Hej!
Förra sommaren flyttade vi till ett hus vid en relativt trafikerad väg (väg 57) . Tomten ligger ca 4 meter från vägen. Där står det nu några 30-åriga pilträd, några har röta och några har synliga svampar (tickor?) på stammarna. Antar att det är röta i närapå alla pilträden. Mycket av grenarna är döda.
Jag har nu funderingar på att ta bort pilträden men undrar över vilka träd man kan sätta i stället? Rönn? Med tanke på att det är rätt trafikerat bör de vara tåliga, det är soligt, lite öppet så på höstarna kan det nog ta i träden en del av blåst. Jorden är lera och en rätt blöt mossmatta på våren. Är villrådig över vilka träd man kan tänkas plantera där.

mvh Katarina

Lönn

platan

Eller nya pilträd. Sköter man om dem från början och hamlar med jämna mellanrum så håller de sig fina och friska.

Frågan är ju vilken storlek du vill ha på träden? Får de växa sig riktigt stora finns det många intressanta förslag

lönnalléer är väldigt vackra, annars lind, ask eller bok.

Oj vad många svar!
Lönnar älskar jag men med tanke på att löven är lite "besvärliga" att ta hand om på hösten så får de nog bara vara en dröm... Eller så får jag vackert packa ner dem i säckar och köra till återvinningsgården!
Platan kanske blir ca 20 meter för stora...! Har försökt läsa på om just pilträd och
det verka som att de är lite sjukdomskänsliga? Annars skulle bollpil kunna vara något. Jag har inte tänkt mig så stora träd, 10 meter känns som en "bra" höjd. Nu blir ju de flesta träden större än så och det får jag förstås ta med i beräkningen trots allt! Har även funderat på rönn. Det blir 4-5 träd på 35 meter. Det är på tomtgränsen , längs med tomten och den trafikerade vägen.

Rönn är trevliga och tåliga träd, så det är säkert ett bra val

Har sett att det finns ett stort urval av olika rönnar, sedan tilltalar det mig att det blir lite höstfärger plus att fåglarna kan ha nytta av dem!

Om de ska kunna ta emot och hejda vind, vägdamm och buller och inte bli högre än 10 m så kan oxel fungera väl. Man kan plantera dem tätt med rönn så får man både den dramatiska mörkgröna bladfärgen från oxeln (och de röda bären) samt de nätta, höstsprakande rönnarna. Oxlarna är mycket tätare än rönnarna.

Oxlar:
Sorbus x thuringiaca 'Fastigiata' E. 5-7 meter, kanske för kort i rocken? Men blir roströd, inte brun på hösten.
Sorbus aria 'Gigantea' E. 12-18 meter högt.
Sorbus intermedia E - valigast bland oxlarna, ett riktigt praktträd. Dock aningen glesare än de andra, ca 10 m högt i slutet.
Sorbus hybrida L. - Finnoxel. Vackra, flikiga blad, ca 10 m högt.
Sorbus incana E. Det finns vitbladiga/silverfärgade oxlar också. Kanske något att blanda med? Dock färre bär.

Rönnar man kan klämma in emellan:
Sorbus 'Dodong' E - ullungrönn. Ett måste som i allafall en av rönnarna. Stora rönnblad, stora fruktställningar, lysande höstfärg som sitter kvar länge. regelbunden bärsättning.

Sorbus aucuparia fk Västeråker E - i stort sett den vanlliga rönnen, dvs lite gles. Denna variant E-planta utvecklas dock mycket väl och får bär mer regelbundet än många andra.

En nackdel med rönn är väl att de svarar ganska dåligt på beskärning? Blir de för stora eller sticker grenar ut mot vägen så har man skyldighet att hålla tillbaka dom. Många ädellövträd tål hamling bra och blir dessutom viktiga inslag i landskapet för massa fåglar, mossor, lavar mfl.

Man kan myckt väl beskära rönn, de går till och med att styra, omforma och formbeskära ganska bra om man börjar tidigt. Men om du menar att beskärning ska leda till kraftig skott- eller kvastbildning så är rönn inte trädslaget.

Att hamlade träd skulle berika mossor och lavar bättre än ohamlade håller jag inte med om. Inte heller tror jag att fågellivet berikas mer av hamlade träd än av ohamlade träd och buskar. Många av våra småfåglar behöver buskar, och våra trädgårdshäckar är därför bra. Andra föredrar stora träd med all den insektsrikedom och boplatsmöjlighet som blir i dem.

En hel del av det som sägs vara de biologiska fördelarna med hamling tror jag inte på.

En ren lönn dvs Sorbus aucuparia är bra förslag. Använda inte hybrider och sorter som kan sprida sig och hybridisera sig med den naturliga rönnen. Detta gäller egentligen alla arter av växter.

Dessutom är rönnen ganska tålig mot just hård trafik i form av utsläpp, avgaser, vägdamm och sådant.

Annars hade jag valt Bok eller Ask.

Med tanke på askskottsjukan är det ingen bra idé.

Den risken får man nog ha i åtanke.
Men just därför hade jag nog valt ask. Kan man få tag på en av de individer som är mer resistenta emot skottssjukan så kan man hjälpa arten på traven. Även om ingen är helt 100% resistent. Fler askar det finns, desto större chans att de kan överleva. Finns det få eller inga askar i ekoregionen, så kan situationen vara relativt ganska lugn. Om inte annat är död ved bland det bästa man kan ha i trädgården för biomångfalden.
Men jag hade ändå haft rönn som förstahandsval.

VAd växer naturligt runt dina trakter Katarina? Du kanske kan samla frön själv och driva upp. Ekosourcade plantor är det bästa du kan få tag på.

Är inte Ask och Bok också lite väl stora? Iaf Ask växer rysligt fort här nere....

I mitt närområde finns surkörsbär, olika aplar, rönn, pil, hagtorn och björk längs vägarna. Just hagtorn är så underbart vackra när de blommar. Inne i Lund finns det mängder med japanska körsbärsträd, och dessa beskärs regelbundet för att inte växa ut i gatorna.

Ang plantan - det går uhmärkt att beskära dessa, görs årligen i Lund där det finns massor med plantaner i centrum. Helt underbara, både med och utan löv!

Ja, funderar på vad som växer vilt här omkring....? Vilken koll man har! Ek, björk, , rönn, al, asp... inser att jag är urusel på träd! Med säkerhet ett antal till. Ju mer jag läser om vad ni skriver ju mer tilltalar rönnen mig. Vad glad jag är att jag slängde ut frågan här!! Tänk så mycker kunskap det sitter bakom alla dataskärmar!

Rönn under blommning lockar dessutom till sig en mängd bin och andra insketer för pollination, vilket leder till mer befruktade träd och blommor och mer mat för fåglar.

Jag antar att du menar ren rönn och inte lönn. Men man behöver inte vara rädd för sorter av rönn eller oxel. De har existerat länge parallellt och den vanliga rönnen klarar sig utmärkt.

Hela sorbussläktet är tåligt i trafiksammanhang, inte bara rönn. Med trafik är det saltet som vissa träd tar skada av. I stadsmiljöer är vissa arter mindre lämpliga för att de inte klarar torka elelr rotstörningar i samband med uppgrävningar. I övrigt är träd mycket tåliga för trafikavgaser och vägdamm, men vissa samlar vägdamm mer än andra. Ju tätare blad- eller barrmassa, desto bättre dammsamlare generellt. Rönn är en ganska dålig dammsamlare med sin glesa krona och lilla bladverk.

Ett stort lövträd kan samla 9 kg vägdamm under en bladsäsong. Som annars skulle hamna rätt i våra - och andra djurs - lungor.

Ja, Jag menar rönn, tack. Såg inte att det slank sig in ett litet stavfel där.

Det är inte riktigt den uppfattningen jag har fått tyvärr. Jag har lärt mig att rönnar gärna hybridiserar med varandra och skapar nya hybrider och med så många hybrider och sorter på marknaden, skulle jag inte ta risken att köpa ngt som kan hybridisera och sprida sig mer.
Rönn hybridiserar ju tom med oxel.

I ett gynnsamt klimat kanske, men i Sverige är det knappast något problem. Hur ofta ser man över huvud taget fröplantor från våra planterade rönnsorter?

Detta är ett okänt område för mig, att det skulle finnas många hybrider av rönn och att det skulle spridas korsningar mellan rönn och oxel i naturen. Hänvisa gärna till källor så man kan läsa mer!
Vilka hybrider av rönn finns på marknaden menar du?

Finnoxel Sorbus hybrida är en hybrid mellan Rönn och oxel eller möjligen S, rupicola. Det är dock en naturlig hybridisering. "Finnoxel är sällsynt och förekommer i kusttrakterna i norra Bohuslän, Gotland, Södermanland och Uppland. Den växer på torr ofta kalkrik mark, i hällmarker, skogsbryn och klippor" från virtuella floran.
Rundoxel är en annan hybrid mellan vitoxel och rönn och kommer från Europa.

Odlas artikel om rönnar hänvisar till att rönnar gärna hybridiserar sig med varandra. Flera rönnar har genom hybridisering nu en könlös förökning.
http://www.odla.nu/artiklar/ute/prydnadstrad/ronnar-0

Jag glömde påpeka att även andra sorbus arter kan sprida sig. Pärlrönn är en sådan. Den har hittats förvilad i norge antagligen av fåglar
(Alm & Bråthen 1998).

Som huggorm skriver så är kanske fallet med spridning av hybrider inte riktigt så spridda ännu tanke på klimatet, men det kommer bara bli en tidsfråga, och då kommer sverige bli fullt av förrymda arter och hybrider.
Just spridda rönnarter och hybrider är vanligt i Nordamerika och England (Watsonia 26: 419–432 (2007)
One-way introgressive hybridisation between Sorbus aria and S. torminalis (Rosaceae) in southern Britain)
Sorbus aria, vitoxel finns ju naturaliserad även i sverige och har sin naturliga utbredning i södra och mellersta Europa.
Mellan S, aria och torminalis, tyskoxel sprider sig nu en hybrid i england.
Vitoxel är ju ett vanligt odlat träd och tyskoxel finns naturlig till Danmark. Så det är bara en tidsfråga innan vi har ett gynsamt klimat och vi ser en likandne hybridisering sprida sig här med.
Dvs Dagens trädgårdsblomma är morgondagens ogräs.

Varför jag rekommenderar att använda ecosourcade plantor från lokal området istället för hybrider och andra arter är
1. De är genetiskt anpassade till lokala variationer i jordmån, klimat och klarar därför sig bättre och gör bättre ifrån sig.
2. De smälter in ekologiskt och estetiskt sätt med det naturliga landskapet och skapar därför " The rätt look"
3. Deras frön och sporer hjälper till att behålla integriteten av den lokala genpoolen och det lokala ekosystemets hållbarhet.
4. De är dessutom mer kompatibla med det lokala djurlivet, främst ryggradslösa djur vilket sen främjar allt från fåglar till ödlor mfl.
5. Att förebygga spridning av växtsjukdomar, pest och ohyra mellan regioner och områden.

Att blanda in andra arter och hybrider i närmiljön skadar integriteten av den lokala naturmiljön och man får en miljö som är mer exotisk än inhemsk så att säga.

1: Detta är också anledningen till att det är ofarligt att odla främmande träd i Sverige, det extrema kustklimatet med våra kalla, korta somrar är det väldigt få som tål. De som inte anpassats för det under årtusendena är helt enkelt inte konkurrenskraftiga. Här där jag bor är det egentligen bara två främmande träd som visat några tendenser alls att kunna sprida sig vidare på egen hand, och det är tysklönn och serbgran. Övriga har ofta svårt att ens producera grobart frö, och om nya plantor gror så har de mycket svårt att överleva och klara konkurrensen med inhemska arter. Att något skall bli invasivt här är alltså minimal risk.

2: Skall man dra det till sin spets så anser du alltså att man inte ens bör odla exempelvis bok i Stockholm där den inte finns naturligt? Äppelträd är ju framavlade och inte naturliga i vårt land, dessa bör också undvikas då?

3: Återigen, den lokala genpoolen är den enda som kommer överleva, eftersom det är den enda som är konkurrenskraftig.

4: Av Sveriges träd är 43% gran och 38% tall. Det mesta av djurlivet är betydligt mera kompatibelt med många importerade lövträd än monokulturer av barrträd.

5: Sjukdomarna sprids i alla fall nu när vi har öppna gränser inom europa. Skall man undvika sådant måste man ha ett land som ligger avskilt som exempelvis NZ, och liksom de gör stå på flygplatsen och kolla så folk inte har främmande jord kvar under skorna. Vi lever i en allt öppnare, globaliserad värld, och då blir vi också tvungna att ta de dåliga sidorna med det. Vem vet, det kanske är just för att vi odlar Castanea dentata utanför amerika som den kommer överleva? Eftersom sjukdomar sprids måste vi även sprida offren för att några skall undkomma.

Sverige är ett av de artfattigaste befolkade områdena på jorden, särskilt när det kommer till vedartade växter. Inlandsisen rörde sig över europa på ett sådant sätt att växter inte hade något område med milt klimat de kunde dra sig tillbaka till, och sedan återkomma ifrån. Jämför med exempelvis östra nordamerika eller Kina. Vi har något dussin trädslag, varav de tre vanligaste utgör långt över 90% av alla träd. I Kina finns det tusentals olik arter, kanske hundra olika sorters ek och lika många sorters lönn för att ta ett exempel.

Fast likväl så har vi ett flertal invasiva arter och desto fler som bara är naturaliserade men inte invasiva ännu och fler lär det bli ifall folk släpar ut ännu mera växter av olika sak utan att veta riskerna med det. Titta bara på vresrosor. Det finns väl fortfarande i handeln trots sin status.

Faktiskt. Även om jag tycker det är lite tråkigt så har boken inget i Sthlm att göra om den är utanför sin naturliga utbredning. Frukträd blir det lite svårare med.Men där kan jag tycka att det är ok. Undantag kanske körsbär.
Även om djurlivet drar nytta av mer exotiska lövträd, så är det fortfarande inget naturligt.
Att man ökar antalet arter behöver inte betyda att man ökar mångfalden, utan tvärtom. I slutet faktiskt minskar den.
Om folk tar sitt ansvar så är öppna gränser inget problem. Men jag skulle hellre se att man räddar en art på plats än att man "räddar" den i ett helt annat land där den inte hör hemma.

Ska tillägga att som jag beskriver det, bör man använda mina rekommendationer i en trädgård som en del av en ekologisk restaurering.

Ps. ändrade lite i texten så den är mer lätt förstålig.

Nja jag vill invända och hävda att lövträd i högsta grad är naturligt. Granen är spridd av människan i stora delar av södra Sverige och i kustlandet. Fram till 1700-talet var sydvästra Sverige dominerad av ek och ek-alm-lind skog på många håll. Granen fanns bar på moränordar i inlandet. Granens naturliga sydgräns går vid Skåne/ Smålandsgränsen och i kustbandet går den en bit in i landet.

Bok i Stockholm, varför inte? Jordmån och klimat är mer inbjudande för bok och ek än för gran.

Sen en rent privat åsikt. Om jag skulle anlägga en allé eller liknande så hade jag inte valt rönn. Rönn är ett successionträd som passar bra med andra Sorbusarter i skogsbryn och kanter. Där kan de ge skydd åt djur och bär. I solexponerade ställen hade jag gärna valt en lokal förhoppningsvis frisk ask istället. Nu näär askskottsjukan sprider sig så bör man ta vara på de friska linjer som finns.

Sen är ädellöv rikbarksträd, de får mer mossor och lavar änn fattigbarksträd med sur bark som rönn, äpple, apel, hagtorn, körsbär, hägg mfl dessutom blir de grova och hyser många vedinsekter om de får bli gamla. Annars är lönn min favorit i alleér och parker.

[quote name='Markus_H' date='27-04-2011, 13:44' post='1397182']

Sen är ädellöv rikbarksträd, de får mer mossor och lavar änn fattigbarksträd med sur bark som rönn, äpple, apel, hagtorn, körsbär, hägg mfl dessutom blir de grova och hyser många vedinsekter om de får bli gamla.

Intressant. Det var inget jag kände till.

Gäller det enbart växter eller även människor? Svenskar på nya zealand är inte heller naturligt, utan lite av en införd art. Visserligen är du väll bara naturaliserad ännu, men invasionsrisk föreligger.

För att vara allvarlig var boken ännu på vandring norrut när mänskligheten tog över, så det är ingen som vet vart den skulle ha sin naturliga utbredning idag om naturen fått vara helt opåverkad. Att försöka bevara något som det var för ett par hundra år sedan fungerar inte heller. Ta exemplet tysklönn som jag skrivit om tidigare, man räknar med att dess naturliga utbredning ligger ungefär vid gränsen mellan tyskland och danmark. Men det är ett träd som är extremt väl lämpat för kustklimat, till och med bättre än vår vanliga lönn. Beräkningar har visat att den med sin kraftiga spridningstakt kunde ha hunnit långt upp i Sverige vid det här laget, om den fått fortsätta i fred. Men nu finns den här som papperslös flykting, och kommer aldrig kunna få officiellt medborgarskap. Hur skall vi ställa oss till ett sådant träd, särskilt som det är ett av få som uppvisat tecken på att kunna vara invasivt?

Hej orkidétjuven och tack för exempel och hänvisningar. Jag ska läsa dem. Den här debatten om vådan eller fördelarna av att föra in nya arter, sorter eller hybrider i Sverige förekommer ju lite varstans, och går i vågor. Jag är långt ifrån expert och vill inte ens kalla mig kunnig på området, men har tagit del av debatter både i Sverige och utomlands.

Av de jag lyssnat på är kollegor från Vermont i USA och på Nya Zeeland de mest kritiska till mänsklig spridning av arter och sorter. Där har jag kollegor som i princip säger nej till allt som inte är både inhemskt och strikt lokalt producerat. I Europa, där vi lever tätt och har utbyten i stort sett varje sekund, ter sig detta aningen absurt att följa.

Ett som är bra att veta att många av våra träd som vi uppfattar som svenska, är importerade. Också en svensk sort av oxel kan vara uppdragen i Tyskland t ex, det är inte ovanligt. Lind förekommer väl i stort sett inte naturligt i landet, det mesta materialet tas in. Nästan allt växtmaterial och frö som kan köpas i handeln produceras på ett ställe och förs till ett annat - inom landet eller utom.

Flera nya sjukdomar som drabbat några av våra svenska trädarter, har kommit in via transportträlådor. Mördarsnigeln lär ha kommit in via spanska apelsiner, eller plantmaterial. Säkerligen kommer en hel del in via våra skor från resor också. Själv hade jag afrikanska kackerlackor i huset, som säkert kom in via en resväska. Vinden för dessutom både insekter och svampar långt. Även om vi inte är oeniga om att problem kommer in på olika sätt, så är frågan om hur stor del av problemen som skapats genom t ex det du reagerar på - att plantbutiker säljer olika sorters rönnar och oxlar.

Att plantera träd och buskar är ju ett mycket mänskligt sätt att föröka växter. I naturen (om man inte räknas oss som del av den) förs fröer med vind eller djur, sätts sticklingar, görs självympningar mm. Att plantera är en mycket mänsklig företeelse, som ofta innebär att man sätter frö eller stickling på ett ställe där de inte skulle hamnat annars, och att sedan flytta den uppväxta plantan från stället där den växte upp, till ett helt annat.

Om man hårddrar resonemanget att det alltid är illa att plantera utanför det du kallar "lokalområdet" så blir slutsatsen att man i stort sett kan utesluta att plantera det som finns i handeln idag. Å andra sidan tycker jag att det du tar upp är värt att uppmärksamma. Vad som sedan ska kallas för ansvarsfull spridning och inte är den stora frågan, där jag har en hel del förtröstan i att ekosystemen både är stränga i vad de tillåter, och samtidigt villiga att ta in nytt.

Helt klart får växter bäst utveckling om de är väl anpassade. Men anpassningen i naturen är helt enorm, både på lång och kort sikt. Om en hybrid mellan t ex två körsbärssorter skulle få stor spridning (körsbär vill ju gärna korsa sig själva) kan mycket väl hända att några sorters korsningar får stor utbredning under en tid. De som är väl anpassade.

Måste också säga till försvar för att människan bidrar till art- och sortspridning att Finnoxeln är en mycket lyckad korsning. Jag tror att den uppstod spontant, men är inte säker. Jag kan inte se ett enda exempel på att de olika sorterna oxel elelr rönn bidragit till sämre mångfald. Kan du?

Flera av oxlarna och rönnarna finns som E-planta, dvs landets bästa frö- och växtkännare med stor kunskap om ståndorter, sjukdomar mm, har under decenniers forskning och provplanteringar valt ut dem. Menar du att också E-plantmaterialet skulle vara skadligt?

Min grundinställlning är att jag är positiv till art- och sortspridning. Och med den grundinställningen gäller det att lyssna på dem som kommit till annan slutsats, här finns helt klart kunskap att ta del av!

Nackdelen med artspridning är ju att inhemska arter kan minska eller utrotas. Men när det gäller träd är inte införsel av utländskt material något problem i Sverige. Däremot är det moderna skogsbruket ett stort problem, bristen på skogsbränder är ett problem, och människans uppodling av näringsrik mark är ett jätteproblem. Det är ju just där jorden är näringsrik som artrikedomen är högst, och på dessa ställen har bondgårdarna blivit rikast och så småningom utvecklats till byar och städer. Och jorden asfalteras över och förstörs...

Nog är lind en inhemsk art! Vi har ju till och med en endemisk art, bohuslind. Däremot är det synd att man nästan alltid planterar hybriden parklind istället för Bohuslind som borde bevaras för att öka genpoolen.

Våra trädgårdar skulle bli väldigt artfattiga på både blommor och buskar och träd om vi bara skulle odla inhemska arter. Importera gärna men med förstånd.

Jag tror det blir mycket svårt att hitta en enda trädgård i Sverige som inte innehåller några utländska arter. Ändå översvämmas vi inte av invasiva utländska arter. Kudzu och dess gelikar trivs helt enkelt inte här.

Jo, men det jag menar är att lindar inte frösår sig själva i Sverige, därför är närapå alla lindar planterade. De flesta planterade är parklindar, Tilila x vulgaris, en hybrid mellan vår skogslind Tilia cordata, och bohuslind. Men det finns också planteringar av de rena arterna.

Det vilda beståndet av lind är sällsynt, och av bohuslinden extremt sällsynt. Idag lär de finnas endast på tre platser - ett ställe på Sydkoster, ett på norra Öddö utanför Strömstad och en stubbe med stubbskott i Ölmevalla i norra Halland.

Man får nog betrakta linden som ett träd som behöver människan om vi ska ha det alls i Sverige.

Hej igen Orkidétjuven,
Har nu läst om rönnarnas hybridisering och är inte övertygad om dina slutsatser. De KAN hybridisera, men att påstå att det sker villigt verrkar vara en stor överdrift. Att Finnoxeln KAN vara en blandning av rönn och oxel är sant - men hur ofta sker sådana hybridiseringar?

Dessutom är jag inte lika automatiskt bekymrad över hybridisering - och inte ens av spridning - som många andra. Jag är inte övertygad om att detta måste leda till att mångfalden minskar eller att det därför skapas invasiva arter som inkräktar på andra. Körsbärssläktet korsar sig gärna och har säkerligen alltid gjort det - har sorterna minskat, är hybriderna mer invasiva än andra, utgör träden sämre bostad för insekter, svampar, fåglar mm?

Men å andra sidan är jag inte påläst på genområdet, och mycket mer bekymrad över trädgårdsägares enorma koncentrationer av växtmedelsgifter och konstgödsel, av urbana miljöers trädfattigdom, av förökning av plantmaterial som innebär att samma individ dupliceras miljoner gånger - och en rad andra miljöfrågor.

Det närmaste engagemang jag haft i frågor som rör detta är egentligen förökning av äppelträd. Jag är inte glad i att närapå SAMTLIGA träd som används i trädgårdar i Sverige står på samma grundstam. Jag önskar att vi använde större variation, för att öka mångfalden, minska sårbarheten och för att kunna lära mer om grundstammarnas betydelse.

Och så skogsbruket förstås, där jag nog är mer benägen att hävda att superlokalt är bäst. I områden i Norge där jag vistas ofta är kalhyggena mindre än på samma breddgrad i Sverige. Man spar enstaka gran och tall som får fröföröka sig. Alla produktionsskogar i området är blandskogar. Skogsägarna menar att det ger bästa skogarna och bästa virket. Man får visserligen vänta några extra år med fröförökningen, men å andra sidan får man de bästa plantorna och dessutom en skog som det går att leva i, menar de. Första 10 åren plockar man hallon. Sedan svamp och björkved (björken gödslar skogen, menar man också). Och sedan blåbär... Samtidigt som djuren, som man jagar, får det de ska. Här hör man aldrig en skogsägare klaga på älg som betar plantor!

Oj vad långt ifrån ursprungsfrågan detta blev. Hoppas att det går bra med vägträden vad du än väljer! :-)

Jag har också försökt att läsa på och kommit till samma slutsats som du Cilla. Dessutom får åtminstone jag ett intryck av att de hybrider (om de nu ens verkligen är hybrider) som har lyckats att etablera sig är sällsynta och inom ett väldigt begränsat geografiskt område.

PS Tack Orkidétjuven för inköpslistan i din signatur! Nu vet jag precis vad jag skall införskaffa om jag någon gång får en egen trädgård. (Förlåt, men kunde inte låta bli. Ibland blir jag lite motvalls när jag stöter på något som nästan närmar sig fanatism. )

Mina slutsatser handlade inte om rönnen som sådan, det handlade om hybridisering i allmänhet mellan odlade eller introducerade och naturliga arter. Det råkade egentligen bara handla om rönnen, eftersom jag först föreslog den. Jag är ingen expert på området, men pratade bara om det jag lärt mig, läst och det som jag har arbetat med. (Inget av fallen dock svenska träd ännu.)

Men detta behöver inte betyda att det inte kan bli så. Bara för att det inte finns några direkta problem just nu med hybridisering och vidare spridning, betyder det inte att det kan bli problem i framtiden. Hur kommer Sveriges flora se ut om 500 år om introduceringarna fortsätter i den här takten som de gör och iochmed att vi antagligen går mot varmare tider. Då kommer flertalet arter bli stora problem. Jämför bara antalet invasiva arter i England just nu. Vad händer när vi får samma medeltempratur som England? Miljarder läggs ut på att bla dra upp plantor av spridda Rhododendron som är en invasiv art där.

Vad jag är mest rädd för är hur läget ser ut om just ett par hundra år och inte just nu. Men det gäller att kunna förebygga problemen innan de blir problem. Därför rekommenderar vad jag har föreslagit.
Förstår ni vad jag tänker.
Och det handlar inte om Fanatism som kryddan skojar lite om, det här är mitt jobb.
Och kryddan kanske har lärt sig lite ett och annat med nu?
Förövrigt kan man inte hitta en enda trädgårdsbok som inriktar sig på inhemska växter och odling och som INTE hänvisar till de rekommendationer jag föreslagit ovan tidigare i tråden. På nya zeeland dvs.

Nya zeeland just nu- Sverige 200 år senare!

Undrar om jag har missat ngt nu jag tänkte säga?

Oh, sorry om jag kom ifrån lite av träden, jag menar tråden....

Om nu Sveriges klimat blir betydligt varmare är det också naturligt att floran ändrar sig, det är naturens gång och inget vi bör försöka motarbeta.

Jo, men ändra sig med de arter vi introducerat? En lagerblads och manshurisk valnöts dominerad skog? Kanske fel person och fråga förresten? hehe

Ytterst tveksamt, eftersom de växterna inte dominerar skogarna ens där de förekommer naturligt.

Inte naturlig kanske, men what about onaturligt. I wellington regionen räknar man med att få en lagerblads dominerad skog om ett par 100 år om inget görs. Koltrastar är värst med att sprida deras bär redan nu.

Lager kan inte ens överleva på friland i Sverige, och så mycket skillnad kommer inte klimatförändringarna göra att den bli invasiv här. Möjligtvis att den överlever, men knappast mer än så. Skall vi hitta de arter som kan bli invasiva får vi leta bland sådana som redan växer bra nu. Exempelvis tror jag boken skulle bli mera dominant, ungefär som nere på kontinenten.

Jag vet att denna debatt delvis ser annorlunda ut på Nya Zealand, och det bör den säkert göra också. Men att applicera samma måttstockar på hot om invasiva växter här genom att t ex avrekommendera till och med från E-certifierade sorter av rönn och oxel är att gå väldigt långt.

"Hur kommer Sveriges flora se ut om 500 år om introduceringarna fortsätter i den här takten" frågar du och det gläds jag åt. Jag brukar som trädvårdare annars vara den som kommer med de långsiktiga tänkesätten om hur träd och skog ska planeras för att fungera 20-100 år!

Hur människans miljöer här och på andra ställen ser ut om 500 år är ännu knepigare än att ta reda på hur svensk och Nya Zeländsk miljö och flora såg ut för 500 år sedan. Hur de löste probelm för 500 år sedan vet vi ju lite om, och ganska många människor tycks ju ha överlevt också. Förhoppningsvis klarar vi att lösa problem om 500 år också.

Frågan är naturligtvis inte ointressant. Men den kan lika gärna ställas som att "Hur kommer Sveriges flora se ut om 500 år om introduceringarna stoppas nu?"

Självklart är situationen helt annorlunda här. Det är ett helt annat ekologiskt system. Men vad jag menar på är att vi ska vara försiktiga. Få människor tar ansvar för vad de planterar och tänker inte alls på konsekvenserna det får om de får växa orört eller sprida sig. Det är det jag menar på hur det kommer ser ut i framtiden. Det är bättre att nu försöka förebygga problemen innan de blir problem. För problem kommer det bli. Speciellt om det blir varmare i norden.

Vad jag också påpekade tidigare i tråden var att ta in massa exotiska flora och hybrider i svensk naturmiljö skadar integriteten av vad som ska vara naturligt svensk natur. Därav också mitt inlägg.
Jag arbetar med ekologisk restaurering och skogshälsovård. Som Forest health monitoring ranger tänker vi antagligen lite lika när det gäller tankesätten om hur skog ska planteras. Vi arbetar med en 500 vision eftersom flertalet arter är först fullvuxna och det är först efter uppskattningsvis 500 år som ett restaurerat ekosystem har återgått till det naturliga kretsloppet.

Men vad jag inte riktigt förstår i din text är poängen om människor och hur de klarade sig för 500 år sedan.

Min poäng med det hela är iaf att jag vill inte se en mixad natur i Sverige med inslag av exotiska arter om ett par hundra år. Sverige kommer förlora allt vad som är just naturligt för Sverige, och i värsta fall får vi en biologisk enfald istället för mångfald. En enfald som ser precis likadan ut på andra platser i världen.
Som Gossen Ruda sa. "Importera med förstånd"
Problemet är bara att det förståndet kommer komma för sent.

Jag har faktiskt aldrig avrekommenderat e-plantor. När sa jag det? Det är faktiskt dock det bästa som finns på svenska marknaden för tillfället. Om man inte plockar frön och plantor själv.

det går väl lite isär där, en del säger att vi går mot ett varmare klimat även i sverige, andra säger att det globalt går mot varmare men att sverige istället lokalt går mot kallare vintrar. dom senaste två vintrarna har vi haft svaga västströmar med negativt NAO-index. månader med klara och kalla högtryck vilket har gjort att både tjälen djupare och mer köldnätter och lägsta kallare (exempel i vintras hade flera platser i skåne även i södra under -20c/-25c). och även om sverige nu skulle gå mot ett varmare klimat så tror jag inte det är tillräckligt stabilt för att ev invasiva värme krävande arter skulle få fäste. först och främst redan inhemska värmekrävande skulle få mer utbredning norrut.

att bara odla inhemska träd/buskar skulle bli väldigt tråkigt, åtminstone för mig. däremot inte sluta odla inhemska helt och hållet (det skulle också vara tråkigt). sedan odlade växter kan väl inte alltid vara hemskt eller stort nej, finns säkert någon odlad växt som är positivt för flora och fauna.

hade jag bott i ett land med mer variation i floran så kanske jag hade kunnat gått över till att odla enbart inhemskt, men för mig räcker det inte med dom inhemska träden vi har i sverige. då kan jag lika gärna sluta med hobbyn och jobbet helt och hållet om det bara var inhemskt som gällde.

och trädgårdar är ju inte natur, utan en skapad där varje trädgård är en egen biotop. med sina egna odlade växter.

finns det någon ''inhemsk'' träd/busk-art som nu är dominant ? svår fråga kanske, då växer är väl dominanta i just där dom trivs och inte generellt över hela sverige. såfall vi kanske skulle behöva få lite katalpa i skogarna så att just den inhemska backar undan till en mer hälsosam utbredning, (det sista var menat som skämt, men om någon har svar på frågan skulle det vara kul att veta).

Jo, visst. Klimatet är ngt som är relativt svårt att spå, speciellt på lokal nivå. Och som du flaxss säger så kommer antagligen svenska värmekrävande arter förflytta sig. Är det inte så att trädgränsen redan flyttat på sig. Är det 2 dm eller så senaste 15 åren? Minns inte riktigt vad jag läste.
Fast hur mycket varmare måste det bli för exotiska arter ska få fäste? Bara för att man är exotisk, betyder inte att man kommer från varmare trakter. De invasiva arter idag klarar de temperaturer som de utsätts för. Flesta är från temperera områden i Asien.

Jag håller med dig med egentligen hur tråkigt det kan kännas. Jag tycker det med, speciellt som min bakgrund inom trädgård med. Det är kul att leka med former och färger. Jag är väldigt artistisk av mig och former och färg spelar stor roll för välbefinnande.
Tycker mest synd om min far, för jag kommer riva upp hela hans trädgård när jag kommer hem. Funderar på en trädgård med bara lokalt hotade arter om det går. Han har både rasbrant, klippor och våtmark på samma tomt.
Han har annars ett parti med jättebalsamin, en art som då är invasiv i Sverige.
Men Sverige har ju en mycket varierad flora.Kanske inte så mycket som i tropikerna. Men vi har en mängd örter och gräs,, buskar och andra blommor. Dock så drar man ner på antalet beroende på ekologisk region.
För att odla "rätt", måste man veta vilken ekologisk region man befinner sig i. Alla ekologiska regioner skiljer sig mellan varandra.
Det är bara såhär jag arbetar. Jag säger inte vad andra ska göra, men jag rekommenderar och föreslår det.
Nej visst är inte trädgårdar natur. Men de var det innan man bosatte sig. I nuläget dock kan trädgårdarna göra nytta. Litet urklipp ur min blogg som jag skrev litet tag sedan.
Länge har trädgårdar ignorerats som en del av bevarande av biologisk mångfald och på många plaster är det tyvärr fortfarande så.
Trädgårdar kan ibland vara det enda skyddet och kan fungera som en surrogat där de annars i vilt tillstånd betas av, skövlas, trängs bort av ogräs, såväl som introducerade arter eller plockas bort".

Men jag håller med dig flaxss. Det kan kännas lite tråkigt. Men det större målet är nu..
Kan man återskapa en förlorad biotop och allt som följer därtill....

ps. Ska fundera om det finns ett svar på ditt skämt

Sveriges flora är tvärtom artfattig även för att vara i den tempererade zonen. En mängd buskar skriver du, men sanningen är ju att vi har mycket få buskar i Sverige, och de flesta är dessutom ganska ovanliga.

jag vet inte exakt men så är det nog.



med exotiskt i detta sammanhang menar jag arter som är främmande, inte ''exotiska'' som exempel palm i trädgården. tempererade områden i Asien har ett stark inlandsklimat (vissa delar), med kalla och snörika vintrar men också varma vårar och varma somrar och längre söder ut i Asien där det fortfarande blir kallt har dom längre och varmare somrar, exempel har Moskva redan nu varmare än vi och Sacha området, Ryssland är ju kända för sina väldigt varma somrar. ev invasiva trädarter från usa (även norligare delar) kan man plus på ganska rejält jämfört med den svenska sommaren. södra Kanada, norra USA har vissa delar mycket varmare somrar än sverige.
idag odlar vi mycket växter från exempel Asien och Nordamerika som inte förökar sig eller skulle klara en kall vinter och som inte förökar sig på ett sätt som gör att den blir dominant eller skulle sprida sig. exempel för att ta någon Gleditsia triacanthos, odlas i sverige i de varmare delarna, i Nordamerika växer den i klimatområden där vintrarna kan bli rejält kalla, lika kallt som i vissa delar av norra Norrland ändå har den inte naturaliserat sig i den svenska naturen, i Centraleuropa, tempererade Asien m.m. har den däremot gjort det, varför jo jag tror att somrarna i dessa områden är bättre för just den arten.
Gleditsia arter finns även i västra Asien och delar av tempererade Asien. jag har inte så bra koll på asiatiska träd som kan ev bli invasiva hjälp mig gärna bättre koll på träd från Nordamerika och Europa.



jag har iförsig mest skrivit om träd, men örter har såklart lättare för att bli invasiva i sverige från Asien, Nordamerika exempel balsamin, slide, Nordamerikanska gullris arter. dock vet jag inte om dom är så dominerande i skogarna. och visst har vi mycket av örter i sverige men i trädgårdssammanhang är det ändå för lite för mig. sedan kan ju inhemska örter bli invasiva i trädgårdar på ett sätt som dom inte är i naturen. och det kan väl inte heller vara bra. jätte balsamin ska jag förövrigt utrota på min uteplats.



men då får vi börja att plantera in vinrankor, murgrönor, järnek m.m. i södra sverige i skogarna. vilket iförsig inte jag har nåt emot och hjälpa andra lövträd längre norrut. havtorn kan vi nog med plantera in.

med ev varmare klimat kanske växter som kastanj och hästkastanj vandrar in. det skulle va häftigt med kastanjeskog.

Jo det vet jag, men det finns säkert fattigare.
Ber om ursäkt. Missade att jag menade ur en odlings synpunkt dock.
Det var menat som ett svar till flaxss att det finns en hel dels svenska arter som man kan odla. Dvs många arter för trädgården.
Jag skrev mängd örter och gräs.
Inte mängd buskar. Om det uppfattades att jag skrev en mängd buskar, vilket även min partner tycker jag gjorde så beror det på min grammatik.

Men jag skulle ändå säga att vi har en hel del buskar i Sverige som är odlingsvärd och då inkluderar jag även halvbuskar.

Kan det vara så att man inte riktigt uppskattar vad som växer i sverige och är naturligt. Kanske lite väl hemmablind? Det var jag när jag var i Sverige!

Jo, visst finns det mycket odlingsvärt även i Sveriges flora. Härdigheten är ju dessutom optimal, och det är ofta bara att hämta plantor i skogen. Men vill man ha det lilla extra så får man sträcka sig utanför våra gränser.

jag har absolut inget emot våra vilda träd/buskar många av dom återfinns även söderut i Europa och passar utmärkta i mitt sydeuropeiska tema.