Tror ni att det går att sätta ett nytt sötkörsbärsträd i samma grop direkt efter att jag grävt upp det nuvarande trädet som har fått någon slags svampsjukdom pga frostskador? (ev fruktträdskräfta) Stor smittorisk?

Själv tycker jag inte att det borde vara några större problem då jag tänkt gräva bort det angripna träden och bränna dem innan jag köper nya. Finns svampen/bakterierna kvar i marken och kan träden angripas trots att de inte har några färska sår?

Finns det något annat slags fruktträd som är mindre känslig/mottaglig mot sjukdomar?

Behöver snabba svar!

Generellt brukar man säga att man inte skall planterera i samma grop där det stått ett träd eftersom jorden är urlakad smittorisk vet jag inte men får körsbär kräfta? trodde det var äpplen som fick det.

Det kanske finns någon som vet mer än mig lycka till

Du skall helst inte placera ett körsbärsträd/plommonträd där det växte ett körsbärsträd innan. Däremot så går det bra att plantera äpple/päron där det växte ett ett körsbär/plommon tidigare.

Ett alternativ är ju att byta all jord i gropen, men det låter som ett större jobb.

Jag själv gjorde misstaget att plantera ett körsbärsträd där det växte plommonträd i 40 år med resultatet att körsbärsträd avstannade i tillväxten (trots att jag gödslar platsen).

Okej, varför blir det så? Det gör mig inget om träden blir små men jag kan iof byta ut all jord för då är jag väl säker från smittorisken också va?

Det är ett fenomen som kallas jordtrötthet:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?...artikel=3622337

http://kolonitradgardsforbundet.se/pdf/pub...m_odling_34.pdf

Fenomenet jordtrötthet är väldokumenterat men orsaken tycks vara dåligt undersökt. En del skribenter svävar ordentligt på målet så jag svävar på lite själv. Sjukdomar och nematoder tycker jag verkar lite konstigt. Träden borde vara anpassade till sånt efter alla år de funnits. Då tror jag mer på näringsbrist. Träd behöver mycket näring och kommer givetvis att suga ut jorden ordentligt under sig. Själva ytskiktet kan gödslas av löven men längre ner är det nog ganska näringsfattigt. Detta gäller ända ut till de yttersta finrötterna som kan nå lika långt som trädet är högt. Alltså behöver denna näring återföras och där finns det en del förslag. Kompost sägs det ofta men kompost är inte speciellt näringsrikt och jag funderar på om näringen är rätt för övrigt. Min tanke följer. Träden använder näringen för att växa. För att få tillbaka den specifika näringen trädet har använt är det givetvis enklast att elda upp det. Syre och kol avgår tillsammans med andra flyktiga ämnen men det är sånt trädet hämtar i luften ändå. Kvar finns mineralerna som trädet använt. Alltså, tillför man träaska till planteringsjorden och marken runtom borde näringsvärdet återställas. Träaska är kanske lite svårt att få tag i, jag som som är storeldare har ett motsatt problem för jag har för mycket aska och har svårt att bli av med den. Vill inte slänga den i soporna.

Den här sortens utsvävningar tror jag på, Åke! Även om jag själv inte tror på att mineralerna och det övriga som trädet tagit upp kan återföras till platsen via aska från trädet. Tror, inte vet alltså. Åtminstone inte på kort sikt, som en vitamininjektion. På sikt kanske det är helt rätt.

Om jordtrötthet:
Jag tror att förhållandena i marken är mycket komplexa. Hur mineraler och annat sitter "fästade" och sammansatta under ytan och en bit ned låter sig inte tillfixas på en kvart eller en säsong. Våra jordskikt, lager efter lager, byggs upp av lång tid genom nedfall av vissna växtdelar, nedbrytning via mikroorganismer, genom vattens rörelser och ämnen som beblandas och transformeras genom kontakten med vatten, och genom de elektroniska signaler och jonutbyten som sker. Bland annat...

Min erfarenhet är att det ofta går illa när man försöker sätta äpple där äpple stått, päron där päron stått, körsbärsarter där körbärsarter stått (prunus som t ex biggaråer, plommon, persika, hägg, slån osv). Minst erfarenhet har jag av att sätta prunus där sådana stått tidigare.

Det räcker inte helt att byta jord. Sämst går det om man försöker ersätta gammal fin lerhaltig jord med köpejord (som nästan inte har någon lerhalt). Detta är något jag gör en hel del på hemmaplan och det leder till ganska dålig utveckling av växterna samt en mängd kostnader i form av bevattningssystem. Jag försöker också bevattna med lerblandad jord, med halvdana resultat. Lite bättre går det när jag har mängder av trädgårdskompost att fylla upp med. Bäst går det när jag orkar hämta lerjord från byggande grannar och blanda det mullrika med. Sand använder jag alltid i stora lass – bara mull och ler blir gärna hårdpackat.

Jag står ofta inför att återskapa gamla fruktträdgårdar och att nyplantera också i gamla fruktgårdar, där de gamla träden finns kvar. Päron och äpple har ganska stora, vida rotsystem så man får räkna med att det har varit näringsupptagning i princip överallt i en normalstor trädgård med flera fruktträd, inte bara från där trädet stått vid stammen alltså.

Teoretiskt, har jag tänkt, borde jordtröttheten vara som minst invid stammen. Där var det ju länge sedan det vuxna eller gamla trädet tog upp näring. En fördel med att plantera där är också att de döende rötterna från det gamla trädet är en god syre- och vätskekälla för det nya trädet.

Om kräftan:

Å andra sidan är det fruktträdkräftan, som är samma som lövträdkräftan, dvs kan drabba alla lövträd. Den är systemisk, finns i hela växten. Hur smittsam den är via rotkontakt tror jag ingen vet. Ofta kan vi nästan inte plantera alls om vi måste byta jord och återskapa god jord på stora markområden, och rensa rötter till förbannelse gör ju vilken trädgårdsägare som helst vissen.

Jag tror att vi ska jobba mer med att tillföra material till markerna som mikroorganismer och maskar gillar. Då sker också nedbrytningen av rötterna snabbare och säkert kräftsmittan också. Att undvika de mest kräftbenägna sorterna i närheten av smittkällor över och under mark tror jag också är bra.

Minsta jordförbättringsåtgärderna är att låta gräsklipp och löv vara kvar.

Om jordförbättring i trötta marker:

Det som många har rekommenderat mig är att i jordtrötta marker jobba långsiktigt. Att inte byta så mycket jord (det man byter till är ofta sämre) men att under flera år öka mikrolivet i jordarna. Detta gör man genom att lägga på mängder av kogödsel, halm, trädgårdskompost över stora delar, inte bara där det nya trädet kommer att ha sina rötter de första två-tre åren. Man kan också ta bort grässvålen och så i gröngödslingsväxter.

Så det gör jag nu. Samarbetar med stall och bondgårdar som kan ge mig tonvis av halmblandad ko- och hästgödsel –både brunnen och obrunnen. Lägger ut på senhöstarna, så att det till våren bara är halmkokor kvar på gräsmattan. Skyltar upp så att människor förstår varför gräsmattan inte kommer att vara smaragdgrön på försommaren, men att den kommer igen senare.

Det ger verkligen resultat! Redan efter några dagar är det alldeles ”piggigt” av maskhuvuden när man petar på gödslet. På sommaren ser man att de gamla träden väcks till liv högst synbart. Det borde vara bra för nyplanterade träd också, men om det får vi se.

Jag hoppas att få ko- och hästgödsla under flera år på några ställen, för med jordtrötthet tror jag man måste jobba långsiktigt.

Jag tror som sagt inte på att byta all jord. Bättre förbättra den man har och att göra det under lång tid, också efter att man satt de unga träden.

Det kommer att göra dig något om träden lider av jordtrötthet, du ska se hur det ser ut... Bland de värsta exemplen har jag i min egen trädgfgård. 15-åriga äppelträd som ser ut som att de är klena 5-6-åringar. Ett äpple om året de år fruktsättningen är god...

Hemma där jag satt äpple där äpple stått har jag börjat kogödsla marken och sedan så i gröngödslingsväxter. Bevattning under torra tider är också ett måste, träden är att betrakta som mer eller mindre nysatta. Under de senaste tre åren har jag fått något osom kan kallas för tillväxt och har till och med kunnat beskära ett äppelträd! Efter 15 år i backen där ett 38-årigt äppelträd stod...

Jo, hur askan påverkar jorden och blandas i densamma och hur den ev tas upp av trädet är en osäker sak. Mineralerna i askan förkommer oftast i olika oxidföreningar. Löses dessa i vatten? Tas de upp av träden? Sånt kräver ordentliga undersökningar på vetenskapsnivå. Som trädgårdsamatör kan man bara testa.

Så om jag har förstått det här så är det bästa alltså att behålla jorden som är där och jordförbättra med kogödsel, men hur blir det då med smittorisken? Det är det jag oroar mig mest över. Träden har "bara" suttit i 3 år och jag tror jag ska kunna få bort nästan alla rötter utan problem om jag gräver som en galning, alltså tror Ska påbörja projektet i helgen.

Jag inser nu att jag kanske inte vattnat mina körsbärsträd nog mýcket annat än bara det första året, kanske därför det blivit mer mottaglig för kräftan?

Sen så går tankarna runt och jag funderar på att sätta något annat lövträd som bara blir runt 3,5m, är det lika stor smittorisk då också som med fruktträd? Fast helst vill jag ju sätta körsbär direkt men oroar mig för smittorisken!

Avråder bestämt från att sätta ett nytt körsbärsträd på samma ställe. Valet står mellan ett annat träd eller en annan plats. Smittan är nog det minst problemet, utan mer "jordtrötthet" som leder till mkt dålig tillväxt.

Jorden lär inte ha hunnit bli så trött på tre år. Jag tror det går bra att sätta ett nytt träd av samma sort. Bort med så mycket av det gamla för säkerhets skull.

Möjligen - men dumt att chansa...

Okej Skulle plommon gå att sätta annars?

Plommon och körsbär tillhör samma grupp, så det funkar nog inte så bra..

Haha jusst ja, jag är inte så smart

Tackar för svaren, ska se vad jag hittar på!

Efter bara tre år i backen skulle jag inte se jordtrötthet som en risk. Om däremot det tidigare trädet dog finns anledning att försöka utröna orsaken.

Var detta frågan om ett körsbär som hade fått kräfta? Det förekommer men är inte så vanligt. Valigare är gummiflöde, en kåda som rinner, och som kommerr av olika sorters stress.

Vanligt är att körbärsträd står för torrt. De behöver bevattningsstöd hela bladsäsongen i 2-5 år till dess de klarar sig själva.

Jag har tom 40-åriga körsbärsträd som jag vattnar vid torka, så att de inte ska släppa körsbären när det är torrt.

Okej, jordtrötthet går alltså bort, jag börjat nog inse att jag kanske gjort mina träd mer mottagliga för sjukdom då jag nog vattnat för lite år 2 och 3. Ska plantera idag, fick inte bort rötterna trots att jag grävde i flera, flera timmar och förstörde och rörde om ordentligt i rabatterna som träden stått i så jag grävde nya gropar en och en halv meter ifrån de förra träden.

Ska se till att vattna dessa ordentligt i flera flera år, tror det var där problemet satt. Men hur mkt vatten och hur ofta nästa år och framöver? Något tips på hur man får vattnet att stanna kvar runt trädet och inte "åka" iväg?

Kanske ett bevattnings spjut kunde vara en lösning ?!

Så, då var det planterat och klart Vattnade rejält så att jorden blev genomblöt och gjorde en vallgrav runt om så att 10 liter vatten går att vattna åt gången.

Men hur mkt ska jag vattna framöver varje gång?

30-40 liter åt gången...

Kan du berätta mer om bevattningsspjut ?

Okej, inga problem! Tackar för svar