vanjalarsa
22-08-2010, 13:16
När mina barn (nu vuxna) var i yngre tonåren blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att vandra på stan på kvällen.TYp föräldravandring. Det var bara så att mina två barn var hemma. Så jag kände mig inte motiverad att gå föräldravandring .Skulle jag då åka hemifrån och se till andras barn.
DEt förstod inte den som ringde.
Jag har tänkt på det ibland. Knasigt om jag skulle lämnat mina egna hemma och sedan vandrat på stan.
Vad säger ni om det?
mvh vanjalarsa
Mina två har aldrig varit mycket för uteliv, deras vänner däremot så jag har alltid gått kvällsvandringarna på stan, andras barn lyssnar bättre till en vuxen som inte är deras egna föräldrar.
*Stintan*
22-08-2010, 13:32
CITAT (vanjalarsa @ 22-08-2010, 14:16)

När mina barn (nu vuxna) var i yngre tonåren blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att vandra på stan på kvällen.TYp föräldravandring. Det var bara så att mina två barn var hemma. Så jag kände mig inte motiverad att gå föräldravandring .Skulle jag då åka hemifrån och se till andras barn.
DEt förstod inte den som ringde.
Jag har tänkt på det ibland. Knasigt om jag skulle lämnat mina egna hemma och sedan vandrat på stan.
Vad säger ni om det?
mvh vanjalarsa

Det där känner jag igen exakt. Sånt där retar mig till tusen. Jo jag vandrade ett antal kvällar ändå och körde hem mer eller mindre berusade ungar vars föräldrar inte brydde sig om att tacka ens. (Vi vandrade i tätorten 1 mil bort där ungarna höll till). Det kändes inte alls bra att lämna mina egna ensamma hemma och dom gillade inte heller att jag åkte iväg på sånt. Dom hade sina kompisar hemma i byn och hade ingen lust att hänga i tätorten vilket jag var glad för. Att folk inte begrep att jag tyckte det var fel fattar jag än idag inte.
Red Top
22-08-2010, 13:34
Du gjorde inte fel, som tackade nej till att nattvandra. Självklart skulle du vara hemma med dina egna barn, de behövde dig ju.
Det är bra med nattvandrande vuxna. De behövs. Jag tycker att det är en fantastisk insats de gör, som väljer att försöka rädda barn och ungdomar, istället för att sitta hemma och uggla.
Om du har möjlighet kan du ju erbjuda dina tjänster nu, när dina barn är vuxna.
Hej
Jag tycker både och. Du kan skatta dig lycklig som har barnen hemma framför tv.n hellre än ute och knarka. Och du kan göra en
insats för dom föräldrar som inte är lika lyckligt skattade. Suck ja. Mina är 14 och 8, han som är fjorton är INTE intresserad av att
hänga på stan, nä, han är faktiskt hellre hemma och googlar på Gu´vet vad....
Hälsn Tepa
netaave
22-08-2010, 14:07
CITAT (vanjalarsa @ 22-08-2010, 14:16)

När mina barn (nu vuxna) var i yngre tonåren blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att vandra på stan på kvällen.TYp föräldravandring. Det var bara så att mina två barn var hemma. Så jag kände mig inte motiverad att gå föräldravandring .Skulle jag då åka hemifrån och se till andras barn.
DEt förstod inte den som ringde.
Jag har tänkt på det ibland. Knasigt om jag skulle lämnat mina egna hemma och sedan vandrat på stan.
Vad säger ni om det?
mvh vanjalarsa

Var i exakt samma situation och jag/vi gick inte heller, vilket sågs med väldigt sura miner bland dom andra föräldrarna.
hattstugan
22-08-2010, 15:36
Hm och jag var ute på stan som VÄLDIGT ensam förälder när sonen började hänga på stan!
Här fanns det bara föräldrar på stan när inneställena stängde och då var de ju inte mkt till hjälp!
Anordnade ett par föräldrarvandringar i samband med Lucia och skolavslutning och de var uppskattade av båe ungarna och deras föräldrar!
Men att gå ut och lämna mina egna hemma skulle jag inte ha gjort!
Du gjorde helt rätt vanjalarsa!
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du
klicka här.