http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab

Vad människor ångrar mest på dödsbädden.

Ja och man behöver ju inte ligga på dödsbädden för att känna igen sig, måste försöka att jobba mindre intensivt det finns ju andra saker som är av värde är något som jag har funderat över under en lång tid.

Man måste ta till sig vad som är det viktiga här i livet.

Vi finns väl till för att vara människor och inte någon sorts " maskiner " eller delar av dem. Något som bara ska passa in och " producera " i stället för att bry oss om varandra.

Många jobbar nästan ihjäl sig och anser att jobbet och vad man uträttar där är det viktigaste. Antingen för att bli uppmärksammade eller för att förbättra sin status.

Visst ska vi jobba , tro inte att jag menar att vi ska " flumma " omkring men det viktigaste är ändå att ägna tid åt sin familj eller vänner.

Visst finns det de som p g a ekonomin måste jobba mycket för att försörja sig och sina barn och inte kan välja. Högre löner eller kompensation på annat sätt skulle ge även dem tid för sina nära och kära.

Tänkvärt ja, och för många kan kulturen och religionen också spela stor roll för vad man får och inte får göra. Tur att jag slipper båda i alla fall, men tänker på andra.

Många orkar (?) säkert inte öppna länken så jag kopierar här...


Vad ångrar människor mest på dödsbädden?
Skulle haft mer sex? Rest mer? Blivit kändis?
– Nej, de flesta önskar att de hade haft modet att leva sitt eget liv, och inte anpassa det efter vad andra tycker, säger sjuksystern Bronnie Ware.


I många år jobbade australienska sjuksystern Bronnie Ware på ett hem där människor lades in under sina sista veckor i livet.


Inte uppfyllt sina drömmar

Hon pratade med sina patienter, och samlade in vad de ångrade mest med sina liv. Nu har deras samtal blivit till en bok, ”The Top Five Regrets of the Dying”.
– Det vanligaste var att de inte hade uppfyllt sina drömmar. De hade lyssnat på andra människor genom hela sitt liv och inte gjort vad de själva ville. De flesta människor hade inte uppfyllt ens hälften av sina drömmar, säger Ware till The Guardian.

Skrev populär blogg

Från början lade hon ut samtalen på en blogg, men den blev så populär att hon i stället skrev en bok. Hon säger att på dödsbädden ser patienterna sina liv ur en annan vinkel och att hon hoppas att människor nu kan lära sig av det.
För de manliga patienterna var det ständigt samma sak som återkom.
– De önskade att de inte hade jobbat så mycket. De fick inte se sina barn växa upp och fick inte tillbringa så mycket tid som de önskat med sina fruar, säger Ware.

Rädda för förändring

Den mest överraskande, enligt Ware, var att så många människor önskat att de tillåtit sig att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. I stället satt de fast i gamla hjulspår. De var rädda för förändring, fastän de ändå visste att de längtade efter att få skratta på riktigt och bara ha riktigt roligt.

Henrik Lundgren






Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Källa: The Guardian

Säger som andersen "man behöver ju inte ligga på dödsbädden för att känna igen sig" och så tror jag nog många andra också säger...

Nummer ett och fyra är nog det första jag måste förbättra...


Lokan: Jag orkade faktiskt öppna länken

Man får nog leva med i sinnet att göra sitt bästa, men man misslyckas och då kan ju vissa ångra sig på sitt yttersta.
Många har gått efter andras sätt och inte tagit fram det som finns innom en, men det är ju rätt vanligt ändå, dock har jag tänkt mig att när den dagen kommer så kommer jag inte ligga där och tänka på vad som jag skulle ha gjort, helt meningslöst.......

Från det ena till det andra!
http://www.expressen.se/nyheter/1.2601966/...-okenvandringen

Det är inte bara vi som lider!

Jag hoppas jag får ett långt liv så jag åtminstone hinner förverkliga någon av de där punkter. Eller ett väldigt kort så jag slipper plågan

Jag tror att du redan vet vad du ångrar! Det vet då jag! Man behöver inte ligga döende för att fatta det!

Men därifrån till att förverkliga är steget inte litet...

Många verkar tro att de kan ersätta sina tomrum i själen med mer prylar och stilla sina barns längtan efter umgänge med sina föräldrar med mer prylar tv spel och mer prylar .
En vacker dag vaknar man upp och inser att relationer är mycket viktigare än ett stort hus jätte plat TV och en massa prylar ,en dag kommer man på att allt dett har man ägnat en massa tid åt fast det är döda ting,men kanske borde ägna mer tid till de levande medans man själv lever

Jag tror inte att jag kommer att ångra ett skit. Faktiskt.

Håller med dej. Men jag skulle önska att den möjligheten gavs till alla. Det finns de med alltför låga löner som är tvugna att slita "dygnet runt" för att få ihop till brödfödan och som inte orkar eller får tiden att räcka till att få njuta av umgänget med familjen utan att ha ett stort orosmoln över morgondagen hängande över sej...

Inte jag heller

var ett svar till Merionas inlägg...

Det skulle väl i så fall vara att man plötsligt skulle ångra alla de gånger man "tagit skit" utan att säga ifrån...kontentan av det då?
Jo, Ta ingen skit, mina damer och herrar!!

Det sägs så att den sista "kostymen" har inga fickor, alltså det materiella ska inte styra då man tänker lämna denna resa.
Jag har suttit vid många dödsbäddar och det som har varit det som de ångrar är all träta mellan familjemedlemmar, men dock kan man inte alltig kunna få allt i ordning innan och kanske det har varit bäst så att de levat separat så då har de inte sårat varanda , vilket är värre .......

Man få se det som en resa hit under den tiden man lever i sin kropp och till nästa liv bedöms ju vad man har lärt sig av sina tidigare "resor o läxor" i de förra tillfällen då man var här på jorden.

Döden är inte skrämmande alls när man vet lite mer hur det hela fungerar ......

Den värsta ångesten tror jag är att behöva lämna sina anhöriga ensamna

Det är lätt att förstå varför de flesta religioner hävdar att det finns ett liv efter detta...

Jorden är ju ett evigt kretslopp, så varför inte ett nytt liv i någon form när man dör. Allt vi rör vid har ju funnits sedan begynnelsen.

Jag ångrar säkert då på det att jag varit för snäll och öppen, men då får jag nog fixa till den biten.....ska ge dom vad de tål, så slipper man sen ångra sig .....
Måste hinna skriva färdigt dessa mobbingsavsnitten i mitt manus....

Jag tror att de efterlevande har den största ångesten

...........för att man inte sa det där man tänkt säga , inte förlät osv innan det var för sent.

Just den biten skaver hos många döende .... har suttit vid så många dödsbäddar (då jag jobbade, endast deltid) att man har häpnat och samt tänkt efter ----- men allt kommer man inte kunna rätta till så det förs över till nästa livs läxa......