http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamn...ticle7540630.ab

En frivilligt ensamstående kvinna vill ha barn. Hur ser vi på detta och vad har vi för åsikter när gängse normer slutar gälla? Hur ser Familjen ut idag och vad är en bra familj?

Jag tycker detta jätteintressant, vad tycker ni?

Tyvärr funkade inte länken
Skillnaden vad jag förstår mellan Sverige och tex Danmark är att i Sverige får man donera sperma anonymt till spermabanker om man vill hjälpa barnlösa men då avsäger man sig faderskapet och donationen sker anonymt till kvinnan. I Danmark kan baren få veta att de har en biologisk far och kan söka sina rötter om de vill.

Vad synd att den inte fungerade. Det var en artikel om en svensk tjej som idag har en ettårig dotter. Hon åkte till Danmark för insemination. Läste att de stängde kommentarerna till artikeln igår. Kanske är det därför det inte fungerar att läsa??

Det var runt 160 inlägg till artikeln. Tråkigt för det är intressant att läsa hur olika människor tänker kring ordet familj

Kanske är jag gammalmodig men jag anser att barn har rätt till både en mamma och en pappa och att det absolut bästa är den s.k kärnfamiljen. Därmed inte sagt att ett barn inte kan få en bra uppväxt med en ensam mamma eller pappa.
Gita

Jag hade blandat ihop det lite, det är tvärt om. I Sverige får barnet reda på donatorns identitet medan de inte får det i Danmark.

Källa: http://www.rfsl.se/?p=1535

Här finns ju ett problem. Ensamstående kvinnor får inte insemination i Sverige utan väljer då att åka utomlands. Insemineras de utomlands får barnen inte reda på vem som är fader. Då vore det ju bättre att få insemineras i Sverige även som ensamstående för då får ju barnet rätten till en far.

Varför har ungen hörselskydd? För att den inte ska höra allt skitsnack?

Marie-Helena Dahlberg valde 2008 att ta hjälp av en dansk fertilitetsklinik för att bli gravid. I dag är hennes dotter ett år gammal. Jag är singel och valde att bli gravid på klinik





Marie-Helena Dahlberg, 25. Frivillig singelmamma i Stockholm och engagerad i Femmis, föreningen för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF.






Singelkvinnors rätt till insemination är en av årets Pridefrågor. I dag är det bara kvinnor som lever i parrelation som har möjlighet till assisterad befruktning. Många ensamstående söker därför behandling på kliniker utomlands.

Fler ariklar om Pride
”Hur förklarar du för ditt barn var pappan finns?”
Chatt Aftonbladets läsare ställde frågor till Marie-Helena Dahlberg Hon är frivillig singel som valt att bli gravid på klinik. Läs chatten här.
Ska singelmammor ha rätt till insemination?

Ja Nej Se resultat
Hoten mot ett fritt internet hotar även hbt-rörelsen Piratpartiets Anna Troberg: Nätet har gjort det lättare för sexuella minoriteter i Sverige 50
debatt Hon riskerar döden – för sin sexualitet RFSU: Sverige fortsätter avvisa hbt-personer till länder där de förföljs 51 Bloggat om artikeln
Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna

Pride vill förstöra familjen
Från bloggen: apg29
29 jul 13:10

Kvinnor kan, del 4
Från bloggen: Medborgarperspektiv
30 jul 08:04

Egoistiskt?
Från bloggen: Vanligtvis.se
29 jul 15:01
Visa alla »
Vill du blogga om artikeln?

Blogga om artikelnLänka till artikeln från ditt blogginlägg - kopiera den här adressen:

För att komma med i listningen här behöver du också ha presenterat din blogg på Bloggportalen Läs mer här!

Aftonbladet.se ansvarar inte för det som står i bloggarna.

Tillbaka Bli medlem i Aftonbladet Snack och börja bloggaFrivilligt ensamstående: Ge barnlängtande singelkvinnor rätt till insemination
”Vi tar ton för insemination.”

Det är ett slagord jag minns från Prideparaden 2004. Då gällde det rätten för lesbiska par att få samma rätt till assisterad befruktning som heterosexuella. Det fick de också den 1 juli 2005, i alla fall nästan.

Det är dags att ta fram det slagordet igen, denna gång för ensamstående kvinnor.

Längtan efter barn är inte konstigare än längtan efter kärlek. Och den längtan kan inte begränsas till endast de som lever i parrelationer. Sorgen över att vara ofrivilligt barnlös är minst lika stor för den som är utan partner. Kanske större, vi har ju inte alltid någon att dela vår sorg och vår längtan med.

Vi som är ensamstående och längtar efter barn är i dag hänvisade att söka hjälp i utomlands, många vänder sig till Danmark, Finland eller Lettland. Insemination, IVF och äggdonation är i Sverige endast till för de som lever i par. Detta trots att alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna säger sig vara för en lagändring som skulle ge ensamstående rätten till assisterad befruktning. Så sent som i början av 2009 avstyrktes ett förslag om lagändring.

Då var min oerhört efterlängtade lilla dotter redan någon vecka gammal, varm och mjuk och alldeles oberörd av en regering som lägger sig platt inför riksdagens minsta och mest konservativa parti.

De vanligaste motargumenten är att vi medvetet sätter våra barn i en situation där de kommer att hamna utanför normerna och att barn har rätt till sina föräldrar. Att det går att hamna utanför normer är knappast ett hållbart argument för att försöka hålla sig inom dem.



Jag tycker att barn har rätt till ett kärleksfullt hem, en trygg uppväxt och att känna sig älskat och sett av sin omgivning. Ett barn som kommit till genom spermadonation är önskat och enormt efterlängtat.

Visst bryter det normerna och visst finns risken att barnet känner sig annorlunda under sin uppväxt. Samhället kan påverka hur barnet upplever situationen genom sin reaktion på familjen och föräldern kan påverka genom att vara öppen och inte rädd för att berätta för barnet om dess ursprung.

Dagens samhälle är redan fullt av fantastiska, ensamstående föräldrar, som i allra högsta grad visar att det inte är antalet föräldrar som räknas, utan så många andra saker som kärlek, trygghet och omsorg.

Familjer bör inte värderas efter hur bra de följer kärnfamiljsmönstret. Familjeformer bör inte värderas alls. Precis som all kärlek är bra kärlek så är alla familjeformer bra familjeformer.

Marie-Helena Dahlberg

Malcolm, inte bra citera artikel helt o hållet, inte särskilt tillåtet och inte utan att det syns ordentligt.... om du nu vill citera delvis..

En lättinfekterad fråga så jag kommer bara med ett kort inlägg. En etisk kommentar. För min del anser jag att ett barn har rätt att veta vem föräldrarna är, båda två. En del barn växer upp utan sin mamma. En ekonomisk fråga. Har en ensam mamma möjlighet att på egen hand stå för ett barns uppväxt? Det är kärvt nog för TVÅ föräldrar ibland. Eller finns det med i beräkningen att samhället skall stå för en del? Personalmässigt kan det nog också bli problem.

Förstår inte problemet - kvinnor kan ju "fixa" det här själva - ett större problem är män som vill ha barn men inte finner någon kvinna att skaffa dem med...

Jo, möjligheten att orda en anonym insemination efter ett krogbesök finns ju alltid. Har till och med hört en kvinna säga att det vore inte hela världen om hon råkade komma hem gravid efter sin solsemester för hon har önskat barn med mörka ögon Då är det ju bättre att den lagliga möjligheten finns till insemination där fadern är känd.

Det blir nog inte lätt för kvinnorna att ordna det heller, för bara den man som är idiot går med på något sådant. Han får ju betala underhåll i 18 år efter det

Jag tycker att det är bra som det är i Sverige idag. Dvs alla barn har rätt till att få reda på vem som är ens föräldrar, att skaffa barn är inte bara för att man själv vill, utan man borde vara två om det.



I en del fall längre än så, om jag inte har fel vid barns studier till 21år.

Fast frågan är väl om det är rätt mot barnet, enligt min mening har ett barn rätt till både en mor och en far samt att vara önskad och älskad av båda, att medvetet sätta ett faderlöst barn till världen är väl ändå ganska egoististiskt. Jag tycker inte barn är en rättighet utan en gåva.
Gita

Håller helt med dej.

Jag bryr mig inte om på vilket sätt folk skaffar barn ... men jag tycker absolut att alla barn ska ha rätt att få veta vem som är deras far/mor.

Min absolut privata åsikt är så klart att kärnfamilj är det mest riktiga eftersom jag själv lever i sådan,
men med det vill jag inte påstå att andra konstellationer är fel på något vis.

Alla måste få hitta det som känns bäst för just dem, det kan ingen utomstående komma och ha pekpinnar på.

Det finns många ensamstående mammor i Sverige, vars barns far inte vill veta av dem. Då kan man ju fråga sig, vilket alternativ som är bäst. En far som är okänd eller en far som inte vill veta av barnet ...

Visst är det bästa för barn med en trygg kärnfamiljsuppväxt, det tror jag absolut. Men verkligheten ser inte alltid ut så. Huvudsaken är att barnet är älskat och har människor runt omkring sig som vill det väl.

ändå händer det.... Men eftersom möjligheten finns till anonym insemination för ensamstående utomlands så vore det bättre att tillåta insemination i Sverige där fadern måste vara känd.

Tror jag faller på sin egen orimlighet. Eller skall det vara utan personligt ansvar och friköp från underhåll ???

Ibland undrar jag vad det är för män som lämnar sperma och motivet ... men de kanske får bra betalt

Tycker det är väldigt igoistisk skaffa barn på "egen hand" då får man ta smällen att tala om att man inte har en aning om som är pappan.min far har aldrig varit närvarande och det har plåghat mig i hela mitt liv.Tanken bakom barn är att de ska ha både en mor och en far man behöver det för att växa upp med både mor och far identitet och för att känna sig trygg.Jäkla dumheter att fixa till barn på egen hand enligt min mening omoget och egoistiskt,barn är inte det samma som att skaffa hundvalp.

Jag undrar ändå om det inte är bättre att få veta då, än att gå och fundera och aldrig få veta något alls

Få veta ?alla barn utan mor eller far tar alltid reda på det tills sist,ett barns rätt är att ha en mor och en far.Att ha syskon kors och tvärs över hela sverige gör det inte lätt heller.Föresten vart kommer barnet in i bilden ?alla tycks glömt bort barnens rätt och att dom ska må bra även som vuxna

Jag tycker att det är en självklar rättighet att få veta vem båda ens biologiska föräldrar är (under förutsättning att det alls är är känt naturligtvis). Tror det är viktigt för att förstå sig själv och sin plats i tillvaron. Kvinnor som aktivt väljer anonym insemination för att de uttryckligen inte vill att någon pappa ska finnas med i bilden tycker jag agerar väldigt egoistiskt. Men jag tror att man måste skilja på detta och hur familjen där barnet växer upp ser ut. Man behöver ju inte nödvändigtvis växa upp med båda sina biologiska föräldrar. Jag tror att det allra viktigaste under uppväxten är en trygg, stabil miljö där man är omgiven av kärleksfulla, ansvarstagande vuxna. Sedan spelar det ingen roll om det är en ensam förälder, två föräldrar av samma kön, en storfamilj med 15 kvinnor, 17 män och 3 av oklart kön eller en helt vanlig kärnfamilj av "svenssontyp".

Händer hela tiden -överallt-många har en helt annan far än de tror:)

Ja detta med insemination och okänd förälder är ett moraliskt dilemma som inte är svart eller vitt... Å ena sidan tänker man att vad spelar det för roll bara barnet får kärlek och trygghet, när det idag finns så mycket otrygga barn i vanliga familjer... Å andra sidan vet man att barn som inte vet vem den okände föräldern är kan fundera över det och må dåligt i hela sitt liv.

Är det möjligt så ska barnet få veta vem som är dess biologiska far/mor oavsett hur barnet blivit till och oavsett om far/mor inte vill veta av barnet.

Fågan om det är rätt att göra som den här kvinnan så känner jag mig ambivalent . Antar att barnet får veta hur det har gått till men det kommer nog att undra vem som är dess far.

Egoistiskt vet jag inte om jag tycker att det är , männsikan största drift är att reproducera sig , men definitvt inte rätt mot barnet . Är vi alla som skaffat barn egoister ?

Känner mig också ambivalent.

Jag tror inte man får lämna sperma enbart för den ekonomiska ersättningen utan man behöver ha lite ädlare motiv än så som att tex vilja hjälpa barnlösa par.

Jag tycker nog att det inte är rätt att skaffa barn om man inte kan uppfylla barnets grundläggande behov i vilket rätten till en mor och en far ingår.
Nu vet jag självklart att massor med barn som kommit till på det vanliga sättet inte har detta uppfyllt, men det ändrar inte min grundinställning.
Gita

Jag har lite svårt att förstå varför man ens skulle vilja bli inseminerad med någon okänd persons sperma.

Kan det vara för att normen fortfarande är kärnfamiljen och att det tar tid för oss att ta till oss förändringar. Det var ju inte så länge sedan man ansåg det vara förfärligt att få utomäktenskapliga barn men nu är det väl ingen som har synpunkter på det.
Kan inte behovet tillfredsställas genom andra manliga/kvinnliga förebilder än de biologiska?

Fast behovet att veta vårt biologiska ursprung tror jag är grundläggande mänskligt.
Sen kan ju andra andra konstellationer än kärnfamiljen fungera utmärkt, ta Jonas Gardell t. ex som har två barn och delad vårdnad tillsammans med Richard Wolf syster (är det väl?) Dessa barn kom väl får man förmoda till genom insemination men har ändå en far(eller två i praktiken varav en är biologisk) och en mor som båda önskat och älskar dem.
Gita

Men då vore det ju bra om insemination kunde ske i Sverige så barnen har rätt att få veta vem som är pappa om dom vill. Fast jag tycker kanske att dom här mammorna borde kunna leta upp en lämplig pappa själva. *hum,funderar*

Trots risken att låta som en präktig nucka med stort världssamvete, måste jag ändå säga att jag inte är för alla former av "onaturligt" barnafödande. Det finns kanske en naturlig anledning till att inte alla kan få barn på naturlig väg.

Observera att jag inte vänder mig just mot att ensamma kvinnor ska få skaffa barn. Jag drar alla över en kam.

Vi lever i en värld där en stor del av barnen svälter, utnyttjas eller far illa på annat sätt. Det är ju knappast för barnens skull vi sätter barn till världen. Oftast är det väl av rent egoistiska skäl. Dvs vår längtan efter barn. Barn är ju, som Gita skrev, en gåva inte en rättighet.

Det bästa vore väl om vi i stället för att sätta "egna" barn till världen, ägnar all vår kraft till att måna om de barn, som redan finns. Vi behöver inte ens gå utanför landets gränser för att hitta barn i nöd.

Det är stor brist på bra fosterföräldrar och jourhem i Sverige. Många barn hamnar snett när de är i tonåren och behöver då hjälp och stöd även från andra vuxna, än de egna föräldrarna.

Det finns ett stort antal ensamkommande flyktingbarn som behöver värme och kärlek.

Barn är ju inte bara små väldoftande, varma, gulliga bebisar att snusa på. De blir snabbt truliga tonåringar med allt vad det innebär.

För att det ska fungera med att fler tar ansvar för befintliga barn måste lagarna ändras, så att det blir självklart att också homosexuella och ensamstående av båda könen ska få bli fosterföräldrar och även få adoptera.


Det är inte ekonomiskt lönsamt att vara spermiedonator. Se här vilka regler som gäller:
Spermiedonator

Ersättningen till äggdonatorer är något högre, men det beror ju på att kvinnor inte kan få ur sig ägg lika lätt som männen kan med sina spermier.

Äggdonation

I övrigt anser jag att det är självklart att alla barn ska få veta sitt ursprung.




En liten blomma om du orkade läsa ända hit.

Edit: Rättade till text, som kommit fel.

Förmodligen samma motiv som kvinnor som donerar ägg - man vill hjälpa dem som inte kan få barn på egen hand. Precis som blodgivare knappast gör det för ersättningens skull, eller människor som donerar organ gör det för att leva vidare i evighet

Den här tvåbarnspappan är donator. Här kan du läsa lite om motivet: Spermiedonator

Kan hålla med dig Red Top om det här med att det finns barn som behöver någon som tar hand om dem. Men jag känner människor som trots att de har adoptivbran även vill har ett " riktigt " barn. Vad är då det adopterade barnet , ett substitut ????

OBS!! Nu menar inte jag att alla som adopterat resonerar så här OBS!!!


Driften och därmed önskan att reproducera sig på det naturliga sättet avtar antagligen inte även om man adopterar .

Man säger till barnet precis som det är och tillägger att orsaken var att h*n var så efterlängtad.

Det verkar mycket äckligare att donera blod och organ (spruträdd!) ändå gör folk det och det är ju fint att det finns sådan altruism hos mänskligheten.

Jag är fruktansvärt kluven i frågan. Min åsikt lutar nog mer åt att det är bättre att växa upp med en förälder som har valt en, än att växa upp med två av samma sort.
Dagens familjekonstellationer är så snedvridna så det liknar inget. Vem har någonsin sagt att man har rätt att ha barn? Vem har sagt att man ska ställa sig över naturlagarna?
Vi kan ta det här kändishomoparet som skaffade barn med ett annat kändishomopar. Där hade barnet alltså två mammor på ena stället och på det andra två pappor.
Nu bar det sig inte bättre än att papporna skiljde sig. Vad betyder det?
-Jo, att barnet har tre hem helt plötsligt? Vad händer om mammorna skiljer sig? Fyra hem?
Nu är detta lite OT men ni fattar poängen. Jag tycker inte att man ska gå förbi naturlagar, det jävlas för mycket med sånt redan.
Kan man inte få barn så får man acceptera det, eller adoptera från någon som inte kan ta hand om sitt eget.

Jo det var ju bättre förr när man gifte sig för att komma över granngården eller för att hemgiften som följde bruden var ett välkommet tillskott samtidigt som familjen slapp en ogift gammal nucka som drog hemma. Barn satte man till världen för att få arbetskraft såvida man inte var överklass för då fick guvernanten uppfostra ungarna så de inte störde husfriden

Jag tror att personer som ändå gör sig besväret att uppsöka sjukvården och rent av betalar för det (utomlands) ändå är motiverade att bli förälder. Jag är mer bekymrad av de som får barn på fyllan och villan och alla oplanerade tonårsgraviditeter med oansvariga och kanske okända föräldrar.

Vad praktiskt, nu slipper jag formulera mig själv. Bara att skriva under!

Men vad fan !alla vill väl ha en mor och en far ?att skaffa barn på det viset är egoistiskt och omoget enligt mitt sätt att se det.En del är meningen en del händer aldrig !det får man ta alla kan inte tro att de ska få barn,har alltid varit så.

Det är väl alltid egoistiskt att skaffa barn till världen om man gör det avsiktligt.

Inget av våra två var oplanerade !båda var i alla högsta grad planerade och högt älskade,så ska det va om !själv var jag en stor jäkla olyckshänelse och har kännt det hela mitt liv,rättare sakt har blivit påmind om det hela mitt liv.Barn ska vara välkomna inte ett påhäng eller ett tvång och de ska ha en mor och en far !

När man läser en del inlägg här så ska de som inte utan sjukvårdens hjälp kan skaffa barn inte ha barn . Varför ? Därför att naturen har ordnat det så vist att de som inte kan få barn inte är menade att få barn .

AV vilket gudomligt skäl då ? De kanske innerst inne hatar barn och skulle misshandla dem ? MEn , vänta nu ,då kan de ju inte få adoptera heller ? Vem ska då få göra det ?



Gud i himmelen !!!!!!!! Inser ni vad ni säger ? Ni ger en stor taskspark rakt i skrevet på den /de som av någon anledning inte kan få barn !!!!

Vet inte om jag kan säga att det är egoistiskt eller naturlig längtan att föra livet vidare.

Det är vår allra starkaste drift , annars skulle människosläktet dö ut . Varför ska vi dras med det oket , att det är egoistiskt att vilja ha barn ?

Egentligen borde det ju inte vara egoistiskt, utan en plikt. Men samtidigt finns det ju tillräckligt många människor i världen, alla behöver ju egentligen inte föra sina gener vidare.