Är allt verkligen så där jäkla viktigt?
Måste jag göra alla saker som jag har planerat?
Måste jag ösa ur sig galla över någon oliktänkande?
Måste jag rätta in mig i ledet?
Är det fel att tycka på ett annat sätt?
Måste jag förmana vuxna som man påpekar fel hos barn?
Vad är fel förresten?
Självmarkerande saker måste naturligtvis åtgärdas. T ex vattning.
Söka reda på golvet und so weiter.
Varför hacka på språket? Det är lappri.
Varför måste jag böja mig ner och rycka upp en förgätmigej just nu?
Listan kan bli lång.
Vadan då detta grunnande?
Jo! Jag läste om kantstötta forumvänner på ett forum. De till och med kastade in handduken. Det har förekommit diskussioner med knäppa undertoner (min åsikt) på alla forum. Naturligtvis skall fel påpekas. Disputerandet överlåter jag åt blivande doktorer och professionella tyckare (politiker).
Respekt inom normala värderingar är ett måste. Visst händer det någon gång att jag vill reda ut en fråga med någon. Då tar jag personlig kontakt.
En (ev fler) forumist/er och jag är på kollisionskurs. Men vi har rett ut frågan och kör vidare som vänner.
Sett från det här perspektivet så är Trädgårdsriket mest förskonat. Odla har ju så himla många kategorier så det inbjuder till avvikande meningar. Trädgårdsamatörerna håller sig inom ramarna tycker jag. Sparkarna där skall nog mer ses som frågor om framåtskridande. AoT skrynklar till det några gånger om året.
Personligheter är en krydda. Men sätt inte ner foten i en koblaja. Fast det ”krämar gott mellan tårna”. Upplevt 1953.