Bladen är helt bruna och trädet ser ut som att det dött.

Det känns extra tråkigt eftersom att min son fick detta plommonträd i Namngivningspresent av min mamma och pappa + att 25 st personer har slängt på varsin skopa jord på detta träd under Namngivelse-ceremonin för min son. Så trädet betyder jättemycket för oss!! Det är liksom inte samma sak att plantera ett nytt =(

Snälla, ni som vet nåt om vad som drabbat vårat träd och om det går att rädda??

Det finns hopp.
Trädet ser nyplanterat ut, med en eller två säsonger på platsen. Växtbädden ser bra ut, den är vid, inget gräs växer löver rötterna, det ser ut som att trädet är vattnat, det ser inte ut som att trädet sjunkit ned i en svacka.

Vanliga orsaker till att nyplanterade träd dukar under är att växtbädden är för smal, att trädet sjunkit ned och därför drunknar, att de inte får stödvattning. I kombination med att man lagt köpejord längst ned i vaxtbädden och att gräs får växa ver rötterna dukar många nyplanterade träd under (köpejord ska läggas på toppen av växtbädden och gräs ska hållas borta över rötterna de första åren). Också vanligt är att harar gnagt runt barken på trädet. Inget av detta ser ut att ha skett här.

Näst vanligast är att trädet har rotsnurr, dvs att rötterna växte runt i krukan, att rötterna inte klipptes upp vid plantering eller var för grova i sitt runtruntväxande så att de inte ens med rotbeskärning kan klara trädet på växtplatsen. Lite mindre vanligt en förekommande är att trädet har för dålilgt stöd för rötterna, dvs pålarna och fastsättningsanordningen, så att rötterna inte hinner få fäste-

Ert träd har skjutit skott vid basen och ser ut att ha en gren kvar. Skrapa med nageln ett par mm här och var i grenar som har bruna blad. Är det grönt elelr fult under barken lever grenen, är det brunt och lite torrt är grenen död och kommer inte igen. Du kan skära bort det döda, men praktiskt kan vara att ha det kvar som stödpinne.

För om grenen till höger i bild överlever ett tag till med blad så är det denena som kommer aqtt bilda ny topp. Och om inte den överlever så har du skott från stammbasen som kommer upp. Låt dem växa upp ett par år, välj sedan det som ser ut att kunna bilda ny stam bäst och skär bort de andra.

Håll trädet vattnat den här säsongen, dvs ge det 30-50 liter vatten i veckan, en rejäl dos i veckan.

Jag har läst om dessa och liknande ceremonier och är lite förundrad. Det är visserligen lätt att vara efterklok men man borde nog tänka ett varv till. Med tanke på alla faror som väntar ett träd är nog förfarandet lite osäkert vilket denna tråd visar. Vad händer om man måste flytta eller om det blir skilsmässa?

En följdfråga kring köpesjord kring rötterna, varför skall man undvika detta och vad skall man ha istället?

Skall det vara lite makadom eller liknande längst ner i gropen för dräneringens skull och sedan jord uppe på bland rötterna? Vilken sorts jord i så fall runt rötterna?


En lite beskrivning av materialet i planteringsgropen vore värdeful. Jag ha 4 hemmagjorda äppelträd som jag ympade i våras, så jag vill verkligen få det rätt för dessa kära träd

Tack på förhand
Mia i trädgården

Ett följdsvar. När man läser om hur man skall förfara vid trädplantering blir man förundrad hur det kan komma sig att vi har så mycket träd i Sverige, hela skogar. Träd skall pysslas om, få rätt jord, vattnas, dräneras, skyddas mot gräs, gödslas mm, mm. Hur klarar sig träden i skogen egentligen? OK, vissa dör men det kommer nya igen. Lite mindre pjosk hade kanske varit bättre och samtidigt insikten om att alla träd inte överlever.

Beträffande frågan så skulle jag nog först grävt ett hål och sett hur jorden ser ut. Ser det normalt ut är det bara att peta ner trädet. Är det utfyllnad, sten, lera eller något annat olämpligt är det kanske rätt att gräva ur någon kubikmeter och fylla på med skaplig mineraljord. Inte köpejord som mest består av torv. Eller kanske plantera några perenner istället.

Tack så jättemycket för ditt svar! Ska även visa mamma vad du skrev då trädet är planterat i hennes trädgård. Och ja, du har helt rätt. Trädet har planterades för ca 2 säsonger sen! Vi ska absolut följa dina tips och råd så får vi hoppas att det överlever.

Tack igen!!

Nej, det finns ju inga garantier på att trädet ska överleva, att man kommer att bo kvar eller andra situationer som kan uppstå. Men vi ville inte tänka på allt som kan eventuellt kan hända utan valde att plantera detta trädet med alla som var med under ceremonin i min mamma och pappas trädgård (det är alltså där trädet är planterat). De har bott här i 27 år och varit gifta ungefär lika länge och har väl inga planer på att flytta. Så vi får hoppas att trädet överlever och att vi slipper andra tråkigheter

Fröplantor som växer upp i skogen har inga rotsnurror. Det är ju i sammanhanget väldigt få frön som växer upp till stora träd . Förmodligen gror de som hamnar på för fröet gynnsamt ställe och resten blir ingenting. Eller så är det granplanteringar och hur stora är dom plantorna och en del av dom dör ändå. Det går ju inte ens att jämföra med de träd man planterar i en trädgård. Men det är vet du ju så jag vet inte varför jag skriver det här

Det är stor skillnad på omständigheterna kring hur träd tar sig i skogen och vad som krävs vid konstlad plantering, som är det vi utför i trädgårdarna.

I skog och naturmark strösslas det med miljarder fröer varje år. Se på trädens fröer; lönnäsor, lindblomsfröer, ekollon, äpplen, körsbär... Bara ett träd kan ha flera miljoner fröer ett år. Alla fröer har genetiskt unika egenskaper, som faller eller flyger till marken på ett eller annat sätt. Av de som faller där de kan gro är det bara ett mycket litet antal som klarar första säsongen. Och efter det mycket få som klarar de första tio åren. Resten som vi ser i naturmarker, är de ytterst få som klarat sig.

När vi köper ett träd är det att betrakta lite som att ett träd i naturen av en tromb, åsknedslag eller tsunami ska flyttas från ett ställe till ett annat. Våra köpeträd dras upp på ett ställe, mellanlagras med mycket litet rotsystem i en annan miljö och flyttas sedan till vår trädgård. Vi väljer dessutom ett träd, vi sätter inte tjugo plantor för att sedan välja ut en som klarar de första fem åren bra.

Därför måste vi bädda väl för konstplanteringarna, och efterlikna det bästa i naturen så gott vi kan. Bland annat genom att inte också skapa helt onaturliga växtförhållanden i marken.

Bäddarna för träd ska inte vara djupa, smala gropar. De ska vara vida så att trädet får hjälp de första åren för etableringen, och så att avdunstning mm sker så naturligt som möjligt lokalt. Konkurrens med gräs klarar varken naturligt frösådda eller krukodlade träd särskilt väl, därför ska det bort.

Mullrik eller gödslad jord ska inte läggas längst ned i bäddarna. Det finns skäl att detta inte görs i naturen utan att löv och organiskt material bryts ned från markytan. När det bryts ned och förs ned därifrån släpps gaser från nedbrytningen ut i luften. Lägger man organiskt material nere i jorden förmultnar det mycket långsamt där och gaser kommer i kontakt med bland annat trädrötter.

Att satsa på ett träd för att det ska växa upp parallellt med en människa eller hedra någons minne, är ett riskprojekt ja. Och det är det också att slå sig samman med en människa, liksom att skaffa barn. Man kan förlora det man hoppats på. Men som tur är kan vi göra något bra av symboliken att ett träd som ska hedra någon försvinner. Livet blir inte alltid som man planerat, men det går vidare ändå. Där ett träd stått kan finnas en bra jordmån för ett annat.

Jag har sett hur fröplantor av olika träd kommer upp ur de tätaste grässvålar så där blir jag inte övertygad. Att plantera ett träd som skall växa upp tillsammans med en människa är ett större riskprojekt än att sätta själva barnet till världen och kan skapa mycket frustration, vilket denna tråd är ett bevis på.

Skratt Åke. Inte i något av detta håller jag med dig... ;-)

Men jag tror du håller med mig om att om du släpper 10 fröer av vad som helst i en grässvål och lika många på en vid bädd bar jord, så är grobarheten långt större på jordbädden. Dessutom: Skillnaden på tillväxt av ett träd som får gräs över rötterna i början och ett som inte får det är enorm.

Från dina inspirerande bilder på ditt ställe som du bidragit med under åren så ser det ut som att du har en fantastisk växtplats. Kanske får du frösådder från träd till och med i de gräsmattorna, medan vi andra med mer normala marker sällan ser sådant förutom där vi har bara fläckar.

Vad som är största riskprojektet - barnet eller trädet - den diskussionen får nog fortsätta i en annan avdelning kanske.

Jag tänker mig att tanken att plantera ett träd vid namngivning är lite som tanken man hade förr att ha ett vårdträd vid huset. Det var mycket vanligt förr. Ingen som hånade den idén.

Även om man flyttar kan man åka förbi och snegla lite på trädet och tänka, wow tänk, det var bäbis samtidigt som jag. Om det inte klarar sig, kan man plantera något annat där och tänka med värme hur många som tillsammans samlades för att välkomna den lille till en varm gemenskap. Det finns värme och omtanke, ett fint minne kring denna plats, med eller utan träd kvar.

Bra jord är mera som trädgårdsjord, inte så svampig som blomjord man har inne, utan mer sandig. Tänk dig hur det brukar vara i potatislandet.