Jag blir inte riktigt klok på var man ska slänga askan från briketter och grillkol. Det råder delade meningar om och i så fall hur mycket som kan slängas i komposten. Hur ska man annars tänka? Jag skulle gärna slippa att slänga det i soptunnan.
Någon klok som vet?
//Krebba

Askan är ganska kväverik, så släng den i komposten, men "rör ner" den.

kanske inte ska lägga all aska i en hög o bara vända ned för då blir det koncentrerat utan strö ut den jämt över ytan och blanda den väl.

Aska är starkt basiskt och förändrar pH värdet i komposten. Askan innehåller inget kväve men däremot allt som trädet tagit upp under sin livstid såsom fosfor men även tungmetaller som t.ex. kadmuim, bly och kvicksilver. Tungmetallerna bryts inte ner utan anrikas i näringskedjan.

Problemet med grillkolsaska är att man inte vet ett dugg var den kommer ifrån om den inte är certifierad. Kommer den från mellaneuropa med stora utsläpp av tungmetaller i miljön innehåller askan allt detta. Den kan vara tillverkad av vad som helst, även arsenikinpregnerat trä.

Jag själv skulle aldrig använda grillkolsaska i kompost eller trädgård. Grillkolsaska bör hanteras som riskavfall. Däremot skulle jag kunna använda mig av små mängder vedaska om jag t.ex. ville förändra pH värdet i någon rabatt men då skall det vara ett medvetet och av speciella skäl.

Äter ni maten ni har grillat på den där grillkolen med arsenik???

Vet att den här diskussionen var uppe förra året också och jag tycker fortfarande att det är lite komiskt! Ni törs inte strö ut askan i trädgården men äta mat grillad på den det går bra!!!
Självklart är det inte bra om den innehåller en massa tungmetaller och gift men jag skulle inte äta det som är grillat på den heller i så fall.

Komiskt???....njaa...okunskap snarare.

En bra grillkol bör vara Sis märkt - där redovisas ursprunget och garanteras att den inte är tillverkad av byggavfall eller kemiskt behandlat trä.

När det gäller tungmetaller är det icke nedbrytbara grundämnen som ackumuleras i näringskedjan eftersom de tas upp av växter och djur och där människan som toppkonsument naturligtvis är utsatt. Metallers giftighet beror på i vilken kemisk form de uppträder. Metallerna förgasas inte som kvävet och kolet utan blir kvar i askan. Olika växter tar upp metallerna, t.ex. tobaksväxten tar gärna upp kadmium och det är bl.a. därför rökning är skadlig.

Alla träd tar upp tungmetaller och de blir kvar i askan när man eldar. Utsläppen av tungmetaller har ju reglerats hårt i Sverige men vi får ändå in det med vinddrift från industritäta områden i mellaneuropa. Därför innehåller också träd i södra Sverige mera tungmetaller än träden i Norrland.

Vederhäftigt och intressant, Gunilla - ös på!
Själv brukar jag sålla askan från överblivet grillkol och återanvända kolet. När jag grillat, vilket jag gör ofta, avslutar jag alltid med att täcka glöden med ett metallock så att glöden kvävs. Då kan den kol som inte blivit aska återanvändas nästa gång.
Och askan, den sprider jag på kökslandet. Men jag ska kolla efter SIS-märkningen i fortsättningen.

Ja, jag vill inte påstå att jag är särskilt kunnig på det här området men arsenik tycker jag inte passa ihop med mat alls!
Arsenik och tungmetaller överförs inte till maten vid grillning menar du.... eller vad?

Jag vet ingenting om det här men är intresserad av att lära mig. Det är inte trevligt med lukten av grillvätska som känns vida omkring. Man kan tappa matlusten för mindre så jag köpte en sådan där mojäng där man tänder med tidningar. Finns det några alternativ man kan elda med t ex ved ? Jag kommer så småningom att bygga en grill.

eltändare för grillen 99:- är kanon

Inte tillvekas grillkol av impregnerat trä. Låter ju jättedumt. De flesta kolpåsar är väl dessutom FSC /SIS-märkta eller liknande numera, och då är det rent trä man använt. Om det var farligt skulle man inte använda den som bränsle för matlagning.

Nu låter det som att svensk natur är helt fri från tungmetaller och att allt kommer industri mellaneuropa och blåser hit och regnar ner. Stämmer inte! Helt naturligt i svenska jordar finns en mängd olika metaller. T.ex. har vissa jordar i skåne naturligt mycket höga halter av kadmium, så höga att man inte borde odla potatis där alls.
Som Gunilla skriver så sprids de flesta metallerna inte i gasfas (Med undantag av kvicksilver), dock kan de spridas med små partiklar från förbränning. Rökgasrening har dock utvecklats och byggts ut otroligt inom hela EU. Så där skulle jag vilja tona ner riskerna.

Konstgödsel innehåller också en hel del metaller. Även gräsklipp, stallgödsel (som korna tillverkar av växter) och liknande ekologiska medel har precis som träden tagit upp metaller ur marken där de växte. Skillnaden är väl att askan är lite mer koncentrerad. Om det är "naturligt" eller "onaturligt" behöver inte betyda så mycket.

Jag säger som jag skrivit förr i nån annan liknande tråd: Tänk på vilken dos du egentligen får i dig. Hur mycket grillaska producerar du per år? Av den lilla mängd metall som sprids i trädgårdslandet vid gödsling är bara en del biotillgänglig, en liten del av denna tas upp av växten du odlar, du äter bara en del av växten. Bara en liten del av ditt totala näringsintag kommer från denna växt. Slutdosen per år blir troligen inte mätbar.

Kan du äta det du grillat på kolen så kan du absolut gödlsa med askan.

Odlingarna påverkas negativt av pH-värdeshöjningen om man har på för mycket aska, så det blir förmodligen inte så mycket att äta om man doserar så tungmetallhalterna blir märkbara.
Doseringen ska vara som florsockret på semlan, inte mer. Och inte på surjordsväxter.

Om man är orolig för vilket virke som används till grillkol, så kan man göra eget grillkol.

göra eget grillkol

Det var nog inte främst grillningen jag tänkte på utan snarare vad det på sikt innebär för jorden att regelbundet tillföra aska.

Vilket näringsinnehåll eftersträvar du genom att gödsla med aska och hur vet du att din jord lider brist på detta?

Det vanligaste svaret man brukar få på varför man strör ut aska är att; "så gjorde alltid min mamma"

Aska är starkt basisk och man förändrar pH värdet i marken när man strör ut askan, precis som Eva skrev. Att slentrianmässigt förändra pH värdet är väl inte så klokt. Idealet för merparten för våra växter ligger mellan pH värde 5,8 - neutralt 7,0. Inom detta intervall är näringämnens tillgänglighet för växterna god. Rhododendron trivs bäst inom 5,0 - 5,5.

I en jord med pH värde över 7,0 kan det uppstå mangan- och järnbrist. Även om ämnena finns i marken kan växterna inte tillgodogöra sig näringen längre. Upptagning av näringsämnen försvåras och försämras vid för höga, såväl som för låga pH värden i jorden.

Vid pH värden under 3.0 eller över 8.0 är jorden olämplig eller rentav giftig som växtmiljö.

Visst kan man använda små mängder aska om man strävar efter att förändra markens pH värde men det bör i så fall vara en medveten handling där man först konstaterat, genom mätning, att just denhär marken har för låht pH värde för att odla de speciella växter som jag tänkt mig.

Inte riktigt en ask-diskussion men passar på att fråga. Om man har stora mängder rabarber i en kompost (med oxalsyra då), förändras pH eller försviner det som rabarbern bryts ned?

Oxalsyra bryts ner.
Den påverkar inte pH i kompost och jord.

Allt är en fråga hur mycket man tillför, självklart ska man inte överdosera, men att sprida lagom lite nån gång om året är ju ingen fara med avseende på pH höjningen. Jag antar att Krebba producerar ganska små mängder kolaska på en grillsäsong. Och det var ju trots allt det som frågan gällde.

Mitt tidigare svar (på gunillas inlägg) i tråden rörde farligheten med avseende på tungmetallinnehållet i aska, vilket jag menar är starkt överdrivet.

Med avseende på näringsämnen så är askan väldigt bra då den innehåller mycket kalium och fosfor men väldigt lite kväve, vilket är bra för bär- och fruktsättning, då mycket kväve istället ger stor bladmassa.

Så att sprida den i odlingarna och runt bärbuskar och fruktträd tycker jag låter vettigt. Men att undvika surjordsväxterna, och bara ett tunt lager på varje ställe.

Det har länge varit en stor fråga inom skogsnäringen huruvida man skall återföra aska tillbaka till skogen - det verkar rimligt i mina öron iaf eftersom det organiska uttaget från skogen är stort. Så ser det ju inte ut i en trädgård utan risken finns att koncentrationen av tungmetaller ökar om man kontinuerligt tillför aska. Sedan beror det förstås på - såsom jag tidigare nämnde, varifrån askan kommer och vad den innehåller, beroende på var trädet en gång vuxit.

Det finns inget kväve kvar i askan, det har brunnit upp

Hittade en länk med god information om aska som restprodukt. Ren aska bör inte strös i naturen utan den bör härdas först säger man här..

http://www.novator.se/bioenergy/BE9706/Bio6s35,37.html

Läste länken, blir förvånad över mängden aska som är lämpligt att ge åter till skogen,Lämplig giva är mellan 1­4 ton aska per hektar det låter mycket.

Ja, det har du rätt i, det är mycket. Hittade en annan länk där man nämner att normalt handlar det om 3 ton per ha.

http://www.askungenvital.se/aterforing.htm

Men det står inte HUR man härdar askan. Jag testar själv genom att lägga den blöt någon månad med omrörning när jag kommer ihåg.

Jo, jag tror enklaste sättet för oss vanliga dödliga är att slamma upp lite aska i vatten, röra upp och vattna ut det. Jag tror det räcker med någon timme, behövs nog inte månad.
Det svåra är nog att bedöma hur mycket man ska ta. Det får väl bli så man är säker att det är i underkant.

Aska och vatten bildar ju lut som är starkt frätande och fettlösande. Användes ju innan det fanns tvättmedel för klädtvätt. Om man häller en sådan lösning i jorden undrar jag vad som händer med maskar och annat mikroliv? Får vi det på huden kan det bli frätskador beroende på hur stark lösningen är förstås men samma sak borde väl hända med allt det som lever i jorden?

Att strö ut ren aska på marken eller sätta den i komposten borde ju resultera i samma kemiska processer när det regnar elller...?

Jag tyckte frågan var intressant så jag sållade igenom Google Scholar. Varning alltså för att detta inte alls är nåt expertutlåtande utan är vad jag hittade i en räcka abstracts.

Vid gödning av skog med 5 ton vedaska per hektar kan mark-pH kortvarigt höjas med upp till tre enheter till cirka 10.5, vilket är på gränsen till att vara frätande.

Väldigt höga askgivor används inom jordbruket; en studie använde 35 ton aska per hektar. Skogsbruket använder mycket lägre doser, under 6 ton per hektar.

Det vita i askan är huvudsakligen kalcit ("kalksten"), med inblandning av mindre mängder andra karbonater. De andra karbonaterna står för det mesta av det höga pH't och tvättas snabbt ut ur askan av regn, medan kalciten är mer långlivad och ger en svag pH-höjande effekt i flera år.

Efter den inledande pH-toppen har aska ungefär hälften så hög pH höjande effekt per vikt som kalk.

Vissa studier har funnit att marken förlorar kväve efter gödning med aska, men andra studier har istället funnit ökad tillgänglighet på kväve.

Inom skogsbruket granulerar man askan för att öka långtidseffekten.

Gödning med vedaska på sura jordar gav 2-3x mer mikrobiell biomassa i jorden, och ökad tillgång på kväve, fosfor, kalium. Effekten klingade av på tre år.

Om man bränner impregnerat trä blir den resulterande askan mycket giftig, bestående upp till 35% av arsenik och koppar!

En studie som testade att tillsätta aska till kompost kom fram till att tillsats av 8 - 16% vedaska till komposten gav ökad kvalitet på den producerade jorden.

En annan studie blandade benmjöl med vedaska för att producera en organisk NPK gödning.

MINA REFLEKTIONER:
Mitt intryck är att vedaska är ett bra gödningsmedel i måttliga mängder, i praktiken är det samma sak som kalkning med tillsats av fosfor och kalium.

Vill man mildra den inledande pH-chocken kan man fukta askan och låta den luftas i nån vecka, pH sjunker pga att askan tar upp koldioxid ur atmosfären.

Tungmetaller verkar inte vara nåt stort problem, särskilt inte vid de volymer det torde röra sig om i en trädgård, men skulle man råka få "impregnerat kol" vore det definitivt inte bra att sprida på sina grönsaker! Svenska naturskyddsföreningens test av grillkol antyder att risken att man ska råka på "impregnerat kol" är mycket låg.

Aska i komposten verkar vara en bra idé, fast jag utgår ifrån att man bör vara försiktig med asktillsats till en kompost som redan är igång - jag tror inte bakterier och maskar gillar att plötsligt hamna i pH 10.5.

För att skapa granuler eller pellets av aska utnyttjar man askans reaktiva egenskaper. Den reagerar ofta svagt liknande cement, men inte alls lika starkt när den fuktas med vatten. Inte så mycket att det blir en soppa, utan mer som jordfuktigt, vattenkvot på 15-30% beroende på vilken typ av bränsle askan kommer ifrån och hur kornstorleksfördelningen är, antingen trycker man ihop den till pelletsar och låter dessa härda eller så låter man askan ligga och härda och sen krossar ner materialet.

Bra litteraturstudie AZur!

Men vi ska komma ihåg att de askor det talas om i Azurs artiklabstracts är från kraftverk, oftast uppfångade i rökgasfilter, där man kan fånga upp mycket finkorniga askor. om du grillar eller eldar i spisen/pannan hemma så försvinner dessa finaste partiklarna upp genom skorstenen, de askor du har hemma är därför lite grövre storleksfraktioner, och får lite andra egenskaper. Jag har dock bara labbat med kraftverksaskor på jobbet, aldrig "hemmagjord" aska, skulle också vara lite intressant att forska på faktiskt.

Att man vill göra pelletsar av askan när den ska återföras till skogen är framför allt för att man inte vill ut och köra så ofta i skogen utan vill sprida ut gödslingseffekten från en gödsling över så många år som möjligt, skogen växer ju i typ 40år innan den skördas, det vore dumt att all näringen är tillgänglig år ett. Sen tar man ju faktiskt ut vädligt mycket näring (bunden i träden) per hektar när man skördar träden. Därav de stora massorna per hektar. I en trädgård odlar vi ju på lite kortare sikt och har inga problem att istället sprida små mängder varje år vilket ger mer kontroll och är bättre för växterna.

Om du hemma av någon anledning skulle vilja prova att härda/släcka askan så rekomenderar jag att fukta den under omrörning (ja det dammar lätt), prova att krama ihop den med handen. Om den håller ihop som fuktig jord, men inte klibbar så skulle jag säga att det är lagom. om det blir som gegga så har du för mycket vatten, vill du tillverka asklut så har du i mer vatten så att det blir en soppa. Går säkert att göra sina egna askpellets, men jag tror inte att det är så stor vits.

Just det det glömde jag, kraftverksaskorna är brända vid mycket högre temperaturer än du någonsin kan uppnå i en eld hemma. Dessutom har askorna gått igenom rökgasreningsprocessen, (avsvavling och liknande) viket förändrar dem en hel del. Det är delvis därför de är lite reaktiva. kraftverksaskor och hemmaaskor är därför inte samma typ av material även om de kommer från samma bränsle.

Då har jag kanske överdrivit lite med vattnet men säkert ingen skada skedd. Askan torkar till tjocka kakor som sen går att krossa. Lakvattnet är som sagt basiskt. Min indikatorvätska. Yamadas, går bara till 12 och där var det, minst. Det märkligaste var dock vikten, det går nästan att blanda i hur mycket aska som helst i vattnet och slutresultatet blir som cementbruk både till koncistens och vikt.

Bara jag som häller min aska i brännbarttunnan? Har iofs inget med kompost att göra men frågan var ju vad man gör med askan.