Det finns ju så många olika sorters pelargoner: tulpan-, doft-, vild-, äggskals-, finger-, stjärn- osv. Alla med sin charm.

Ni som samlar på pelargoner, har ni någon inriktning i ert samlande (dvs bara dvärgpelargoner eller kanske bara med vita blommor) eller införskaffar ni pelargonen för att den var fin, helt enkelt?

Jag brukar köpa för att de är fina och/eller ovanliga och så skaffar jag vildpelargoner.

Min samling har decimerats mycket i vinter , c:a 100 pelargoner frös i sommarstugan ,men jag är mest glad faktiskt . Dels har jag en hel del hemma dels orkar jag inte hålla på med så många .

Den viktigaste pelargonen som jag har är en som jag frösått med frön som jag tog när vi var i Sydafrika. Hade de plantorna dött så hade jag varit väldigt ledsen , den blir ju väldigt svår att få tag på igen. Nu har jag kompisar som fått frön/sticklingar av den och som alltid ställer upp så det hade gått att få nya .

Har en förkärlek för miniatyrer, dvärgar och vildisar. Har också snöat in på några förädlare.

Absoluta favoriter är (trots allt) gamla hederliga Mårbacka och primärhybriden P. x ardens.

Jag står inte ut med skrikigt rosa blommor.

Bladen blir allt viktigare.

Jag tycker om de gamla pellisarna, typ stilleryd, morfar, farmor och bullareblomman, bara älskar de laxrosa, så det tycker jag. En speciell jag har är min Karin, min moster gick bort för två år sen , hon hade det namnet så därför är den så speciell för när den blommar är det min moster som hälsar på,

Jag samlar lite blandat, men vackra blad och doftisar hör till favoriterna.

Här är en till som samlar alla sorter ,men har lite förkärlek till gamla sorter , men jag skulle aldrig kunna inrikta mej på EN sorts pelargoner såsom typ bara vita ! Nej nej , älskar alla , vita som röda !
Har ca 30 olika nu , och tror det blir några fler då jag tänkt besöka Lisebergs trädgårdsdagar på lördag

Alla sortgrupper behagar utom nya "genmanipulerade" = Fuskpellarna från stora odlingsföretag De behagar mig inte alls. De kan jag bara överväga att använda som eventuella fröföräldrar vid pollinering....hmmm...kanske.
Gamla svenska och andra sorter framtagna av entusiaster är absolut trevligast tycker jag. De är ju framtagna av kärlek och inte girighet

Ja, och det kanske är därför de har en "själ".

Skulle aldrig köpa på mig något jag inte gillar, alltså är det min smak som styr samlandet. Tycker bladfärg och form är lika viktigt som blomning. Gillar dock inte de där skrälliga orangeröda pellisarna, föredrar rosa, vita eller mörkröda....

Jag håller med, är inte heller så förtjust i de där orangeröda!

Har funnit mig själv bli mer och mer "rosa" med åldern, inte bara m pellisar utan alla blommor. Underligt egentligen.... Älskar fyllda pellisar, gärna i vitt OCH rosa. Är över huvud taget mycket förtjust i blommor med olika färger/nyanser i samma blomma. Tex rosor i laxrosa m rosa kant på kronbladen. Finns säkert någon fiiiin botanisk term för detta men jag har ingen aning om vilken.
Är fö också mycket förtjust i variegerade och limegröna blad - dock inte alltid tillsammsns

Jag köper de jag tycker om men har en förkärlek för vita och rosa pelargoner som har något romantiskt över sig, exempelvis: Denise, Petite Blanche, Signe Frost, Sister Henry och Swanlands Pink...

Vad konstigt att det inte är någon som direkt har specialiserat sig på en sort...

men hur får ni plats?

Som nybliven pelargon-tant kan jag inte svara på det ännu, framför allti inte inför vintern.
Just nu står allt på min inglasade altan, har precis klippt ned en del och stoppat toppar i vatten (ska plantera dem i jord sedan men orkar inte just nu) så det blir ju bara mer och mer...

Troligen kommer de att få husera i garaget under vintern, där är det svalt och jag har extra belysning till olivträden mm.