Vet med säkerhet att vi haft en i stort sett likadan tråd förut men hittar den inte nu och orkar inte leta. Här kommer en text som kom upp i mitt huvud häromdagen och nusökte jag reda på den.

Håll till godo !



De fattigas piano

Svensk text: Lars Forssell, 1956

Fransk origianltext (”Le piano du pauvre” och musik: Léo Ferré, 1954

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Milano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten, sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta…

De fattigas piano
som klinkar i Paris
ger rytm åt hela stan. Åh…
tavaritsch, spiele, please
ej mer om sorg och nöd
men mer om kärleksglöd,
du minns väl den där sången
som diktats av Prévert
om hur man kan bli kär
för hundrasjätte gången.
De fattigas piano!
Mitt hjärtas metronom!
Hör Louis Mariano
på restaurang Atom
och Maurice Chevalier
på Café Devalver!
Då vet man att man lever!
Jag tror att Patachou
ger mera fred och ro
än varje duskål i Genève – er…

(Musiken spelar. Talar:)
Sitt nära, kom nära intill mig!
Läs något för mig. The hollow men?
Så skall världen sluta, inte med
en smäll utan med en snyftning.
Läs den och sitt nära!
Minns du den tiden med kulsprutor…
och stalinorglar… stalinorglar,
det är numera… helt enkelt

De fattigas piano
som värpte pling-plong-pling
en skur av blyguano
som döda’ – ingenting!
Nu har dom andra knep
än orglar, hjul och rep
för nu så har dom väte,
som sås i koncentrat
och blir miljoners mat
under ett kusligt läte,
värre än själva fan å
mot det är åskans knall
DEN FATTIGES PIANO
en lärka i en tall!
Sitt lugnt min kära vän
och läs ”The hollow men”,
låt ingen oro störa!
En smäll blir slutet men
kanhända snyftningen…
ändå blir svår att höra!

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Mialano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta!

Han med stora blan, han som svänger sin käpp, är förstås Charlie Chaplin. Om honom skrev Lars Forssell 1953 boken ”Chaplin”. Forssell var mycket filmintresserad, skrev också om film.

Dendär kan jag fortfarande sjunga mamamaggan

Själv är jag en Evert Taube fantast, läser hans visor som vacker poesi och om jag skall välja den bästa så landar jag alltid här;

http://georga.se/text%20&%20info/Himlajord.html

Det är synd om människan: sa Strindberg.Så sant så!

Döden tänkte jag mig så är en dikt av Bo Setterlind ur Dikter från San Michele (1954). I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.

"Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."

Den är också väldigt fin !

Sella går tell

Går inte skriva ner, måste höras.

Älskar Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon "hur underbart vacker är inte den och vilken kärleksförklaring

Its my life. Bonjovi

Ångest, ångest är min arvedel (Pär Lagerkvist)

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.


Jag har tyvärr en faiblesse för texter som fångar livets jobbiga sidor. På något konstigt sätt så muntrar de upp mig då jag känner mig nere...

Finns sååå många ... läser Svensk Dikt dagligen och njuter.

Den är bra!

[attachment=55253:After_Shave.jpg]

Olle

Läser gärna Fröding:


STRÖVTÅG I HEMBYGDEN

I

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

II

Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

III

Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad av ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.

Här är Vargens gård av ris och stenrös,
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.

Här går vägen fram till Lyckolandet,
den är lång och trång och stängd av snår,
ingen knipslug mästerkatt i stövlor
finns att visa oss, hur vägen går.

IV

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Du var där!

helt underbar bohusländska...

Aqva !Strövtåg i hembyggden fick mig att gråta så nu måste jag samla mig och snyta mig.Det var som att läsa om sig själv så vackert men så sorgset Precis det som Fröding skiver har jag upplevt näst intill.men vad vackert skrivet

Öbarna har en sång om underbara bohuslän. En visa som spelades på min fars begravning(han spelade den mycket på sitt dragspel) Heter den visan om bohuslän tro?

Inbjudan till Bohuslän


Det är nog det här underbara örhänget du tänker på?
Visor har ofta oerhört vacker text!

Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube - underbart vackert!

Den hade vi i min mammas dödsannons och den spelades på hennes begravning . Mamma var från Göteborg .




Den är helt obetalbar.

Marionetterna av Bo Bergman

Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldiga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.

Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människorsläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda

Helt rätt. i love texten.

Den kommer jag mycket väl ihåg Netha .


Här kommer en som jag gillat sedan t o m innan tonåren.


En dag om året ...


En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Stig Dagerman

Gillar!
Undrar ...Varför finns inte Stig Dagerman med i Svensk Dikt

Funeral blues

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.

W.H. Auden

Nils Ferlin
God natt
god sömn jag önskar er...

Sten Selander
Vi spelade kula på torget en dag
en liten folkskolegrabb och jag...

?
Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer...

Dikter är förunderliga. De skapar trygghet, vemod och välbefinnande.

"Omkring tiggaren från Luossa", Dan Andersson! "Spelmannen", Dan Andersson.
"Visa", Dan Andersson. "Hästar"; Nils Ferlin. "Bergslagstroll: G Fröding.
"Strövtåg i hembygden": G. Fröding.
Sånger: Styx:".Boat on the river".
Animals:"House of the risin´sun".
"Ikaros": Björn Afzelius.
Och så många mer!

En text som säger lite om fäders kamp för sina barn:

U2 - Sometimes You Can't Make It On Your Own

Tough, you think you've got the stuff
You're telling me and anyone
You're hard enough

You don't have to put up a fight
You don't have to always be right
Let me take some of the punches
For you tonight

Listen to me now
I need to let you know
You don't have to go it alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you when I don't pick up the phone
Sometimes you can't make it on your own

We fight all the time
You and I... that's alright
We're the same soul
I don't need... I don't need to hear you say
That if we weren't so alike
You'd like me a whole lot more

Listen to me now
I need to let you know
You don't have to go it alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you when I don't pick up the phone
Sometimes you can't make it on your own

I know that we don't talk
I'm sick of it all
Can you hear me when I Sing,
you're the reason I sing
You're the reason why the opera is in me

Where are we now?
I've got to let you know
A house still doesn't make a home
Don't leave me here alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you that makes it hard to let go
Sometimes you can't make it on your own
Sometimes you can't make it
The best you can do is to fake it
Sometimes you can't make it on your own


http://www.youtube.com/watch?v=mjtWlulx3eA

Jag minns de sista raderna från en lång dikt, med många verser, som min pappa hade satt upp på utedasset i början av 80-talet. Jag har ingen aning om vem som hade skrivit men hela dikten var så otroligt vacker minns jag att jag tyckte...

Jag har för mig att jag har googlat för att jag ville ha hela versen, utan framgång.

De sista raderna löd:

"De enas i glöd i en skönhet som dimma,
De älskar varann, en man och hans kvinna..."

Någon som känner igen???

Det vackraste, Cecilia Wennersten

Det vackraste jag vet
Är att se dej när du sover
Här råder stilla frid
Och jag glömmer både rum och tid

Du ligger här bredvid
Och jag känner hur du andas
Att älskas utav dej
Är det vackraste för mej

Så sagolikt det är
Att se morgon-dimman lätta
När mörkret sakta flyr
Och att se hur dagen åter gryr

En kylig morgonbris
Sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill
Lycklig för att du finns till

Stunder av stillhet
Ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka
Att bara ha varandra

Det är en rikedom
Att få älska och att att älskas
Vår kärleks varsamhet
Är det vackraste jag vet

Det vackraste som finns
Är att vara någon nära
När månen lyser klart
Över skog och mark så underbart

Du ligger här bredvid
Och jag känner hur du andas
Att älskas utav dej
Är det vackraste för mej

Stunder av stillhet
Ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka
Att bara ha varann

Det är en rikedom
Att få älska och att älskas
Vår kärleks sårbarhet
Är det vackraste jag vet

Du ligger här bredvid
Och jag känner hur du andas
Att älskas utav dej
är det vackraste för mej

Inledningen till Erik Lindegrens Arioso är magisk:

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Nils Ferlin var " min " från första raden i den första dikten.


I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.



I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.


SOM ETT ÖDEHUS

Ditt öga är tomt som ett ödehus,
det tör bo någon där likväl:
Man kan skymta ett ängsligt fladdrande ljus
ibland. - Kan det vara din själ?


INTE ENS

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit

En ghasel en oerhört gripande dikt om utanförskap och bundenhet i sig själv av nationalskalden Gustaf Fröding..

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.

Sitter här och läser och blir djupt berörd av allt vackert och tänkvärt!

Tack mamamaggan för att du startade tråden!

En sann naturvän var han, allas vår Evert Taube. Många gånger före sin tid, inte bara miljön utan även människors lika värde.

Änglamark

Text och musik: Evert Taube, 1971

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna!

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar,
låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så skööööna!

Evert Taube skrev den här sången till Hans Alfredsons och Tage Danielssons film

En sång om frihet.

Det finns ett hav, som ingen ser,
det finns en grav, där ingen dör,
det finns en sol, som ej går ner,
det finns en strand i varje själ.

Och om du vill ditt väl förstå
och vara fri, när molnen gå,
så bygg en värld att leva i-
nu gäller det ditt liv, ditt eget liv!

Det finns en värld, som ej förgår,
det finns ett brev, som ingen läst,
det finns en vind, som allt förstår,
det finns en frihet utan sår.

(Bo Setterlind)

En dikt, som jag fastnade för när jag var 13-14 år. Den har sedan följt mig genom livet.

Av en av mina favoritpoeter, Karin Boye. Ur diktsamlingen "Härdarna"


Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

En text som nästan förföljt mig genom livet är John Donne´s "Klockan klämtar för dig" från 1623.


Klockan klämtar för dig

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv;
varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.

Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli,
liksom dina eller dina vänners ägor.

Varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten.
Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar;
den klämtar för dig."

John Donne

Den är underbar Christina !

Lite olika citat om FRIHET



Han söker friheten,
som är så dyrbar,
som nog den vet,
som därför offrar livet.
Dante Alighieri

Bättre vara en fri luffare
än en fångad kung
Danskt ordspråk

Skön är friheten
när man brukar den
med hänsyn till andras rätt.
Ryskt ordspråk

Friheten eftertraktas av två skäl:
somliga vill ha friheten för att få vara i fred,
andra vill ha friheten för att få förtrycka andra
Machiavelli

Guld har sitt pris,
friheten är ovärderlig
Kinesiskt ordspråk

Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen kring,
den frihet väl kan bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älske frihet mer än guld,
ty frihet följer ära
Biskop Thomas

Människans frihet består inte i att hon kan göra vad hon vill.
Däremot i att hon inte är tvungen att göra det hon inte vill.
Jean-Jacques Rousseau

Inte alla kvällar man blir så berörd av Odla.nu som i kväll

Den tycker jag är jättefin!

Lägger in ett citat från min kompis Anita , lärare i många år.


" Det finns inga " dumma " människor egentligen , bara ouppysta. Men vad vi ska göra med dem som , trots intensiv upplysning , inte vill bli upplysta vet jag ibland inte . Men , så kommer jag på det och då blir jag så glad om det lyckas. "



Lägger till den här


" Herre , giv att jag alltid känner lust efter mer än jag kan förverkliga ".

Michelangelo ( 1475 - 1564 ).

(As recorded by Janis Joplin)
KRIS KRISTOFFERSON
FRED FOSTER

Busted flat in Baton Rouge, waitin' fer a train
When I's feeling nearly faded as my jeans
Bobby thumbed a diesel down, just before it rained
And rode us all the way to New Orleans
I pulled my harpoon out of my dirty red bandana
I's playing soft while Bobby sung the blues, n-yeah
Windshield wipers slapping time I's, holding Bobby's hand in mine
We sang every song that driver knew

Freedom's just another word for nothing left to loose
Nothing, I mean nothing honey if it ain't free, no no
Yeah feeling good was easy Lord when he sang the blues
You know feeling good was good enough for me
Good enough for me and my Bobby McGee.

From Kentucky coal mine to the California sun
Yeah Bobby shared the secrets of my soul
Through all kinds of weather, through everything we done
Yeah Bobby baby kept me from the cold world
One day a near Selina Lord, I let him slip away
He's lookin' for that home, and I hope he finds it
But I'd trade all of my tomorrows for one single yesterday
To be holdin' Bobby's body next to mine

Freedom's just another word for nothing left to loose
Nothing, and that's all that Bobby left me, yeah
But feeling good was easy Lord when he sang the blues
Hey feeling good was good enough for me, hmm-mm
Good enough for me and Bobby McGee.

La da la la la, la da la la la da la
La da da la la la Bobby McGee yeah
La da la la la, la da la la la da la
La da da la la la Bobby McGee yeah
La da la la la, la da la la la da la
La da da la la la Bobby McGee yeah
Lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo
Lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo
Lo lo lo lo lo lo Bobby McGee
Lo lo lo lo lo lo Bobby McGee

Lord I called him my lover, I called him my man
I said called him my lover just the best I can and c'mon
And and a Bobby oh, and a Bobby McGee yeah
Lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo lo
Hey hey hey Bobby McGee, lord.

La da la la la, la da la la la la la
Hey hey hey Bobby McGee yeah

Tage Danielsson




http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

Me and Bobby Mc Gee

En annan vacker klassiker;

What A Wonderful World lyrics
Songwriters: Thiele, Robert; Weiss, George David;
I see trees of green, red roses too
I see them bloom, for me and you
And I think to myself
What a wonderful world

I see skies of blue, and clouds of white
The bright blessed day, dark sacred night
And I think to myself
What a wonderful world

The colors of the rainbow, so pretty in the sky
Are also on the faces, of people going by
I see friends shaking hands, sayin', "How do you do?"
They're really sayin', "I love you"

I hear babies cryin', I watch them grow
They'll learn much more, than I'll ever know
And I think to myself
What a wonderful world

Yes, I think to myself
What a wonderful world
Oh yeah

Det var länge sedan jag hörde den. Fin !

Den Kaxiga Myran
Stefan Demert
G D7
Jag upp stämma till min lyra fast det blott är en Gitarr
D7 G
och be rätta om en myra som gick ut att leta barr
C G
Han gick ut i morgondiset se'n han druckit sin choklad
D7 G
och försv ann i lingonriset både mätt och nöjd och glad
D7 G
både mätt och nöjd och g lad

2.
Det var långan väg att vandra det var långt till närmsta tall
Han kom bort ifrån dom andra men var glad i alla fall
50 meter ifrån stacken just när solnedgången kom
hitta' han ett barr på backen som han tyckte mycket om
som han tyckte mycket om

3.
För att lyfta fick han stånka han fick spänna varje lem
men så började han kånka på det fina barret hem
när han gått i fyra timmar kom han till en ölbutelj
han såg allting som i dimma bröstet hävdes som en bälg
bröstet hävdes som en bälg

4.
Den låg kvar sen förra lördan jag ska släcka törsten min
sade han och lade bördan utanför ock klättra' in
han drack upp den sista droppen som fanns kvar i den butelj
sedan slog han sig för bröstet och skrek ut JAG ÄR EN ÄLG
och skrek ut JAG ÄR EN ÄLG

5.
Ej ett barr jag drar till fjället nu så ska jag tamejfan
lämna skogen och i stället vända upp & ner på stan

Men han kom aldrig till staden något spärrade hans stig
en koloss där låg bland bladen och vår myra hejdar sig
och vår myra hejdar sig

6.
Den var hiskelig att skåda den var stor och den var grå
och vår myra skrek "ANÅDA om du hindrar mig att gå"
han for ilsket på kolossen som låg utsträckt i hans väg
men vår myra kom ej loss sen han satt fast som i en deg
han satt fast som i en deg

7.
Sorgligt slutar denna sången myran stretade och drog
men kolossen höll 'en fången tills han svalt ihjäl och dog
undvik alkoholens yra du blir stursk men kroppen loj
och om du är född till myra brottas aldrig med ett TOY
brottas aldrig med ett TOY

Vilken nostalgitripp den bjuder mig på ! Den ingick i en liten avslutningssrevy som en av mina klasskamrater på gymnasiet gjorde som special arbete!!!!

Apropå nostalgi...i min lilla hemstad där jag växte upp hade vi något så märkvärdigt som lärarhögskola. Pojkarna, ja, det var endast pojkar på den tiden, kallades lärarkandidater och fick naturligtvis hålla lektioner i olika ämnen i vår skola.

Jag gick i första klass när lärarkandidaten Dick sjöng för oss och spelade gitarr. Jag minns än idag hur han såg ut och vad han sjöng och vi tjejer fnissade lite blygt för det var ju litet vågat.

Dethär sjöng Dick; (kan den ff utantill)

Rosenkyssar
T&M: Åke Gerhard

Det var i södern en solig morgon
uppå ett myllrande salutorg.
Där gick en yngling och sålde blommor,
som han bar framför sej i en korg.
"Vad kostar rosorna?" hörs en stämma,
"Du har väl brutit dem ganska nyss?"
"Å, Senorita, blott för er skönhet,
skall ni få fem stycken för en kyss!"
La-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la.
"Å, Senorita, blott för er skönhet
skall ni få fem stycken för en kyss!"

Så rosenröda var flickan läppar,
precis som blommorna som han bar.
Och utav glimten i mörka ögon,
så visste han redan hennes svar.
Hon såg på ynglingen - skön som dagen -
hon stod där tvekande och så tyst.
Men skulle säkert köpa hela lagret,
blott för att en enda gång bli kysst.
La-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la.
Men skulle säkert köpa hela lagret,
blott för att en enda gång bli kysst.

När se'n de vackraste röda rosor,
ur hans korg noga hade valt,
så gav hon ynglingen sina läppar,
och han tog länge och bra betalt.
Sen sågs hon dagligen gå till torget,
och köpa blommor på samma vis,
Men han drev handel ej blott för ros skull,
och dag för dag höjde han sitt pris.
La-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la.
Men han drev handel ej blott för ros skull,
och dag för dag höjde han sitt pris.

Nu åren svunnit och de är gifta
en dag så fick de varann till slut.
Men han går fortfarande med korgen,
omkring på torget så som förut.
Visst får han än senoritans kyssar,
men deras köpkraft har flytt sin kos,
Nu räknar hon varje kväll hans kassa,
det får ej saknas en enda ros.
La-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la-la-la,
la-la-la.
Nu räknar hon varje kväll hans kassa,
det får ej saknas en enda ros.

If I Were A Carpenter [Written by Tim Hardin]

If I were a carpenter
And you were a lady,
Would you marry me anyway?
Would you have my baby?

If a tinker were my trade
would you still find me,
Carrying the pots I made,
Following behind me.

Save my love through loneliness,
Save my love for sorrow,
I'm given you my onliness,
Come give your tomorrow.

If I worked my hands in wood,
Would you still love me?
Answer me babe, "Yes I would,
I'll put you above me."

If I were a miller
at a mill wheel grinding,
would you miss your color box,
and your soft shoe shining?

If I were a carpenter
and you were a lady,
Would you marry me anyway?
Would you have my baby?
Would you marry anyway?
Would you have my baby?