En fågel sitter på grenen vet väl alla men även när de flyger ner till marken så sitter de på denna. En trana eller häger står däremot på marken, vad en häger gör uppe i träd är tveksamt. Fast egentligen så står de alla, endast tårna eller foten berör underlaget. Någon mer som funderat över språkets underligheter?

Jadå, sånt grubblar jag också över. Det är rätt skumt. Och så säger många fågelns "knä" fast det motsvarar hälen. Höns kanske sitter när de sover, de sitter inte med fötterna då utan vilar på hela tarsen med fötterna lite hopvikta. Fast "sitta" gör man ju på ändan så det finns det väl ingen fågel som gör. Men man är så van att säga sitta så det låter helt konstigt att säga "Det står en blåmes i trädet"

Det är väl samma med ekorr´n då som satt i granen...

Fast den sitter mer på huk och jag undrar om den inte har baken på grenen ändå? Eller grenen på grenen.

Kanske skillnaden beror på att tranor och hägrar har långa ben och ser ut att vara förhållandevis upprätta (= står upp) jämfört med de flesta andra fåglar? Fast å andra sidan säger man väl att en svan står också trots att den har korta ben - så det kanske snarare har med fågelns storlek att göra? Men örnar är ju stora och dom sitter väl....? Hmmmm, logiken verkar inte helt solklar. Eller så är det som Gossen Ruda är inne på att fåglar i träd sitter medan de på marken står. I de flesta fall när vi pratar om djur i träd så säger vi ju att dom sitter där. Som sagt, ekorr'n satt i granen och apan sitter i trädet. Om man mot förmodan skulle se en älg i ett träd skulle man antagligen snarare utropa "det sitter en älg i trädet!!!" än "det står en älg i trädet!!!". Sedan har det kanske blivit så att fåglar som vi vanligtvis ser i träd och buskar alltid sitter oavsett om det är på en gren eller på marken.