Naverlönnen Acer campestre kan vara fin! Lite strikt i formen är den, om det är det du söker.
En ginnalalönn Acer ginnala har också intressanta blad, intressant hängande blom, fina fröställningar och varm höstfärg. Mer oregelbunden krona, bäst som flerstammig tycker jag.

Ett långsamväxande träd som inte blir mer än 5 meter högt ungefär är kopparlönnen Acer griseum. Roliga små blad som blir illande orangeröda på hösten, flagande blanka stammar. Också bäst som flerstammig. Lite oregelbundet växtsätt.

En högre lönn med stora blad, helt gula på hösten, är strimlönnarna. Finns olika sorter, Acer tegmentosum är den jag har erfarenhet, klarar zon 3 och ger mycket vackra stammar.

Med upphöjd plantering kanske glanskörsbär Prunus Serrula vara fin. Om du planterar upphöjt ger den fin rödglänsande stam. I övrigt skir krona, smala blad och oansenlig blom.

lika litet som glanskörsbäret med bronsglänsande stammar och kan ha lika regelbundet växtsätt som naverlönnen är näverhäggen Prunus maackii. Som flerstammig behöver den inte upplevas som så stel i ett stenparti, som enstammig tror jag den kan se ut som en nedstucken glass...

Carmencitarönnen har gracilt växtsätt med märkare och styvare blad än vår vanliga rönn
Ullungrönnen Sorbus ullung 'Dodong' är ett större träd med större blad, men lika fin höstfärg (som eplanta, www.eplanta.com).

Rödeken Quercus rubra är mycket charmig även som liten, ung planta och har härliga höstfärger.

Och så var det ju största magnolian förstås, kan bli riktig bjässe. Magnolia kobus.