Apropå diskussionen om olika myntasorter att samla på (för vem vill inte ha fler!) så har jag läst att mynta kan korspollinera sig med sämre smak som följd, så rådet i boken är att inte blanda sorter. Är det något som kan bekräfta eller dementera? Det är klart man vill att mynta ska smaka mycket mynta.

Någon annanstans läste jag att kryddväxter gärna tar emot lite kalk ibland, men då skulle man inte hälla på det för nära rötterna. Hur är det då meningen att man ska fördela ut det? Har man en kryddträdgård så står ju kryddorna relativt tätt ihop på en avgränsad plats och då kan man väl inte mer än sprida ut kalk mellan plantorna, eller?

De flesta myntor som säljs som plantor i trädgårdsbutiken är sterila kloner så där lär korsningsrisk vara obefintlig. Har du förökat myntor genom att skicka efter frön från sorter som kan frösås så kan det ju bli en korsning, det lär dock ändå smaka mynta för korsningen blir ju också någon form av mynta.



Angående kalken så behöver du inte vara orolig dolomitkalken som säljs i trädgårdsbutiken är ganska svårlöslig det kan ta 1-2år innan det är löst i marken så det lär inte skada rötterna ifall du slänger ut dem på växterna. (bönderna har ju lite mera lättlösliga kalkmedel som kan bränna ifall man lägger ut det direkt på växter men det är ju inget som brukar säljast till el. användas av gemene man i sverige)

Åh, tack Åsa. Jag litar särskilt på svar från en Mälardaling. ;-)

Den ena myntan har jag fått från min svägerskas stora planta (ev. en rundmynta), och den andra är en pepparmynta från Växtriket i Eskilstuna. Funkar det om åtminstonen en planta är en steril, tro?

Kryddträdgården är inte ett faktum än, så jag tänkte övervintra båda i ett svalt källarrum med lite ljusinsläpp tillsammans med en rosmarin. Hoppas att det ska funka.

Något ganska intressant jag märkt i år,
är att många myntor kan sticka iväg en bit
under marken med hjälp av utlöpare,
för att sedan dyka upp en bit längre bort med helt nytt utseende.

Samma sak gäller när man gräver upp och flyttar dom till helt nytt läge.

Form mönster färg och ibland smak ändras helt.

Detta har fått mig att fundera över om det kan vara så
att myntan även korsar sig genom att koppla ihop sina rötter samt anpassar sig till omgivningen.

Jag kommer fortsätta att studera detta beteende
nästa säsong och erätta vidare då.

I vilket fall har dom lätt för att förändra sig,
vill man ha oförändrade myntor behöver man alltså
en stabil plantskola.

det tror jag inte att dom kan korsa sig igenom utlöpare. det funkar inte så. utan det som det handlar om är att generna i plantan. exempel en brokbladig kan helt plötsligt får gröna skott. speciellt vid miljöbyte kan detta inträffa att dom går tillbaka i generna till en mer ursprungligare form. samma sak gör timjan, salvia.

exempel min brokbladiga äppelmynta - blev utlöparna gröna när jag flytta den till ett mer skuggigare läge och dessutom fick den sämre smak.

min gröna salvia fick helt plötsligt en mutation på en gren och blev brokbladig (för övrigt en brokbladig variant jag inte sett innan).

min brokbladiga citrontimjan får ofta gröna skott och speciellt vid skuggsidan av plantan, som jag tar veck hela tiden och planterar ut för sig själva.

Hej
Jag bor i Stockholm z3 mina Myntor står hela året på balkongen.

H:Bassam

Det kan stämma.

Men dom jag sett har inte bara ändrats
från
brokbladig till vanlig och tvärtom,
Dom har ändrat mönster, växtsätt, form och smak.

Exakt hur det går till vet jag inte.

Jag har 20-30 köpta och odlade sorter
fördelat på 4 (eller fler...) arter,
och 2-3 vilda sorter.

Tänkte att det kanske eventuellt är någonting med hormonerna.

det dom ändras till finns redan i generna. men kan visas vid speciella händelser eller olika lägen. det eller genom frön.

men då blir det till 98% (eller så...) grönmynta.

Jag vet hur det står skrivet,
men det blir ju även korsningar på sterila arter.

Den enda art jag inte sett korsning på hittills äppelmynta,
Jag har sett varianter men inga korsningar.

Hur kan en steril växt bilda korsningar?

Mutationer vet jag kan uppkomma men korsningar ?? en växt som inte har könliga delar har svårt att blanda sina gener med någon annan sort.

exakt det som det handlar om är mutation (som jag beskrev innan) eller ändring i vad som redan finns (exempel brokbladig blir grön).

rottrådar har ju inte heller några könsdelar likaså har ju inte heller utlöpare könsdelar.

Det är just det jag tycker är så konstigt, men så är dom ju inte 100% sterila, oftast mellan 90 & 98%.

I stort sett alla sorter som finns är korsningar på tre huvud arter,
M. Spicata, M. Arvensis och M. Aquatica,
man kan räkna med M. Longifolia också,
men det är en underart till M. Spicata.

Vad jag menar är att man i dagsläget baserar mycket av kunskapen
på 2-300 år gammal information,
och att det troligtvis hänt en del med myntans gener
under den perioden.

Vad som då skulle kunna vara fallet,
är att rötterna/utlöparna muteras ihop och på så vis bildar en ny art.

Ett par hundra års sterilitet
bör kunna få detta som resultat.

Jag lägger inte fram dessa argument som fakta,
utan mer som en tanke.

Rötter på kärlväxter muterar eller korsar sig inte! Det finns inga könsceller i rötternas celler så det funkar inte med korsning. Dessutom brukar inte växt-DNA tränga in i angränsande celler och in i cellkärnan. Svampar däremot förökar sig så men de är ju helt andra organismer.