Nästan i varje artikel jag läser om trädgårdsdammar står det någonting om filter, pumpar, gummidukar och en himla massa andra tekniska prylar som bara måste finnas för att dammen ska fungera.

När jag går ut i naturen och finner naturliga dammar ser dessa i mina ögon helt underbara ut och då finns det både liv och växter i och omkring dammen. Det här har ju fått mig att fundera lite runt det verkliga behovet av all den teknik vi mer eller mindre tvingas köpa av glada försäljare i butiker med dammtillbehör.

Eftersom jag inte har någon riktig kunskap och erfarenhet av det här med konstgjorda trädgårdsdammar får ni ta det jag skriver med en nypa salt, det är ju ändå bara mitt sätt att se på det hela som jag nu beskriver. Mina kunskaper stannar vid ett dammbygge som gjordes för sju år sedan. Den dammen byggdes med gummiduk och ett biologiskt filter med inbyggd pump som var ett måste enligt försäljaren. Utöver det dammbygget så har jag endast pysslat med akvarier och där får jag nog anse mig ha ganska stora kunskaper då jag nu har passerat 40 år och mitt första akvarie köptes till min tioårsdag.

Mitt akvarieintresse stannade till en början vid fiskarnas utseende och deras fortplantning. Med tiden blev intresset för tekniken i akvarierna mer och mer påtagligt och jag började förstå hur och varför ett filter fungerade. I min tidiga ungdom trodde jag som många andra att filtren skulle suga upp och binda fiskbajs enbart för att det inte skulle ligga kvar bajs på botten.

Det finns inte många akvariefilter som lyckas suga uppnågra större mängder avföring och överblivet foder och när jag insåg hur det låg till började mitt intresse för akvarieväxter att öka. Av fiskarnas bajs bildas ammoniak som sen ombildas till nitrit och sedan bildas nitrat. Ammoniak och nitrit är direkt giftigt för levande djur... såvida djuren inte är små microorganismer som äter och ombildar det hela till just nitrit.

Nitrit är vad jag förstår ett kvävehaltigt ämne som alger uppskattar... alla som har haft akvarier med många fiskar under en längre tid har nog haft stora problem med alger. Men eftersom nu algerna trivs så bra med mycket kväve och alger faktiskt är en växt borde väl även andra växter älska kväve.

Ett filter i ett akvarie ska alltså innehålla filtermaterial där så många nitrifikationsbakterier som möjligt får plats. Det är alltså ett biologiskt filter och inte som jag trodde ett mekanisk filter. Jag funderade en del över hur det fungerar i naturen med stillastående vatten och kom fram till att botten på dammen i naturen är det som innehåller merparten av alla nitrifikationsbakterier.

Jag har testat det här med hur naturen jobbar i lite mindre skala. I ett vanligt akvarie med ganska dåligt ljus som blev placerat så solen lyckades stråla in i akvariet några timmar om dagen fyllde jag botten med näringsfattig planteringsjord. För att inte få jord som svävar omkring i akvariet fyllde jag därefter på med vanligt akvariegrus.

Därefter planterade jag många snabbväxande växter och fyllde sedan på med vatten. Jag hade inga doppvärmare, filter eller annan teknisk utrustning utöver det enkla lysröret som knappast kunde tillföra växterna någonting att tala om i ljusväg. Några liter vatten och lite grus från ett väl fungerande akvarium använde jag i mitt nya experiment.

Växterna levde och växte om än väldigt långsamt vilket ju var förståeligt eftersom jag inte tillförde någon näring alls så som jag brukade göra med mina ordinarie växtakvarier där jag mot slutet till och med tillförde koldioxid från gastub via en reaktor som löste upp koldioxiden i vattnet.

Någon tipsade mig om att jag då skulle tillföra fiskar i mängder för att få igång nitrifikationsprocessen. Feg som jag är så släppte jag bara i några enkla men tåliga guppy som istället skulle få föröka sig och på så vis öka antalet individer i karet på sikt. Det var ju ändå ett experiment där naturens villkor skulle eftersträvas.

I takt med att fiskarna förökade sig och matningen av fiskarna ökade så märkte jag en enorm skillnad på växterna som tidigare nästan stått helt still i växten. Nu började verkligen växterna växa och skjuta skott.

Fiskarna levde och mådde bra, växterna spirade och såg fina ut och vattnet som från ett akvarie kan dofta just akvarie doftade verkligen ingenting och det såg friskt och rent ut förutom en viss färgton åt lite tefärgat vatten som troligtvis kom sig av jorden jag hade under gruset.

På tal om vattnet ja... i vanliga fall bör man ju byta några delar vatten i ett akvarie med jämna mellanrum. I det här fallet när akvariet startades utan fiskar kände jag inget behov av att byta vatten och även när fiskarna kom ner i akvariet valde jag att inte byta vatten men jag fyllde ju däremot på vatten när det hade dunstat. Jag tog vattenprover som alla visade sig vara stabila och bra även för fiskar.

Så nu med den vetskapen funderar jag över det här med trädgårdsdammar utan tekniska tillbehör för att hålla vattnet friskt och rent från alger med många vaxter och småkryp som naturligt kommer till en damm som inte innehåller fiskar som äter småkryp.

Tanken jag har är att gräva en frostfri damm med ett ordentligt djuphål så naturligt invandrade organismer och övervintrande djur överlever. Dammen kommer dessvärre behöva en gummiduk för att hålla kvar vattnet men när duken är lagd planerar jag att lägga ett lager lerhaltig jord på närmare två decimeter där naturligt invandrade växter kan få fotfäste och dammens invånare kan övervintra. Innan jag fyller dammen med vatten kommer jag givetvis plantera ett stort antal växter och vissa av dessa kommer då vara rent tropiska växter som kommer dö ut redan första vintern för att sedan på naturlig väg ersättas med invandrade dammväxter från den svenska naturen.

Finns det här på forumet erfarenheter av liknande projekt så skulle jag gärna vilja ta del av era erfarenheter i ämnet och jag tror det är bra många fler än jag som vill ha en damm som med tiden helt sköter sig på egen hand.

Jag har ingen erfarenhet av grävd damm men väl med vatten på andra sätt, kommersiell odling, damm, pool. Vattenvolymen har stor betydelse när man vill få biologisk balans. Har du en grävd damm får du ju en stor volym per automatik. Lägger du lera i botten och skapar en sumpzon längs kanten tror jag inte att du får några problem alls. Kanske är det bättre att lägga singel i botten eftersom du då får mycket större yta för mikroorganismerna att etablera sig på. Men det kan ta en tid innan allt är etablerat och då får du kanske räkna med lite algblomning under tiden. Har du inget naturligt tillflöde av nytt vatten kan kanske vissa ämnen med tiden ackumulera sig. Kanske måste du öka antalet plantor då för att minska ljusinflödet och öka upptaget av näringsämnen eller också lufta vattnet (luftpump eller springvatten).

Bara lite tankar ...

Du skriver att vattenvolymen har stor betydelse när man vill få biologisk balans... jag har ett annat sätt att se på det och ska försöka förklara mig.

Jag hade ett ganska litet akvarium med måtten 30x30x60 när jag provade "low tech" med jordbotten i akvariet... mängden vatten är ju då ganska liten... balansen uppnåddes ändå på grund av att jag hade så stort antal växter och fiskarna sen fick föröka sig till det antal som passade för utrymmet de levde i.

Jag tror du menar att en större mängd vatten tar längre tid på sig att förändras och att stabiliteten därför planas ut. Den biologiska balansen tänkte jag ju uppnå med hjälp av en riktigt stor mängd växter i kombination med ett bottenmaterial som kan knyta en stor mängd nyttodjur till sig.

Om jag exempelvis har ett akvarium på 1000 liter utan växter eller bottenmaterial och 100 fiskar får jag sämre balans än om jag skulle ha ett akvarium på 100 liter som är fullt av växter och ett bra bottenmaterial tillsammans med dessa 100 fiskar...

För akvarieodlare finns det idag speciell lera att tillgå och många använder tydligen kattsand som egentligen är bränd lera... i kontakt med vatten återgår den hårda leran till just mjuk lera som nästan kan liknas vid blålera... ytan som organismerna kan fästa vid på en sten (singel, grus eller vad man vill) är mycket mindre än motsvarande yta i samma mängd lera eller jord eftersom vissa organismer helt klarar sig långt under bottenytan men ändå tillför näring till vattnet som växterna behöver.

Jag räknar absolut med ett grönt vatten med mycket alger under första åren innan alla växterna har etablerat sig ordentligt... där tror jag att många har för brottom och vill ha ett friskt och klart vatten från dag ett... en damm måste man se långsiktigt för att kunna njuta.

Dammen kommer stundtals stå i skugga och tomten lutar lite och där dammen ska anläggas är det ofta surt i gräsmattan så med lite tur får jag en viss naturlig påfyllning av dammen när det regnar.

Vilka övervintrande sumpväxter anser du växer snabbast? Snabbväxande växter stjäl ju som bekant näring från bland annat alger och ger ifrån sig mycket syre samt förbrukar den största mängden koldioxid som uppstår i processen på botten.

Det är bara att testa - learning by doing - när det gäller dammar. Alla har problem med dammar, mer eller mindre...synd bara att det skall vara så bråttom med fiskarna innan man öht vet om dammen fungerar.

Dessa stackars dammfiskar...

Du kan inte rakt av jämföra ett akvarium och en damm som helt eller delvis får ta emot sol - sol är algbefrämjande.

Det finns många utmaningar när det gäller dammar, den första är att bygga och strukturera dammen så att inte dammduken syns. Inga sluttande eller branta kanter för det håller inte utan stenar eller grus rasar ner i dammen. Kanterna skall byggas i avsatser, som hyllor, där stenarna får plats och hålls kvar. Stenarna som kantar dammen skall alltså ligga i dammen och inte bara runt kanterna ovanpå marken runt dammkanten.

Balansen mellan näring, djur och växter tar tid att uppnå om man någonsin gör det. Jag tror iaf att man bör ha rörelser i vattnet, stillastående vatten blir snabbt dåligt. Då säger "vän av ordning" att så blir det inte i naturen men naturliga dammar har väl ett tillflöde någonstans ifrån eller....?

När det gäller vildväxande växter så är min åsikt att det snabbt blir problem i en konstgjord damm. Du får det som engelsmännen kallar för bogg, en våtbädd fylld med växter vilket kan vara trevligt men kanske inte om man vill se en vattenspegel.

Skall du bygga dammen i en sluttning får du antingen fylla upp eller gräva bort, vattenytan är ju spikrak...det krävs noggranna mätningar får att få det bra så att inte gummiduken syns.

[attachment=61046:DSC02223sm.jpg]och dessutom beväpna dej med tålamod... sen ser den ut som en skogstjärn:)

Har inte läst allt i de långa inläggen
Men av egen erfarenhet: ja man får balans i en hyfsat liten damm också. Näckrosor is the shit.Eller ngn annan växt som skuggar. Och att inte mata fisken för mkt.
Nackdelen med en liten damm ,eller iallafall en grund, är att det blir svårare att få fisken att klara vintern

Man behöver inte filter och pumpar. (Vilket jag upprepar med en dåres envishet)

Det finns naturliga vattensamlingar med stillastående vatten utan tillopp som funkar utmärkt.

jag har haft flera dammar och akvarier sedan jag kunde börja gå och gräva. Har aldrig haft några problem alls vad jag kan minnas. Har aldrig heller använt mig av massa tekniska prylar. Hade ett sumpakvarie tex i över 10 år som jag aldrig städade!!! JAg fyllde bara på med nytt vatten, vart efter det dunstade. Vattnet var till hälften ofta vatten från närliggande dam och bäck samt en del vanligt kranvatten. Akveiret var otroligt vackert med mossa på rötter och sten. Orientaliska klockgrodor, en asiatisk salamander och småfisk som kardinalfisk och sebra fisk. I början av uppsättningen tog jag in både rötter, sten med lite jord, samt avtten för att få en så naturlig flora som möjligt. Det som möjligen dog av mikroorganismerna, ersattes snabbt av det som klarade sig och växte sig starkt. Dog en fisk eller nerfallet blad så försvann det till inget alls.
Samma sak i mina dammar och där hade jag inga pumpar elelr ngt tekniskt alls.
Bara en duk som höll vattnet på plats.