I dag när jag kom ut på verandan kom en Domherre flygande och satte sig 30 cm ifrån mig och började kvittra han satt där en bra stund och tittade på mig och "pratade" :)undrar hur det kom sig ?kunde det vara min röda anorak som tilltalade honom kanske .En märklig upplevelse var det i alla fall Normalt set upplever jag dom som väldigt skygga och min anorak den röda har jag haft i två år .

De verkar vänja sig väldigt fort. Här är de också relativt orädda, men inte så att de kommer och sätter sig intill. Andra fåglar tar ett frö och flyger sedan iväg med det, men domherrarna sätter sig vid mataren och sitter där och tuggar i godan ro till de är mätta

Ja jag har nog aldrig varit så nära en Domherre någon gång , kändes som den ville något Jag har matat fåglarna här sedan i slutet på september både med Hampafrön solrosfrön jordnötter späck och talgbollar så det kunde ju inte va det att han tiggde mat .Men det var en sällsam känsla det for genom huvudet att det var en hälsning från min bästa vännina som dog i februari ,ja det var väl inbillning kanske men just för att det var en så ovanlig företeelse så börjar man fundera över den .

Vilken fantastisk upplevelse Motti!

Ja verkligen och den sitter i än verkligen förbryllande !

Fantastiskt upplevelse.

"Våra" domherrar är skygga.

Fantastisk upplevelse.

Precis så har jag tänkt många gånger har sagt till skatan som tjatar ja vad vill du nu då mamma. Rödhaken brukar hänga med mig när jag är i trädgården men det är ju mera vanligt.

Ja Rödhaken är verkligen social och är gärna nära inpå en liten söting:)

Ja det känns verkligen trivsamt med en liten kompis som följer med.

Ja, det har hänt saker sedan mitt sista svar.

I helgen; ett domherrepar, en meter från köksingången. Jag vågade inte andas, typ. Så råkade jag rejält daska (dunk) till dörren (vi har fönster i dörren). De brydde sig inte; de fortsatte picka mat från lönn-näsorna. Jag hade inte kameran till hands, det retar mig. I alla fall, jag fick verkligen se dem på nära håll, länge.

Idag när jag var i trädgården kom det tre knallröda domherrar och satte sig i busken intill mig. Givetvis hade jag ingen kamera med mig men jag sprang in för att hämta den, men väl tillbaka såg jag förstås inte skymten av några domherrar, attans!