Jag älskar gamla terracotta/ler krukor som blivit lite vita.
Jag antar att det är kalkavlagringar från vatten som dunstat genom år av användande.

Finns det ngt sätt jag kan få det på konstgjord väg och ganska snabbt??

Jag har inte provat det själv men tycker mig minnas ha sett på "Trädgårdstoppen" att man kan gnida in dem med filmjölk? Annars kan man kanske fuska och lasera med vit färg

Mjölk eller filmjölk ger mossa/påväxt har jag för mig. Funderar på vad den vita utfällningen (som är SÅ snygg, det håller jag med om), kan bestp av. Skulle gissa att det är olika salter och liknande föreningar som finns i vatten. Det borde vara möjligt att efterapa, genom att blanda ihop en lösning som innehåller allt man har i sitt vanliga vatten, men i högre koncentration. Kanske lite vanligt salt, bikarbonat, kalk osv? Kökskemi
Tror jag ska prova någon dag! Blev riktigt nyfiken nu

Jag kan tänka mig att växtnäring är bra för att skapa saltränderna, det innehåller ju alla olika salter.. min erfarenhet är att krukorna brukar få lite patina/saltränder efter bara en säsong om man har en vatten- och näringskrävande växt i.. men en säsong kan ju vara på tok för länge när man vill ha nu!

Snabbtips hade inte varit dumt..

Omvänt så brände vi "fula" terracottkrukor när jag hade glacyrteknik för intresserade elever. Krukorna blev för det mesta helt "nya" efter extra bränning. Mammorna blev glada.

Jo, filmjölken är ju för mossans skull.
Men jag får sätta igång å vattna i mina terracottakrukor då... och vänta..(usch vad jag säger fula ord )

KRT du lovar väl att uppdatera om du kommer på något bra knep

Absolut!!!!

Hittade detta från Martha Stewart - min husgudinna!

Åldrandets teknik! Trend?

Måste berätta en händelse från mina första lärarår. En högstadieelev ville absolut hugga en Ramsesstaty (huvudet) i siporex. Lätt formbart och vägde knappt något. Efter tre veckor hade junioren knackat fram en rätt skaplig replik av den lede gubben.
Själv hade jag praktiserat hos en reklamkille som dessutom var skulptör och han hade lärt mig lite teknik om hur man patinerar fram olika metaller.
Killen och jag blötte siporexgubben och handsmetade den till en jämn och slät yta med filmjölksgips.

Nästa steg var att bronspatinera den.

Killen var stolt som en tupp.

Då for f-n i mig. Vår vaktmästare, Sixten, var atlet i högsta klass. Jag skickade ut killen att leta reda på Sixten och be om hjälp att bära ut grejen till min Folka. Patineringen höll vad den lovade.
Hade inte Sixten haft ett så bra grepp när han högg tag i skulpturen för att lyfta så hade den farit upp genom taket.

Alla tre skrattade så att tårarna rann.

Det där är en hemsk känsla! Ungefär som när man går uppför trappen och man trodde att det var ett steg till.

...och jag skulle vilja veta hur man får BORT det vita! Tycker det är jättefult:(

Utspädd saltsyra används för att ta bort murbruksfläckar från tegel; det borde fungera även på kalkavlagringar.

Oooojojoj vad jag skrattade!!!
Det är precis som peztis säger, det är så hemsk känsla när man tar i och så är det jättelätt, eller om man ska ta ett ytterligare steg i trappen och så är den slut...



Kanske vi kan byta krukor

Tack Ribes:)
Kamilla, ja det kanske vi får göra:)

Ättika, kanske ??

http://www.perstorpattika.com/upload/perst...er_2009_002.pdf

Puh! Trodde jag var ensam! Att jag aldrig lär mig att man inte är det...

Funderade också på det där med ättika. Eller såpa...
Men jag tror att om man använder ättika ska man vara lite försiktig med vilken blomma man stoppar i innan man vet att det funkar för ättika anvönds ju även som ogräsbekämpningsmedel, dvs det kan ju läcka ut från krukan (terracotta suger ju åt sig) och ta död på innehållet. Eller är jag nojjig?

Om man låter krukorna FÖRST suga åt sig så mkt rent vatten, som det bara går, sen tvättar/borstar med utspädd ättika och sköljer väl, så kan jag inte tänka mig att det ska vara några problem.

Det är väl OUTSPÄDD, som ättika är lite problematisk ....

Både utspädd saltsyra, ättika och vinäger löser upp kalk. De vita beläggningarna kan tas bort med ettdera. Man ska vara lite försiktig med att låta terracottakrukor ligga för länge (dvs många många dagar) i ättika eller dylikt då krukorna ofta är lågbrända och faktiskt kan vittra sönder av en sådan här behandling. (Vilket i sin tur beror på att leran i dessa också innehåller kalk!) Men om man som 'omk' skriver först låter krukorna bli genomblötta av vanligt vatten så att de inte suger åt sig lika mycket av ättikan så kan man låta dem ligga ett tag i ättika sedan och få dem rena lätt som en plätt. Eller borsta dem med ättika om man föredrar det.


Ett sätt att öka salt och kalkhalten i vanligt vatten kan ju vara att koka vattnet tills bara hälften eller en tredjedel (eller en tiondel )t.ex återstår. Man kan också prova att tillsätta extra salt i vattnet. Lägg sedan lerkrukorna i detta koncentrerade vatten under någon/några veckors tid och låt dem patineras. Alternativt doppas krukorna i vattnet, ställs på tork, och doppas igen osv. tills man tycker att de har fått lagom mycket patina.

Men Rosmarin - är det inte risk att saltet (om man endast anv NaCl) lakas ur så småningom och läcker in i jorden. De flesta växter är ju inte salttåliga, så det borde väl kunna ge påverkan på växtkraftern?

Ok, så här funkar det för min del: gammalt, slitet, skavt, sprucket, mossigt eller kalkigt, VAD SOM HELST, bara det inte ser nytt ut!

Ute på ön där jag bor är det så kalkrikt vatten så det räcker med tre vattningar så är terakottakrukorna vackert vita! Har även prövat filmjölk för mosspåväxten och det fungerar bra även om jag är lite för otålig för resultatet för det sker ju inte över en natt direkt...
Brukar även ibland gräva ner krukor i jorden ett par dagar, för då sugs det upp alla möjliga mineraler och ämnen, och det ger dessutom också ett lite mer skavt och ruffigt utseende.

Allra bäst är det givetvis om man kommer över riktigt gamla och slitna kärl hos någon lokal toscansk torghandlare, men det händer ju inte varje dag...

Jo, detta är helt riktigt. Man får blötlägga krukorna i "vanligt (=osaltat) vatten" när krukorna har fått den patina man vill ha om man har patinerat med salt. (För att kontrollera om skärven fortfarande är salt efter urlakningen kan man -om man inte tycker det är allt för ohygieniskt- prova genom att sätta tungspetsen mot krukan.)



Precis, och detta kan påskyndas om man koncentrerar sitt vatten genom kokning. (För dem som har lite mjukare vatten)

Även att gräva ner krukorna kan ge jättefint resultat som du skriver ilPadrino!

Tack för tipset, det hade jag inte tänkt på!!

De (maskin-)masstillverkade krukorna får inte en naturlig "fin" patina, men Gränsfors lerkruka får det. Gränsforskrukorna kostar lite mer än lerkrukorna på ICA, men ger ett helt annat uttryck. Kan vara svåra att få tag på, finns i Stockholm t.ex. på Weibulls/Sveavägen (en trappa ner, lite dolda) och i mycket begränsad omfattning på Zetas.

Lägg Gränsforskrukorna i vatten, lyssna...