Vi har pratat om att kastrera Chiko.
Istället för att göra det på riktigt så har vi gjort en kemisk kastrering med Chip.
Har någon av er här inne någon erfarenhet av detta?

Kastrera honom har vi tänkt att göra för att han ska slippa må dåligt när tikar löper, och han ska ändå inte användas i avel.

Hörde just om en hund som det inte hade någon effekt på, han är några år gammal och har fått para sig ett antal gånger och det kan ju hända att det är kört då. Vallacker som kastreras sent kan ju fortsätta att vara hingstiga också.

Varför kemisk kastrering i stället för "mekanisk"? På en hanhund är det ju ändå ett snabbt och rel lätt ingrepp, med liten risk för komplikationer.

Vet inte så mycket om kemisk kastrering, men visst måste man "fylla på" det då och då? Antar att det verkar genom att hämma testosteton på något sätt, eller?

Ska han ändå inte vara i avel så bör man ta "mekanisk" istället för kemisk kastrering. Har själv ingen erfarenhet men vi ska kastrera vår hund i höst och då blir det "mekanisk".

Det är väl ett bra sätt att testa om det hjälper, hur mycket hunden förändras.

Det var länge sedan vi hade hund och därmed länge sedan jag hade denna diskussion, men jag har för mig att kemisk kastrering på sin höjd ger en fingervisning om evt förändringar; vissa reagerar inte alls på kemisk kastrering men på mekanisk osv. Dessutom måste chipet bytas ut(?) var 6:e månad..... Kan däremot tänka mig att det är ett utmärkt alternativ på äldre hundar eller hundar som av andra skäl är riskabla att operera/söva!!!

Vi testar detta nu eftersom vet inte gör en riktig kastrering under sommartid pga infektionsrisk.

Vår hund kastrerades kemisk först, men det hade nästan ingen effekt alls. Effekten kom liiite grann efter några veckor men så fort tikarna löpte blev han ett luktande dreglande monster igen Man kan inte förutse hur kemisk kastration tar, på vissa har den god effekt och på andra nästan ingen alls.
Vi tränar bla personskydd, inget vidare att ha en hund som hellre jagar tikar än att skydda Till slut, efter mycket funderingar, bestämde vi oss för kastration då vi inte ska avla på hunden. Vår hund är "perfekt" sedan dess, inget luktande, mindre distraktion = lydigare med andra ord, inget gruff med hanar, bara +++++++. Han fick livslusten tillbaka och blev lekfull och glad som han var som valp! Innan kastrationen åt han dessutom knappt någonting när tikarna löpte och han var jättesmal. Nu har han god aptit nästan för bra;) Det bästa vi har gjort både för oss och för hunden . Det man bör tänka på är att ämnesomsättningen går ner rätt rejält, man måste kanske minska portionerna och promenera (ännu) mer.

ps: Glömde skriva att vår hund kastrerades operativt när han var två år. Han är fyra år nu.

Vad är er underbara hund för ras?

Han är Rhodesian Ridgeback, Boxer, BC-mix.
En tuff blanding med jakt, vakt och vallinstinkt. Jag är utbildad hundförare med 25års erfarenhet men höll på att förtvivla och tvivla på min förmåga att kunna hantera "alla" hundar när han var sitt värsta jag som ung rebellisk unghund. Fungerade inte på positiv förstärkning, godis, leksaker- ingenting.
Skvallerträningen blev till slut det som fungerade bäst!
Minns att jag grät mig till sömns ett antal nätter när "allt" hade misslyckats kändes det som.... Han kräver mycket av sin människa men är en fantastisk kamrat också
Numera är han mycket lugnare p.g.a. åldern och kastrationen men vi tränar 4-5 pass per vecka (agility, skydd och spår) + mycket motion. Han är hos mig hela dagarna och vi gör allt tillsammans (nåja nästan ).

Jag kände en hanhund som blev långhårig efter kastrationen, är det vanligt? Han var Vaktel/BC har jag för mig.


Den vill jag se bilder på! Eller har jag glömt att du har visat honom någonstans tidigare?

Det här med skvallerträning tycker jag är helt fascinerande så nu måste jag kapa tråden lite. Min daghund, en femårig amstafftik, är jättelydig men kan vara dominant/aggressiv mot andra hundar, framförallt tikar. Hon älskar valpar, men vuxna hundar ska tryckas ner. Jag kan ju kalla in henne även när hon och den andra hunden redan har börjat morra på varandra (hände en gång av misstag), men det är inget jag vågar lita på. Så varje backkrön eller kurva är egentligen lite nervös, bäst hon är bakom mig tänker jag fast det aldrig någonsin kommer nån (bor mitt i skogen). Hon springer aldrig långt ifrån mig utan är alltid precis framför, bredvid eller bakom mig då hon inte är intresserad av vilt. Skulle det funka att lära henne skvallra? Alltså skulle hon hellre skvallra om en mötande hund än gå fram till den och hota den? Jag känner nog ingen med hund som kan hjälpa mig med eventuell träning utan då skulle jag få lära henne på egen hand, vet inte hur intresserad hennes husse är, han har nog inte tid. Och då skulle det inte bli så många tillfällen när man möter människa eller hund eller ens vildsvin. Är det ens lönt? Kan du berätta mer om hur det går till?

[quote name='Myosotis' date='19-06-2011, 12:35' post='1422798']
Jag kände en hanhund som blev långhårig efter kastrationen, är det vanligt? Han var Vaktel/BC har jag för mig.
Den vill jag se bilder på! Eller har jag glömt att du har visat honom någonstans tidigare?

Det här med skvallerträning tycker jag är helt fascinerande så nu måste jag kapa tråden lite. Min daghund, en femårig amstafftik, är jättelydig men kan vara dominant/aggressiv mot andra hundar, framförallt tikar. Hon älskar valpar, men vuxna hundar ska tryckas ner. Jag kan ju kalla in henne även när hon och den andra hunden redan har börjat morra på varandra (hände en gång av misstag), men det är inget jag vågar lita på. Så varje backkrön eller kurva är egentligen lite nervös, bäst hon är bakom mig tänker jag fast det aldrig någonsin kommer nån (bor mitt i skogen). Hon springer aldrig långt ifrån mig utan är alltid precis framför, bredvid eller bakom mig då hon inte är intresserad av vilt. Skulle det funka att lära henne skvallra? Alltså skulle hon hellre skvallra om en mötande hund än gå fram till den och hota den? Jag känner nog ingen med hund som kan hjälpa mig med eventuell träning utan då skulle jag få lära henne på egen hand, vet inte hur intresserad hennes husse är, han har nog inte tid. Och då skulle det inte bli så många tillfällen när man möter människa eller hund eller ens vildsvin. Är det ens lönt? Kan du berätta mer om hur det går till?

[b]Har aldrig träffat en hund som inte "älskar" att skvallra. Hunden får en mening med livet s a s. FÖr upptagen för att göra dumheter eller hamna i bråk med andra hundar. Den blir väldigt lyhört för ägaren då man har ständig kontakt med sin hund. Min brukar putta mig på benet för att skvallra och så tittart jag på den och berömmer. Eva Bodfäldt har kurser i skvallerträning, tror att han skriver utförlig om träningen och hur den går till i sin bok. Kolla på hennes hemsida och skrolla ner till skvallerträning....

http://evabodfaldt.com/kurslista.asp

Har inte lagt in bild på min hund för jag har ingen kabel till datorn. Ska göra det så fort jag har köpt en ny:)[/b]

P.s. jo hunden blir mer långhårig men den tappar även mycket mindre päls:)

Jag har bara positiva erfarenheter av operativ kastrering. Hade - som i ett av tidigare inlägg - en hanhund som bröt momentutförande i skydd och lydnad när han kände doft av löptik. Det var inte optimalt då han gick i såväl tjänst som i tävling. Jag fick honom som vuxen och när han var drygt 4 år beslöt jag för att kastrera honom. Efter 3 månader så var problemet nästintill borta. Den effekten har jag inte upplevt med kemisk kastrering.

Infektionsrisken är endast marginellt högre på sommaren och då får det vara ordentligt varmt. Det är viktigare att se till att hunden inte kommer åt att slicka eller att det blir smutsigt. Läkningstiden är kort.

Instämmer till 110%. Exakt samma problem med skydd/lydnadsmomenten. Jag höll på att bli tokig, varken bra för mig eller hunden som så klart känner av förarens stämningsläge. Att tävla var inte att tänka på Kan bara upprepa att vi har fått en ny hund tack vare operativ kastrering

Tack för svar merlin, undrar om man kan lära sig på egen hand, kanske hittar hennes bok på biblioteket. Att betala för en så dyr kurs är uteslutet, har inga pengar.

Det här med hundar som blir distraherade från sitt jobb, jag kände en som råkade ut för det fast tvärtom så att säga. Hon passerade nån gräns, det var nog i Helsingborg kanske, och där var det en tullhund som fattade intresse för henne. Hon fick följa med dem in och de letade och letade men hon hade ju inget knark. Hunden gav sig inte och alla blev mer och mer konfunderade. Till slut sa hon att hon hade en löptik hemma, om det kunde ha med saken att göra...? Och så var det ju, hennes byxor luktade gott helt enkelt.

Litar på veterinärens råd och väntar till hösten med en riktig kastrering.