Vi funderar på att bli med hund. Svårt har vi att bestämma ras.
Förutom att bli familjemedlem kan jag tänka mig att den vid skogspromenader markerar kantareller.
Pudel är ju en bra ras om man vill undvika håravfall. Mitt egna får räcka.
Har någon av forumsdeltagarna erfarenhet av pudel? Berätta då lite om rasen.

Här kanske det står något intressant. http://www.pudelklubben.se

Jag har en liten vit/aprikos färgad dvärgpudel.Hon heter Nicole och är 5 år.
Det som är bra med dessa är att de inte tappar hår,de är mjuka och ser precis ut som små får.Man kan ha dem i knät eller man ska nog snarare säga man får dem i knät.De gillar att gosa och leka(min i alla fall)

Nackdelar är bl a att de aldrig kan sluta skälla och att man måste ta dem till hundsalongen för klippning.Klippning på vår lilla pudel kan ta 3-4h och kan kosta 400-500 kronor.

Jag har någonstans en bild på mina hundar(labbe o dvärgpudel) i mitt album.De heter Diva och Nicole och man kan tro att de är döpta efter deras beteende.

Grannen gick på valpkurs, verkar vettigt.

Det är ett måste

Jag tycker att du ska gå in på den länken som Nanna hänvisar till. Klicka dig fram till fotogalleriet. Där kan du se pudlar i olika storlekar och färger men också - vilket jag tycker är mycket viktigt - pudlar i andra frisyrer och situationer än den som man så vanligt ser: antingen som pälsmonster på utställningar eller som limpor i sällskap med liten tant. För här finner du pudlar som glatt plaskar i vattenbrynet, på skogspromenader, som räddningshundar och brukshundar.

För pudeln är just det, en otroligt allsidig hund, intelligent, rolig och lättlärd. Den är absolut mycket, mycket trevligare än ryktet som fjollig eller som damhund. Och detta säger jag trots att jag inte är pudelägare!

Det här med pälsen: Det stämmer att den inte fäller. Men det finns fler raser som inte fäller, om nu det är viktigt för dig. Sen finns det raser som fäller. Och det finns raser som FÄLLER!

Men en sak man ska tänka på innan man skaffar ett husdjur: alla djur smutsar ner. Står man absolut inte ut med att golven blir grusigare, att pyllor från matskålen hamnar på köksgolvet, att det droppar från munnen när hunden har druckit, att köksluckorna kan få märken efter regnväder, att djur kan bli sjuka och kräks på äkta mattan (hände mig senast igår) - finner man dessa effekter av att ha husdjur som joxiga och besvärande, då ska man överväga noga om man ska ha djur eller ej.

Nästan alla hundar har päls. (Nakenhundars hud måste smörjas in och skyddas för sol och kyla och skriver jag inte mer om här.)
Men ett viktigt övervägande om man skaffar en hund med längre päls är om man vill att den ska se rastypisk ut, vara "i päls" så att den i princip skulle kunna vara utställningsbar, eller om man inte bryr sig om detta estetiska krav utan skaffar en bekvämare och lite sportigare frisyr till sin hund.

Jag själv tycker inte alls att det är fel att klippa ner raser som har obekväma pälsar, om rasen i övrigt passar mitt sinnelag och mitt sätt att leva. Många renläriga resonerar som så att kan man inte sköta sin afghanhunds päls så ska man inte ha afghanhund. Jag tycker att vill man ha en afghan, men inte (den enormt jobbiga) pälsen, ja då håller man sin hund korthårig. Jag vet att det är som att svära i kyrkan för många, men hunden bryr sig inte. Tvärtom, långhåriga hundar som blir nerklippta blir oftast överlyckliga och spralliga, blir unga på nytt. (För övrigt rekommenderar jag inte afghanhundar till någon som inte är en mycket van hundägare, det är absolut ingen nybörjarras.)

Hundar med längre pälshår, även om inte fäller, ja dessa pälsar måste skötas ändå med att hållas fria från tovor. Dessutom drar alla hundar in smuts utifrån. Hundar som har lite längre päls drar in mer, inte bara från tassar utan sånt som har stänkt upp på buken. "Allergihundar" hundar med pälsar som anses vara lättare för allergiker att tolerera (vilket är ett diskutablet ämne) de kan bli rena allergibomberna när de drar upp damm eller pollen utifrån. Mer päls = mer skit.

Bryr man sig inte om rastypiska pälsutformningar kan man mycket väl sköta friserandet själv. Det kan bli ett trevligt bestyr mellan matte/husse och hund. Alla hundar måste lära sig att bli omskötta och alla djurägare måste lära sig att sköta om. Ovillkorligt. Man ska träna sig under trevliga former att titta på tassar och tänder, under svansen och i öronen. Det ska ingå i mysstunderna med valpen. Sen kan man börja ansa lite här och där (under lugna omständigheter) med bra och trubbig sax: med handen på hunden och en tofs mellan pekfinner och långfinger - klipp.

Jag låter alltid hunden få nosa på sax/klotång/tops/bomullstussar först för att hunden inte ska överrumplas utan vara beredd på vad som ska göras. Mina hundar blir väl inte överlyckliga av att klotången kommer fram, men de blir stillsamma.

Nä, nu kommer jag lite långt från ämnet...

Jag tycker det finns bevekelsegrunder som är viktigare än pälsen när man ska välja hundras. Ska du ha en hund till sällskap välj då en sällskapshund! Absolut inte en jakthund eller någon annan ras med specialitet. Välj hellre en mindre ras än en större. Det är lättare och billigare att äga en mellenpudel än en Sankt Bernhardshund! Jag tycker det är joxigt och lite äckligt med raser som dräglar mycket som blodhundar och basset. Sånna som är skälliga är jobbiga, som spetsar - för de är framavlade till den sortens jakt. Hundar med mycket utstående ögon, för de får så lätt skit i ögonslemhinnorna. Hundar med "tryne" bulldoggar t.ex de är sällan tysta för deras andning låter frustande.

Hundar som skäller gör det av en anledning. Jag går till den skällande hunden för att "undersöka " vad budskapet är. Det kan vara att någon har satt ut en svart sopsäck. Att någon kör moped jättelångt borta. Att någon som inte brukar vara här har parkerat en bil på parkeringsplatsen. Att katten dricker ur hundens vattenskål. Att det sitter en skata på trappan. Det finns tusen olika anledningar, många gånger begriper jag inte alls, men låtsas göra det - och hunden tystnar. Den tystnar alltid. (Sen finns det mera psykologiska anledningar: att hunden är uttråkad, stressad, rädd osv - men det är av orsaker som oftast människan själv har skapat.)

Hej!

Jag har en brun mellanpudel som är jättemysig. Visst hon skäller en del, mest för att varna oss att "nu kommer det nån, ni ser väl det?". Pudlar är väldigt intelligenta och hon har haft mycket lätt att lära sig alla möjliga tricks, vilket både hon och familjen tycker är roligt. Hon bangar inte för en lång skogspromenad och är alltid full av energi och vill gärna vara med och kolla vad alla gör.

Jag har varit iväg och trimmat henne en gång hos ett proffs och det kostade 450:-, men sedan dess har jag klippt henne själv. Det är inte alls svårt och faktiskt ganska roligt att forma olika fasoner på henne. Nu på vintern får hon ha ganska lång päls, vilket gör att hon aldrig fryser, men på sommaren klipper jag riktigt kort. Det måste vara suveränt för hunden att kunna växla med "kläderna" efter årstid, det kan ju inte en tax t ex.

Sammanfattningsvis tycker jag att pudeln är helt suverän. Det enda negativa är att hon skäller ganska mycket. Jag tror dock att jag är en stor anledning till det för jag har nog haft en tendens att stressa upp mig själv och övriga familjen, vilket naturligtvis smittar av sig på hunden. Hon hade säkert varit en lugnare hund om jag varit en lugnare matte...

Alltså, pudel är en bra hund!

Jag känner några pudlar i olika storlekar och har mycket skoj med dem när vi ses. De lever aktiva liv utan ensamhet och det verkar som att det räcker för pudeln. Enda undantaget en Kungspudel som är mer enmanshund och kräver en lång period innan den blir tillitsfull mot andra, om den blir det.

I min släkt införskaffades efter många års funderingar i julas en hund av en ras som liknar pudel i pälsen men den är lite kraftigare och 40 cm i mankhöjd. Också känd för att vilja hitta saker, bl a kantareller om man lär den det. Kommer inte ihåg namnet på rasen om inte någon säger det.

Jag tror att det SKA vara svårt att välja ras... Finns så många aspekter att tänka över, och så har man ju ofta olika preferenser i en familj också. Att kontakta en klubb för rasen och be att få hälsa på medlemmar som bor nära är något som många seriösa hundköpare gör. Min syrra besökte också träningstillfällen där hon beskådade olika raser och fick kontakt med folk som hade de hon var intresserad av.

Lite läsning om många raser finns här http://www.royalcanin.se/default.asp?pageI...eID=273&lang=da

Är det en sådan hund du tänkte på, Cilla.

Nej Cilla menar denna: Lagotto Romagnolo

http://www.hundund.de/rassen/lagottoromagnolo/