Har precis kommit hem från veterinären. Min lilla kissemissa blev 21,5 år, en anmärkningsvärd ålder men sorgen är ju inte lättare för det när hon funnits hos mig i halva mitt liv.

Imorgon får jag se ute en fin plats i trädgården och plantera en vacker blomma där.

Mitt alias, Peztis, kommer i från hennes namn då hon hette Pezt.

Katt har jag aldrig haft.
Men vi har hund nr 7 här hemma nu.
Så jag vet hur det känns att bli ett kärt husdjur mindre.
Jag skulle förmodligen kunna skriva en halv roman om det,
men jag vet:
det här är det enda som visar vad jag verkligen tänker och tycker:






Margith

Beklagar sorgen! En fantastisk ålder för en katt, tänka på alla fina år ni fick tillsammans...Massa tröstekramar/merlin

Inte många katter som haft ett så långt och bra liv, det kanske tröstar lite.

Det gör ont ,jätteont.Du kan glädja dej åt några saker
Du gav ett bra liv, inte många kissar blir så gamla
Nånstans inom er kommer ni att ses igen på något sätt-jag vet inte hur
Jag beklagar din sorg
Kram

Men en så ståtlig ålder! Hoppas du får en "fin" dag i morgon i trädgården.

Usch och fy, nu kommer tårarna igen när jag läser alla era fina ord.

Vet hur det känns och då vet jag att man behöver många tröstekramar.

vet hur du har det nu

Så tråkigt. Har varit med om det ett par gånger med både katt och fågel.Känns hemskt.

"kluringen" skrev något väldigt bra i en annan tråd, som kom för mig, nu när jag läser om din situation: Sorgen är priset för kärleken ...

Tänker på dig, Peztis.

Beklagar sorgen Peztis


Vila i frid finaste katten

Men så sorgligt Peztis!

Varmaste tröstekramen!

Så ledsamt!

Beklagar hennes bortgång och din sorg 21 år är ju en fin ålder för en katt men det är alltid svårt att förlora en älskad familjemedlem och vän

Sonen (6 år) satt precis i bilen och sa vad han önskade sig i julklapp av Tomten: lego-lego-lego.
- Men önskar du dig inget annat än lego?
- Jo, att Randen fick leva ett tag till, tror du Tomten kan fixa det?

Ja, vad säger man...? Lilla gubben, tror det håller på att sjunka in nu vad som har hänt. Även om vi har förberett honom - och oss själva - så är det ju ändå svårt.
Randen är vad vi annars brukar kalla henne eftersom hon är randig.

Nu ska jag ut på tomten, jag ska se om det är tillräckligt djupt intill Paradisbusken, där blir det väl fint! Och så ska jag plantera en Kärleksört ovanpå så då kommer hon att få sova vidare intill två av mina absoluta favoriter.

Känner med dej,du har en svår dag
Det kommer att bli en fin plats för henne.

Så ledsamt när våra husdjur dör ifrån oss! Men glädjen dom ger oss överväger sorgen!

Beklagar verkligen Peztis.
Skickar en liten tröstekram till dig.

Jag beklagar, de lämnar stora hål efter sig

Så sant så.

Tänk att era tankar och kramar betyder så mycket fastän man egentligen inte känner varandra. För jag lovar, det betyder mycket för mig det ni alla skriver här, det värmer enormt nu när man känner sig ruggig både innanför och utanför

Här kommer en till

Och en till!

...och en från mig med

Så.

Nu har vi suttit och gråtit en skvätt till...

Jag vet tyvärr hur det känns...

Stackars, stackars er! Så jobbigt! Har man då barn så blir det "dubbel" sorg att se dom lessna Men vilket långt kattliv!!!

Stackare, förstår hur det känns och fäller en tår för dig.

Helén

Det är sant, glädjen uppväger sorgen - i de flesta fall. Annars hade man ju inte skaffat djur igen.. Grät när jag läste det, för det var precis så jag tog adjö av min älskade häst, jag tackade honom för de fina år vi fått när jag satt med hans huvud i knäet.

Det är bra, man ska inte svälja ner det. Den här tråden får mig med att gråta.

Beklagar sorgen!Det gör alltid ont när ett djur dör.
Jag har nyligen fått ta bort min Linda-vovve,hon blev nästan 15 år.
Tröstekramar f.Kyllikki

Kära Peztis.

Jag vill gärna berätta för dig och din lille son om min allra tidigaste kattsorg som jag fortfarande minns.

Jag tror att jag är född till att känna gemenskap med kattsläktet. Det har funnits en katt i mitt liv så långt jag kan minnas. Hemma hos min farmor på landet fanns alltid många katter där en av dem alltid var lite mera min katt än de övriga. Katterna och hunden fick inte vistas inomhus om nätterna, utom min utvalda favoritkatt som jag fick ha i sängen.

Hemma hos Mamma och Pappa fick jag inte ha katt alls. Min Mamma tyckte inte om katter, så det var uteslutet att få ha en.

Jag och en svart vit stövarkatt som jag hittade i trapphuset hemma i stan blev förtjusta i varandra. Det var en kelig lekfull och rolig katt som visste hur man erövrar barnhjärtan. Mamma var sur, kallade den för Luskatten, och det blev lite bråk varje gång Mamma upptäckte att jag hade släppt in Lusen i lägenheten. Ingen katt här, sa mamma bestämt.

Pappa som älskade katter i allmänhet och mig i synnerhet hade en annan uppfattning. Vi blev ett team, katten, pappa och jag bakom ryggen på min mamma. Denna kloka katt lärde sig snabbt att han hade fått ett hem förutsatt att min mamma inte upptäckte honom. Lyckan var fulländad när han kunde smyga in och sova under täcket vid mina fötter om nätterna. Inte ett knäpp. Han visste att han åker ut om mamma upptäcker honom.

Så blev Lusen sjuk. Då mjuknade även min mammas stenhjärta. Flera veterinärbesök, mediciner och kärleksfull vård, ingenting hjälpte. En morgon var det alldeles stilla nere vid mina fötter. När pappa och mamma vaknade satt jag där med en död katt i min famn som var alldeles blöt av mina tårar.

Pappa och jag åkte till farmor där vi gav min älskade Lusen en värdig begravning. Och där fanns Den Prickiga Katten som väntade på mig. Äntligen får man sova i sängen igen sa hon.

Detta hände för ca 60 år sedan. Jag var i samma ålder som din lille son är nu.

Skaffa en ny kissekatt Peztis så snart du bara kan. En ny katt botar inte er sorg men fyller ut en stor del av tomheten. En ny katt är början till en ny kärlek, och med tiden även en ny sorg. Tyvärr. Randen kommer ni att minnas med värme resten av era liv.Det är jag säker på.