Hejsan!

Jag har funderat på att prova att fasta.
Har gjort det ofrivilligt några gånger (pga sjukdom och liknande), och efter några dagar når man en väldigt skön känsla. Gillar känslan av att kroppen inte är slav under behovet att äta.

Men jag kan ingenting om att fasta. Finns det någon här som har erfarenhet?
Hur mycket kan man hålla igång då man fastar?
Måste man hålla sig väldigt stilla, eller kan man orka leva normalt under fastan?
Hur lång tid är det bra att börja med?

mvh
/Ylva

här finns lite svar o du kan ställa egna frågor

Hmm... dietisten på den sidan svarar kategoriskt att det är dumt att fasta .
Det är ju inte det man vill höra...

Har du själv erfarenhet av att fasta?

Jo jag har gjort detta, flera gånger t o m.

Alltså måste jag då ha tyckt att det var värt att upprepa. Nu har jag svårt att förstå/minnas varför jag gjorde det. Det var väl "modernt" då och jag gick på det. Man gör mycket trams när man är ung.

Hungrig var jag, men det gick över efter ett par dar. Det värsta var nog att de örtteer, avkok och jox man skulle ha i sig smakade så illa. Och så frös jag.

Särskilt mycket piggare kan jag inte minnas att jag blev och jag gick inte ner i vikt alls. Inte heller fick jag bättre hy eller hår.

Inget jag skulle göra nu eller rekomendera någon att göra, men är man bara frisk är det troligen inte farligt heller.

Jo, det är ganska skönt upptäcka att kroppen kan leva på sina upplagrade resurser rätt länge. Att man inte som många tycks tro är "tvungen" förtära något kalori- och/eller proteinrikt minst sisådär var tredje timme (när man är vaken).

Jag har visst fastat kanske 4 - 5 gånger, men det var rätt länge sedan nu. Om jag nu inte uppförstorat det hela i efterhand var det som längst visst 17 dagar.

Antagligen eftersom jag hade ett stillasittande jobb gick det att sköta som vanligt, och jag pendlade rätt långt i egen bil.

Och kilona bara rasade av!

Som "handbok" använde jag "Därför fastar jag", skriven av Ulla Sallert.

Men det bör erkännas: Om jag hade bestämt mig för att fasta t.ex. 7 dagar, tedde sig i början den tidsrymden o-t-r-o-l-i-g-t lång, mer som hade jag sagt adjö till mat ett par månader framöver.
Men hungern var i praktiken inte särskilt påträngande. Efter några dar nästan som bortglömd.

Fastän jag brukade allt dagdrömma om stora bulliga franskbröd med rejäla skivor hushållsost uppå....

Hej! Fasta är onekligen ett intressant ämne. Jag har hittat en länk där man kan läsa allt om fasta. Det finns även "menyförslag" + flera faste-länkar. Lycka till med "storstädningen"!
http://www.helhetsdoktorn.nu/tipsv32.htm

Jag fastade förr i tiden, en eller två veckor per år. Vintern är dock ingen bra tid för man fryser lättare när man fastar.

Jag körde en halvt vetenskaplig metod som fungerade: Minskade ned kosten i 3-4 dagar och åt endast fil, frukt och juicer på slutet. Under fastan använde ekologiska och biodynamiska juicer och soppor utan salt och drack många örtteer med honung brevid. Jag tror jag drack ca 3 liter om dagen och lade upp det lite annorlunda för en veckas och två veckors fastning. Fastar man mer än en vecka är det mer noga att man hålelr koll på att man får i sig det man ska.

Efter en vecka ville jag absolut inte börja äta igen. Känslan av att vara lätt och flyktig inombords gjorde att jag till och med fick avsmak för att stoppa något med hård konsistens i munnen. Det blev en långsam process att börja äta igen, ca 3-4 dagars upptrappning.

Fasta är absolut inget för den som har anlag för anorexi eller vansinnesbantning. Man kan lura sig att tro att man mår sämre av föda. I längden behöver naturlitgvis kroppen ordentliga matbitar att bita i.

Jag tycker fastning är bra då man vill göra en förändring av sin kost men har svårt att låta bli det som är onyttigt. Min avsmak för onyttigt godis och hårdstekta, saltad föda höll i sig länge efter varje fastekur.

Fasta är väl något av ett test för att se om man klarar av det vilket då tydligen många gör. Kroppen klarar det men som en del menar att det är nyttigt att avgifta kroppen tycker jag är rent trams. Det är många såna uppfattningar som saknar vetenskapligt stöd, t.ex. uppfattningen att det är nyttigt att dricka flera liter vatten per dag. Drick när du är törstig och ät är du är hungrig är min paroll.

Nu går ju vetenskapen ut och varnar för alltför flitigt vattendrickande.
Läs här!

... angående fasta...

Betänk att människokroppen "konstruerades" för många tiotusentals år sedan då periodvis ofrivillig fasta hörde till villkoren och som vi försetts med "buffertar" emot. Vi har ju resurser att "lägga i lada" som bekannt - den förmågan som i dagens samhälle innebär möjlighet för obegränsad kaloritillgång samtidigt som tillgången av "kaloriutgifter", dvs "motion", är begränsad av många skäl. Faktum är ju att stora delar av mänskligheten i dessa dagar "tar kål på sig själva med kniv och gaffel" --- samtidigt som andra stora folkgrupper försvinner i förtid till följd av svält med åtföljande sjukdomar.

Att kroppen har något behov av att "städas upp" ibland är nog mest nys ... men om man mår bra av fasta är det ju helt OK - men en "lyxföreteelse" kan jag tycka.

Tingstäde

Håller med föregående talare. Fasta är nog en modenyck.
Såg förresten på tv igår att man på vintern skulle dricka 3 liter vatten om dagen. Skulle visst vara bra för hyn vintertid.

VAD JAG MINNS SÅ BÖRJA TVÅ HERRAR MED ATT FASTA PÅ 40-TALET
De gick fastande till Stockholm från Göteborg
ingen trodde då att detta var möjligt
men det var fullt möjligt de klara detta
till folks förvåning
visst har jag fastat ibland men inte mer än 10-dar men då mådde jag mycket bra jag åt vegetarisk mat '
och jag tror nog det är lättare att fasta då,
att man mår sämre om man äter osund mat
Men visst bör man vara frisk, om man inte är det bör man ta in på ett hälsohem, och absolut inte fasta utan hjälp.

Tack för alla tips! (och o-tips)

Ska försöka låna någon bok på biblan.
Jag är primärt ute efter känslan av att det är jag som bestämmer över min kropp.. Att jag äter för att jag VILL, inte för att magen skriker.
Och den lätta, fria känslan som det ger att inte äta.

Sen om det är bra eller inte för kroppen, det tycker jag är av underordnad betydelse. Om man känner sig lättare, renare och gladare, då har ju fastan haft resultat, oavsett vetenskapliga bevis!

Det är väl ok, du bestämmer ju själv vad du skall göra. Sen vill jag bara haka på Tingstäde som jag instämmer med. Dessutom tror jag att lite av dagens övergödning beror på att vi inte äter när vi är hungriga utan för att passa lunchrasten, middagstiden mm. Vi är för mycket styrda av klockan helt enkelt. Det skulle iofs kunna fungera men vi äter nog för mycket varje gång så det totala energiintaget blir för stort.

Hej Åke! Det var länge sen, roligt att se dig här igen!

Dessa ord av Cilla bör man ta fasta på... För vissa personer kan fasta rent av vara en inkörsport till anorexi...
Förstår inte riktigt vad du menar med dessa ord Veganvarg...

Kroppen kan ses som en motor - den behöver bränsle för att fungera. Jag fattar inte hur du kan tycka att det är av underordnad betydelse om det är bra eller inte för din kropp...

Betty:

Jag kan inte riktigt acceptera att kroppen ska få bestämma över
själen/psyket.
Jag önskar att man kunde äta enbart då man kände för det. Att fasta blir ju lite så... magen kanske skriker och huvudet blir tungt, men det är ändå jag (min hjärna) som bestämmer om det ska ätas eller inte.

Sen är det nån känsla som jag inte kan definiera, men man känner sig på något sätt renare när man inte äter... (och det är nu alla blir jääätteoroliga och tror att jag har grava ätstörningar...)

Jag tycker det viktigaste är att själen mår bra. Min själ är mitt jag, kroppen är inte en lika integrerad del av mig.
Jag är min själ, men jag är ganska ofta osams med min kropp.

Så någonstans handlar det väl lite om att bevisa för sig själv (och för sin kropp) att det är jag och inte den som bestämmer.

Jag har format en annan uppfattning av detta med kropp och själ, men jag känner igen det du skriver Veganvarg om att jag en gång hade känslan av att kroppen var en sorts belastning, som jag med tanke och vilja skulle besegra. Bland annat tyckte jag det var heldumt att man skulle behöva sova så mycket. Så jag struntade i sömnen, vilket förstås slog tillbaka en hel del på mitt välbefinnande. När jag slogs med kroppen slog den tillbaka så att jag inte kunde tänka på något annat än just den. Den erfarenheten gjorde att jag beslöt att iallafall sluta fred med den, och bara ibland försöka lura den lite.

Nu upplever jag som att kropp och själ/psyke är så beroende av varandra att de knappt går att skilja. Tar man hand om den ena sidan av livet smittar det på den andra... Börjar man bråka med kroppen bråkar den tillbaka och hoppar man över att reda ut problem som har mer med själsliga sidan att göra, t ex relationer, så börjar själen att spöka både med ens humör och kropp.

Jag vaknar glad en morgon. Inte sjutton vet jag om det har med goda själsliga drömmar att göra eller att kroppen fått den vila den velat ha. Och sedan fortsätter dagen. Jag blir hungrig och har bara ris hemma. Tillräckligt för kroppen kanske men humöret går ned... Så ringer bästa vännen och berättar något roligt. Plötsligt smakar riset bra. Ens psyke och fysik hör så intimt samman!

Och för att bli lite mer metafysisk: Var går gränserna mellan kropp, kroppar och själ när man andas? Jag upplever gränsen för vad som är min kropp och mitt jag men partiklarna jag andas in blir ju en del av mitt jag i något läge. Vilket? När de är i näsan, i huden eller i blodet? Och syret som finns i luften blir ju snabbt min kropps syre, som i sin tur påverkar allt möjligt hos mig; hjärtslag, signaler till hjärnan, som i sin tur påverkar hur jag tänker och vilket själsligt humör jag har.

Kanske kan du komma till någon slags fred mellan din tanke och din kropp på ditt vis. Men att fasta som ett maktmedel över kroppens behov tror jag inte kommer ena er. Jag tror att varje själ behöver sin kropp - och de behöver vara sams.

Igår när jag svarade, kom jag inte ihåg ett besvär som jag brukade råka ut för vid lite längre fasta, nämligen s.k. "torsk" på tungan.

Känner någon till om det är vanligt vid fasta och om det ev går att förebygga?

Om du får Torsk skall du ta en sked Lingonsylt några ggr/dag
"bubbla" sylten i munnen och svälj sedan.
Väldigt effektivt .
Antibiotikabehandling ger ju också ofta svamp på tungan och även då
är Lingonsylt lika effektivt som receptbelagda medel.

Jag rekommenderar att dy köper ett färdigt fastepaket på Hälsokostaffären,
då får du i dej alla mineraler och annat som är viktigt.

Jag har fastat en gång... ser ingen anledning att göra om det.
Bättre med en fruktdag i veckan.

du skrev mycke bra där Cilla,,kroppen är ju själens tempel
o vi vill ju ha ett skönt o mysigt tempel att vara i
då kan det ju vara bra att se till att ta hand om templet så det håller så länge som möjligt o är i bästa skick
om kroppen nu behöver mat så e de bästa att den får det
men våra kroppar tål ju att fasta
o då kanske de e bra att göra det nån gång ,bara man gör det me tanke på kroppens eget bästa, för kroppen e ju inte nån annan som man ska kriga med den är ju JAG

så det är som i allt annat bäst att leva i fred med både sin kropp o sin omgivning

fasta om du vill o se till att må bra under tiden o sluta o börja på rätt sätt mjukt

Det "fastepaket" jag köpte en gång i tiden tyckte jag var avskyvärt.

Jag tycker det är bättre att försöka välja fritt, t.ex. efter de anvisningar som jag vill minnas fanns i boken jag nämnde tidigare, vilken även berättar mycket om hur man brukar kunna känna sig, dag för dag.

Jag hänvisar till denna länk igen.

himla bra länk

Jo, jag tycker nog att fasta kan innebära att man verkligen bevisar för sig själv att man har karaktärsstyrka och att man med vilje kan avstå från något. Ganska likt att sluta röka förresten...

Odla på fönsterbrädan
Odla vetegräs vid fasta och särskilt vintertid
mixa med vatten och drick häri finns mycket vitaminer
pigg blir man ett par glas om dagen
det är också utrenssande

Ja, detta med viljestyrekänsla känner jag också igen från min fasta förr i tiden. Men samtidigt har jag nog aldrig varit så kroppsfixerad som just under fastan. Visserligen lyckades jag avstå från mat - men uj vad mycket koncentration på intaget av juicer mm det blev. Och fokus på hur kroppen reagerade och vad den behöver.

Kanske kan just fasta bli den "fred" mellan kroppens och viljans behov som man ibland behöver komma till. För fastan drar uppmärksamheten just till hur kroppen mår och hur den påverkar sinnet!