Hej allihopa!

Så var det då dags att summera vårvinterns beskärningsinsatser ibland äppel- och päronträd. Och som vanligt blir jag lika förvånad över vad folk har gjort med sina fruktträd (jag brukar skriva den här typen av inlägg varje år - en del av er känner nog igen det).

Det verkar som om alla råd vad gäller trädbeskärning klingar i princip totalt ohörda (Cilla och ni andra experter!). För varje trädgård man beskådar får man bevittna de mest häpnadsväckande trädbehandlingar - från totalmassaker där i princip all tillväxt från föregående och tidigare år tagits bort till igelkottsklippning där alla grenar tagits bort men där man lämnat små stumpar (cirka 3 cm korta) kvar så att trädkronan mer liknar en igelkott än ett träd. Sen finns det sådana som glesar ut rejält i kronorna, vilket kanske inte alltid är helt fel, men som gör det genom att ta bort alla sidogrenar med frukt- och blomanlag. Heltokigt! Och det finns massor av andra varianter - mer eller mindre (o)lustiga.

Skall det vara så förtvivlat svårt att få till någon sorts samsyn på hur träd skall beskäras?

Då jag nu verkar så kritisk (och så himla duktig!) får jag väl försöka lansera mitt eget synsätt. Förmodligen tycker många av er att de är helt tokiga men jag skall göra ett försök.

Nåväl, min egen iakttagelse är väl (som kanske har märkts ovan) att folk klipper på tok för mycket på sina träd. Och detta straffar sig alltid i så motto att trädet svarar med att skjuta en oerhörd mängd nya grenar (s k vattenskott) vilket gör att trädet ser ut som en piassava-kvast påföljande vinter. Och så tvingas man att göra om den drastiska proceduren varje år och man kommer på så sätt aldrig ur denna process. Trädet vill på detta sätt hela tiden kompensera för förlorad biomassa och man får tillväxtskott snarare än de mer åtråvärda skotten med blom- och fruktanlag.

Nå, hur skall man då nå balans. Jo, helt enkelt genom att vara mer restriktiv då man klipper. Ta inte bort ALLA vattenskott - lämna kvar några stycken (kanske 20 %) som du kan korta in något (kanske till hälften). Nästa säsong har dessa skott fortsatt att växa uppåt men de har också förhoppningsvis skapat lite fruktgrenar och sidogrenar. Fortsätt nästa säsong att varsamt skära tillbaka skottet igen så att det på lite längre sikt långsamt ökar i omfattning. Eventuellt skär tillbaka över en ny sidogren (ifall denna gren tenderar att raka i höjden alltför mycket) så att tillväxten måste finna en lite ny väg. Detta försenar och bromsar tillväxten och "trollar" kanske också fram lite blomgrenar vilket ju är det vi främst vill ha. Den här tekniken att tvinga fram tillväxt i en ny riktning i en sidogren tror jag är en av knepen man kan ta till för att förhindra alltför stora fruktträd i våra trädgårdar. Träden blir kanske större i sin horisontella utbredning men det är väl av mindre betydelse. Man får mer ljus in i kronan och frukten kan bli större och mer färggrann.

Se också till att du generellt lämnar kvar grenar som växer mer horisontellt medan de som växer rakt upp och är kraftiga bör tas bort eller kortas in. Sen gäller de allmänna regler som Cilla och andra ofta nämner - d v s att ta bort skott som växer inåt mot kronan och sådana som korsar varandra. Sen kan man också fundera på om det är vettigt att ha kvar grenar som helt och hållet skuggas av grenar i en övre nivå. Här får man kanske kompromissa och ta en funderare om inte det överliggande partiet skall glesas ut istället för alternativet att ta bort det undre partiet. Det slutliga valet beror nog på hur trädet ser ut och hur ingreppet kommer att förändra balansen i kronan.

Ett exempel på ett träd som jag beskärt enligt den här principen kan ni se nedan. Det är inte lätt att fotografera träd för att visa vad man menar men jag hoppas att en del av det jag vill visa syns.



Här finns gott om sidogrenar med blomanlag som lämnats kvar och samtidigt har jag inte tagit bort alla tillskottsgrenar från förra året. Däremot har jag kortat in de flesta skott från förra året vilket kanske inte är helt i linje med experternas rekommendationer. Men jag anser att man på det här sättet får en bättre balans mellan tillskottsgrenar och blomgrenar. Trädet blir mer kompakt och man får inte så långa grenar med risk för att en massa frukt framöver kan böja ner dessa onödigt mycket och kanske knäcka dem. Att trädet inte har en centralstam är inte mitt fel - trädet stod här då vi köpte tomten. Men uppdelningen i flera delstammar har inte varit negativ utan medverkat till att en fin paraplyliknande form bildats vilket har gett en stor och bred krona med massor med frukt. Sorten är James Grieve.

Skulle vara intressant att höra era kommentarer till mina beskärningsteorier. Det lär finnas gott om åsikter, helt klart.

Jag försöker följa alla beskärningsråd och resultatet blir sådär. Men jag har 2 grannar som kör med igelkottsmetoden. Dom får mer frukt än jag!!!! Just idag har jag våldfört mig på ett gammalt äppleträd. Varenda smågren är kapad så bara stammarna återstår. Dom skall väck också snart för trädet är en enda stor kräftsvulst.

Hej Karl-Göran!
Kul att du vill delge dina beskärningsmetoder både i text och bild.

Jag tror inte att vi i landet kan förvänta oss samsyn i äppelträdsbeskärning, lika lite som vi kan förvänta oss det i skötsel av en trädgård.

Med olika typer av beskärning uppnår man så olika saker. Om man beskär för att trädet ska leva länge beskär man inte på samma sätt som om man vill minska trädets storlek, till exempel. Om man beskär för att få frisk frukt på starka grenar beskär man inte trädet i paraplyform. Man beskär på ett sätt om man vill ha mycket frukt och på ett annat för att få färre men större frukter. Och så vidare.

Många gånger saknas diskussionen i vad man vill uppnå med beskärningen. Många som beskär resonerar inte om beskärning i förhållande till vad man vill uppnå.

Och sedan är just detta med trädbeskärning så starkt mytomspunnet också. Jag skrev om detta en gång, http://www.juniper.se/tradvard/artikel2.htm.

Jag tror att myterna om vad fruktträd behöver av oss människor har fått sådan spridning i och med att vi inte längre behöver frukten för vår överlevnad. Frukten är en pittoresk lyx i våra liv, och vi behöver inte lära oss hur vi får fram den i långlivade träd.

Gamla torparträd hos tidigare fattiga bönder är ofta beskurna med en sådan omsorg att man blir rörd. I de träden finner man också sällan fruktträdkräfta, rötskador från grova kapningar mm, och träden kan ge frukt i flera hundra år. I våra liv är 70 år ett långt liv för ett äppelträd.

Då bytte man erfarenheter i hushållningssällskap och i pomologiska föreningar. En fruktträdägare med några träd på sitt torp hade lika mycket kunskap som en yrkesodlare har idag. Idag läggs lite eller ingen tid på hur träden ska skötas. Vi behöver lägga mer tid på att lära oss hur datorerna fungerar för att vi ska överleva.

Synen på fruktträdsbeskärning i trädgårdarna styrs därför av estetiska ideal som inte har med trädens biologi eller trädens behov att göra. Om vi inte hade haft behov av bilen hade vi kanske aldrig bytt däck, olja eller tankat den, men däremot lackerat om den vid garageinfarten. Om den sen kunde gå eller inte hade spelat mindre roll.

Ditt träd har helt klart beskurits med omsorg och tanke på hur du vill att det ska reagera på beskärningen. Det ser ut som att du vill ha frukt och solbelyst sådan på starka grenar i ett långlivat träd. Du har styrt tillväxten med beskärningen en hel del och säkert mår ditt träd alldeles utmärkt.

Jag tänker också mycket på balans mellan olika åldrar i grenverket när jag beskär. I övrigt rättar jag mig mycket efter trädets kondition, vad det fått utstå tidigare, vilken och hur stark tillväxt det har, sjukdomar mm mm innan jag bestämmer mig för hur det ska beskäras. Jag skulle vilja säga att det jag utför med såg och sekatör i ett träd blir rätt olikt ett annat.

Kanske kan man jämföra med en husdoktor? Alla patienter med värk får inte samma behandling. Alla patienter med ont i huvudet får inte samma medicin. Några får piller, andra får råd om att minska stress och börja motionera...

Vissa äppelsorter ger sidogrenar snabbare på vatten- och långskott än andra. Då kortar jag inte in dem, utan gallrar mellan dem och väntar till dess att jag kan toppa över sidogren. Toppar man vatten- eller långskott för tidigt får man sidogrenar senare (efter flera år).

Andra äppelträd ger glest med sidogrenar och vill hellre skicka ut alltför långa långskott som blir klena. Då är det bäst att korta in lite för varje år.

Många träd har stress och en dominans av årsskott som vattenskott. Då gallrar jag lätt bland dessa första året, vanligt är att jag tar 1/3 av vattenskotten ända vid växtstället. Nästa år gallrar jag lika mycket till, och riktar ut de som givit sidogrenar genom att beskära i grenklyka så att utåtriktad sidogren blir kvar. Om dominansen av vattenskott är alltför stark väntar jag ett eller två år med att beskära alls.

Om inkortning av årsskott har jag börjat variera mer än jag gjorde tidigare. För femton år sedan kortade jag oftast in, sedan närapå aldrig men nu kortar jag in om jag ser att trädet tidigare haft tendens att ge slaniga grenar eller om de ändå givit sidogrenar. Ett träd med svag tillväxt behöver mer styrsel och inkortning än ett som växer med normala 30-40 cm per år.
generellt kan sägas att jag allra helst undviker att korta in och använder det som en nödåtgärd i det vuxna trädet. Kan man vänta på sidogrenar att korta in invid så vet man att trädet ger dem där de blir absolut bäst.

Hej igen!

När det gäller igelkottsmetoden så är det helt uppenbart att den fungerar i så motto att den driver fram en mängd kortskott med blomanlag (i alla fall för en mängd olika äppelsorter men kanske inte för alla, eller hur Cilla?). Den förklaring jag har hört är att trädet reagerar kraftigt på denna stress (beskärningen är ju ett mycket kraftigt ingrepp jämfört med om trädet fått växa vidare "naturligt") och svarar med att producera blommor (för att säkra överlevnad sätter alltså trädet en mängd frukt). Det är lite samma princip som förklarar varför spaljeträd kan sätta så mycket frukt trots att tillväxten hämmas så starkt. Därför kan din granne mycket väl få en större äppelskörd än vad du får som beskär på ett annat sätt.

Varför detta kraftiga beskärningsingrepp ger mer fruktgrenar än det ännu kraftigare ingreppet att skära bort alla nya grenar (alltså att inte lämna ens stumpar) kan jag inte förklara. I detta fall skapas ju i regel istället en mängd vattenskott.

Igelkottsmetoden verkar tillämpas systematiskt i Koloniträdgårds-områden och det är förståeligt eftersom man där har begränsat med utrymme och måste hålla tillbaks storleken på träden.

Men jag undrar själv om metoden verkligen är så bra för trädet. Det är verkligen ett kraftigt ingrepp och i längden misstänker jag att trädet kan få svårt med överlevnaden men det är bara en spekulation från min sida. Kanske Cilla kan kommentera detta.

Låter vansinnigt...
Även ett äppelträd med kräfta kan ge frukt många många år.

Hej Cilla och ni andra!

Jag håller med dig, Cilla, att man måste veta vad man vill med sin beskärning innan man bestämmer vilken metodik man skall tillämpa. Men nog är det väl så att, även om man inte som förr i tiden är beroende av en god äppelskörd, så vill väl ändå de flesta av oss ha träd som ger en lagom stor skörd och äpplen av god kvalitet. Inte är det så vanligt att man har andra syften med sin beskärjning, t ex att man bara vill hålla tillbaka tillväxten på träden? Nog vill man även ha bra frukt också? Därmed tror jag nog att majoriteten av trädgårdsägare förmodligen skulle dra nytta av allmänna men ändå rätt tydliga regler när det gäller beskärning.

Sen låter det naturligtvis intressant och är säkerligen helt riktigt att olika äppelsorter växer på lite olika sätt och då också svarar olika på beskärning. Det här är förmodligen omöjligt att lära sig för en amatör som sällan har ett stort urval av träd att bygga upp sin erfarenhet på. Dessutom krävs det förmodligen en hel livstid att lära sig detta på. Därför skulle det vara intressant att höra lite mer om dina erfarenheter och kunskaper här. Själv har jag sorter som James Grieve, Cox Orange, Ingrid Marie, Åkerö, Katja och Signe Tillish (de tre sistnämnda på ett familjeträd). Kan du säga något om dessa sorter och deras olikheter när det gäller beskärningsinsatser? Hur ändrar du själv ditt beskärningsbeteende när du hanterar dessa sorter?

Själv har jag noterat att James Grieve har en ganska måttlig tillväxt vilket nog gör sorten ganska tacksam för beskärning enligt min praktiserade metod. Men hur är det med de andra? Mitt Cox Orange har jag i ett spaljeträd och här har jag lite problem att hinna med för jag tycker trädet växer alldeles oerhört snabbt. Man undrar om grundstammen här verkligen var lämplig för syftet här, d v s att ha som spaljeträd.

För nog är det väl så att inte bara sorttypen är viktig utan även vilken grundstam man använt? Speciellt gäller det kanske familjeträden. Här har jag hört att exempelvis sorterna Signe Tillish och Åkerö har en mycket kraftig tillväxt medan Katja växer mycket långsamt. Borde inte detta ge obalans i ett familjeträd? Eller tar grundstammens egenskaper över helt? I mitt fall ser jag en tendens att i alla fall Signe Tillish drar iväg jämfört med de övriga sorterna så jag är lite orolig för att trädet så småningom skall få "slagsida". Går detta att förebygga?

Tack för trösten, Hannele, när det gäller träd med kräfta! Mitt Ingrid Marie-träd, som bara är cirka 6 år gammalt, har redan tydliga tecken på kräfta men jag får hoppas att du har rätt att trädet ändå kan ha mycket att ge under några år.

Kul diskussion detta!

Igelkottsmetoden - jag antar att det är att man kortar in alla årsskott till en stump på ca 1 dm oavsett om de är långskott eller vattenskott?
Hur trädet reagerar på det beror på trädets kondition som helhet - hur stark tillväxten är, i vilket skede detta börjar utföras (om det sker på nya långskott, vattenskott eller på sidogrenar eller i slutändan på lånsgkott) och en rad andra faktorer.

Om trädet inte förlorar för mycket blad- och grenmassa med denna beskärning kan den fungera ungefär som en sporrbeskärning, dvs man sporrar varje inkortning att skjuta två grenar och påskynda fruktanlagsbildning. Om det görs i trädet med dominans av vattenskott brukar trädet fortsätta att skjuta vattenskott utan sidogrenar, och blomsättning uppskjuts. Osv.

Generellt kan sägas att småklipp överallt inte är helt förenlig med att bidra till friska fruktgrenar i längden, men det är en beskärning som iallafall inte leder in i hopplösa återvändsgränder där man inte kan ändra sig.

I de koloniträdgårdar där det småklipps lite överallt brukar frukten komma alltför tätt i trädet. Skorv och monilia (fruktmögel) får bättre framfart än om frukten fick komma glesare, på mer naturligt formade fruktgrenar.

Hej Karl-Göran!

Det finns alla möjliga varianter, alla möjliga skäl till att trädgårdsägare behåller sina fruktträd. Det är vanligt att man ser problem med sina gamla fröstammar pga storleken. Att man tycker det är genant att man inte klarar att ta hand om frukten och att det är jobbigt att samla fallfrukt till komposten.

Numera tar jag bara nya jobb där ägarna bryr sig om friskhet och livslängd på sina träd och/eller frukten. I enstaka fall tar jag mig an reduceringar när jag tycker träden är för värdefulla för att tas ned. Det finns många beskärare som gärna tar sig an trädägare med andra intressen!



Istället för att lista (jag har ingen sådan skriven) olika sorter - man behöver inte vara superproffs för att gissa sig till hur träden kommer att svara. Jag har skrivit om detta på olika sidor av min sajt. Mankan sammanfatta det som att 1. lär dig se vad ditt träd behöver, 2. när du gjort en helhetsbild som avgör om du ska beskära eller göra annat som att gröngödsla eller sjukdomsbehandla, låt diagnosen bestämma vilken säsong du ska beskära, vilka åldrar i grenverket du ska gallra mer än andra, var det finns mekaniska problem i trädet (fläkrisk, framtida skav etc) mm, 3) gå runt trädet på håll och upp högst i kronan och spana in hur trädet svarat på tidigare beskärningar och vad det därmed brottas med, 4) som sista innan du tar till sekatör och såg - spana in hur trädets fruktanlag kommer. På fruktskott, sporre eller fruktspjut? På korta, långa fruktgrenar? Långt in eller bara långt ut? Om du vet att trädet bär stora frukter, beskär så att grenarna tål de många kilo som frukten kommer att tynga...

Man behöver inte ens veta vilken sort det är för att göra diagnos och bestämma vad man ska göra. Man tittar på trädet och för varje år förstår man förhoppsningsvis lite bättre varför det svarar som det gör.

Men om man vet - Åkerö, Ingrid Marie, Coxsorterna bl a är känsliga för kräfta. Beskär på sensommaren. Signe Tillish får nästan alltid skorv - det brukar man också se eftersom den på tillish går på på grenarna - glesa ur mer än i andra. Filippa: All inkortning reducerar frukten till noll eftersom trädet bär frukt längst ut på fruktskott eller -spjut (men det ser man även om det inte vet att det är ett Filippa). Oranie, Transparente Blanche - glesa bland ringsporrarna om ägarna inte kommer att kartgallra så att de slipper monilian, fruktmöglet, som annars kan smitta hela fruktskörden. Lobo, Katja - unga träd har stark tendens att tidigt satsa på horisontella grenar so blir alltför tidigt fruktbärande och därmed alltför klena ochlångsamväxande - beskär på vårvintern för att stimulera vedtillväxt och skär in över uppåtriktade knoppar. (Men det ser man utan att veta sorten också.) Sorter med frukt endast på ringsporre - beskär med glatta kläder eftersom man annars lätt bryter av fruktanlagen... osv.
Så här kan man hålla på i evigheter.

Känner man sig osäker tar man bara bort som är det viktigaste: Döda grenar. Och sedan kan man spana in sitt vuxna träd utan beskärning medan man lär sig och kommer fram till vad man själv vill, och vad trädet vill.

Familjeträd har diskuterats många gånger här och jag skrev om dem nyligen. Ja, de blir närapå alltid ojämna och får också av flera andra skäl korta liv.

Hej Cilla och ni andra!

Det här med familjeträd tycker jag är intressant. Hur mycket betyder grundstammen för tillväxten i jämförelse med de sorter som ympats på? En gång hörde jag att det är grundstammen som styr allt men min egen erfarenhet är att de enskilda sorterna faktiskt beter sig olika i jämförelse med varandra. Det antyder väl att sorternas egenskaper är viktigare än grundstammen, eller hur? Eller har jag fel?

Grundstammen styr mycket, men sorterna har också helt olika egenskaper, som du skriver.

Allt som påverkas av grundstammen vet man inte, det är outforskat, men helt klart är att vissa sorter inte trivs på vissa grundstammar, att grundstammar avgör trädets/rotens härdighet, storlek mm. Jag och många med mig har också gjort observationer osm gör att man kan tro att grundstammarna ger olika benägenhet för vissa sjukdomar. Nu är vi flera pomologintresserade som experimenterar med detta. Resultaten kommer väl om en sisådär 20 år eller så...

De enskilda äpple- och päronsorterna växer mycket olika också, har olika inneboende egenskaper i fråga om storlek, sätt att ge sidogrenar, tendenser att vilja växa rätt upp länge eller horisontellt tidigt, har obereonde av grundstam olika härdighet, bär frukt sen eller tidigt i livet, har varje eller vartannatårstendens vad gäller fruktsättning, olika sjukdomsbenägenhet osv.