Visst var det väl inte helt ovanligt "förr i tiden", inte ens på femtiotalet ... tror jag.

jag har bara hört talas om det men vet inte om det fanns så utbrett egentligen? Det fanns ju en usel fattigvård med dåliga fattiggårdar som gjorde sitt...

Var nog inte alltid pga fattigdom heller. Räckte med utomäktenskapligt.

Om du med femtiotalet menar 1950-talet var det nog gräsligt ovanligt, däremot inte på 1850-talet.

Visst menar jag 1950-talet och visst förekom det också då ... men kanske inte direkt vanligt.

Nej Netha jag tror du har fel om 1950-talet. Däremot så fanns det ju barnhem och en hel del ungar som hamnade i fosterhem. Adoptioner var ju inte heller helt ovanliga under och efter kriget.

Från Wikipedia:"En änglamakerska var en kvinna som mot ersättning tog hand om fosterbarn och genom vanvård gjorde dem till "änglar", vilket innebar att hon skötte om dem så illa att de dog. Det kunde exempelvis göras genom misshandel eller svält.

Den sista änglamakerskan som blev dömd till döden i Sverige (för mord på sammanlagt åtta fosterbarn) var Hilda Nilsson. Hon dömdes 1917, men domen verkställdes aldrig, eftersom hon hängde sig själv i cellen.

Så sent som på 1930-talet blev en änglamakerska i Stockholm åtalad och dömd för sin verksamhet"

Fanns ju Änglamakerskor som inte behövde ta barnen i sin vård ... de såg till att ta dem av daga strax efter födseln.

Kan inte ha varit många som sysslade med sån kriminell verksamhet så sent som på 50-talet. Det var inte ens särskilkt hemskt att få utomäktenskapliga barn vid den tiden.

Jo det var det allt. Långt in på 60-talet fördömde präster utomäktenskapliga barn och skilsmässor ute i bygderna (åtminstone i bibelbältet).
Men jag har hört att oönskade barn dumpades på fattiggården så fick de växa upp och jobba hårt tillsammans med senila, handikappade och psykiskt sjuka som levde i en ohälsosam miljö. Många barn for nog väldigt illa av att få jobba så hårt från tidig ålder för på fattigvårdsanstalterna fick de som kunde jobba för brödfödan.

Hej,
Kommer inhoppandes i ämnet ....... -- Känner igen från min barndom att de vuxna pratade om detta, och det var på 1950-talet. Dock var jag för ung, men hade "låååånga öron".....
Jag tror att det hände inte länge så öppet som hundra år tillbaka, men hörde berättelser om att det fanns "änglabarn". En del äldre el. barnlösa tog hand om ett utomäktenskapligt barn, och de kallades ibland för "små änglar".
Det fanns också barn som man gjorde sig av med innan/efter födslen. Min moster är ett ex. av det. hon gjorde det.
Mormor var läkekunnig kvinna och hon förlöste barn, botade el. kurerade sjuka till början av -60-talet.
Hon kunde säga att xxx fick ett "änglabarn", men vad som än hände, vet jag inget om. Jag misstänker att hon kunde ha en hel del att göra i detta, eller att hon hade mer kunskaper om det hela.

Hörde genom andra i släkten att mor ville göra sig av med mig, men efter födseln "vanvårdade" hon mig så att jag skulle sluta mina dagar utan brott. Jag var mycket klen de första åren.
Hon hade inte modet att följa sin systers råd och ta saken i sina egna händer. Har försökt efterforska bland släkten om detta, men alla tiger om det, vilket jag förstår att de inte ville prata om. Nu är den delen av släkten gått bort, så det finns ingen mer att söka på svar till mina frågor.
Det fanns barnhem, men de fanns i större samhällen, inte ute hos oss. .... ... Fuchsian...
Så här efteråt när jag läste vad ni hade skrivit, kunde jag inte hålla mig tyst, för detta berör mig, inte enbart för min del, utan för alla de stackars barn som hamnade i denna situation. --- DS

Att ta vad präster och dylika personer tyckte/er som riktmärke för resten av samhället är kanske att ta i och inte var väl heller bibelbältet representativt för resten av landet. Predikanter har ju knappast varit några föregångare när det gäller samhällsutveckling. Finns ju dom som än idag fördömer både det ena och det andra. Vet inte vilken tid du talar om men på 50-talet låste dom ju fortfarande in psykiskt sjuka och handikappade på anstalter. Jag har aldrig hört talas om några oönskade barn som dumpades på nån fattiggård på 50-talet som du beskriver. Däremot var det många ensamstående mödrar med "oäkta" barn som fick jobb som pigor och hembiträden så dom kunde ta hand om sitt barn.

Jag var med på den tiden och både såg och fick uppleva samhällets olika sidor på nära håll så om detta ni påstår var vanligt långt in på 50-talet är sant så måste jag ha varit både blind och döv.

Jag med....

Och detta var i Sverige på 50-talet menar du???

Nä nu Fushian, tror jag inte du har rätt i det du skriver.

Jag tror att "fattigvården" avskaffades slutligen 1945 eller där omkring så på 50-talet dumpades inte oönskade barn på fattigstugan. Det var inte så jag menade heller utan jag tror att dåliga institutioner fick ta hand om de barn som änglamakerskor tog förr, iaf från sekelskiftet och framåt.
Mödrar med oäkta barn tog nog ofta anställning som piga på annan ort så det inte skulle synas hemma att de var gravida och så adopteras barnen bort i en annan kommun.

Det menar jag inte att det var längre så utbredd, men ute vid landsgränsområden i norr hade de inte kommit så långt, och vad jag förstår av det lilla jag fått reda på så hölls detta hemligt innom släkten.
Min mormor dog i slutet av -60-talet vid 79 års ålder, så det går inte att säga i efterskott vad hon har gjort. Jag visste ju då inget annat.

Dock fanns det ett urgammalt barnhem kvar när socialen tog "lillans" nyfödda dotter ( 23 år sedan)och hon placerades i ett barnhem. Jag frågade personalen vad denna gamla byggnad har varit med om, och de sade att det har varit ett barnhem i alla fall under 1900-talet, samt ett annat hus var för dem som hade polio, tuberkulos. Min andra syster ville adoptera barnet, men fick det inte. ...

Min mamma hade tvungen att gifta sig, det gick inte an att föda oäktningar på den tiden. Min mosters fall kom ju alldrig upp till kännedom förrän hon var gift och hade barn.
Jag var endast förlovad när vi flyttade ihop och det var en ve och fasa för min familj och en del av släkt. Så gör man inte!!! Jag var inte välkommen hos vissa, för att jag levde i synd. ...
Min andra syrra blev med barn och tvingades till att gifta sig medsamma. Som tur var, hade de kärleken med sig.
Så nog var det hårt, har jag förstått nu så här efteråt. .... Fuchsian....

Vet att vissa i min släkt knappt var välkomna för att de hade fått barn innan giftemål och att präster vägrade skriva upp dem i församlingen efter sådana saker och detta var på 50 talet men allt har blivit berättat för mig då jag är lite för ung för att ha upplevt sådant själv.

Nog var det så i dessa små byar, samhällen där prällen predikade om synd och satte på de flesta pigorna sedan i byn.
De stora släkten var väldigt slutna, ingen insyn för utomstående. Min ena moster (hade 8st) har berättat om detta till mig. Hon var en udda fågel i släkten och ingen vågade sig på henne när hon satte den sydländska temperamentet till, men hon och jag hade en livslång nära relation tills hon gick bort i början av -90.

Jag blev rätt fundersam, då de hade tagit bort "lillans" (vår yngsta syrra) barn och placerat det i det gamla barnhemmet. Jag levde ju i mina ögon i modernt Sverige. Maken brukade säga att det ser ut som på 1700-talet i mina hemtrakter, även att det nu är modernt och inte styrt av släkten. .....
Jag lämnade ju detta som tonåring, så jag känner inte till allt som mina syskon gör, men de tiger.
Det var inte lönt att fråga mor om det .... sen hon började bli senil muttrade hon om att hon hade varit så feg när jag kom till världen, skulle använt kudden, som sin andra syrra.... .... det är ruggid att tänka tillbaks, men jag har gjort efterforskningarna pga. att jag började skriva min bok, den som legat i träda minst 10 år, som jag nu tänker skriva färdigt.
Dock inte namnge dem som ännu lever och för mina ev. framtida barnbarn. ....Fuchsian....

Fuchsian var detta i Sverige på 50-talet??? Att det skulle funnits änglamakerskor= betalda barnamördare.

Att det fanns barnhem och andra institutioner i Sverige ända in på 80-talet är inte det tråden handlar om. Det finns massor av människor i vårt land som av en eller annan anledning tillbringat en tid på någon institution.

"Änglamakerskor" efter 1930-talet måste varit synnerligen sällsynt...

Jag känner inte till om de som förlöste kvinnorna i släkten kunde kallas "riktiga änglamakerskor", likt min mormor, men de kunde säkert avbryta en graviditet och att det förekom det ena och det andra, som jag fått veta i efterhand, så stämmer det, för denna kvinna som har berättat om detta till mig var en som talade om just som det var.
Hur kan det komma sig att mormors äldsta egna barn hade så få barn, när de yngre barnen hade många? Det berodde inte på sjukdommar.
Denna moster som tog livet av sin oäktning, hon talade om att de gjorde så när de såg att barnet hade inte stora shanser att överleva eller att de var oönskade.
Varför denna panik när mor blev med mig? Fick inte bestämma själv om det. hon har varit bitter så länge hon levde mot mig. Jag bar skulden till hennes olycka.

Det var mycket skit som man började få upp när man började gräva, men jag blev förhindrad av att göra det. Släktens överhuvuden körde iväg mig och jag visste inte då hur jag skulle gå till väga.

Numera heter det "pappren förstördes i en brand" --- finns inte. .....

Alla var inte så kalla som hon, utan bad om hjälp av en "läkekvinna" eller att de sattes i ett barnhem, där de sällan överlevde till vuxen ålder.
Det barnhemmet som jag besökte med min andra syrra för att se på "lillans" barn var byggt under den andra delen av 1800-talet och hade stora salar och ...... det var en otäck känsla att vara där inne. pers. bekräftade min fråga, samt att dessa byggnader användes till andra sjuka i tidigare skede.
Där den lilla låg, fanns det minst 8 barn i varierande ålder, upp till 2 år, skulle jag gissa.

Nu finns det ett nybyggd bostadsområde där detta barnhem låg. Så de gamla spåren är borta. Lillan fick inte tillbaka sitt barn och inte fick min syster ta hand om henne heller.
Jag förstår mycket väl att du tvekar, Stintan, med all rätt det skulle även jag göra om jag inte haft dessa minnen och berättelser. Önskade att kunna veta mer, men nu är det borta. .... Fuchsian....

Dagens läkare har tyvärr blivit "änglamakerskor"....tänk på alla aborter som görs dagligen i våran värld!

Fast det är ju definitivt inte samma sak...

Men hände allt detta i Sverige på 50-talet? Kan du inte svara ja eller nej på en fråga utan att tjata om samma historia.

Jag brukar inte kasta mig in i den här sortens debatter för jag anser handlingen omänsklig och går stick istäv med alla religioners grundvärdering. Dödsstraff för otrohet och annat är prästerliga påfund för att skydda männens hegenomi.
Detta är ju bara ännu ett exempel på vad religionerna ställer till med. Kvinnor som kliver snett får ett litet helvete och män som gör sammaledes drabbas inte av något alls om inte kvinnan är så tuff att hon slänger ut honom. Flest är alltjämt de drumlar som bara vill ha älskogens fröjder. Färre är de som tar sitt ansvar. Till råga på allt så ställer ekonomi precis som alltid till stora problem. Hjälp de flickor som behöver stöd och hjälp. Ge barnbdrag till de som behöver det och låt höginkomsttagare som inte ens noterar beloppet ett avdrag i stället. Men det här landet skall ju vara så förbaskat rättvist.

Ja, Stintan, i norra Sverige uppe vid gränsen till Finland och jag vet att släkten var/finns rakt därövet mot Norge.
Mer än så vill jag nu inte gå med på detta, men då förstår du hur det kan ha sett ut där under och efter krigen. Mina föräldrar träffades i Norge och förlovade sig i Oslo. ---- Fuchsian----

Du har rätt i dina funderingar. Men på den tiden var ju inte kvinnor värda på samma sätt utan de fick finna sig att bli beroende av männen och deras godtycke.
Det som jag nämnde om prästen som kom till byn och bredikade så att folk satt som eldgafflar i stolarna och sen kunde denna kringresande prälle sätta på pigorna i byn. De var ju de lägsta i kvinnorangen och de fick ställa upp och de barnen, vad blev det av dem, tro?
Min mor ville inte bli piga, så då återstod ett äktenskap för hennes del för att bli godkänt i släkten. Troligen var hon rätt långt gången för hon kom hem fr. Oslo med min far och de hade förlovat sig, men mamma hade blivit ratad av en annan bonde som hon var kär i någonstans i Norge. Detta var ett andrahandsval som sen visade sig att bli mycket jobbig för oss alla.
Om hon inte varit dotter till en välrenomerad storbonde, hade hon blivit utkört fr. släkten med en oäktning, mig. Troligen var min moster i samma situation när hon dödade sitt barn.
När min lillebror föddes som nr.3 i ordningen, så då var lyckan fullkomlig. Hon hade lyckats att föda en son.
När jag fick min dotter, ringde jag hem till henne och berättade om födseln, så sa hon endast att lycka till nästa gång.
Tänk, då blev jag så arg ....... att min dotter skulle inte duga???? ...Fuchsian....

Men det där är lika lite allmängiltigt som att jämföra med bibelbältet. Inte sjutton var kvinnor så lite värda generellt sett. Kanske på ladsorten på sådana ställen där präster och frireligiösa sekter hade mycket att säga till om. Där jag växte var flera ensamstående mammor, dom flesta av mina kompisars mammor jobbade och vi var dagbarn hos någon, nyckelbarn eller gick på dagis (kindergarten hette det då). Min pappa städade och lagade mat lika ofta som min mamma som definitivt inte var någon kvinnosakskvinna utan bara alldeles vanlig. Vet flera som hade utomäktenskapliga barn som var födda i mitten/slutet av 40-talet och alltså växte upp på 50-talet och var lika respekterade som andra ungar.

Det är nog väldig skillnad mellan stor och liten stad här om man accepterades eller inte som utomäktenskaplig på 50-60-talet. Jag har en väldigt nära relation till detta utan att nämna vem och vilka, men 1964 sparkades man fortfarande ur hemmet som blivande ensamstående mor, fick försöka försörja sig själv så gott det gick och bo i en etta och koka bebisens kläder på spisen eftersom socialen kom på oannonserade besök ett par gånger i månaden, och var ungen smutsig eller ledsen så var det barnhemmet som gällde och därmed basta. Att den ungen ganska snart blev legitim genom gifte med annan manlig person är inte alls konstigt. Så i småstäder på 60-talet så var det då rakt inte accepterat med oäkta barn.

.

Jahaa. Är det sånt ni sitter och funderar på i Lappland?

Tråden handlade ju om dessa barn, så jag berättade det jag visste med säkerhet, sen fanns det nog mycket mer än jag vet om. Jag lämnade det som 16-åring och hamnade först i Örebro.
Det blev en kulturshock, men dock en positiv sådan.
Det är jäkligt synd att jag inte finner mer material/vetskap därifrån och på den Norska och Finska sidan.

Dessa gamla byggnader som inhyste barnhemmet där vi besökte lill-syrrans baby var rena dårhusmiljö, även att personalen och i den salen de 8 barnen var någorlunda "moderna". Släktens äldre gårdar var ju av grovt timmer och i rummen var väggarna likadana. Några spikar att hänga kläder, men vad hjälpte det när en massa småkryp fanns överallt.

Det finns ju andra i tråden som känner till dessa förhållanden på den tiden, även till början av 60-talet.
Jag var ju inte välkommen med min man hos alla när vi var endast förlovade eller jag fick ha "ett förkläde" med mig (oftast min syster el. nån av mina kusiner)och fick sova hos mina syskon och min man hos min pappa.
Nu låter detta för mig som det verkligen var 100 år tidigare än det i verkligheten var. Maken blev accepterad först efter vi gift oss, men ändå fick vi inte sova i samma rum.
Tala om medeltid??!! .... ... Fuchsian ...

Jaha så var vi där igen...

Nä du, jag fortsätter inte mer på detta för det jag hade att säga har jag gjort, mer än nog. Ska till kiropraktorn om en stund, så ni får väl fortsätta själva om det finns fler som har något att tillägga.
Jag tycker ändå att det är synd att inte veta mer om det. .... .. Fuchsian ....