Ingen mötande bil, men en bil bakom mig. Jag bromsade till några ggr, så att de skulle uppfatta att något var "på vägen", sen varningsblinkers och så körde jag intill vid en liten avtagsväg och stannade.
Paret bakom mig, var otroligt snabbtänkta (jag fick förklaring senare, ni kommer också att få det).
Killen som körde bromsade in och tjejen i passagerarsätet hoppade ur bilen, snabbt som attan, och hoppade ner i motsatt dike, dit hunden lunkat. Jag tror inte att hunden fattade hur hon fick tag på honom så snabbt !
Reflexväst på. Ficklampa grävdes fram fr bildörren. Snöre och telefon medtogs till rymlingen och hans "fångare". Oj, så fin han var ! Lugn, trots att han naturligtvis var rädd ... En bordercollie med alldeles vit nos. Jag tippade på 10 år MINST ! Två halsband, men inget telefonnummer el dyl. Han haltade lite på ena bakbenet; hade han blivit påkörd ?
Jag fick ringt polisen; nä, ingen hund i det området hade anmälts försvunnen.
Paret som stannat, erbjöd sig att stanna i diket (!) med hunden, om jag försökte leta upp nån ägare. Han kunde ju inte ha sprungit så värst långt på den relativt trafikerade vägen.
Okej, två avtagsvägar att välja på; höger eller vänster ? Tog höger. Ringde på i ett närbeläget hus med tv-flimmer innanför en ruta. De blev naturligtvis alldeles förskräckta ! En främling ringer på dörren kl 22:15 en mörk torsdagkväll, men när jag fick framfört min fråga (dvs om de visste om nån bordercollie-ägare i området) så blev de väldigt hjälpsamma. På "deras" väg fanns ingen, men hade det inte flyttat in nån kvinna men hundar tvärs över länsvägen, ganska nyligen ??
Fick satt mig i bilen igen, korsat länsvägen och körde fram till ännu ett hus med lite tv-flimmer, kanske 1,5 km in. När jag ringde på, skällde de inneboende ut mig (
), men matte var en trevlig kvinna som hänvisade till granngården, KANSKE var det deras vovve, MEN "... den hunden är så gammal, har nog reumatism i ena höften, så han kan INTE ha kommit så långt bort, som till Stora Vägen ..."Nåväl, körde till granngården. Där fann jag, på gårdsplan, en gråtfärdig äldre man med ficklampa och leriga storstövlar. Han hade varit ute och letat i över en timma ...
Vovsingen var alltså hans ! Jag tror att han var både rädd och chockad, över att hunden gått så långt. Han tackade naturligtvis, men verkade vilja få hem hunden så fort som möjligt.
Den var 16 (!) år gammal ! Farbrorn hade glömt att hunden var ute på gårdsplan, när han gick in för att kvällskolla sina mjölk-kor.
"Fångst-tjejen" berättade att hon hade haft en bordercollie, som hade blivit påkörd och dött, för nästan exakt 1 år sen, så hon visste precis vad det handlade om, så att inte även denne åldring skulle bli påkörd ! Snabbt grepp om halsbandet och sen lugnande prat och lite smek över huvudet, även om hon fick halvsitta i ett dike och bli både blöt och smutsig ...
Jag är SÅ tacksam och glad att dessa människor finns, som vill hjälpa till, mitt i natten, att få en lite reumatisk och kanske något senil hund, som absolut verkade vara högt älskad, att hitta hem !!
Edit; helt själv hade jag nog inte kunnat lösa detta så snabbt !
nu gråter jag, så vackert! Lyckligt slut!!
