Skulle stänga av TVn och då kördes ett program om "Barn till varje pris".

Utan någon som helst moral i frågan så anser jag att varje kvinna bör ha rätten och möjligheten utan allt överinseende att få ett barn. Naivt sett är det alla hondjurs grunduppgift här i livet.

Religiösa synpunkter faller på sitt eget grepp i den här frågan.

Funkar det inte med manlig infiltration och tekniken nått tillräckliga framsteg så visst skall man utnyttja den.

Min svägerska adopterade tre "äkta" bröder (mamman var den samma), från Peru. Alla bor sambos idag och har barn i. De är kusiner till våra barn och tremänningar till barnbarnen.

Vad har kyrkan och sammhället i övrigt med frågan att göra? Det angår dem inte ett dugg.
Lika lite som imigrationsverket har koll på vad de sysslar med.
Den frågan har 99% högre prio än vargdebatten.

Kolla våra idoler inom sporter, artister, politker och mediefolk. Vors kom de ifrån?

programmet handlade väl inte bara om rätten att få adoptera barn?
jag kan tycka att det är skrämmande när människor kräver att det ska läggas ut 100 000-tals kronor på undersökningar och försök för att just DE ska bli gravida.
eller när 50+ åker utomlands för att bli gravida, de kommer förmodligen vara döda innan barnen hinner bli stora.

Det är väl ingen rättighet att få barn Barn är en gåva. Egna eller adopterade.

Håller med dig!

Håller med, men jag tycker att barn har rätt till minst en vuxen som har den känslomässiga förmågan att ta ansvar för dem. Det är inte alltid de biologiska föräldrarna som är bäst på det, inte heller behöver kvinnor vara bättre än män. Jag kan tycka att myndigheter i Sverige ibland stirrar sig blind på att det ska vara två föräldrar för att få adoptera, inseminera eller vad det nu kan handla om. Detta samtidigt som massor av barn växer upp under trygga förhållanden med bara en förälder.

Många har åsikter och dömer i dom här frågorna det är oftast dom som inte behöver göra några val.Tycker det är bra att barnlöshetens existens diskuteras och att det informeras om alla möjligheter som faktiskt finns och att det även finns mycket sorg och svårigheter i att vara barnlös.

Jag har sett kampen att få ett barn o hur svårt och dyrt det var .... efter flera privata befruktingsförsök bestämde de att adoptera ett barn. Min väninna berättade om dessa hopplösa åren som hennes tös fick låna till dessa försök, samt när de skulle åka o hämta adoptivbarnet.
Till slut blev det en barnlycka och de är så fästa vid pojken. Den yngre systern har fött 2 egna barn....
Jag tycker att i detta fall kunde man göra det som behövdes för den unga familjen...... Hennes båda flickor jobbar ju innom barnomsorgen, men de ville ha egna barn. Nu är den svåra tiden bakom dem och de kan ta haqnd om sina småttingar ...... min väninna är så stolt mormor .....

Självklart bra att det diskuteras men när det görs handlar det oftast bara om de presumtiva föräldrarna och mycket sällan om barnen.
Att vara barnlös är naturligtvis en stor sorg för många men det är också något som många adoptivbarn och barn med "okänd pappa" kan känna.
Något som kanske inte märks i småbarnsåldern utan först senare i livet.

Det finns många barn som inte är adopterade som också mår väldigt dåligt i vuxen ålder som har blivit sexuellt utnyttjade, fosterhemsplacerade osv osv.Ett adopterat barn är iaf väldigt önskat och efterlängtat och får mycket kärlek.

Ja såklart att det finns men nu var det väl inte biologiska barn det handlade om. Det är nog lika olika hur adopterade barn har det och mår som i andra familjer.

Först och främst skulle jag önska att barnlösa, ofrivilligt eller frivilligt, slapp trycket från omgivningen.

+1

Jag bara älskar hur du uttrycker dig...