Kommer inte ifrån att man ibland tittar i gamla album och tänker på nära o kära som gått bort.
Alla har vi väl gamla foton som väcker minnen till liv.
Om detta foto kan jag säga följande.

Fotot visar min farmor o farfar kring mitten av tjugotalet. Min far född 1924 sitter på armen på farfar.
Dom byggde nytt hus 1935 som även det är borta nu.
Yngsta barnet född 1930 är i livet.
Ingen på fotot finns i livet idag.
Kan tillägga att jag växte upp hos mina farföräldrar som levde upp i hög ålder. Tyvärr drabbades farmor av demens. jag älskade dom och såg dom som min mamma o pappa.
Inressant om fler av er har äldre foton med en historia om det.

[attachment=54509:Gamla_vi...ckan0001.jpg]

Roligt att se så gamla foton tagna i hemmiljö, mycket roligare än uppstajlat i fotoataljen.

Tyvärr slängdes kassen med alla min mammas album, smycken och viktiga papper av en hjälpsam kompis som la kassen på fel kärra, på "kontainerkärran" iställer för i "sparabilen" när jag tömde hennes lägenhet efter att hon dött. Saknar mest fotoalbumen av det som försvann
Anki

Å fy så ledsamt Tankar och berättelser kring gångna tider är ju så otroligt intressant och synd om det försvinner i glömska (eller med kontainerkärran)

Jag har bild från 1911 ... mormor och morfar och min mor 6 mån. Har också bilder på morfarsmor och morfarsmormor .. de var födda på 1800-talet.
Vi har också hundratals bilder från början av 1900-talet och framåt från makens släkt och andra i hans hemtrakter.

Har ett tag jobbat med att scanna och dela med mig av bilder till släkt på bägges sidor ... unga generationen uppskattar verkligen ... samtidigt som de förundras över hur man bodde och levde för inte sååå länge sedan.

Ja dom få bilderna jag har är jag rädd om. har även en del brev och några bandinspelningar av min far och mina farföräldrar. Så även rösterna har jag kvar.Min mor har jag bara några få bilder på. Hon dog när jag ett år. hennes röst hade jag gett mycket för att få höra. ja nu är man själv den där generationen som dom tillhörde för inte så länge sedan.

Bandinspelningar ... det kanske vi (jag är fyrtiotalist) också borde tänka på att göra ... bara sitta och berätta hur det var i vår barndom/ungdom och när vi bildade familj.
Bara det att när jag fick första barnet ..., då fanns inte ens strumpbyxor ... det tycker barnen våra, är ganska häftigt ... nästan som på antiken. *S*

Gör det. Det som verkar oviktigt idag kan var guld värt för barn o barnbarn imorgon. Det bandet där farfar berättar om sin ungdom, sitt första möte med farmor, sin värnplikt mm är guld värt för mig. Har fört över det på dvd och på hårddisken eftersom banden började bli sköra. Inspelningen är från 1967 då han var 80 år(och jag18).
Jesses vad tiden går.

Glöm inte skriva på fotots baksida vem som är med på bilden + årtal.
Jag har tittat på massor av gamla foton genom museet men tyvärr saknas det ofta namn.

Glöm inte berätta er historia - skriv ner den - en dag kommer det att uppskattas att det finns.
Jag har så många frågor kring min släkt men nu finns tyvärr ingen kvar som jag kan fråga.
När man var ung tänkte man inte på det - men jag lovar - frågorna kommer förr eller senare -
så s k r i v.

Håller med Alba !skriv berätta för era barn osv,en vacker dag upptäker man att man är intresserad av sin härkomst sina gammla släktingar var de bodde hur de levde osv.Och glöm inte att titta på "Genealogi "siten,där kan ni hitta gammla släktingar i kyrkböckerna.

Sådana gamla bilder är underbara och ännu bättre när man känner till historien om människorna i bilderna!