Edit nog är nog och adieus amigos!

En amatörpsykologisk tolkning skulle kunna vara att du hade det själv mycket svårt som spädbarn och det är omedvetna minnen som kommer fram. Du behöver inte svara om det är rätt eller fel.

Det enda jag vet är att det var under kriget som jag föddes och min mamma var med om fruktansvärda händelse.....

Du ställer frågor som inte har något svar. Jag tror att man måste tömma ryggsäcken på tunga gamla stenar då och då så att man kan ge plats för nya vackrare. Slänga dom i diket efter vägen. Annars är nog risken stor att man blir bitter och förtärs innifrån.

Det är sant!

Det kan vara sådana svårigheter som får dig att känna som du gör när du ser bebisar. Men det är bara en gissning.

Det förvånar mig inte alls om det är så...skulle kanske gå på hypnos terapi eller rosenterapi,det sistnämnda lär vara bra för att få loss minnen från kroppen,eftersom kroppen minns precis allting har jag läst någonstans.

Efter att jag startade denna tråd har jag tänkt,är det svårt att läsa medmänniskornas personliga berättelse som till.ex.en del av denna tråd handlar om?

Tidigare här på odla.nu fick jag hära-läsa att jag inte skulle vara så personlig...

Min pappa sa:du är som en öppen bok och det är jag fortfarande och jag kan nog inte vara på ett annat sätt för annars skulle jag "kvävas".....men kanske vore det bättre att skriva en bok om mitt liv och mina tankar...

Ja du silos, alla är vi olika men inte skulle då jag sitta på Odla och berätta om mina innersta tankar och funderingar. Dom kan jag ventilera med människor som känner mig väl eller så kan jag t.ex. blogga och skriva mina berättelser och om mina funderingar om jag nu skulle ha behov av att skriva av mig. Skulle jag ha så mycket jobbiga tankar att jag fastnar i grubblerier och tungsinthet så skulle jag gå i terapi. Att lyssna på en massa "amatörpsykologer" kan göra mer skada än nytta.

Inte heller har jag behov av att berätta mitt livs historia för kreti och pleti på ett öppet diskussionsforum. Dessutom skulle det bli ett väldigt tungt forum om alla skulle skriva sina personliga berättelser. Dessutom vad finns att diskutera om om såna. Vi har alla våra bördor att bära så varför ska jag lägga mina på okända människors axlar. Jag delar hellre glädjeämnen, små som stora, och försöker se det positiva i tillvaron.

Det är hur jag ser på det.

Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Om du känner för att skriva en bok så tycker jag att du ska göra det.

Jag måste nog hålla med dig!

Bra att själv kunna välja hur mycket man vill umgås och att kunna stänga av när det räcker. Jag håller med om att det är jobbigt med vissa människor IRL som är alltför påträngande.

Jättebra, inga fler negativa berättelser ----- fått nog av dom!

Okej;nu drar jag och så blir ni fria från idioten JIPPIII!!!!!!!

silos,

Vänta, jag följer med dig!!!!!!!!! fuchian...

Okej! Jag orkar faktiskt inte vara kvar här längre
Mitt sätt passar inte här och jag vill inte förstöra för andra medlemmar!