Just nu skulle jag behöve ett riktigt rejält skratt.
Jag brukar kunna bjuda omgivningen på det, men just nu är mina slut.

Har ni gjort bort er någon gång. Så där riktigt rejält så att det tog ett bra tag innan ni själva kunde skratta åt det. Jag har gjort det många gånger.
Jag har lärt mig den hårda vägen att ödmjukhet är en mjuk matta från höga fall och ordentliga magplask.

Bjud på ett riktigt gott har jag gjort bort mig nu igen, så skall jag bjuda på något av mina.

Hörs i morn!

Bettson

Man behöver ibland få ett riktigt magplask för att kunna uppskatta det lugna lunket! Upp med svansen, bara!

Ja, jisses. Det blir svårt att välja.

Tror jag tar den här: Precis innan dörrarna öppnas på tunnelbanan kommer alltid ett litet knyck. Efter det är det alltså OK att ställa sig upp för att vara beredd att gå av.
Vid ett tillfälle — precis som jag reste mig — kom ytterligare ett rejält knyck. Mitt emot mig satt en dam som tydligen var på väg till någon mottagning. Hon hade en jättelång bukett blommor + en tårtkartong i knät.
Nej, jag satte mig inte i tårtan! Jag körde bara näven i den!!
Samtidigt som damen illvrålade och slog ut med händerna och därvid slog herrn på andra sidan gången i huvudet med blommorna. I samma ögonblick gick dörrarna upp. Kan ni gissa vem som kom av tunnelbanan illa kvickt?

- - -
Jag har en till som brukar toppa det mesta, men den är inte rumsren.

Haha, jag skrattade gott åt din fadäs i tunnelbanan Ewa och då kom jag på något som hände mej men som jag hade förträngt!

Det var en varm och svettig fredageftermiddag för några somrar sen. Jag hade varit hos frissan på söder och skulle hem, bråttom hade jag också men först skulle jag hinna med att handla i en fiskaffär på Götgatan. På vägen till tunnelbanan slank jag in på Systembolaget och köpte två flaskor rödvin sen snabbt ner i tunnelbanan. När mitt tåg körde in på perrongen TAPPAR jag påsen med flaskorna och ett JÄTTEKRASCH hördes. Påsen blev halvfull med glassplitter och rödvin och en del rann ut på golvet och fullt med folk runt om glodde på mej! Jag hann inte sjunka genom perrongen men i alla fall slänga rasket i närmaste papperskorg (förlåt du som tömde den!) och kom precis in i vagnen innan dörrarna stängdes! Det tog några stationer innan den värsta rodnaden på kinderna hade lagt sej.
/Gunvor

För många år sedan åkte jag och ett gäng kompisar färja mellan Varberg och Grenå. Jag blev framskickad till baren för att beställa dricka till oss. Jag stod länge och krånglade med min beställning. 3 stora öl, 1 kaffe, 1 mineralvatten, 3 olika drinkar.

Bartendern lastade allt på en bricka åt mig, jag betalade och tackade så mycket. Tog tag i brickan och skulle vända mig om för att gå till mina kompisar . . . och slog i brickan i en pelare som stod strategiskt placerad bredvid bardisken. Det blev glassplitter, öl osv i en salig blandning över hela dansgolvet. Kompisarna tjöt av skratt och alla i hela baren glodde. Hade jag kunnat knäppa med fingrarna och försvinna hade jag gjort det.

Bartendern skrattade så han kiknade men var bussig nog att fylla brickan igen åt mig, gratis! Och en annan barkille städade golvet.

..mycket sprit blir det....
Är nu ingen särskilt frekvent besökare på systembolaget men ibland så......
Till saken hör att min mans systerson jobbar på systemet och han är min yngste sons favvokusin så han tyckte det var jätteroligt att få följa med och handla av kusinen till jul..så till påsk skulle jag handla igen och yngste sonen är med denna gången med och vi hamnar i kassan där kusinen står så min son utbrister högt och ljudligt;
- HÄR KOMMER VI...IGEN OCH IGEN OCH IGEN....
Lite underliga blickar blev det.....

Någon som försökt smörja in läpparna med en tampong? Kan garantera att det ger en del roade leenden hos omgivningen och att det är väldigt svårt att låtsas som om det regnar när man kommit på vad man gjort

Haha Kryddan:
Det har jag med varit med om... Fast jag är inte säker på om några såg mig i och för sig (satt på en lektion i skolan)

Min sambo skulle hämta mig i stan för en del år sedan. Jag stod där vid trottoarkanten och väntade, trött och ont i fötterna, fullt med påsar och paket hade jag också.

Nå, så svängde då hans bil in, jag vräkte upp dörren, slängde mig in och hojtade "skynda på, jag vill hem!!". Hann dessutom anmärka på något i inredningen samt undra varför i allsindar han inte åkte någongång, innan jag började ana att något inte stod rätt till... Vände mig om... och tittar rakt in i ögonen på en totalt främmande karl...

IIHAA...en sekund senare stod jag åter på trottoaren och vinkade (ja, vad skulle jag göra?) när han åkte iväg.
Nuförtiden kollar jag alltid vems bil jag hoppar in i...

/sollan

Okej, då har jag också en!

MIn dotter och hennes dagmammegrupp hade vernissage på barnens alster i öppna förskolans lokal. Vi bodde i samma hus som lokalen, det var nära och bekvämt, inget krångel med ytterklärder. Flickan fick på sig en jättefin stickad klänning. Hon var tre år gammal och lyckligt blöjfri.

Vi går runt och tittar på deras konstverk när dottern lägger sig ner på golvet och snurrar och sprattlar. Jag tänker inte så mycket på det, så brukar ju barn i den åldern göra, förrän dagmammans chef utbrister "Men hon har ju inga byxor på". Där ligger tösabiten och sprattlar alldeles naken om gumpen...

Häromåret var jag in i färghandeln och köpte en burk färg, rejäl sådan.
Traskade ut på busstorget i godan ro glad över inköpet. Halkar på nån isfläck inför alla resenärer, burken går upp, ut åker färgen rakt på damen med päls. Hur historien slutar har jag förträngt. "vit fläck i minnesbanken"
Ett svagt minne har jag av att ett par dar senare smög jag förbi samma torg och konstaterade att nu var färgen åtminstone översnöad...............

Den var kul!

Många kul missar här. Själv har jag också hoppat in i en främlings bil, krokat armkrok med främmande kvinna på stan - vinkat och skojat med främmande barn... behöver jag tillägga att jag både ser dåligt och är disträ?
När jag var yngre och helcool och gjorde klassikern "komma ut från damrummet med halva toarullen hängande" på Cafe Opera skrattade jag inte riktigt lika mycket ... enda trösten var väl den omgivande församlingens grad av berusning

Gunilla

Jag och min (numera f d) man hade varit på bio óch diskuterade filmen medan vi gick till bilen. Jag skulle köra och gick till förarsidan av bilen medan min man gick till andra sidan. Vi fortsatte diskussionen över bilens tak en bra stund medan jag fumlade med bilnyckeln och försökte få upp dörren. (ni förtår säkert)

När vi upptäkte vår egen bil några platser bort kollade vi snabbt om ägaren till bilen vi varit på väg att "stjäla" hade sett och sedan snabbt bort till vår egen.

Tack öfr roliga skratt. jag kommer snart med min värsting.

Undrar lite bara. Vad beror det på att inga herrar gör intåg å denna tråd.

Gör herrar inte bort sig månne?

Bettson

Av någon anledning har jag förmågan att tappa bort bilen i parkeringshus. Vis av erfarenheten skriver jag numera oftast upp var den står; på vilket plan och vilken plats. Men eftersom min anteckningsbok är full av flera sådana noteringar går jag ofta runt en hel del i p-husen. Inte särskilt sköna promenadmiljöer!

En gång kom jag strax innan stängning till ett p-hus. Fumlade upp lappen med anteckningen om var den stod men fann bara gamla noteringar om p-husplatser. Vakten kom, och eftersom jag irrat en stund ville jag lugna henne (och hennes hund) om att jag nu kommit på var bilen stod. Jag klämde fram en plats ur minnet. Hon följde med, men hunden triggade upp stämningen så att jag verkligen kände mig bevakad. Till min lättnad stämde minnet - och jag kunde med ett leende mot den morrande hunden sticka nyckeln i bildörren. Larmet gick på bilen.

Mitt "Hoppsan, visst inte alls min bil" lugnade varken hunden eller vakten, och varför jag stack nyckeln i den vita SAABdörren när min SAAB har elektriskt lås vet jag inte. Iallafall såg det inte så värst förtroendeingivande ut att fjärrknappen hängde på nyckelknippan. Så jag försökte överrösta hunden och larmet genom att berätta för vakten att jag hade skrivit upp var min bil stod.

Mina anteckningar om en massa p-platser gjorde inte heller någon succé, och vakten föreslog att jag skulle komma med henne. På väg till arresten, hennes bil, förhörsrummet eller vad hon nu planerat passerade vi plötsligt min bil. HÄR ÄR DEN skrek jag och hunden fick fullständigt frispel... Vakten fick koncentrera sig helt på att lugna den medan jag lyckligt klickade på och av för att visa att den här bilen minsann var min.

Efter att ha visat ägandepappren fick jag köra iväg. Inte hade jag ro att hitta p-automaten efter detta, och hur jag kom ut har jag lyckligtvis glömt...

Jag gjorde något liknande häromveckan Cilla Jag hade varit och handlat mat och eftersom det är något jag enligt min man "ska ge f-n i" (eftersom jag blir så utmattad och yr av alla intryck och plingeplongande från kassor ) så var jag något vimsig när jag kom ut på den jättelika parkeringsplatsen och med bestämde steg styrde kosan mot min bil..

..som inte var där... Jag travade fram och tillbaka med min kundvagn och blev mer och mer övertygad om att den blivit stulen (varför man nu skulle välja en begagad Nissan på en parkering full av betydligt tjusigare bilar).

Nu slapp jag ju vakter och ilskna hundar efter mig - fick bara stå ut med lätt roade blickar från folk som helt klart förstod att jag tappat bort min bil: som till slut återfanns ett par längor bort

Visst gör vi det och många också lol
Efter ett besök hos min familj skulle jag äntra min motorcyckel och åka hem i ett första snöväder för många år sen. Det var många förmaningar om att ta det försiktigt och givetvis svarade man att det är inga problem har ju varit med förr. Väl sagt och gjort startade upp och efter ytteligare förmaningar, ned med visiret och iväg...........trodde jag
Tja iväg var det men i backen utan att komma 2 meter..........hade glömt att ta bort låset från framhjulet och kunde man sjunka ner under jorden hade det varit lämpligt då
Kom i alla fall lyckligt hem efter att ha låst upp cyckeln lol

mvh nisse

Kom på ytterligare en när det pratades om snö (det finns ju ett litet förråd ) Jag cyklade alltid till skolan oavsett väderlek och en dag när snön låg packad på gatorna så att det var sådär härligt vitt och halt gjorde jag en uppmärksammad entré: Jag hade hållit tungan rätt i munnen hela vägen till skolan och lyckats stanna kvar på cykeln: men när jag kom fram måtte hjärnan ha fårr en härdsmälta för jag klev av cykeln som jag brukade - dvs lite i farten och med ena foten kvar på trampan.. Vilket hade till effekt att jag snyggt och prydligt gled ner på marken bredvid cykeln som sedan förstås följde efter.

Gjorde inte gott i ett "vill vara cool" tonårssinne kan jag lova

Nån som klår detta?

Inte jag i alla fall.....

skrattade gott ått cillas garage.
kom då ihåg något jag tydligen lagt längst bak i minnet.
hade varit inne i Göteborg och hade parkerat min saab på heden,
för er som inte vet hur där ser ut vill jag tala omatt det är en jääääteparkering mitt i centrala stan.
sagt och gjort.
uträttade det jag skulle göra, och gick till min bil (trodde jag) och klev in.
startade bilen ,spände på bältet och körde iväg.
kunde inte begripa varför inte radiokanalerna stämde, och det kändes inte som vanligt.
då dycker det upp en polisbil bakom mej med påslagna ljus och sirener
det var bara att stanna och veva ned rutan och undrade vad det var för fel?
bilen är anmäld stulen av ägaren, som såg dej åka ifrån hedennyligen.
ja det stämmer, men bilen är min, kolla med bilregistret sa jag lite grinigt
det har vi och den är skriven på en .......
JAG HADE TAGIT FEL BIL!!!!!
nyckel passade och missförståndet visade sig i att det stod två lika dana saabar brevid varandra.
min nyckel gick till hans bil och hans till min. puh.
så nära att bli biltjuv har jag aldrig varit.

När jag var sjutton år så var jag sjuk en fredag. På den dagens gymnastiklektion så fick klassen reda på att på måndag skulle alla simma på stans utomhusbassäng.

Jag dök naturligtvis upp på måndagen med gymnastikkläder men utan badkläder. Jag fick alternativen att hyra baddräkt eller få en etta i gymnastik.

Badets hyrbaddräkter var sannerligen inget att hurra för. Men inte ville jag ha dåligt gymnastikbetyg för en lektions skull. Den enda baddräkten i min storlek var en bikini i kollosalformat. Byxorna gick på fyrtiotalsvis upp till naveln. BH var stora kupor med någon fästanordning och kryssade band i ryggen så oavsett vad man hade för storlek så skulle den hänga med.

Tyget den var gjord av ska vi inte bara prata om. Något blått banlontyg ungeför som gymnastikdräkter från femtiotalet. Jag tvivlade starkt på att vattnet skulle släppas igenom tyget problemfritt.

Kort sagt iförd denna tingest så såg man inte klok ut. När jag knallar in på badet så sitter det fullt med killar på läktaren. El, tele, bygg och industrilinjerna var där. Deras lärare hade informationsstund och snart skulle även dessa grabbar i vattnet. Jag tittade på min gymnastiklärarinna och hon hånlog, jag var nämligen hennes hackkyckling.

Vad skulle man göra. Att skämmas och på snabbast möjliga vis ta sig ned i vattnet eller göra det hela som ett skämt. Inte ville jag unna lärarinnan att se att jag mådde dåligt av situationen. Jag valde skämtvarianten och klev som en mannekäng på catwalken in i badet och hoppade lite snyggt ner i bassängen. Då upptäckte jag att simma ryggsim var det inte tal om för bh`n glappade lite varje simtag så nu gällde det att simma bröstsim för säkerhets skull.

När jag simmat en längd och var ute på djupa delen av bassängen så gjorde jag en liten fin vändning under vattnet för säkerhets skull.

DÅ INTRÄFFADE KATASTROFEN!!!!!!!!!!
Byxorna släppte inte igenom vatten så som jag misstänkte att de inte skulle göra. Resultatet blev att jag tappade byxorna ner på bassängen botten. Panik vad göra nu. Snart skulle ca sextio killar komma ner i bassängen och någon skulle säkert upptäcka min belägenhet. Förmodligen blev det inte deras hemlighet speciellt länge.

Jag backade in hörnan och lyckades få två kompisar att täcka mig. Sedan var problemet att få någon att dyka ner på fem meters djup och hämta brallorna snabbt som ögat. Den enda som egentligen var kapabel att dyka så djupt var en tjej som hette Pia. Men hon var så otroligt fåfäng och hade inte tagit vattenfast mascara på den dagen så hon ville inte dyka.

Från min hörna lyckades jag få ett löfte om att Pia skulle få låna en mascara av rätt färg efter badet så nu hjälpte hon mig. Att instängd i hörnan bakom två kompisar under tidspress försöka klä på sig dessa sladdriga brallor var ett konststycke i sig. Att trampa vatten samtidigt som man klär på sig är faktist ganska svårt. Men det lyckades precis innan alla killarna skulle hoppa i badet. Jag var oupptäckt trodde jag.

Nu hör jag en röst som säger: Hörru tjejen, har du problem eller.... ä det nåt du vill ha hjälp med. Jag tittar upp varifrån rösten har kommit. Där bakom mig i hörnet står stan´s snyggaste badvakt. Han hade haft väldigt god utsikt över vad som hade hänt hela tiden. Bredare smile får man leta efter.

Jag lovar. En ketchupflaska skule vara blek i jämförelse med min ansiktsfärg. Nu bönade jag och bad gymnastiklärarinnan att jag skulle få gå upp, men inte då. då får du etta i gymnastik. Du skall simma femhundra meter. Nu övergick den röda färgen i ansiktet från mörksröd genans till blåröd ilska. Alla hämninga släppte totalt.

Gymnastikfröken som för övrigt var en riktig pennalist fick sig tidernas utskällning och jag bara vrålade att ge mig för f-n dåligt gymnastikbetyg då, det finns gränser. Så simmade jag fram till stegen och knallade ganska vildsint upp ur bassängen och gick med kollosalt arga steg hållandes i brallorna med bägge händerna för jag hade minsann inte lust att visa rumpan för flera . Badvakten bara vred sig av skratt.

När jag senare på dagen snackade om det hela med kompisarna så sa jag att jag inte kunde förstå varför alla hade sett så glada ut även killarna, för att jag hade skällt ut gymnastik-kärringen. Dom hade ju inte någon så dålig relation med henne som vi hade.

Kompisarna tittade på varande lite, så frågade de om jag inte hade märkt att BH´n hade åkt ner ungefär en decimeter nedanför bysten när jag ilsket klev bort från bassängen till omklädningsrummet.



Nu var jag så in i hoppsan arg så nu besökte jag rektorn. Talade om att även om man var elev så hade man rätt att bli mänskligt behandlad. Jag skolkade aldrig från gymnastiken eller drog mig undan. Jag hade bara inte lyckats få rätt information eftersom jag hade varit sjuk. Jag tänkte minsann inte finna mig i att få sämsta betyget för att jag inte ville simma naken bland sextio killar, att striptease inte ingick i läroplanen och mycket annat.

Jag var så in i hoppsan arg så jag tror nästan att rektorn var lite rädd öfr mig. Det bästa var att den elaka lärarinnans makt var bruten, nu hade hon verkligen gått för långt.

Jag känner än i denna dag tillfredställese över att jag lyckades få henne att uppföra sig som folk resten av läsåret. Den allra största behållningen är ändå de otroligt många , långa och befriande skratt som den här händelsen har gett mig senare i livet. Historien berättas flitigt av mina barn som "första gången mamma strippade". De ni.........det låter det!!!!



Bettson

Jisses, vilken historia Bettson!

En julvecka för många år sedan. Troligen sen eftermiddag dagen för julafton.

På sonens önskelistan stod skridskor och lödkolv. Efter att har varit i några butiker och handlat julklappar bl.a skridskor, återstod lödkolven. In i en ny butik. Köp av lödkolv. Ut till inpaketeringdisken för att slå in lödkolven.
Allt klart, paketen bärs i händerna när jag upptäcker att skridskopaketet är borta. Snabbt kollar jag runt bland kunderna om jag kan se någon bära mitt paket men nej. Fan, någon tog det när jag slog in lödkolven. In i affären igen för att köpa nya skridskor. När jag står i kassakön tittar jag på paketen jag har i vänsterhand. Där hänger ju mitt skridskopaket som jag tidigare burit runt i högerhanden. Är detta ett tecken på högt uppskuvat
julhandlartempo. Jag slapp i vart fall att köpa två par skridskor.

Jag skulle gå in i en butik på Drottninggatan i Stockholm. Butiken hade stora, breda glasdörrar av typen som glider åt sidorna när man kommer. Jag gick fram men inget hände. Ibland väger man lite för lätt, men då brukar man kunna hoppa till lite på mattan framför dörren för att den ska gå upp. Sagt och gjort. Där stod jag och hoppade framför dörren när en kille passerade mig, tittade konstigt på mig, satte handen på dörrhandtaget (som jag inte sett), öppnade dörren och gick in.

Charlotte

Man har inte roligare än man gör sig!

Här finns en dörrhistoria till. Detta hände mig för sådär 20 år sedan när man just hade börjat installera sådana här dörrar som öppnar själv när man närmar sig.
I min kvartersbutik, där jag brukar handla, hade man en dag installerat en sådan dörr som öppnad sig utåt själv.
Jag kom jäktad från jobbet för att köpa kvällsmat till familjen i all hast. Jag hade gått in tillsammans med några andra kunder och förstås inte märkt att dörren var ny.
Så på utvägen hade jag båda händerna fulla av matkassar och ingen ledig hand att öppna dörren med, så jag tog sats och backade mot dörren, varpå den förstås öppnade sig så att jag och mina matkassar flög baklänges ut på gatan och där satt jag på häcken bland alla grejerna och såg dum ut... Ridå!

Det var några stycken som vågade bjuda på sig i alla fall.

Ville bara tala om att jag har gjort det igen! Gjort bort mig alltså.

Jag har i många år haft långt hår. Fick ett vårryck och klippte bor det mesta.
Nu håller jag på att vänja mig vid att föna håret på morgonen. Eller åtminstone när jag skall ut ur huset.

Idag hade jag ett viktigt kundbesök. Hade lite bråttom och färdigklädd går jag in i badrummet, kammar mig och tar hårsprayburken för en sista avslutning.

Men vad tror ni, jag lyckades i brådskan ta gubbens raklödder istället.
Vad jag sa passar sig inte att relatera i skrift.

Jag har i alla fall roligt år mig själv efteråt men just då var det nästan hjärtinfarktsvarning

Klantiga Bettson

Raklödder är både bättre och billigare än Hårmousse...
men så klart får man krama in löddret
Du fick en hållbar frisyr... eller hur

..kan väl bjuda på något min far gjort (han läser nog inte här hoppas jag ) När vi var små fanns det en sorts schampoo i tub som var rätt vanligt i hemmen.. en morgon hörde vi ett mindre vrål - eller snarare gurglande - från badrummet

Min käre far hade blandat ihop tandkrämen med schampoot....

Jag har så kul åt alla inlägg. Själv har jag så klart gjort bort mig massor av gånger men kan inte komma på något just nu

Jag är sådan att jag kan kikna av skratt när folk gör bort sig - eller jag med för den delen. Bara man vet att ingen skadat sig så kommer skrattet och tårarna flödar.

ujuj nu har jag garvat gott en stund o det behövdes minsann just idag för jag fick en räkning som jag inte ska ha nå det är en annan historia

nu kommer en av mina göra bort sej grejer

va på kurs o bodde på hotell
det va lite fest på kvällen o tidig morgon skulle tänderna borstas jag hade då en tub med Bats (underarmarnajox)stående på hatten brevid tandkrämen som också stod på hatten
klämmde ut en sträng o började borsta
det va inte gott kan jag lova o det va inte lätt att få bort det från tänderna o i det tillståndet dagen efter dagen före va de ingen hit


en annan gång

hade jag haft rast från taxikörningen o när jag kommer ut så går jag fram till min bil en blå taximercedes o försöker komma in i den det är lite kallt ute o jag tror att det inte går att låsa upp för att det frusit så jag tar fram tändaren o eldar på nyckeln de brukar fungera men inte nu jag va lite förvånad eftersom jag inte tyckte att de va såååå kallt
men det kommer en kille gående o ser mej o säger lite leende du kanske ska testa att ta den där bilen istället o pekar på en likadan blåtaximercedes
japp de va min de inga problem att komma in i den inte

jösses jag har ju gjort bort mej massor me gånger men antagligen e de förträngninsmekanismen som gör att jag inte kan komma på nåt värre just nu men de kommer mer så fort förträngningarna öppnas

Hmmm. *rodnar*

En gån på en lokal pizzeria i tjottaheijti. Min kompis bor där och det finns inga pubar i närheten så pizzerian får agera pub vare seg den vill eller inte.

Så beställer jag en mjölkdrink. ( lagom kladdig och fin )

Precis när jag ska ta den så råkar jag ( har hällt i mig lite innan ) spilla hela kladdiga drinken över hans bar och kassamaskin....

Men tror ni jag skäms för det? Nej, inte i det tillståndet. Utan jag KRÄVER en ny drink... ( pinsamt )
Med motiveringen att på mcdonalds får man minsann en ny läsk om man spiller ut sin första..

Ridå.....



Men jag fick faktiskt en ny..

Mvh G

Jaa, jag körde STENHÅRT med raklödder hela 80-talet.......(halva iaf) funkade sketbra och var görbilligt...

Populär tråd att titta på denna inte riktigt lika populär att skriva på.
Jag räknade att det går 34,9 visningar per inlägg vilket visar på högt
intresse i alla fall.

När det gäller fakta och åsikter är jag en försiktig, tråkig diplomat.
Folk nästan somnar in när jag yttrar mig

Ska jag skoja, så skojar jag hellre på min egen bekostnad än andras. Många av er tror säkert att min badhistoria bara är påhitt, men jag lovar den är 100 % sann.

Jag har gjort bort mig så otroligt många gånger i livet så det finns flera historier av den kalibern men ni får inte flera förrän nio bjuder på era.

Ett gott skratt förlänger livet och jag tänker leva länge

En kvällströtter Bettson som måste jobba ett par timmar till

Varför har jag aldrig gjort bort mig??? Så jag kunde berätta det här....

Dels är jag ju man!!! Och det förklarar ju en hel del!!! Eller hur???

Men jag tror att för min egen del är det nog så att jag har begåvats med ett underbart gott dåligt minne . Jag är inte ensam om detta. Hasse Alfredsson har berättat om just sitt goda dåliga minne. Han, precis som undertecknad KOMMER helt enkelt inte ihåg alla blamager man har gjort....
För vissa i min omgivning påminner mig ständigt om mina fadäser...... Men tack och lov glömmer jag lika fort igen.....


så min lilla teori är helt enkelt så att pga att vi män OFTARE gör fel, har vi konstuerats med en försvarsmekanism som raderar detta ur synapserna, eller var nu minnet försvinner.

Men nalle lille då!

Min man säger att allt minne en familj läggs på spinnsidan. Vi kanske skulle fråga damerna i familjen angående dina klavertramp.

Jag är helt övertygad om att det finns något. På något sätt påminner din ursäkt om min mans när det är något han inte vill minnas.

Bettson
Med häst och hästminne

Lille och lille..... Det är ingen här som har sett mig.....
och vad menar du med
hos quinnorna..???

nej något häst eller hästminne har jag aldrig haft... har betydligt lättare att komma ihåg kossor...

Äntligen!!!!!

Vill du inte utveckla det hät lite mera, låter intressnt tycker jag.

Okej, här kommer en annan pinsam historia som inträffade när frun och jag åkte till Cypern på smekmånad. Checkar in på hotellet, upp på rummet, packar upp alla grejer och efter en halv timmes stök är allt färdigt och så sätter man sig på sängen - som brakar ihop! Ett ben var helt löst, vilket fick vissa tråkiga följder för den sängen (jag är ju inte direkt liten av mig). Så ringer man till lobbyn och begär en ny säng, ett par killar kommer upp för att hämta resterna och deras talande miner (beundrande?) glömmer jag aldrig - de visste nämligen att vi hade kommit dit på smekmånad och de visste att vi bara hade varit på hotellet i en halv timme och nu var sängen redan i spillror...

Micke

det DÄR tog jag ju bort !!!!! så det räknas liksom inte

Jag arbetade som frisör, detta hände en gång.

En ny kund kom in för att hon ville ha en permanent.

Jag skulle på ett skojsamt sätt säga att: nu ska jag krulla dig!!..........ops!!
En groda hoppade ur min mun och istället sa jag: nu ska jag K----a dig !!!censur!!!

Mina anställda sprang ut i personalrummet och skrek av skratt. Fick leva med detta i flera år.

Så kan det gå när inte haspen är på!

I och för sig inte jag som gjort bort mig men iallafall, en tjej som nyligen flyttat hit (piteå) från Göteborg hade fått jobb strax utanför stan tänkte att hon skulle spara lite pengar genom att åka buss till jobbet.. Så glad i hågen gick hon ut och ställde sig vid en busshållsplats och väntade.... och väntade... och väntade..
Till slut så gick hon till jobbet och blev mäkta utskrattad när hon kom dit och förklarade vad som hade hänt.. (för er som inte bor i mindre stad... bussarna går max en gång i timmen och det är ingen som bara går ut och ställer sig och väntar på att en buss ska komma... isådanafall kan man nog räkna med lite förfrusna tår och nästippar. Här är det nog bara skolungdomar, personer utan körkort och personer som av någon annan anledning inte kan köra som åker buss).

Det här fick mig att tänka på en kompis som en period pendlade mellan Luleå och Arjeplog/Arvidsjaur (kommer inte ihåg vilket). Hon såg en Statoil-station mitt ute längs vägen och tyckte det var konstigt för hon hade inget minne av att den stått där tidigare. Men, en dag svängde hon in för att tanka... då visade det sig att det var kulisser till filmen Jägarna!!! Vad vi har skrattat åt detta!

En kompis hade precis flyttat in i en ny lägenhet och jag och två andra kompisar var på väg dit för att inflyttningsfesta. Vi hade fått en vägbeskrivning och dessutom fått reda på att namnet på dörren ännu inte var utbytt. Glada i hågen ringer vi på och kliver in i lägenheten. Jag var nödig och dyker in på toaletten medans mina två kumpaner går in i köket för att kyla medhavd dryck. Ingen reflekterar över att det är knäpptyst i lägenheten förrän tystnaden bryts av en mycket upprörd äldre herre som skriker "VAD IN I H-E GÖR NI HÄR! UUUUUT!!!". Mina kompisar samlar sig snabbt och försvinner ut vilt ursäktande sig. Den äldre herren slänger igen ytterdörren med en smäll samtidigt som jag tittar ut från toaletten... Det fanns inte mycket annat att göra än att be om ursäkt och tassa ut från lägenheten. I dörren stannade jag och erbjöd den äldre herren en öl som ursäkt, men han var inte intresserad.

Vår nyinflyttade kompis bodde i lägenheten ovanför.

Evelinas fadäs fick mig att våga berätta det som nog är det värsta som hänt mig.

Tänk er mig som 17-åring och nyförlovad! Skulle presenteras för hans släkt för första gången. Till saken är att de var fri-religiösa hela bunten och mycket misstänksamma till varför vi hade förlovat oss så tidigt. Var vi "tvungna"?

Alltnog; stor buffémiddag och jag går runt och plockar för mig, men ser att väldigt många sneglar på min midjelinje (som på den tiden var mycket smal). Då slår mig tanken — under "den lilla svarta" har jag en underkjol som var lite för lång, alltså har jag knövlat upp den i midjan. För att undvika fler blickar säger jag alltså detta mycket högt. Men precis som jag skulle säga "knövla", kom jag på att det inte lät så fint utan skule byta ut det mot "rulla" istället. Resultatet blev katastrof!!