[size="2"]Kan någon texten till den här visan som jag hörde när jag var barn.Den handlade om en rallare, som blrv blind, när han skulle spränga En vers börjar:På Alnön jag har mina kära, min hustru och barnen de fem..............En annan vers :Och därför jag tar positivet fast veven den bränner som glöd. Här gäller att spela för livet, att vara de kära ett stöd.Kan inte titeln på visan eller vem som skrivit den.....