är hur man är som människa, ens egen känsla för rätt och fel och hur man ser på resten av världen.

Får jag frågan så svarar jag oftast att ja, jag är kristen. Men... ska man vara noggrann så är ju en av grundstenarna inom kristendomen att det ENDA sättet att bli frälst, komma till himmelen eller vad man nu vill kalla det, är genom att tro på Jesus Kristus. Och det tror jag verkligen inte! Skulle alla otroligt godhjärtade underbara människor i andra religioner vara evigt fördömda bara för att de inte tror på just Jesus? Nej, så dum tror jag inte Gud är. (ursäkta om någon tar illa upp av min formulering!)

Så jag, liksom du silos, har funnit MIN andlighet inte i någon organiserad religion, utan i mig själv, mina egna känslor och upplevelser. Jag kräver inte av någon annan att tro. Tror inte det hänger på det, utan på hur du är mot dig själv, dina medmänniskor, naturen, djuren, hela världen...

Så tycker jag.

Godmorgon Silos,

Läste ditt inlägg, samt den respons och stöd jag fått av dig ska du ha tack .....

Min väg började också där bland olika terapeuter, healers och medium, men jag kände mig inte riktigt hemma, men det var roligt att gå på föreläsningar.

Jag träffade den ene stollen efter .... tänkte, att OK, de tror på det eller annars har man skaffat nån kunskap och nu säljs det med ordentliga arvoden.

Även jag har burit med mig min tro till Gud, men det har inte lett mig till kyrkan, utan som barn, trodde jag att hans finns även för mig och vi har det innom oss. Sedan är det helt annan sak hur man förvaltar det.
Jag har som ständig läxa från de 4-5 årens utbildning att minst varannan dag den speciella meditionsformen som Terry kör med. där möter jag dom som är sändebud fr. gud och därifrån får jag min info och kan möta den enorma kärleken som han har till allt som lever här.
Terry kallar inte detta som att vara andlig, det är man och har mött elever som inte har klart för sig med detta om andlighet. Det är vad du är innom dig själv. Meningen är att inte börja en dyrkan av någon levande person eller religion.
Innom mig finns det som jag litar på och när jag behöver "komma högre i energierna" för att möta avlidna anhöriga, så det påänterade han jämt ---- att då är ni på helig mark, var ödmjuk och glöm inte att tacka, för detta är en privilegium som ska användas med varsamt och kärleksfullt.
Även att man har fått styrning i sitt kall, glöm inte att det är just denna grupp medier och healers som kommer att fara illa av andra som inte delar åsikter eller tycker att det är nonsens, så är det en stor läxa att bära hela livet. tro inte att ni blir heliga att gå i tofflor och ha en kaftan ... det är skydd mot din egen sårbarhet och viljan att bevisa att nog är jag helig i lila skjorta ..... vi fortsätter att dela med oss, men maken vill ut och segla, så jag ser era svar senare. Den som är utan skuld, kasta första stenen, detta har jag velat säga när jag har mött rent av elakheter i detta ämne. Ha er åsikt, men som sakt var .... Fuchian ...

TILL ENY,

Jaa, du hann innan mig, men vad gör det. Ämnet handlar ju om våra inre värderingar och den kraften alla har från den högste.

Jag tar avstånd från olika new age grupper som har och fortsätter jaga mig att visa bevis. Tyvärr så funkar det inte. att man inte lär sig!

Jag har upplevt så enormt mycket under denna livstid, men var redan förberedd fr. mina tidigare liv.

När jag tar emot sörjande och mötet sker mellan dessa genom mig, så jag kan inte alltid hålla mig neutral som man har lärt sig, utan jag känner den smärtan mellan en anhörig och den som gått över, då trillar också mina tårar.

Jag har muslimer och fr. alla kulturer som söker mig, mest för kosmisk healing, då dessa människor är sådana att inte direkt beröring, men den kosmiska funkar bättre, för jag mediterar strax innan och ber om hjälp till den som ska komma till mig.

Tro, eller ej, men när jag har bokat tid till andekontakt så då kommer anhöriga redan på natten, även att jag har bett om att inte få dem. Jag vill inget veta om den som söker mig, då blir det med som ett tomt pappersark som börjar fyllas under tiden klienten är hos mig. Efteråt mediterar jag mig ner till här och nu, för här ska jag ju leva som vem som helst. ..... fr. Fuchian ...

Det är typiskt för människorna att säg:JAG VET BÄST,VI VET BÄST;VÅRAN RELIGION ÄR DEN SANNA och så vidare och med allt annat med:jag jag jag jag....jag jag tror att vi lever i ett jagiskhetens guldålder eller hur jag nu skall uttrycka mig.
Förr i tiden sa människorna om sig själva:en får inte klaga etc...eller det var kanske i Flen som jag hörde det?....

Inte tror jag heller att Gud är egoistisk:Jesus sa jo att du skall vända andra sidan till om någon slår dig,älska dina fiender etc...

Det finns mycket att fundera på i dessa sammanhang....

Tror inte på någon Gud och tillhör inte någon kyrka . Har inte sökt något , varken hos den " vanliga " kyrkan eller några " sekter ". Har varit hos medier som sagt saker som de aldrig kunnat veta eller räkna ut men jag är inte i alla fall övertygad om ett liv efter detta osv.

De människor som jag träffat och som tillhört någon kyrka eller " sekt " har till 90 % bestått av sådana som slagit sig för bröstet och mer eller mindre skrikit ut " Se på mig , jag är bättre än andra för jag tillhör kyrkan xx eller " sekten " yy. Den som inte tror eller går att övertyga tar jag avstånd ifrån ".

Vad jag " tror " på är de mänskliga rättigheterna, http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_...3%A4ttigheterna.


Där finns min personliga övertygelse om hur vi ska vara för att må bra själva och hjälpa andra att få må bra. Naturligtvis kan man aldrig leva upp till detta ens till 50 % men att ha det som rättesnöre är inte fel .

Känner bara till en liten liten bråkdel av alla de religioner/sekter som finns men de flesta av de jag känner till har ändå budskapet att man ska respektera andra människor . Inget dåligt budskap tycker jag , falerar där själv , men det är det budskapet jag tagit fasta på .

Vassegod

Tänk att det finns så många stollar i det här områden,kan det vara för att det inte går att bevisa?!
Och det är synd att de andra ärliga healers och medier får skit för att andra ljuger och dessutom tar grovt betalt för sina lögner!!!

Att vara på helig mark är underbara ord!
Inte blir man andlig av kläder!

Människor som kastar sina stenar hej villt till höger och vänster kan tyvärr inte bättre och även de är precis som de skall vara i sina liv!De håller på att lära sina livsläxor,precis som alla de som anses goda,det är ingen skillnad där!

Underbart att ni kan segla!!!

Det är mänskligt att tvivla som att tro, vi har dessa delar innom oss. Många gånger är det så att den som syns minst gör mest till sina medmänniskor.

Jag besöker kyrkor när jag är utomlands pga mitt intresse för historia och alla de enormt vackra sakerna som man kan få se, men någon gud finns inte där om inte människan själv visar empati och kärlek till sina medmänniskor.
Det är min tro, även att jag blir nästan av dessa sk. "Upplysta" som säger rent ut att hur kan jag ha min healing och mediumskap när jag inte har blivit "upplyst". Oftast handlar det en gäng äldre kvinnor som samlas kring en "upplyst" person som fått sin status fr. indiska gurun.
Dessa höll på att sapotera mig under min utbildning när jag behövde frivilliga träningsklienter.

Jag bad i min ensamhet om hjälp uppifrån och efter ett par veckor senare fick jag mer än nog av personer som ville komma för mina läxors skull. Va Tacksam man blir ...... Fuchian ....

Hej SILOS, det var så lite, ville bara belysa hurudan denna branch kan vara, och jag förstår dom som blivit lurade av dessa olika sorters och arters okunnighet och deras gödsel av sina egon.

Jag hann skriva lite av detta i min föregående inlägg.

Det är verkligen viktigt att respektera den heliga marken man har fått tillgång att komma till och man lär sig mera hela tiden och det slutar inte när jag lämnar jordelivet, det fortsätter och den meningen är att kunna vända detta negativitet vi gör mot Moder Jord till det positiva plats att leva i.

Väntar fortfande på segelturen ...... ... Fuchian .....

Kan det vara generna öster ifrån som gör att ni verkar så lika fuchian och Silos?

Hej STINTAN,
Det var ju en intressant iakttagelse och det kan man inte veta, men på något vis klickar det mellan vissa personer mer än hos andra, kanske en tidsfråga? Vi har inte gått in med varandra på personligt plan så därifrån kan jag inte säga vad som gäller. Men vi är inte ense i allt vi skriver, men respekterar som sig ska,
Vi får se, Stintan, vad det leder till ...... .... Fuchian ...

Bara en liten fråga till er som anser att det finns en gud men samtidigt förkastar olika religioner. Hur får ni ihop det? Det är ju bara genom olika religiösa texter, bibeln, koranen, toran, mm, som det talas om en gud. Givetvis också andra böcker men alla dessa stöder sig på de nämnda. Grunden till gudstron måste komma nånstans ifrån. Själv är jag övertygad ateist men vill gärna förstå hur andra tänker.

Du kan se det som en förnimmelse av "något". Upplevelser som är svåra att beskriva med ord. Ut ur dom upplevelserna kommer religioner för att beskriva det för andra.

Eftersom du inte har dom upplevelserna, (eller förmodligen har du dom men ser dom som inget märkvärdigt) så är du kanske övertygad om(?) att folk hittar på när dom talar om Gud. Ett feltänk, för det är en realitet för ett flertal.

Jag har dessa upplevelser eller förnimmelse av ett "större medvetande" som jag får exempelvis vid meditation. Eller exempelvis när jag går så upp i något att jag uppslukas helt av nuet och allt står still och blir oändligt. Det senare är något som jag tror de flesta upplevt någon gång.

Etiketten "Gud" är ett samlingsnamn för det. Ibland blandas det in en skapande Gud i det hela som jag ser som ursprunget, innan världen kom till. Skapelsen är då Gud i sitt medvetande flyttade sig och skapade en rörelse för att kunna betrakta sig själv.
Vill man riktigt ställa till det för bokstavstroende som tror på en skapande Gud kan man fråga -Men vem skapade Gud? Vad fanns innan Gud?

Jag tror exempelvis att du egentligen är närmre med din ateistiska tro, än bokstavstroende religösa, att kunna se igenom den dualistiska verkligheten och se världen som den är.


Blev du glad att du frågade?

Gossen Ruda,

Jag tror att det mesta handlar om kyrkan och det som bibeln ger. Det finns många olika sätt att vara kristen och troende, men alla går inte till jyrkan på söndagar och slår sig på bröster --- se, hur religiös jag är! --
sedan kan man träffa samma skitstövel med de mest konstiga och otrevliga mot andra under vardagen.

Det köper jag inte.

Jag kan svara din fråga enbart från min synpunkt och jag växte upp i en normalt religiöst hem, men jag kunde inte tro att Gud, som har gjort allt så vackert, spanar bakom min rygg att slå till när jag var olydig.
Det gick inte ihop för mig.
Sedan i skolan delade jag bänk (ej frivilligt) med den mest religiösa kvinnan i klassen och hon tog på sig 3 års arbete att kunna kristna mig och skickade bibelcitat under skolan om något föll henne inte på läppen.

Hennes stora mission var helt ogäves och under den tiden jag började med healing som smärtlindring, så var jag enl. henne djävulens avföda. Synd bara att våra män trivdes så bra ihop, annars hade jag inte velat träffa henne mera.

Den gud (eller den högste)jag litar på är den högste kärleken och del av vår skapare, och del av universum, eller dess skapare, men är det så egentligen? Det lämnar jag osagt pga att jag vet inte hela sanningen. det som jag känner, finns innom mig att det finns en högre makt och godhet.
Har inte sökt vidare i dom banorna. När man talar om Jesus, så vet dom flesta att evangelierna skrevs och gjordes om för att passa överheten att hålla folket på plats. Själve Jesus som person - ande och vad som helst tror jag är en omskrivning och förskönande bild, men vem vet egentligen hur det var med det.

Det är nog så att var och en har fått en egen fri vilja att välja, även om det skulle vara "Farbror Gud" som styr det hela.
Min tro bottnar rätt mycket av det jag är som person med lite udda kunskaper.. Bättre än så kan jag inte ge mera från min sida. Många av de duktiga medier delar denna världsbild, men det är en annan sak med dessa österländska tro som man behöver en levande och upphöjd guide att nå himlen, el vad det nu är.
Jag skulle vilja säga att det är skumt, men det kan jag inte utan bättre kunskap. Min bästa väninna var ateist och mig spelade det ingen roll, men hon dog 3 år sen, hastigt ..... och kan du tänka dig --- hon kom till mig fr, andevärlden och talade om att hennes far mötte henne och att hon blev ordentligt uppskakad av att det finns en annan dimencion, ha, där ser du, sa jag till henne, men det var inte min sak att ändra din ateistiska tro! ..... .. Fuchian ...

Gossen Ruda, tack för att du ställde en ärlig fråga utan att döma! Jag säger inte att jag förkastar alla religioner, jag menar bara att det inte är nödvändigt på något sätt att vara ansluten till en religion för att uppleva Gud eller vad man nu vill kalla det. För min är ordet "Gud" inte alls tillräckligt, men jag vet inte heller riktigt vad jag ska kalla det.

Men nej, det är inte alls bara från heliga böcker och skrifter som idén om Gud(ar) kommer. För min del är det tvärt om en egen inre känsla och upplevelse, av att det finns en kraft, ett medvetande fast inte så som vi normalt tänker oss ett medvetande... ytterst ytterst svårt att förklara. Men det viktiga att poängtera är att jag inte tror för att en bok eller präst säger att jag ska tro, utan för vad mitt eget inre säger.

Tack för svaren, de gav en del förklaringar. För min del tror jag att era upplevelser och tankar är skapade i er hjärna, fantasier som en del säger. Jag kan dock lika lite bevisa detta som ni kan bevisa för mig att det ni tror på är sant. Däremot tror jag inte att ni ljuger, ni tror på det men jag gör det inte. Det finns helt enkelt inte plats för något gudomligt väsen i min världsbild. Jag anser att vi och hela universum är en ren fysikalisk och kemisk värld, större än vi nånsin kan föreställa oss. Varför skulle en gud eller något annat väsen skapa oss att leva på ett litet dammkorn i detta ofantliga tomrum? Dessutom tog det 4 miljarder år från jordens skapelse.

Ja Gossen Ruda det har du all rätt att tycka! Som du säger kan våra känslor och upplevelser av en högre kraft vara helt och hållet skapad av våra luriga hjärnor. Men frågan är, om man börjar misstro sina egna upplevelser, vart hamnar man då till slut? Om man ständigt måste ifrågasätta allt man ser, hör och känner. Hur lycklig blir man om man inte kan lita på sig själv? Till en viss gräns, så klart!

Att förändra jaget är nog bland det svåraste man kan göra, frågan är om det är värt besväret. Tidigare var jag ganska negativ till alla religioner och dess utövare, numera accepterar jag allas tro men påverkas inte själv. Fast gränsen går där nån försöker påverka mig, då kan jag bli ganska arg. Själv går jag inte omkring och försöker få alla att bli ateister men samtidigt tycker jag det är fel att tvinga in barn i olika religioner. Barn är lätta att påverka så allt snack om gudar och religioner borde få vänta till vuxenvärlden.

Relioner har i alla tider förtryckt o straffat sina undersåtar. Kristendomen i stort har väl lugnat ner sig och genomsyrar inte samhället som förr i tiden. Islam är fortfarande en förtryckarreligion som mördar i guds namn.
Men även den kommer säkert att reformeras framöver. För mig är religion inte vad andra människor predikar, utan vad jag själv upplever o tänker. Naturen är min frälsare och kanske ingår vi i ett evigt kretslopp. Sedan finns det säkert liv på andra planeter. Vi är knappast ensamma. Finns där någon religion tro.
Nåväl alla blir ju saliga av sin egen tro och det är väl det viktigaste.

gnon49, tänk dig lite för innan du skriver, att säga att Islam är en förtryckarreligion är att generalisera något fruktansvärt!!!! Och det säger jag inte i någon form av önskan att vara pk, vilket jag oftast struntar fullkomligt i att vara.

Gossen Ruda, när det gäller barn och religion så håller jag med dig om att det är långt ifrån optimalt att uppfostra barn till att bli religiösa, oavsett religion. Därför kommer till exempel inte jag låta döpa mina framtida barn, för det tycker jag ska vara deras val! Vill dom sedan bli kristna och döpa sig så kommer jag stötta det så klart, och blir de ateister så är det självklart helt okej det också! Jag tänker inte styra dem. På samma sätt tycker jag dock att föräldrar som är ateister inte borde uppfostra sina barn till att se ner på religion, som så många tyvärr gör, utan acceptera om barnen vill bli troende. Lika villkor oavsett helt enkelt, var och en måste få bilda sin egen uppfattning. Och när det gäller folk som vill övertala en... finns det något mer frustrerande?! Oavsett om det är religiöst folk som vill omvända en eller ateister som försöker tala en till rätta så är det så hemskt nedlåtande. Jag är inte dum i huvudet bara för att jag har en andlig sida, och blir hemskt hemskt arg när ateister inte kan acceptera det. Tyvärr inte helt ovanligt att man blir idiotförklarad för att man tror. Framförallt om man är kristen. För de allra flesta har ju lärt sig att man inte ska diskriminera mot muslimer, tala illa om judendomen och så vidare. Tyvärr tycker så många att det dock är helt okej att tala nedlåtande om kristna, bara för att vi inte är en minoritetsgrupp. Har tillochmed haft vänner som otroligt generaliserande hävdat att "kristna är dumma i huvudet" eller dylikt. Inte kul. Även om jag inte är regelrätt kristen så tar jag ändå väldigt illa upp.

Jag har en djup inre tro som bot i mig sedan jag var barn,kanske beror det på att jag är uppvuxen i ett kristet hem,men min djupa tro finns kvar,inte på det gammla viset att man måste gå i kyrkan varje söndag eller att jag tillhör en församling inte alls,min tro är helt fristående och berör bara mig personligen.Att tro på gud är så himmla naturligt för mig särskillt när man lever nära naturen varge dag,fast många gånger blir man "Thomas tvivlaren" och undrar om det hjälper att tro:)men något måste man tro på !gud eller bara livet,men det är gott att ha sin tro när det kör ihop sig särskillt när man har nära vänner som drabbas av cancer,då är det gott ha något att be till eller bejaka,det lindrar själen

FNY,

Håller med dig om en del saker, som du belyser bra.
Jag blev sk. nöddöppt, för de trodde inte jag skulle överleva den förlossningen (stackars mor), men att jag har kännt redan som liten utan nåns påverkan att det finns en snäll farbror där uppe som vill mig väl. kanske kom detta ur den kristendommen som man växte upp som var svavelord om kommande straff och annat elände.

Jag la mig inte i aktivt med min dotters tro. visst fick jag frågor från henne om detta och det enda jag berättade var min barndomstro och att vi vet inte vad som finns där uppe.

Sedan iaktog jag henne när hon lekte ensam och jag kände av främmande energier, så jag märkte att min dotter har fått det jag fick, medialiteten. Vi pratade ofta om det och när vi reste i europa och min historie-intresse blev lite för mycket, så märkte jag hur hon kunde reagera orationellt ibland och jag hade gåvan att se, så var hon öppen till andevärlden.
När hon blev tonåring och ville vara ute längre med kompissar och jag kunde inte somna innan hon kom hem så satte vi ner och pratade om just hemkomsttider och hålla det man lovat. Hon kom med ett förslag --- att telepatiskt meddela mig att hon är snart hemma. Detta fungerade perfekt och jag litade på att hon skulle de vetskap om något händer och det inte finns telefon.
Sedan fyllde hon 18 år och då tyckte hon att nu vill hon coola ner den delen och visst, det var hennes beslut.
Jag gjorde samma sak kring de 20 och levde någorlunda normalt om inget hände. Min älskade gudmor fick cancer och hon ville inte att jag skulle se den skröpliga sjuklingen hon var.

Det gick nog ca 2 månader, in på mitten av oktober när jag vaknade att hon sa mitt smeknamn och jag kände doften av syrener. Jag förstod att hon hade gått bort. Dagen därpå fick jag tel. samtalet.
Likväl har jag varit med om liknande tillfällen flera gånger. Det kan inte vara slump el. kemikalierus i hjärnan, det vägrar jag tro för jag hade inga mediciner an en Alvedon vid mag- och huvudvärk.
Min mor går över nu i dagarna, men hon är nog så envis, att hon vill säga det själv till oss syskon.
Mycket snack vid kvällskvisten, men orkar inte räkna får ... de är lika svettiga som jag. ... Fr. Fuchian ...

Har man ett gott hjärta och vill andra väl !ja då har man en slags gud i sig ! att vilja gott och vilja väl är gud som jag ser det

Just precis, Motti, men oftast möter man det andra, även hur stor och god hjärtat är. Då tror jag att man ligger för långt från varandra och man kan bara visa att man inte tänker gå mot dem utan acceptera det, det räcker långt ..... .... Fuchian ...

Men om du tycker så !varför dessa påhopp på mig ?

Önskar dig allt gott Fuschia sov gott:)

Hej Motti,

Ta inte illa vid, jag ber om ursäkt och jag önskar dig en bra veckohelg ..... Fuchian ..