Hej,

Fick ett olyckligt besked i söndags morgon. Dottern ringde och talade om att deras äldsta hund, syster till min, hittades på köksgolvet död på morgonen. Hon hade fått en del mediciner under de sista månaderna, men nu somnade hon in.
Våran är också sjuklig så det är att ta en dag i taget.

Deras yngsta hund satt och ylade bredvid sin kompis. Mandis, som dog var ju på sitt 15-e år. Den yngsta, 5-åringen var det som "grät" bredvid Mandis.
Den som är nu 10 år hade gått undan helt och hållet och ville vara ifred.

De begravde Mandis där hemma, bredvid Isabella som dog hastigt vid 5-6 år gammal.

Även att det är inte min hund, men hon tillhörde ju familjen för det så känns det som en klump i halsen.
Man sörjer och undrar när våran ska gå åt samma håll. .....

beklagar bortgången av din systers hund. Lika svårt varje gång oavsett hur gamla de blev. Hoppas hon fick ett smärtfritt och stillsamt slut. Min förra hund fick en stroke nästan 17 år gammal och vaknade aldrig upp en morgon.Nu ligger han på vår djurkyrkogård bredvid sin vän katten Tycker det är bra om de får dö hemma om det är möjligt och inte i en främmande miljö iaf
Värst tycker jag att se djurkamraternas lidande.De vet vad som har hänt och de kan också sörja, länge...

Beklagar hennes bortgång och hennes nära och käras sorg (både hundar och människor) Hittar aldrig några ord som känns meningsfulla. Det är så tragiskt när ett liv släcks och det lämnar en sån smärtsam tomhet efter sig.

Tack till er båda,

Man vet inte vad man ska säga/ göra för detta är så färskt just nu. Hoppas att det lägger sig, men man får sörja ut först, inte stänga in det.
Konstigt är det för min hund lämnar mig inte efter detta som hände utan sover där jag är eller kommer och finns bara hos mig.
Det började redan på efternatten innan vi visste att hundens syster hade gått bort. Hon hade varit fridfullt sovande på golvet, så vi tror inte att hon led mera i slutet.