[size="3"][/size] Hur avnjuter ni delikatessen? Några nya tips? Har ni testat ett tunt lager äppelmos som grund? Mmmmmm! Himmelskt!

Enklast är bäst tycker jag - dvs ett gott hårt tunnbröd, mandelpotatis, finhackad lök och sen strömmingen i bitar över hela.

Men en ny variant förra året var att lägga till små gräddfilsklickar och finhackad färsk tomat - faktiskt mycket gott, fast jag var så misstrogen innan jag provade.

Surströmmingen gör sig bäst så länge den är kvar i burken.

Dill och tunna tomatskivor är också gott på surströmmingen. ' Längtar'

Jag har faktiskt smakat en gång, vänner norr ifrån fixade till en, det var godare än jag trodde (tänkte åka vägen om korvkiosken på hemvägen, men det behövde jag inte)

Jag kan tillägga att messmör är en utmärkt krydda till klämman.

Eftersom du tydligen inte lyckats öppna burken, vet du inte vad du går miste om. Det finns folk, som kan konsten att öppna burken utan att förpesta omgivningen med den hemska odören. Jag hör till de omvända.

Lycka till och smaklig måltid.

Mjukt tunnbröd, bregott, surströmmingsfiléer, mandelpotatis i skivor, tunt skivad charlottenlök, klickar av creme fraiche, kylskåpskall mjölk till.

Burken öppnas under vatten om man vill slippa lukten.

Glöm för sjutton inte servetterna! Det är få rätter som är så söliga att äta som just surströmming. Tunnbröd med smör, och så varm mandelpotatis på det. Jättegott, men smöret rinner åt alla håll. Löken sprätter hit och dit, jag får snart leta fram ungarnas gamla haklappar ! Igår åt jag surströmming med tjejgänget (samtliga våra respektive avskyr delikatessen) och vi hade creme brulee till efterrätt. När efterrätten kom på bordet hade odörerna dunstat bort och strömmingsrenset burits bort, och då kom det folk från alla håll!/Sofia.

Jag har ätit surströmming två gånger, första och sista på en och samma gång och det var INTE jag som öppnade burkarna. Det hette att det smakar bättre än vad det luktar men jag håller inte med, gillar dock de övriga tillbehören och tillsammans med inlagd sill blir det jättegott.

Denna min surströmmingspremiär/final utspelade sig i Frescati (studentkorridor, Sthlm) i mitten av 70-talet och en av tjejerna där hade två väninnor från USA på besök. Vi försökte förklara för dem var surströmming var och hur det luktade men de trodde vi drev med dem ända tills de fick känna lukten, deras min var obetalbar och de fick minsann ett minne för livet med sig hem. Minns inte huruvida de uppskattade den svenska "delikatessen" men de hade i alla fall trevligt på partajet och sjöng med så gott de kunde i snapsvisorna.

Var på semester i Nordingrå för en del år sedan. Någon i byn hade suströmming i trätunna och den sprack.

Efter ha levt i doften en hel vecka kan jag inte förmå mig att smaka.

Min forna flickvän var från Ö-vik (Arnäsvall) och bodde i den aktuella studentkorridoren och det var hon som lurade med mig till surströmmingsskivan

Jo, men nog undrar man om hunden är magsjuk.

Men! Nu skall jag beraätta vad jag tycker om lukten.
Jag åtar mig alltid (var jag än är) att öppna burkarna. Takfan kanske ni tycker men! Den asolut komprimerade jäsningsdoften som sprutar med lite spad ut ur burken just när man öppnar den är en avde ljuvligaste dofter jag har upplevt. Det är först när den blandas med syre, koldioxid och kvave (det är väl det som vår luft består av) i luften som det luktar lite.

Lite...?

Vet att en del öppnar burkarna under vatten men det smakar i alla fall lika illa som det luktar.