Jag har gått och funderat på varför en del människor ger sockerbitar till julgranen. Hjälper detta verkligen och vilken biologisk mekanism påverkar detta i så fall? Personligen tycker jag det låter som en skröna men den verkar vara väl rotad. Om det finns nån substans i det hela, skulle det kanske vara en bra ide att göra detta även till krukväxterna i kombination med den vanliga växtnäringen?

Socker ska ej ges till vanliga krukväxter då brukar de dö.

Men till snittblommor förlänger man hållbarheten genom att ge en kombination av socker + bakteriedödande medel. Detta är vad man brukar få i de små påsarna när man köper snittblommor. En julgran är tekniskt sett en jättestor snittblomma, fast jag skulle nog köra med sockerdricka som det redan finns ämnen som hämmar bakterietillväxt i. Enbart socker får bakterierna att föröka sig mångfalt vilket brukar innebära försämrad hållbarhet pga att bakterierna täpper till kärlen där vattnet ska transporteras.

Men av vilken anledning skulle sockret ge en positiv effekt. Jag kan köpa att en lite mängd konserveringsmedel i vattnet för att minska bakterietillväxt är bra men själva sockret känns verkningslöst. Så vitt jag vet så finns det inga växter som kan tillgodogöra sig socker.

Växterna använder socker i sin ämnesomsättning. Bladen/barren tillverkar socker genom fotosyntesen och som sen används av växtens övriga celler. Det lagras även. Teoretiskt sett skulle alltså granarna må bättre av att stå i sockerlösning, eftersom fotosyntesen blir svag i mörka rum. Om det fungerar på riktigt har jag däremot inte en susning om. Dags för fullskaleprov.

Själva poängen med min fråga från början var att jag ville veta om socker verkligen gör nån skillnad eller om det är en av dom där sakerna som folk brukar svara "så gjorde alltid mamma".

Att det teoretiskt skulle vara ett sätt att tillföra granen näring när den står utan rötter i ett mörkt rum låter lite tveksamt. Jag är ingen biolog själv men sockret som finns i sockerbitar (sackaros) är en sk. disackarid vilket inte är samma sak som växterna själva tillverkar vid fotosyntesen. Vid fotosyntesen bildas glukos vilket är en enkel sockerart (monosackarid). Sackaros är iof sammansatt av bla. glukos men är som molekyl betraktad annorlunda.

Så vitt jag känner till sönderdelas inte heller sackaros till sina till de enklare sockerarterna den är sammansatt av då den är löst i vatten. Detta grundar jag på att vi människor har speciella ensymer i matsmältningen som är till för att sönderdela komplexa sockerarter samt att det tar mycket längre tid för sackaros att nå blodet är om man jämför med tex. glukos eller fruktos.

Sackaros har inte heller nån större liknelse med den stärkelse som växterna omvandlar glukosen till för att spara den.

Så frågan om man verkligen gör sin gran en tjänst när man ger den socker eller om man bara har i det för att alla andra gör det eller att man har hört att det ska vara bra.

Kanske är det här inte riktigt rätt forum för att få svar på den här typen av frågor men jag hoppades ändå på att det fanns någon växtintresserad människa med utbildning åt biologihållet som kunde kasta lite ljus över det hela. Om det finns någon som har tips på andra forum som kanske skulle kunna lösa detta så får ni gärna tipsa om dessa!

Jag kommer att tänka på den klassiska vitsen: Jag är väldigt glad att du ställde den här frågan, den är mycket viktig. Någon som har någon mer fråga?
Faktum är att jag har själv funderat och provat utan att komma fram till något svar. Numera kör jag utan gran till jul så det kvittar.
Men jag håller inte med om att växterna inte använder sackaros. Vi får ju sockret från växter, betor och sockerrör, så visst måste den ingå i växternas liv. Betvivlar starkt att växterna skulle lagra upp en massa oanvändbar energi som betorna gör i roten. Den skall användas till att skapa en blomma nästa år.

Frågan är om inte sackarosen som finns i endel växter bara är ett sätt för växten att lagra (stoppa undan) näring, precis som stärkelsen i potatis. Visst måste sedan växten kunna utnyttja sackarosen, men jag är inte säker på att alla växter har enzymer för att tillgodogöra sig sackaros .

Instämmer. Vad jag menade var att visst använder växter sackaros vilket frågaren inte höll med om. Sen är ju givetvis frågan granen klarar av sackaros. Bättre att använda druvsockertabletter?

Om man nu ska mata den med nånting så borde det nog vara glukos. Om det nån som vill testa så finns det tillgängligt på apoteket.

När jag skrev att växter inte "äter" sackaros så menade jag att dom inte gör så i allmänhet. De allra flesta växter lagrar sin energi i form av stärkelse och dessa växter har antagligen ingen möjlighet att tillgodagöra sig sackaros eller andra disackarider. Självklart finns det växter som lagrar sin energi på andra sätt så som sackaros eller andra energirika föreningar men dessa hör till undantagen så vitt jag vet. De flesta ensymer som spjälkar stärkelse brukar nämligen inte kunna bryta isär disackarider.

En annan sak som gör mig tveksam är att någon här ovan nämnde att man inte ska ge socker till sina krukväxter, "för då dör dom". Av vilken anledning skulle det vara någon skillnad mot en julgran? Grannen är förstås mycket större men i rätt koncentrationer så borde i så fall krukväxterna gynnas av en tillsats av glukos i blomvattnet. Speciellt på vintern då de i allmänhet står ganska mörkt. Jag tänker dock inte testa dessa på mina egna växter

Det är konstigt är att en så pass väl rotat skröna (börjar luta åt skröna eftersom ingen verkar veta säkert), så som denna, inte verkar ha någon som helst biologisk substans. Det är så man undrar vart den här typen av råd kommer ifrån.

Du får nog revidera din uppfattning om växter och sackaros. Jag har snokat runt lite och hittat uppgifter om att sackaros är vanligt förekommande som reservnäring i växternas rötter. Förutom i betor i bl.a vass och morötter. Finns det där så kan även växterna givetvis använda det. Huruvida det även funkar så i gran har jag inte sett men varför inte. Nu hoppar jag av diskussionen här. Lycka till med korståget mot sockerslöseriet.