Rättare sagt: jag har förstått var vår gammelgroda bor, men jag blev lite förvånad. I trädgården finns en terrassering, och en meter från denna grävde vi för att plantera en buske. Två decimeter ner i jorden stötte vi på en sten, som vi lirkade bort. Varpå vi tittade rakt in i ögonen på vår gammelgroda (som vi har mött förut i trädgården). Han (eller hon?) tittade lika förvånat på oss. Vi lade på stenen igen, förstås. Men grodan går alltså till sin bostad genom en meterlång gång (?) in från den stenlagda terasseringen, två decimeter under jordytan. Paddor bor väl så, men grodor? Dessutom är det nog en kilometer, eller åtminstone en halv, till närmaste vatten. Men gammelgrodan är som sagt gammal, eller åtminstone storvuxen, vilket väl tyder på att den trivs. Kan vi mata den eller på annat sätt göra livet trevligt för den? (Nej, vi kommer inte att bygga en damm.)
[attachment=60362:Groda.jpg]

Jag antar att ni har funnit hennes (eller hans) övervintringsplats. Även om hon varit ute och gått tidigare i år, kanske till och med haft kärlekshistorier (beroende på var i landet du bor), tycker hon kanske att hemmet känns bra och tryggt.

Hur du ska göra för att hon ska må bra? Det "gamla vanliga" när det gäller småkryp: Låt bli konstgödsel, städa inte så noga överallt utan lämna lite ostädade hörnor här och var. Med det kommer du, och din groda, långt. (OBS gifterna nämner jag inte ens, det är så självklart)

...och iiiiinga råttfällor utomhus förstås! Men det är väl också självklart, när man vet att man har grodor/paddor och husdjur i sin närhet.

Det är ganska vanligt att man förknippar grodor med vatten men det är bara under parningen och yngeltiden som grodor finns i vatten. Fö kan de hittas var som helst, även där det är ganska torrt. Gäller även för paddor. Gäller inte för våra fåtaliga gröna grodor som gölgroda, sjögroda och ätlig groda, de är huvudsakligen akvatiska. Lövgrodan finns uppe i träd och buskar.

Nej, inga fällor och inga gifter, och lagom ostädat -- check! Men jag har lite dåligt samvete för att vi har tagit bort/flyttat de vinbärsbuskar där han var ute och traskade första gången i vårvintras (3 april för att vara exakt). Det var säkert hennes/hans favorithäng. Klart att hon retirerar in i vinteridet i det läget.

När det gäller vattnet funderar jag mest på var förökningen egentligen sker någonstans. Hur långt traskar de? En kilometer och över tio gator låter lite väl drastiskt? Kanske finns någon granne som har damm, men jag känner inte till någon. I skogen finns ett blötområde, men några hundra meter längs asfaltvägar blir det nog.

Det räcker med en rejäl vattenpöl. Ofta lägger de sina ägg i vattenfyllda traktorspår i skogen, och liknande ställen. Tyvärr hinner en del av dessa pölar torka ut innan ynglen är redo att gå i land...