Det torde väl ha framgått att jag är jägare. Därmed vill jag också meddela att jag ”äter kött som jag känner” (en god vän till familjen använder det uttrycket).

Jag har full respekt för vegan- och vegetarianer (förlåt om det låter som skällsord men det heter så och jag respekterar förhållningattityden). Har jag/vi gäster med den åsikten så försöker jag/vi tillaga något gott åt dem.

Jag jagar älg, hare, rådjur och skogshöns. Djuret i fråga är minimalt stressat. Inte ens en dravjakt stressar djuret nämnvärt. Alla jägare hyllar det fällda bytesdjuret på ett eller annat sätt.

Inför det fällda djuret ser jag möjligheterna till matlagning.

Det jagade och fällda viltet har inget med den vanliga köttproduktionen att göra. Sista älgen jag sköt råkade bli veterinärbesiktigad och stämplad. Första gången under 47 år som jägare. Men det är en annan historia.

Däremot har jag en djupt rotad aversion mot kyckling. Klassas av mig som nödproviant. Enda gången vi köpt nötkött var för 21 år sedan när vi skulle ha studentbuffé för äldste sonen. Slut på älginnanlår. Tillfälliga inköp sker kanske vart tredje år. Falukorv ansåg sönerna som lyxmat.

Gris köper vi som smaksättare och som komplement men alltid svenskt. Skillnaden är transporterna. Djurhållningen i olika länder skiljer sig knappast noterbart.

Priset på viltkött är betydligt högre än om vi skulle köpa vilt och vildfågel över disk. (Arrendeavgifter, övningsskjutning, resor, och på den tiden jag jobbade så en veckas tjänstledighet kostade en bra slant).

Viltkött är magert och välsmakande. Renkött är ett alternativ.

Det är min syn på kött och jakt.

Håller med dig! En helt annan sak om djuret har levt i det "vilda". Ogillar också köpekyckling som enligt mig smakar betydligt vattningare och blekare än kött från höns som har fått leva ute större delen av året och levt "naturligt". Kan faktiskt överhuvudtaget inte äta "fabrikskött" typ dansk gris .