Jag fick lov av min son att kopiera detta!Han skrev den på FB.

Hej! Jag hade världens häftigaste upplevelse ikväll. Jag hade försovit mig på eftermiddagen, skulle egentligen bara vilat lite. Så när jag vaknade 17:30 så hade jag en enormt stark känsla inom mig att jag bara måste gå till den gula skolan lite längre bort för ungdomar, kommer inte på namnet om det kanske är Vasa skolan. Jag tog med mig tre av hundarna på en promenad i lungt tempo, Olle "lilleman", Molly och Hilda var med. När vi kom in bakom på den stora skolgården med vackra träd och en skola klädd i ärgad kopparplåt. Jag gillar att kika på gamla byggnader och bara försöka njuta av alla intryck. Det var då det kom emot mig. En känsla av att något var fel. Jag och hundarna drogs mot ett hål i marken en gammal trappa till källaren eller vad man skall kalla det. Och fåglarna i träden runt omkring oss betedde sig konstigt och annorlunda, som om de ville säga något. Från den gamla vattenbrunnen så kom det hjärtskärande skrik. Jag bara måste gå fram och titta för att stilla min nyfikenhet, först möttes jag av en avskyvärd stank. Ni vet av gammal avföring osv. Men jag klev ner i det två kvadratmeter stora hålet. Och där nere i en gammal rostig vattenbrunn, tittade en stor koltrattsliknande fågel fram. Den hade fastnat nere i brunnen. Och jag fattar ärligt talat inte hur den kommit in dit. Dess hjärtskärande skrik har jag aldrig hört något liknande i hela mitt liv, den skrek efter hjälp. Och fåglarna i träden runt omkring mig gjorde allt i sin makt för att uppmärksamma mig om att hjälpa till kändes det som. Jag hade ett kall inomig. Jag lyckades få bort brunslocket, för tungt för en fågel att rubba. Men lätt för en människa att lyfta. Först var fågeln helt stilla, sen lyckades den ta kraft och flyga iväg av egen förmåga. Och fåglarna i träden om kring mig lungnades ner. Jag såg till att brunnslocket blev ordentligt stängt. Jag lämnade den avskyvärda dödsfällan. Och hundarna hade lungt sett på räddningen av nyfikenhet. Jag kände en fantastisk känsla av frid inom mig efter åt. Det kändes precis som om Herren själv hade väglett mig till att rädda denna fågel från dess hemska dödsfälla. Direkt efteråt ringde jag morsan och berättade vad jag varit med om. Det kändes fantatiskt att få rädda ett vettskrämt litet liv. Att få göra skillnad. Jag bara undrar hur den hamnat där. Om det varit en hemsk djurplågare i farten eller om fågeln själv lyckats ta sig in men inte ut ur det lilla hålet.

Vlken tur den pippin hade!

Det säger jag med!Jag blev alldeles berörd när han kom hem och berättade om det och ännu mera berörd då jag läst när han skrivit om det hela!

Vilken fin son du har Silos. Jag blir alldeles rörd! Fantastisk att han har förmågan att känna när något är fel, tyvärr har alltför många människor tappat bort denna förmåga. Kramar till din djurälskande son

Ja,det har jag verkligen!Han har lärt mig mycket mycket om empati och omtanke om allt levande!
Jag skall hälsa honom från dig!

Underbart!! Tummen för din son

I Talmud står det att den som räddar ett liv räddar hela världen. Din son har gjort det - räddat den där stackars fågelns värld

Det gjorde han ju!Inte hade jag kunnat tolka orden i Talmud på det viset!

Tack för ditt goa svar likaså tack till er alla andra som har svarat här!

Han förtjänar allt beröm för sin empatiska och livräddande insats