Det krälade en svart huggorm på gräsmattan jag, jag klev över den, men den var som tur var inte på grinigt humör. Men hjärtat slog lite extra. Nu är den under altanen,hoppas att den inte gillar platsen utan försvinner snart.

Usch, förstår dig precis!
Förra sommaren krälade en brun huggorm förbi min planteringshöra....jag har problem än i dag att vara där för "tänk om"...

Jag har däremot aldrig sett en enda orm på mitt ställe, mängder av ödlor inklusive kopparödlor men inga ormar. Är det grävlingen som tar dom? Där jag växte upp kryllade det av huggorm och rejäla snokar.

För några år sedan var det mycket orm här, grannens gödselstad riktigt kokade av snok. De la ägg där.
Men denna som jag nästan klev på, det var årets första huggorm, så här har de minskat. Men vi har mycket ormvråk och andra rovfåglar, så jag antar att de tar en del.Emma hund tittade bara på den och gick vidare, tack o lov.

Katterna brukar kunna ta huggorm, och det är intressant att se dom göra det. Dom står på helspänn, med 100% av koncentrationen på ormen, du kan tömma en hink vatten på dom utan att dom reagerar. Sedan hoppar dom fram, hugger klorna i ormen, och hoppar undan igen. Till slut är det så mycket hål i ormen att den inte orkar längre, och då tar dom den på riktigt och äter upp den. Undrar om denna taktik är något som ligger kvar i generna sedan den tiden de var vildkatter i mera ormrik miljö i nordafrika?

Det hade jag aldrig hört talas om. Har du sett det själv?

Om du menar mig så ja, jag har sett det flera gånger. Vi försökte få med oss katten hem, men den var som besatt, det var bara ormen som fanns för den just då. En gång tror jag vi löste det med att kasta en jacka över katten, men den blev ju ganska sur...

Har aldrig sett en katt döda en orm, däremot, flera gånger, sett dem tugga i sig orm, som en lakritsrem ungefär....

För länge sedan såg jag en sådan svart orm sola sig på en järnlock på vägen.
Det lär finnas en massa ormar i skogar här,men jag har inte sett en enda...