Igår när jag höll på att rensa ogräs i en av rabatterna var det nåt som fladdrade till i ögonvrån. Jag blev sittande och bara stirrade för att det var så vackert: en påfågelsöga klängde runt på anisisopen. Yttre delen av det stora ögat hade exakt samma färg som blomman. Hade jag haft en kamera i närheten och hunnit fotgrafera det hade jag nog banne mig kunnat sälja bilden! Nu satt jag i stället på huk och njöt av synen i flera minuter. Vågade inte ens störa den med att ropa på min man på andra sida huset.

Har ni andra några såna berättelser? "Kodak moments" som inte blev något av för att kameran inte var med, men som ni ändå minns med andakt?