Det måste vara stor skillnad för att det ska bli stor skillnad på handpenningen.

Det handlar inte om att vilja ha röda stugor på stureplan heller. Om man går 5 mil utanför stockholm, ut mot norrtälje, enköping eller nynäshamn, går det att hitta en enkel villa för 1-2 miljoner, men då pratar vi om två timmars pendling per dag med bil. Lägenheter inte billigare, och kontantinsatsen är högre för lägenheter.

Det brukar gå att få tag i en kommunal hyreslägenhet i en problemförort någon mil utanför stockholm, men hyrorna är högre än i innerstan och pendlingsavstånden långa - plus att det inte är särskilt kul att bo i såna områden, jag var glad när jag fick råd att ta mig därifrån.

Nu tycker ju inte jag att 2 timmars pendling är särskilt mycke men det kanske beror på att jag själv alltid pendlat minst den tiden. Radhus brukar vara billigare än villor t.ex. Alla behöver inte och vill inte bo i eget hus eller bostadsrätt men det finns ju inte hyreslägeheter så att det täcker behovet. Hur många unga är det inte som tvingas bo i andra hand och flytta ideligen? Kommunerna växer befolkningsmässigt men man ser inte till att ens egna innevånare har möjlighet att kunna hyra en liten lägenhet när det är dags att flytta hemifrån eller att pensionärer som inte längre orkar med sitt hus och sin trädgård kan få möjlighet att hyra en lägenhet på orten.

Azur , varför skulle man pendla med bil från Enköping ? Det kan jag tänka mig att det tar längre tid än att åka tåg.

När man pratar om att pendla med bil så får man väl också räkna med att bli sittandes i bilköer.

Varför väljer du att ta exempel med områden som Norrtälje och Nynäshamn ? Finns goda pendlingsmöjligheter med tåg runt Mälaren , både på norra och södra sidan .

Med tåget kommer du in till " centrum " , har nära till T-centralen och har stora möjligheter att välja en T-bana som kanske utan byte tar dig till din arbetsplats.

Vet personer som pendlar med tåg och får räkna en del av restiden som arbetstid. Tågresan ger en väldigt bra möjlighet att läsa in saker som krävs för jobbet. Nu kan kanske inte alla göra så men ............

Precis, från Enköping tar det 50 minuter med tåg till Stockholm centrum. Och där fick åtminstone jag en vanlig kommunal hyresrätt snabbt och lätt. Och Enköping är faktiskt en rätt trevlig liten stad, absolut ett ställe man skulle kunna bo kvar på. På sikt kan man söka nytt jobb på orten också, och slippa pendla alls.

Men det är ju så fortfarande att alla kan omöjligen flytta till Enköping.

Nä, och hur jäkla trångt hade det inte bli isåfall?

Ja det är det jag menar.

Själv bodde jag i Upplands Väsby och jobbade i Västra skogen, Solna. Det tog 30-45 minuter med bil till jobbet. Kommunalt hade det tagit närmare två timmar enkel väg.

Nej naturligtvis inte men det finns ju fler orter att välja på med pendlingsavstånd till Stockholm och andra storstäder .

Alla kan heller inte bo nära sitt jobb , absolut inte i Stockholm eller någon annan storstad.

Om man bor "fel " så kan det ta flera timmar att ta sig till jobbet i storstan , precis som jag skrev förut , även om man bor i stan.

För en del år sedan jobbade jag just i Stockholm , pendlade in med tåg från min dåvarande bostadsort , och hade en kollega som bodde " fel " som hade c:a 35 - 40 % längre restid till jobbet än vad jag hade trots att jag promenerade i c:a 20 - 25 minuter från tågstationen.

Att lägga så mycket tid i bil/buss/tåg är inte ett alternativ för mig. Inte förrän det blir nödvändigt, dvs jag helt enkelt inte hittar ett jobb på närmare håll. Jag tycker att det är få timmar som det är redan, som man kan ägna till det som är kul, och då har jag bara 10 min till jobbet.

Jag svarade på Anmas inlägg.

Så lyckligt lottade har vi också varit .

Men , som jag skrev förut , det kan faktiskt vara så att man har längre restid till jobbet när man bor i en dyr bostad i en storstad än om man bor i en billig bostad en bit ifrån.

Det är ju omöjligt att bo nära sitt jobb även i en storstad just för det är en storstad med många invånare.

Sedan kan man göra en del trevliga saker på tåget också , jag t ex läste kurslitteraturen för den kurs jag gick just då eller kanske en skönlitterär bok . Jag kunde också slappna av och vila på hemresan och komma hem utvilad trots att jag kom hem sent.

En dag i veckan försökte jag komma hem tidigare för att kunna uträtta ärenden .

Det finns även möjlighet att veckopendla till jobb i storstaden, så gör hundratusentals svenskar varje vecka. Då kan man i princip bo vart man vill i hela landet.

Jag tog alltid bilen och letade jobb i Väsby. Problemet var att ingen annan kunde ge mig samma lyxiga villkor som vi hade på mitt jobb. Då det alltid blev minst en halvtimme övertid varje dag så kompenserades vi med en helledig dag varannan vecka.

Javisst men även då behöver man ett boende i veckorna.

Det är ju också orimligt att alla skulle veckopendla.

Det kan lösas på många sätt

Varför det ? Det kanske vore det ultimata , de som ville hem åkte hem och de som ville till storstadens nöjen pendlade in och hyrde veckopendlarnas bostäder under helgen.

Berätta!

Och vi vet ju alla hur enkelt det är att hitta en liten central (eller iaf till arbetet närliggande) hyresrätt? Alternativet är att köpa och då står man med lån på TVÅ objekt, och det lär ju knappast vara billigt...
För att inte tala om att det kanske inte är praktiskt möjligt om man har familj och vill träffa den annat än 2 dagar i veckan. Eller att man faktiskt vill vistas i trädgården som kanske är orsaken till att man bor i villa från början....

Återigen, alla fokuserar på Stockholm, men Skåne är väl ungefär samma avstånd som i storstockholm? Finns många som bor i de norra delarna, eftersom det är billigare där OCH faktiskt finns "pendeltåg" (sk pågatåg). Men ändå, det tar tid och är känsligt för störningar. Har en kollega som arbetar i Lund och bor i Kristianstad. Ca 1 h med tåg, går direkt med få stopp. Låter toppen eller hur? Jo, de dagar då allt flyter, men förra och förrförra vintern var inte rolig för henne. Inte heller hösten då det löv lägger sig på spåren och tvingar tågen att sakta ner, eller efter varje storm då det trillar träd, eller på sommaren då det är banarbete etc. Visst, hon får en del gjort på tåget, men det tar väldigt mycket tid. Nu har hon inga barn, men har man barn som ska hämtas och lämnas, ett hus som ska skötas eller liknande, då blir det väldigt mycket tid man spenderar på tåg och arbete.... Och till er som säger att man kan skaffa jobb på hemorten (men får lägre lön?) NEJ, alla kan faktiskt inte det. Finns många som faktiskt inte har möjlighet att hitta ett jobb på hemorten. Det beror helt på vad man arbetar med.

Jag hade inte heller kunna köpa en bostadsrätt mitt i stan. Jobbade också i stan och fick åka in/ut varje dag.

Och spara fick jag verkligen men bostaden var viktig för mig. Än idag köper jag inget onödigt och inte heller går ut att äta eller köper färdigt var och varan dag.
Vi har t. ex. fortfarande tjock TV och inte heller någon iphone och ipad. När man ser barn och ungdomar att dom alltid har nyaste mobilen och måste vara online hela tiden då kan man ju undra. Likaså med alla andra teknikprylar som bara "måste" finnas i många familjer....... men sen gnäller man att pengarna inte räcker.

Elisabeth

Förutom det uppenbara att det inte finns tillräckligt med bostäder till alla veckopendlare så finns det många fler problem.
Ensamstående föräldrar. Vad gör de? Hyr en veckomamma/pappa på veckorna?
Familjer med barn. Ska föräldrarna veckopendla båda från barnen och hyr in en veckomamma/pappa?
Par där den ene jobbar helger. När ska de träffas? Aldrig?
Bland annat.

Jag är sannerligen inte avundsjuk på dagens unga som går i hustankar! Det ÄR tuffare idag än det var när vi köpte radhuset 1980. Pengamässigt är det nog samma. Banken krävde kontantinsats och räntorna var skyhöga på topplånen (som föräldrarna måste gå i borgen för). Vi levde på svältgränsen under några år men vi tyckte det var värt det.
Men idag är arbetsmarknaden så osäker för många och barnomsorgen verkar vara ett lotteri.
Sen kan det bli kostnadsneutralt att bo nära city eller en bit utanför beroende på transportkostnaderna. Bor man i city behöver man ingen bil. Att bosätta sig utanför stan (storstadsregion) kräver bil, helst två så att en kan lämna på dagis och en hämta. Dagis har kortare vistelsetider idag jämfört med 70-/80-talet.

Det är förstås helt individuellt hur lång pendling man står ut med, och många pendlar ju också mellan t.ex. Stockholm och Enköping.
Själv har jag en gräns vid ungefär en timmes pendling enkel resa - längre än så går inte i längden, det känns inte som om det blir nånting kvar av dagen.
Jag tror problemet snarare är att det inte finns hyreslägenheter centralt. Nu är det många år sen jag letade bostad, men åtminstone då var det ganska korta väntetider för en hyreslägenhet i t.ex. Rinkeby eller Fittja, men komplett omöjligt att få ett hyreskontrakt i en närförort eller centrala stockholm utan att ha kontakter eller betala svart.


Tja, man kanske vare sig bor eller jobbar nära en station? Det är ju jättebra om man kan ta sig till jobbet snabbt kommunalt, men börjar det handla om buss+tåg+tunnelbana+buss drar både tiden och risken att man blir försenad iväg.


Jag tror situationen är liknande i alla storstadsregioner, jag har dock bara personlig erfarenhet av stockholm.

Bor man ute i landet räcker det att den ena föräldern jobbar för att man skall klara ekonomin. I jämställdhetens namn kan man ju turas om, och vara hemma ett eller två år var.

Veckopendlare har ofta ganska lågt ställda krav på övernattningsbostaden. Antingen kan de hyra ett rum hemma hos någon, bo i husvagn eller dela lägenhet med ett helt gäng andra. Eller kanske ställa upp en säng på arbetsplatsen?

Trodde du skulle förstå att det var skrivet på mycket mycket skämt !

Vem ska betala pensionen till den hemmavarande föräldern då? Om man varvar, vad tror du pensionen blir då? lägre än lägst.
Om den arbetande dör i förtid eller det blir skilsmässa efter 20 år?
Hur ska den ensamstående föräldern göra?



Jag förstod det, men jag ville svara ändå. Finns andra här som menar detta på blodigt allvar.

Vill man inte se något annat än problem och nackdelar så kommer man heller inte att göra det.

Men det du säger är ju helt orealistiskt.

I slutändan så är det arbetet som bestämmer var ungefär man kan bosätta sig. Sedan får man väl själv avväga om man skall flytta eller pendla o bo kvar, beroende på närheten till arbetsplatsen. Misstänker att många har bott i bostadsrätt innan husköpet och därför klarar en bra kontantinsats. Själv kan jag ev. tänka mig att åter bo i hyresrätt om inga andra alternativ återstår men då har jag ju helt andra krav på bostaden än tidigare i livet. Man blir ju inte yngre.

Jasså? Flera hundra tusen svenskar är tydligen av en motsatt åsikt

Var i hela friden har du fått det ifrån??? Maken till generalisering har jag sällan skådat, förutom att hela resonemanget känns fullkomligt ologiskt...

De jag känner som har veckopendlat och de som gör det idag nöjer sig verkligen inte med en husvagn. De vill ha en liten bekväm bostad nära sitt arbete... Eftersom det är en bostad under större delen av veckan ska det vara ett "hem", inte ett ställe man sover på.


Vad gäller de övriga kommentarerna och förslagen är de så orealistiska att jag inte tänker uttrycka någon åsikt i frågan.

Jag har själv veckopendlat av och till sedan 1997, och de flesta av mina arbetskamrater har också veckopendlat. Jag har alltså ganska stor erfarenhet av detta, och har även hört vad andra tycker.

Var har du fått den siffran ifrån?

Att veckopendla måste ju vara ett eget val och inte något som man ska behöva göra för att andra tycker det. Men det är ju väldigt lätt för dig att resonera som du gör eftersom du bara behöver bry dig om dig själv och inte har någon annan att ta hänsyn till.

Då är det väl bara att inse att vi förmodligen har väldigt olika preferenser, liksom personer i vår bekantskapskrets. Dock blir min poäng ännu tydligare - man ska inte generalisera! Vissa bor gärna i husvagn och andra inte, osv.

Jag vill bara visa på att det inte är så enkelt som bland annat du försöker göra gällande. Det handlar inte om att bara se problem. Själv har jag pendlat till jobb halva mitt liv och bor säkerligen trängre än vad du gör i nuläget, i alla fall om man ser till yta per person och så vidare. Men för det kan jag se att det inte fungerar för alla i hela världen att göra samma val som jag gjort.


För att något fungerar för flera hundra tusen (var har du fått den siffran i från?) behöver det inte betyda att det fungerar för flera miljoner människor.

Dagens husvagnar är faktiskt väldigt fina, man bor bra i sådana

Så du refererar till dig och dina arbetskamrater. De och du har valt att veckopendla av fri vilja, någon kanske pga ekonomiska skäl och låter den saken styra, några kanske för att det gillar det lite bohemiska(?) livet och andra kanske av andra skäl. Men vi är inte alla döpta i samma form. Ditt liv kan du inte placera på alla människor i hela sverige. Du hör ju själv hur orimligt det är. Hur var det nu med valfriheten? Gäller inte här eller?

Ja det har ju varit reportage om hur uselt veckopendlande ungdomar bott/bor i Norge och det kanske funkar en kortare tid för den som ännu inte hunnit skaffa familj.

Det är en grov uppskattning som jag gjort. Folk jag pratat med i Stockholm säger att det märks enormt tydligt i runsningstrafiken när det är fredag och alla veckopendlare åkt hem. Vidare är det mängder av folk som pendlar till malmfälten i Kiruna och Gällivare och som veckopendlar till Göteborg och Köpenhamn. Och så runt hundra tusen som pendlar till jobb i Norge.

Man ska ha råd att köpa en sån också.

De flesta gör det för att de inte får jobb hemma, och de vill inte låta sig försörjas av samhället. Det är nog få som verkligen vill veckopendla, men man får väll välja det minst dåliga alternativet. Är bostäderna för dyra där arbetena finns, så får man väll veckopendla ett tag då.

Har du en aning om hur många av dessa Veckopendlare i själva verket åker till sina sommarstugor från sina hem i Stockholm? När jag bodde och jobbade i stockholm kände jag bra många fler med fritidshus som de åkte till på helgerna året om än vad jag kände folk som veckopendlade till jobbet.

Men du måste väl fatta att det inte funkar för alla.

15 % av köpesumman ska betalas i kontantinsats och det är inte förhandlingsbart ,så om du tex vill köpa ett hus i Jönköpings län för 2 millioner så måste du skaffa fram 300,000 i kontantinsats ,och alla banker i Sverige har samma polecy 15 % i kontantinsats .

Då är väll de veckopendlare också?
Då får man göra någon annan uppoffring. Som att köpa ett hus för tre miljoner och jobba konstant för att ha råd.

I vissa fall kan man få ett blancolån på de pengarna.
Edit: Fast för mig är redan ett lån på 300.000kr till kass ränta på gränsen till vad som är anständigt

Men de veckopendlar inte till sina jobb/hem. och det var väl det diskussionen handlade om, eller?

Blanco lån får du bara på Kreditföretag med skyhöga räntor Banken ger inga in blanco lån .

Det där går att komma runt t.ex. genom borgenslån till lite högre ränta. Bankerna är beroende av sina kunder och därför går det alltid att förhandla med sin bank om man har en stabil ekonomi. Det finns till och med banker som bara lånar ut till kontantinsatserna.

Nej !det är slut med det nu du får inte låna så stora summor till kontantinsats längre .

Att veckopendla är knappast något man med bibehållet psykiskt välbefinnande kan syssla med hela livet om man inte ser till att ha ett liv även på arbetsplatsen (= ha bra boende och möjlighet till socialt liv där). Dessutom är det lite svårt för en familj med barn om båda föräldrarna veckopendlar (och det blir ju 3 boenden i så fall!). Jag har själv mycket erfarenhet av att veckopendla och det är absolut INTE billigt! Man gör det knappast för att spara pengar på boendet utan därför att man måste på grund av att man inte får jobb på orten där man har sin familj (som inte går att flytta på lika lätt). Inte helt lätt att hålla ihop ett förhållande heller i längden om man veckopendlar.