Katten ska ta död på fåglarna och fåglarna är livrädda - så har det varit länge hemma hos oss så jag tog beslutet att omplacera dem och det var svårt - Ester har bott hos oss sedan 86 eller om det var 87 - väldigt länge i alla fall.
Han är barnens fågel men har bott här hos mig och sambon de sista 15 åren. Det är jag som sköter utfodring, städar buren och sådant och han hatar mig - får han chansen så får jag ett hugg så att blodvite uppstår. Flocken har utökats med en nästan lika gammal ärvd fågel av samma art.
Kommer något av barnen hit flörtar Ester livligt med dem och är hur snäll och rar som helst - älskar när dottern tar ut honom ur buren, sitter på axeln och kuttrar.

I dag skulle fåglarna hämtas och den nye ägaren ville så gärna ha den stora fina buren som husse gjort men som sagt det är en stor bur så när de mätt och funderat bestämde de sig för att komma tillbaka i morgon, med en större bil.

Nu ser katten inte fåglarna och har inte klättrat på buren för att fånga fåglarna en enda gång.
Katten klättrar över kompostgallret och sätter sig snällt och studerar fåglarna och fåglarna är inte rädda längre visst är det typiskt!

De vuxna barnen har opinerat sig - men Ester måste ju stanna kvar och nu är jag tveksam mot att lämna iväg fåglarna - tänk om man slapp sådana här beslut - ingen kan råda mig, ville bara skriva av mig

jag tänker inte försöka råda dig till något!
Vill bara säga att jag känner för dig och ditt beslut!!!!
Ingenting sånt är lätt!!!!
Kramar från mig!!!!

Beslut man kan behöva fatta när man har djur som kan bli gamla. Usch! Om barnen ej kan ta hand om gojjorna så måste ju du ta besluten. Stöttekram.

Jag tycker att det är ganska enkelt: tar inte någon av barnen hand om fågeln/fåglarna så har dom inget att säga till om ifall du ger/säljer fåglarna till någon annan!

Hur har det gått med fåglarna?

De bor fortfarande kvar men kan inte bo kvar, frågan är vem som vill ta över så här gamla fåglar, så ...

Jag hade en granne som hade problem att bli av med en goja. ( både känslomässigt men även rent praktiskt att få ngn att ta den)
Jag tror han hittade ngn på Blocket som kunde tänka sig att ta emot en pensionärs-pippi. Jag tror att det var en uppfödare. Du kan kanske fråga på ett "fågelforum".

personligen hade jag inte kombinerat katt och fågel. jag skänkte bort min arga men trogna goja Roger för att min sambo inte orkade med hans snatter (jag ångrar det). Nu har jag hittekatt - och hon gillar fåfglar kan man säga.....

Jag känner inte för katter, just av den anledningen att de tar fåglar. Jag är en fågelmänniska i själ och hjärta och skulle bli rosenrasande om det kom en katt och gav sig på min goja. det gäller även för den lilla hunden jag har. Hon är gammal, men katterna som springer fritt på ett bostadsområde borde gå i halsband som hundar för att inte skrämma.
Har en h"n som gillar katter och h#n brukade ta den börbaskade katten till fågelburen och säga att ... se vilken god mumsbit ex. ex. och sen flina åt mig. Jag fick verkligen sätta mig på mina händer!!!!!
Det gjorde mig illa och om jag redan inte varit en katthatare, skulle jag blivit det!!!
Jag förstår att det finns goda kattägare, men om någon katt skulle ge sig på mina djur, vore det det sista den gjort!!!! då har jag mord i sinnet!!!! ...Fuchsian .....

Visst tar katter fåglar och det gör även min gammelkatt Basse emellanåt. Men faktum är att vår goja Holger rörde han aldrig. Holger flög fritt och spatserade ibland omkring på golvet men Bassen krökte aldrig en fjäder på honom. Har ingen förklaring varför, det borde ju ha legat i hans instinkt.

[attachment=57418:P7190069.jpg]

"Familjemedlemmar äter man inte", säger Bassen.

[attachment=57419:P1010524.jpg]

Holger

Han är fin, Holger ...... Det är min passion --- fåglar. Vi har även en liten hund, nu rätt gammal, men hon är uppvuxen med mina fåglar och hundens rang blev under fågelns, men dock fick den gojan ett och annat plöt slick på näbben, men de kom väl överens om det, för fågeln ville inte bli slickad av en dum liten valp.
Fågeln var van att få av mig en puss på näbben och det lärde han säga också. Med tiden kunde hunden hålla tungan i mun och låta gojan att ge en liten klapp-puss på hundnosen, samt säga puss, puss molly.

Sorgen blev stor när gojan insjuknade och dog. Hunden hade redan fått några år på nacken men hon matvägrade och sörjde, låg under den bänken där fågelburen hade varit.
Vad gör man????
Man skaffar en ny goja och de lärde sig så småningom att vakta varandra. Det är underbart att se hur dessa våra 2 vänner är beroende av varandra, samt att de också "kommunicerar" med varandra.

Det är kärlek hela vägen ...underbart, men nu snart är hunden 15 år och det kommer att bli svårt. Någon mer hund orkar vi inte fostra upp.

(det var så gement av den kvinnan att göra så som hon gjorde med sin katt mot min fågel, mycket berodde på att jag inte deltog i deras församlingsarbete, men man kan inte tvingas, jag har min tro, men inte i hennes kyrka .... den finns i mitt hjärta, men säg det till nån som snöat in i samlingen)
..... Fuchsian ......

Min tidigare katt tyckte som din Holger. Du har både fin fågel och katt

Våra fåglar bor kvar - nu i tvättstugan där det alltid är varmt och där de slipper katten.

Har haft "folk" som velat ta över dem men överlämnar inte dem till vem som helst

Jag tror att de samordnar sig i sin grupp = familj, och då kan dessa instinkter inte komma fram.
Allt är ju möjligt, men man får dock ha ögonen i nacken.
Jag lämnar inte mina djur ensamma så att fågeln är fri utan tillsyn. I stället lägger jag en extra kudde på soffan, närmast buren när jag går ut. ----- där hittar jag dem sen jag återkommer.,,,

Jag hade en annan liten goja som var min älskling. Sedan kom den första hundvalpen i familjen. Allt gick bra om man var observant och de lärde sig att leka med bollar. Gojan bar dom i näbben och valpen hämtade dom när gojan kickade iväg den.
Allt väl, tyckte jag.
En dag när de lekte så hördes hur hunden skrek till och sprang till mig darrande. Gojan flög på axeln och skulle kuttra med mig. Gojan gjorde det endast då jag inte var med.
Att göra saken kort, bakom min rygg bet gojan på hunden och till slut blev situationen ohållbar....
Vi höll på att bygga vårt hus och jag upptäckte att jag var gravid.
Vid flytten körde maken mig till vårt nya hus med hunden och under tiden lämnades gojan .... i goda händer, men jag orkade inte göra det själv. Spydde som f...... gravid ....Fuchsian ......

Jag glömde fråga om att kan Gojorna vara så elaka bakom mattes rygg? Eller kunde det varit något annat?
Varför hände det när de var ur synhåll, när de lekte så bra ihop med mig?? ... .. Fuchsian .....