Ikväll kommer dokumentären Min kamp mot tiden - en film om Ulla-Carin Lindquist och ALS. Jag har läst hennes bok om sjukdomen, "Ro utan åror" och tänker inte missa denna dokumentär. Min faster dog i ALS för några år sedan, så det känns lite extra angeläget. Ibland är det bra att få sig en tankeställare tror jag, så att man kan uppskatta vardagen.

Ja det skall jag se på. Programmet om Ulla-Carin och även programmet"Himlen kan vänta" gjorde att jag nästan kände mig tacksam över mina, i sammanhanget, obetydliga småkrämpor. Att få veta att allt snart är över måste vara fruktansvärt, åtminstone i början eller mitten av livet.

Det är väldigt chockartat även om man är gammal, ingen känner sig nog färdig och nöjd, oavsett om man är 85 eller 90 år.

Annars känner jag precis som du! Himlen kan vänta såg jag bara nåt avsnitt av (för visst var det flera?), men det var väldigt gripande.