Någon här som har funderat på att "åldersanpassa" trädgården och dess skötsel så man klarar av den när man börjar bli till åren kommen?
Själv är jag ju bara "medelålders" men frisk och stark än så länge men jag har ändå börjat fundera lite hur det blir när man inte är lika vig längre och orken tryter...
Jag har anlagt en "övre trädgård" närmast huset som är lagom liten och (snart) även hyfsat lättskött då jag tänker ta bort befintlig gräsmatta och ha breda gångar istället. Min trädgård är terrasserad (med en lång och brant backe dessutom) så den nedre delen kommer att bli förvildad i värsta fall om jag inte skulle orka gå i backar längre....Ingen ide att installera en trapphiss i trädgåden tror jag Älskar min trädgård och vill gärna ha den kvar så länge det går....
Hur tänker ni kring åldrandet med trädgård? Har ni några planer/funderingar/önskningar?

Vi har gjort i ordning fler pallkragar , lättare att komma åt att tex rensa ogräs. Ett par rabatter har anlagts med väv och täckbark överst , hade en trädgårdsmästare som gjorde det , det har gjorts hål bara för själva plantorna för att minimera ogräs.

Över huvudtaget så försöker vi " förenkla " överallt . Vi har svårt att komma ner i marknivå , svårt att gräva mm mm . Kan inte ens klippa gräset själva längre , som tur är har vi en vuxen son som ställer upp.

Är inte så gamla än , kring 60 , men har olika handikapp så vi har fått dra ner på ambitionsnivån . I sommar hoppas vi att vi orkar göra i ordning de sista rabatterna med markväv e d så vi inte ska behöva jobba så mycket med dem i fortsättningen .

Om vi inte hinner så får det bli att anlita trädgårdsmästare igen . Beskärning av fruktträd görs av trädgårdsmästaren , vi kan inte klättra på stege .

Min trädgård är redan åldersanpassad. Jag har ett så kallat woodland - en vildvuxen trädgård med stor biologisk mångfald - vildäng med mera. Fruktträd o buskar gödslas av multnande löv o vissnande långt gräs samt naturgödsel från de vilda rådjuren med mera.
Det som inte är lättskött tyvärr är att jag har en spireahäck som sprider sig kolossalt fort

Sedan ett par år tillbaka har vi rollatorbredd på alla gångar. Vi kommer också att bygga landgångar (ledade så att de kan rörar sig en smula upp-och-ned) upp till altaner och broar med halklister. Räcken där det behövs planerar vi för. Själv blir jag 75 nästa år och min unga fru är åtta år yngre. Men knän och leder börjar kinka lite.

Andra tankar är smalare rabatter och rejäla trampstenar samt att vi övergår till mer vedartat och "invasiva" marktäckare. Ev örter skall vara högväxande och redskapen långskaftade. Upphöjda bäddar så långt det går.

Vi har noterat att en full tioliters vattenkanna är/känns tyngre nu än förr. Och en jordsäck är väldigt mycket tyngre. Idag måste jag sätta mig ner efter att ha lyft två säckar kopåpåse till skottkärran. För 12 år sedan lastade jag en pall (36 säckar med planteringsjord) utan paus över till släpvagnen.

Ett gott råd förresten. Har du säckar över från den gångna sässongen så lägg dem på en pall och en billig presenning över. Den väger tio kg mindre när du skall använda den. Kör den om våren, när de har tinat dit du skall ha den. Palla upp den och om den är torr så öppna och slå i 2 till 5 l vatten. Nästa eftermiddag är jorden som ny.
Köp en säckkärra! Med stora hjul.

Men det tar tid (och tar emot) att anpassa så ha det med i beräkningen.

Superbra idé det där med presenningen över jordsäckarna överbölingen
Just det rullatorbredd är ju bra också och inga kanter man kan snubbla över Lårbenshalsen vill man ju inte bryta...

Vi håller på att skapa en trädgård som vi inte kommer att orka sköta om ett antal år. Jag resonerar som så att det går så länge det går. Så småningom får vi flytta. Vi bor i en och halvplanshus med. Så det får bli ett enplanshus med en mindre trädgård framöver. Då ska jag inte ha ngn häck att klippa och inte så många rabatter och inte en massa krukor som ska vattnas. Däremot tror jag att jag vill ha några pallkragar på höjden att odla lite grönsaker i.
Har flyttat rätt många gånger nu med en massa växter och allt så nästa gång flyttar jag nog bara med mina dagliljor.

Du skriver att du har en brant trädgård. Kan du låta bygga en trappa med räcke som det är lättare att gå i? Det bör ju även finnas plats att dra skottkärror, de är ofta jobbiga i trappor!
Man kan ju göra trappan så att den har långa steg (beroende på så klart hur tomten ser ut), kanske någonstans på mitten en liten avsats där man kan sätta en bänk att pusta ut på och se ut över den vackra trädgården?

Att låta de nedre delarna bli vildare är väl bara bra, att ha lite ängslikt på en del av tomten är ju jättefint.

Vår tomt är i två nivåer men båda är lätta att komma åt pga uppfarten för bilen.

Annars har jag faktiskt inte tänkt på att åldersanpassa den, bygger mest ut den som det är nu. Men å andra sidan är jag ju bara 42 så jag hoppas att krämporna dröjer.

Det är väl aldrig fel anpassa trädgården så man klarar bo kvar länge, alla är ju inte som min morfar var eller som en av mina lottgrannar = väldigt rörliga, starka (och envisa) även i 90-års åldern. Min lottgranne är 93år han spadvände hela sin lott själv det har inte jag gjort jag har bara vänt en del är ju tung lera + jag jobbar så jag har annat att göra. +I somras såg jag att han bar vattenkannor så jag erbjöd mig att dra ut vattenslangen åt honom men han ville hellre vattna med kannor, han gick fram och tillbaka med 10 liters kannor. Hoppas man är lika pigg som honom ifall jag blir så gammal. +Han verkar ha supersyn när jag satte på kranen för att fylla på tunnan och gick och hämtade något medans den fylldes på så kom han knatande från sin lägenhet som ligger ca 100m bort för han hade sett att kranen var på och han såg inte att nån stod där.

Mycket viktig poäng, och det är inte bara för åldern, man kan ju bli en blek kopia av sig själv av olika anledningar. Jag letar alltid efter något upphöjt att plantera i. Idealet hade varit en 50 cm hög plåtram med öppen botten och en sittbänk på kanten, inte bredare låda än ca 80cm så att man kan sköta den lätt från båda håll. Plåt är rätt dyrt bara, och plast är fult och trä ruttnar =)

Murade planteringar med lecablock funderar jag också på, men vet inte om det blir ofräscha fort. Ska väl kalkas om ofta. Hade gipsat ben förra sommaren och då var det guld med plantorna på verandaräcket, dom kunde jag pyssla med och lukta på lätt. Man vill ha något att ta hand om iallafall. Så något svårskött inom räckhåll bör det nog vara. Så en altan från bottenvåningen, så att man inte behöver gå i en trappa direkt.

Sen är ju djurliv något som livar upp, så buskage där småfåglarna trivs, lavendel och örter till insekter och fjärilar. Och ett bra placerat fågelbord som syns från köksfönstret.

Mormor ser knappt något längre, så rosor med dofter hon kommer ihåg är suveränt.

Automatiskt bevattningssystem känns också som något att investera i. Kan ju vara så enkelt som utlagda slangar.

Och träd som växer fint även om de inte beskärs.

Kanske lite överkurs, men ett växthus, så att man bara kan vara ute i trädgården utan att göra något och ändå inte frysa ihjäl...

Grusgångar känns inte så rätt, stora plattor med mycket små fogar för att förhindra ogräset. I sydligare länder lägger de ju ofta stenläggningen i betong, antar att vi inte gör det pga minusgraderna? Annars känns det som en rätt bra ide.