En lite märklig fråga men den är berättigad efter det jag upplevde idag…

Vid en mindre väg satt en fasanhane lutad över ett djur, vilket visade sig vara en hona av samma art.

När jag stannade bilen, då böjde sig hanen ner mot huvudet på honan och det såg ut som om den försökte "picka" liv i henne…

Just i ögonblicket när jag öppnar dörren hoppar hanen bort från honan men vart den tog vägen, det såg jag aldrig…

Jag lyfter upp honan som ligger mitt på vägen och bär in henne till kanten.

Tittar efter skador men hittar inget synligt, mer än lite intorkat vit "goja" runt det ena ögat.

Fågeln är död och ögonen stängda…

Lägger henne en bra bit in från vägen, så att hanen åter kan vara nära…



Nu är fråga, vad är det jag har upplevt.

Försökte den få liv i honan, äta upp henne eller något annat som jag inte kan gissa ?

Svanar sörjer sina partners så varför inte

Sorligt var det och det känns bra att jag fick in honan i det långa gräset,innan någon körde över henne...
Hoppas att han får sörja ifred.

Så sorgligt men ändå vackert!
Fint att du flyttade henne!

Väldigt tragiskt. Enligt SOF verkar de inte bilda par som hänger ihop livet ut: http://www.sofnet.org/index.asp?lev=2136&typ=1 men där jag bodde förut hade vi massor av fasaner och de såg man oftast parvis. Det spelar ju iofs ingen roll om vi pratar par för livet eller inte, sörja kan den ju ha gjort ändå. Det är min gissning att den gjorde det i alla fall.

Tack Meriona!
Tänk att ett djur kan beröra en så mycket...

Jag tror att det var så enkelt att hanen letade efter en partner. Så länge det såg ut som en fasanhona var han nog intresserad. Hönsfåglar, speciellt den hanliga delen, är kända för att bli lite väl till sig i parningstider. Speltokiga tjädrar och sånt.

Det var kanske han blivande fru/äggvärmare som helt plötsligt har ryckts ifrån honom...

Då måste han ha varit bra tokig...

Det rätta svaret vet endast fasanhanen och det behåller han för sig själv...

Jag såg för en tid sedan ett gräsandspar korsa en liten landsväg väg. Hon blev påkörd, och hanen klarade sig precis. Två timmar senare stod han brevid hennes nu ganska illa överkörda kropp och snattrade. En stund senare satt han bara där.

Ett par dagar senare såg det ut att vara två kroppar brevid varann...

Usch,fanns det ingen möjlighet att stanna och lyfta bort den överkörda honan från vägen så att hanen kunde sörja i lugn och ro ?

Låt oss lysa frid över paret och hoppas att dom har mötts på den evigt gröna ängen