HUR gör man för att bli nykter, jag är ingen person som härjar omkring men dricker definitivt för mycket. Har kontakt med beroendecentret här i kommunen men de engagerar sig föga, besöker AA emellanåt men de kan inte heller hjälpa mig och vad jag förstår så har inte landstinget något att erbjuda.

Du har ju kommit en bit på väg iom att du erkänt för dig själv att du har alkoholproblem. Bra gjort!
Undvik så gott du kan att köpa hem alkohol. Tänk efter varje morgon och bestäm dig för att idag ska du vara nykter - men det vet du ju, eftersom du går på AA-möten. Testa att gå till Länkarna. Eller/och LP-stiftelsens ställe. Man måste hitta rätt mötesform / människor / pedagogik, det som "klickar".

Jag fick rätt stöd av min far, när han väl fick reda på hur det stod till med mig (genom hans bror, som jobbade på samma ställe som mig). Om du skulle testa att be dina barn säga ifrån när dom ser att du är på g? Det kan ju funka...

Lycka till! Och du: var ärlig! Både mot dina närmaste och dig själv!

Edit: tangentbordet fick fnatt...

Det finns även behandling på distans.

http://www.alkoholterapeut.se/dist.html

Kanske kan vara nåt?

Du är en väldigt modig man och jag känner till beroende väl eftersom jag är anhörig, Det finns bara en väg nu och det är framåt du har bara inte hittat dina vänner ännu. Ett konkret förslag har jag som kan vara en början för dig att hitta rätt. Åk till Halmstad i slutet på juli då är det konvent på Gullbrannagården AA och Alanon är arrangörer. Jag har varit där många gånger och det känns alltid som att bli påfylld i skälen och känna lugnet och menigen med livet. Det är många människor som åker dit på semester (det finns stugor vid havet att hyra) med sina familjer eller helt själva varje år. Du kan ströva omkring där och lyssna på andra eller delta själv vilket du vill. Programmet finns på AA:s hemsida i god tid. Lycka till !

Halvägs mot bot och bättring i och med att du erkänt dina problem för dig själv. Det enda rådet jag kan ge dig är att fortsätta att leta efter en sammanslutning där du känner dig hemma och där du kan få hjälp. Det har ju redan kommit en del förslag. Lycka till med din tunga uppgift!

Malcolm, det är du som måste engagera dig, ingen kan göra något för dig, annan än du själv. De människor eller organisationer som arbetar med missbruk är redskap i ditt eget arbete att bli nykter. Du äger problemet och endast du kan förändra det.
Trots allt är AA bland det bästa Sverige kan erbjuda och du känner ju väl till deras program.

Lycka till!

Ett alternativ är ju behandlingshem men det beror kanske lite på hur dina alkoholproblem ser ut. Miljöombyte kan göra det lite lättare men till syvende och sist är det bara man själv som kan ta tag i sin situation och göra något åt den. Jobbigt...ja mycket och man behöver stöttning så jag hoppas att du kan få det någonstans men du måste vara ärlig, både mot dig själv och andra, och framför allt måste du ha viljan att bli av med ditt beroende. Önskar dig lycka till!

hoppas att det reder sig malcolm, du är ju medveten om ditt problem så då är hälften, förhoppningsvis, redan vunnet.

jag ringde vuxenenheten/missbruk så sent som i går och anmälde/hoppas på ett lvm på en närstående som håller på att supa ihjäl sig och dessutom terroriserar sin familj/släkt. jag hoppas bara att han förstår att jag gjort detta av omtanke, men jag förmodar att det kommer bli ett jävla liv framöver ..

Det här var ovanligt klokt skrivet. Lycka till Malcolm, gå nu ut och besegra världen!

Har inga tips att ge, vill bara säga att du är väldigt modig som vågar erkänna och prata om dina problem! Lycka till!

Ja Malcol, det råden jag ev. kan ge är att ta tag i problemet innan det växer till större propositioner. Och att det är du, endast du som kan tackla det, kanske med viss hjälp. Du är ju en klyftig kille så fundera över hur alkoholen påverkar det dagliga livet. Ekonomin, det sociala, hur du själv mår. Trots allt så är vägen lång tills dom riktigt stora problemen kommer. Det finns ju ingen universallösning. Hjälp finns alltid att få, och den är inte att förakta, men i slutändan är det dom egna besluten som avgör.

Modigt att våga berätta Malcolm Ett erkännande är ett steg på vägen.
Som så många andra har jag också erfarenhet av anhörigs missbruk. Det är tufft både för den drabbade och de runt omkring.
Trist att beroendecenter inte engagerar sig, men dom hinner kanske bara med de "värsta" fallen.
Har du fått antabus nån gång? Då kan man ju inte dricka ens en lättöl, men för många är det nog lättast att avstå helt och hållet.
Som så många redan skrivit handlar det om din egen vilja och energi att ta dig ur detta. Inte lätt när du redan är nedstämd. Du behöver absolut stöd någonstans ifrån. AA passar inte alla, en stark familjemedlem kanske kan vara stödet, men det är tungt att vara den personen och i vissa familjer kanske det bara leder till mer problem. Tjata på beroendecenter och försök få en fast kuratorskontakt eller annan stödperson!
Jag tänker på vad du skrivit om tidigare med sjukdom och att du gått hemma länge nu. Är det sedan dess du börjat dricka för mycket? Jag antar att det är lätt att ta några öl, eller annat, för ofta för att allting känns dystert.
Håller tummarna att du hittar din hjälp

Jag håller med Gunnilla T. Det är bara DU som vet hur mycket du dricker och hur stort du upplever att problemet är.
Jag har inte uppfattat tidigare att du är en daglig-beroende (eller vad man skall kalla det).
Ärligt talat - hur gott är det att vakna en morgon efter att man druckit för mycket? Inte särskilt gott. Och särskilt inte när man jämför hur man mår morgonen efter man inte druckit alkohol.
Jag har haft anledning att fundera på detta. Billiga inköp i Tyskland har ökat intaget. Inte bra. Numera köper vi inga BiB:ar tex.
Hälsan och plånboken tjänar på mindre intag. Men det vet du redan.
Så Bestäm dig! Jag tror du är stark och envis nog att klara det själv.
Om inte så har du fått bra tips från andra här.
Lycka till Malcolm! Och starkt av dig att fråga här!

jag har inte velat skriva i tråden eftersom du inte återkopplat själv, malcolm, jag fick för mig att du ville låta den självdö. Men nu lever den ändå och då kan jag lika gärna skriva det jag tänkte: Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta, men tyvärr har jag inte några bra tips, dessutom har du redan fått jättebra tips redan.

Håller med föregående - lycka till och en stor kram

Bra Malcolm Detta är första steget mot en drogfri tillvaro. Jag känner till en tjej som trivs bättre med NA än med AA. Hon har blivit nykter alkoholist. Hon fick genomgå någon avgiftning tror jag, den tog 3 månader. Hon har fått ett helt nytt liv med nya vänner. Men det som startade hela processen var att en kompis körde in henne till någon klinik, vet inte vilken. Omgivningen tog första steget i hennes fall.

Man slutar att dricka och så enkelt och så svårt är det!

Prøv å finne en act terapeut i ditt område og be om hjelp av han. Ellers er det som en sa man slutter bare å drikke rett og slett

Tom

Link til act forum i Sverige

http://psykologstudent.se/blogs/act-forum/default.aspx

Jag har medvetet legat lågt i den här tråden för att se vad folk säger och de flesta har kommit med bra råd och åsikter medan andra tyckt att det bara är att lägga av, tyvärr är det inte så lätt och ett beroende är ett beroende och alkoholism är till och med klassat som en sjukdom av WHO. Självklart är det missbrukarens eget ansvar att ta itu med problemet och man kan inte förändra någon annan än sig själv men på vägen kan det vara bra med lite stöd och hjälp, för min del handlar det en hel del om ensamhet och tristes. När jag darbbades av min senaste stroke (propp i hjärnan) blev jag så totalt orkeslös och apatisk så det liknade ingenting. Kunde sitta på en stol utan att förmå mig att kliva upp och när jag väl kom upp darrade benen och jag kände svår yrsel och det är yttarst svårt att gå nedför trappor, speciellt om jag måste bära något. Känner mig helt värdelös och ingenting fungerar riktigt som det skall och då är det lättare att fly ifrån problemen med en kasee öl eller ett par whisky. http://www.falurodfarg.com/wp-content/uplo...r_071218.pdfill inte påstå att jag aldrig drack innan mina strokés men det har definitivt blivit värre efter dem. När jag drabbades av min första 2005 hade jag varit totalt nykter i 10 månader men tog inget återfall för daet. fick stroke numer två i februari 2008 och efter det brast det, köpte en kasse öl och på en kräftskiva i radhusområdet tiggde jag en cigarett från en granne och iom. det var även sju års rökuppehåll förstört

Ser nu att det kommit in en massa konstig text i mitt inlägg men postar det ändå så får vi se vad det blir av det i slutänden. Orkar hur som helst inte ändra och rader.

Det är inte helt lätt att sätta sej in i din sits, men du skriver om tristess och ensamhet. Det kan du väl göra något åt? Det finns ju massor av föreningar med olika inriktning som man kan gå med i beroende på intresse. Höst och vår brukar det vara olika kurser man kan gå.

Andra har också skrivit det jag skriver , sök hjälp av något slag , kanske "bara" hos en kurator .

Det hjälper att bara få prata , tro mig , om sina problem oavsett vad som orsakar dem. Jag har själv genom åren haft stor hjälp av det vid flera tillfällen bl a när jag var tvungen att sluta jobba och bli sjukpensionär.

Att prata med någon , antingen de har utbildning eller upplevt det svåra själv , är enligt mig det bästa man kan göra. Stämmer det inte med den första man träffar så letar man tills man hittar den som man har förtroende för. De kan ge en nya infallsvinklar , de kan provocera osv osv för att man ska tänka i andra banor. Sedan har jag tyckt att det har varit som att jag lägger över mina problem/sorg, eller vad det nu varit ,på den andra personen och på så sätt lyfts mer och mer av min "börda " av.

Kan nog förstå hur du mår , men du måste hitta något som gör det värt att kliva upp på morgonen och hålla sig nykter . Behöver inte alls vara något stort bara det är något som du tycker /kan tycka är bra.

Nu kanske du tycker det här låter löjligt men jag har faktiskt klivit ur sängen vissa dagar enbart , och då menar jag enbart , för att få se hur mina frösådder och andra växter sett ut. Vad jag vill tala om med det är att det behöver inte var något stort utan det gäller att hitta ( eller rättare sagt hitta på ) saker som gör det värt att kravla sig upp ur den djupa brunn man hamnat i.


Håller tummarna för att du kan ta dig ur det här , du har en önskan att göra det annars hade du aldrig skrivit om det här på Odla . Därmed har du också skapat den första pinnen på den stege som du måste använda för att ta dig " upp " ur det här.

Det kan väl hända att du känner dig värdelös (och jag känner igen det så jag ska inte säga något...), men du är inte värdelös. Du är en trevlig odlamedlem som berikar forumet, du tar hand om din son som behöver dig, ... Försök hitta lite positivt, det är inte lätt att tänka om, jag vet det. Man blir knäpp om man bara sitter ensam hemma. Kanske du kan gå någon kvällskurs eller nåt, bokcirkel, vad som helst där du får komma ut och träffa folk och skratta. Sen behöver du fortfarande hjälp med ditt beroende, men det blir kanske lite lättare att ta tag i när inte allt runtomkring känns lika nattsvart? Fortsätt skriva här om du vill det, det kanske kan hjälpa lite i sig?

Hej igen Malcolm !

Bra att du inte ger dig du behöver verkligen hjälp det förstår jag. Jag har många anhöriga som har befunnit sig i din situation. Du är en fighter som har tagit dig igenom så mycket och är värd ett bättre liv. Jag är helt övertygad om att du kan komma ur det här med rätt hjälp. Sök behandling omedelbart. Börja med att ringa upp ett behandlingshem och prata med dem där kan du få rådgivning och hjälp att komma vidare. Jag vet inte vad du har för ekonomiska möjligheter men det går att lösa. Nämndemansgården är ett välrenomerat behandlingshem i Skåne men det finns andra också. Jag tycker fortfarande att du skall åka till Halmstad på på konventet där finns folk kan hjälpa dig vidare bara du ber om hjälp. Du har en sjukdom som är behandlingsbar och du orkar inte vara ensam nu, Jag håller tummarna ! Fortsätt att prata med oss.

Även jag har människor i min närhet som har missbruksproblematik på ett eller annat sätt och någonting som kan vara svårt är att ta det där första steget (när man väl insett och erkänt det inför sig själv) och "visa upp sig" på någon "klinik" eller dylikt.
En av de som kommit längst i sin läkning har nyttjat ett forum, vilket hjälpt honom oerhört.
Kanske kan det även vara dig till hjälp?

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/

Håller med Gunilla.

Nämndemansgården, jo. Det kostar som regel en rejäl slant. Och Gunillas inlägg tar över.

För att "tas om hand" enligt LVM, måste du vara riktigt "illa däran". Det är den bistra verkligheten. Gunillas inlägg tar över här också.

Ensamhet och tristess kanske är en av vår största "folksjukdom"? Om det är roten, börja där. Meningen med livet är den mening vi ger det. Det måste gå.

Stor kram tilld dig Malcolm - du är i n t e värdelös - du har massor att ge men du är sjuk och jag hoppas du får hjälp med att börja må bättre. Jag tycker iaf att det är roligt och bra att du finns här på odla.

Förresten Malcolm...finns det ingen form av "vuxendagis" där du bor? I psykiatrins eller kommunens regi? Visst, det kan finnas lite störda personer där, men vaf*n...låt personalen ta hand om dom! Du kommer dig iaf hemifrån och får lite andra intryck - det mår hjärnan bara bra av...på sikt iaf.