Jag fick av en släkting ett akasia träd som tydligen ska ge gula blommor och han säger att trädet ursprungligen kom till honom från Grekland.
Stammen har en massa vassa taggar
Han har några själv ute på Dalarö.
Trädet jag fick i höstas, orkade inte med vintern utan ser nu helt dött ut.
Kan det vara en Akasia och kan de överleva i Roslagen?
Är det något bevänt med att be om ett nytt?

/ Uffe

Det enda jag kan komma på som har en massa taggar på stammen och kan överleva i stockholmstrakten är taggaralia men den brukar nog ha vita blommor

Undrar om det inte är pseudoacacia? Den heter Robinia, har ärtliknande vita blommor och trivs bra i Stockholmstrakten - alltför bra! Robinians rotskott är många och otäckt taggiga, inget för barnfamiljer.
Det verkar finnas en gulblommig också, sorten heter 'Frisia', härdig i zon I.

Som sagt, troligtvis en robinia. De misstas så ofta för acacia, att det till och med givit dem dess latinska namn. Ingen äkta acacia kan överleva i Sverige, och robinia är mycket vanlig nere i europa så det finns säkert en och annan i Grekland också. I exempelvis Ungern har de blivit en pest, en invasiv art. I Sverige brukar de dock oftast vara mer beskedliga.

Det lutar åt Robinia alltså, tack.
Ursäkta min bristfälliga kunskap i området men är det ett träd som fyller sin uppgift att vara ett "vackert", stort, tätt smycke i trädgården eller ska man mest vara glad att första försöket gick åt pipan och låta det vara med det?

Vet att smaken är subjektiv men det vore kul att höra vad för erfarenheter som ev. finns.

Visst, smaksak: Trädet har ganska vacker form, men de fina blommorna sitter väldigt högt upp. Såvitt jag minns kommer bladen ganska sent, så trädet ser kalt ut länge på våren. Vår granne sågade utan större sorg ner sin ca 12 m höga Robinia när de byggde till sitt hus. De var nöjda att bli av med alla barnovänliga stickiga rotskott som dök upp överallt. Här i Stockholmstrakten är Robinia inte ens särskilt exotisk.

Själv föredrar jag en vanlig lönn: vacker form utan beskärning, överflöd av blommor med humlesurr, härlig höstfärg, prasslande lätträfsade löv som snabbt blir kompostjord. Utsökt skugga för en hängmatta. Vad mer kan man begära av ett träd?

Möjligen att det inte skulle kunna bli fullt så stort men det gäller många fina träd. De växer dock ganska långsamt.

Det stämmer att de slår ut sent på våren. Min lilla robinia har ännu bara fått miniatyrlöv, kanske tre centimeter långa.

Intressant att de är så vanliga i Stockholm. Här där jag bor ser man dom i princip aldrig. Det står ett stort solitärex i slottskogen, Göteborg, men det är nog det enda jag sett. Jag fick syn på ett i en trädgård i Blekinge när jag åkte förbi, och det var tillräckligt för att jag skulle ställa mig på bromsen