Ville bara visa vilken sötnos som flyttar in hos oss på lördag.
Norsk Skogkatt, 8 månader som skulle ha avlivats imorron.
Han har HCM men äter hjärtmedicin så han kommer förhoppningsvis få ett långt och bra liv.
Vad vi förstått är han väldigt social och vill vara med överallt.
Gissa om vi längtar.

[attachment=58004:archie_.jpg]

Vilken snygging!!

Ja visst är han en riktig läckerbit.
Svansen ser enorm ut på de bilder jag sett.
Hade jag varit katthona skulle jag blivit betuttad direkt

Jättesöt

Åh, vad FIN han är !
Gillar den där "vitmarkeringen" kring ögonen ...

Snygg. Väldigt ovanligt med trefärgade hankatter.

Jättegrann katt!

Vilken snygging!

Om jag fattat stamtavlan rätt så heter färgen Bruntabby och vit (det står på engelska)
Hade inte tänkt på det vita kring ögonen som gör att han får ett härligt vilt uttryck.
Längtar till jag får hålla honom, han verkar så himla gosig.

Grattis till en underbar katt!

En sån underbart vacker katt!

Vilken vacker katt och vilken tur han har som får flytta hem till er istället för att gå ett dystert öde till mötes...

Norsk skogkatt är en mycket trevlig kattras--i allmänhet!
Någon här som har Egyptisk Mau?

Nu är jag tyvärr olyckskorp,MEN
en katt som redan vid 8 månaders ålder har konstaterats ha HCM lär knappast få ett långt liv.
Jag avundas er inte era kommande bekymmer och hjärtesorger.
Att leva med en så alvarligt sjuk katt betyder konstant oro och "väntan" på döden.
Har man tur går det fort när katten väl blir riktigt dålig, men det kan också bli en utdragen historia till lidande för både er och framför allt katten. Att se ett djur långsamt drunka i sina egna vätskefyllda lungor är inte en sinnekur, men däremot en av flera sätt er katts liv kan sluta på.
(lungorna blir vätskefyllda därför att hjätar inte orkar jobba ordentligt)
Jag talar tyvär av egen erfarenhet, då jag har förlorat både hund och katt pga av hjärtfel.

Hur någon kan vara så totalt hjärtlös att den placerar om en katt med konstaterad HCM är helt ofattbart!
Jag hoppas verkligen att ni har blivit informerade om vad ni ger er in i av kattens förra ägare/uppfödaren.

DOCK önskar jag er självklart lång, symptomfri tid tillsammans.
En katt med HCM har alltid ett dystert öde framför sig, men ni har mjölighet att göra vägen dit ljus. Om inte för er själva, så för kissen.

Beklagar det du varit med om Ramoth. Det är verkligen inget man önskar någon.
Anledningen till att han omplacerades hade inget med kattens sjukdom att göra.
De ville behålla honom men kunde inte av helt andra orsaker.
Iom att han är hjärtsjuk var det svårt att hitta ett nytt hem och avlivning var enda utvägen, tills vi dök upp.
Vi är väl informerade från både tidigare ägare och veterinären och har även läst mycket om sjukdomen på internet och i forum.
Han mår bra och han har inte visat några symptom än. Vi kommer gå på regelbundna undersökningar och vi kommer vidta åtgärder den dagen det visar sig att han lider.
Vi försöker att inte tänka på att han är sjuk och hoppas på att han får ett långt härligt liv på landet.
Det jag försöker ta reda på mer om är hur sjukdom nedärvs.
Om jag förstått det hela rätt så måste en av föräldrarna vara bärare av sjukdomen.
Men enligt uppfödaren så är hennes katter friska. Får inte ihop det riktigt.

Katter kan kanske vara bärare utan att utveckla sjukdomen d.v.s. någon längre bak i ledet kanske haft sjukdomen och att någon av din katts föräldrar fört anlagen vidare trots att de själva varit friska.

Har läst lite till om arvsanlagen och det verkar ju som att de kan vara både dominant och reccesiva.
I det senare fallet måste både mamman och pappan vara bärare.
Papan är från Tyskland så det är ju lite otur i så fall om det lyckades hitta en katt så långt bort med dessa anlag.
Läste också att proven inte är 100% säkra.
De kan visa att katten inte bär på anlagen fast det senare visar att den gör det.

Hej och grattis till en stilig katt!

Fint av er att ta hand om honom trots hans sjukdom. HCM är en fruktansvärd sjukdon som tyvärr är ganska vanlig på "min" ras så jag är väl medveten om vad det innebär. Som du säger kan den vara både recessiv och dominant. Problemet med HCM är att det är inget som syns när katten är ung. Den utvecklas först från ca 1 års ålder (tidigare med men första hjärtscanningen brukar göras först vi 1 års ålder). Men det kan också ta flera år. Uppffödare som scannar sina katter innan avel kan tex scannas fria vid ett års ålder. Då tar ägaren en kull. Sen kanske de scannas några gånger till. Och då är dom fria. När avelskatten kanske hunnit bli sju år dyker plötsligt sjukdomen upp. Så bara för att din katts föräldrar är fria idag betyder det inte att de inte har HCM. Det är ganska sannolikt att någon av dom kommer scannas positivt eftersom er blivande kisse har sjukdomen. Men som du skriver MÅSTE de inte göra det.

Det finns med anra ord aldrig några garantier att ens katt inte kommer få HCM senare i livet när man köper en kattunge. Det som är viktigt är dock att aldrig avla vidare på linjer där HCM upptäckts.

Oavsett hur länge er katt kommer leva så är jag övertygad om att ni kommer ge honom ett bra liv

Och ja han ser nästan trefärgad ut på kortet pga det rödaktiga runt kragen, men är som du säger tabby o vit

Tack för bra information Mums02.
Att de upptäckte detta så tidigt var att han blev opererad i slutet på januari.

Du som verkar ha koll på läget, vet du om det ska anmälas någonstans att han har HCM?
Tänkte om det ska noteras i t ex stamtavla el så?
Har för mig att när jag hade Cavalier king charles spaniel så stod det i stamtavlan om det hade hjärtproblem. men det var ett tag sen så jag kan ha fel.

Vilken jättefin kisse Klura, hoppas han får ett långt härligt liv hos er! Man ska aldrig ge upp hoppet och om nu hans liv skulle bli kortare än
normalt så tycker jag att ni gör helt rätt som tar hand om honom den tid han har. Jag har själv en blandskogis som är så gosig och hemmakär, jag som har haft
några olika katter i mitt liv tycker att skogisen är speciell och en underbar familjemedlem.
Låt inte oron grumla glädjen över att få hämta hem honom, hur det blir i framtiden kan ju ingen veta!
Lycka till, jag håller tummarna för er och sötnosen!
Hoppas vi får se lite mer bilder senare för jag älskar skogskatter!

Det finns mycket att läsa om HCM på nätet - även på svenska(!) Tror att det är maincoonklubben som har mkt bra info tillgänglig via sin klubbsida.

I mkt korta drag och från mitt minne, samt med reservation att kunskapen kan ha ökat under de senaste 2-3 åren:
HCM är ett dominant anlag, men en katt kan gå symtomfri under många år (hörde om en katt som var över 10år innan något visade sig! och då var det inte pga av att katten blev sjuk utan vid en ultraljudsundersökning) Oftast så visar det sig dock betydligt tidigare än så.
Uppfödare av raser där HCM finns (många raser), och man bestämt sig för att sluta hymla och istället göra något åt problemet, kontrollerar sina avelsdjur vid upprepade tillfällen under deras avelskariär. Men eftersom sjukdomen är så kinkig med att visa sig kan en katt vara mormorsmor innan man upptäcker att den bar på sjukdomen! Inte helt lätt att vara kattuppfödare med andra ord.
Så din katts uppfödare kan ha kärnfriska katter, men helt uppenbart bär minst en av föräldrarna på HCM. Det har bara inte visat sig än.

Så ska man skaffa raskatt så är det klokt att höra sig för om sjukdomar i rasen.
Att en uppfödare inte ultraljudar sina katter betyder inte att han/hon har friskare katter än "grannen", utan att hxn inte gör något åt det! OM det är en drabbad ras förstås.

Ja, jag har alltså fött upp en ras där HCM konstaterats. Med tanke på att tidigare generationers uppfödare kört "strutsvarianten" har dagens européuppfödare ett hästjobb med att vända skutan rätt. Men de, precis som seriösa uppfödare innom andra raser (exv skogis o maincoon) gör ett himla bra jobb. Sån´t här kan bara bekämpas med öppna kort och sammarbete.

Eftersom huskattstammen består av blandade raskatter är ärftliga sjukdomar lika utbrett där, men ingen kollar dem.

Hoppas att det kan vara till lite hjälp. Men som sagt det finns massor med information på nätet.

sqrulan, håller med dig om att de är underbara katter.
Den här han pratar väldigt mycket. Mycket gulligt även om det låter lite klagande. Långa skarpa mjauuu.
Är inte van vid kattprat här hemma eftersom mina två gamlingar inte jamar nån av dom.
Kommer garanterat fler bilder. Har fotat lite idag. Så bara jag får över dom till datorn så..

Tack för ditt utförliga svar Ramoth.
Det verkar inte vara enkelt direkt att få någon ordning på spridningen av denna sjukdom.
Särskilt om det inte visar sig vid undersökningarna att katterna bär på anlagen.
Men man kan ju hoppas på att uppfödarna iaf inte avlar på ett djur som har det konstaterat.
Vet inte om det är fler i denna kull som har det. Har inte själv pratat med uppfödaren.

Om anlaget är dominant så har alla i kullen sjukdomen, fast det kanske inte märkts på dom ännu!

Hm!
Vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag skrev de där
Såklart måste alla ha anlaget.

Hej igen!

Jag har också haft cavalierer

Vi rapporterar till Pawpeds http://www.pawpeds.com/. Kolla där om din katt finns registrerad. Det ska gå att söka via stamtavla där.

Annars tror jag att just Skogisarna följer Maine Coonens hälsoprogram så kolla upp deras rasring på nätet och fråga där. Olika raser har lite olika hälsoprogram och procedurer http://www.mainecoon-katten.se/

Lycka till!

Locka mej inte att snacka genetik ...

MEN bara för att ett anlag är dominant betyder det inte att alla avkommor till en katt med ett dominant anlag har fått det. Det betyder bara att de katter som får just den genen också visar anlaget (förr eller senare)
För att ett anlag ska föras vidare till alla ungarna efter en katt som bär ett dominant anlag måste katten i fråga vara homozygot för just det anlaget. Dvs ha anlaget i dubbel uppsättningen i genparet.

Vi kan ta ett mindre dramatiskt exempel än anlag för en dödlig sjukdom.
Silverfärg på katt.
Det är dominant.
(Har fött upp silvereuropéer i 10 år)
Bara för att ena föräldern till en kull är silverfärgad blir (tyvär) inte alla ungarna silver.
De *kan* bli det, men har man otur så får man inte en enda silverunge.
Ungarna får ett anlag från mamman och ett från pappan och det slumpar sig lätt så att en unge får anlag för "normalfärg" från båda föräldrarna. MEN med ett dominant anlag räcker det med att få fran en förälder för att anlaget ska visa sig.
Är det istället ett recensivt anlag måste ungen få det från båda föräldrarna (exv. anlaget som gör svart till blått och rött till creme)

Ett anlag KAN INTE vara både dominant och recensivt.
I fråga om HCM så kan det *verka* som om det är ett vikande anlag eftersom en tillsynes anlagsfri katt kan ge sjuk avkomma. Där finns anlaget men har inte gett sig tillkänna - än. En himla soppa med andra ord!
Färger är lättare och *trevligar*

Visst är det så Ramoth.... sorry, kortslutning hos mig!

För att inte tala om kortis hos mig, jag skäms
Nog för att jag är glömsk men det är ändå bara 3,5 år sen jag slutade med hamsteruppfödning, suck.
Och det var bl a silver jag höll på med.
Tack Ramoth för uppdateringen.
Var in på min gamla hemsida och man blir ju lite sugen på en kull igen.
Filurens hamstrar