Jag har en vuxen "bonusdotter" min, men ändå inte min. Hursomhelst, hon är vacker som en blomma men mager som ett strå.

Hon kan på väg till festen gå in i vilken butik som helst och klä upp sig. Tösen har en mycket bra lön, men litar inte alltid på sin egen goda smak utan ber personalen hjälpa henne: klä mig jag ska på barndop, eller 60-års kalas eller borgerlig vigsel.

Nu till saken: vi kom att tala om vikt och hon berättade att hennes BMI* är under 15. Under 15! Hon är 174 cm lång och väger 45 kg! 45 kg!! Hon skulle kunna väga 30 kg mer och ändå vara normalviktig enligt BMI. 30 kg mer!

Nu undrar jag: hur i helsike kan hon hitta kläder som passar henne direkt? Aldrig en ändring. Aldrig sy in, aldrig lägga ner. Hur kan någon som är så underviktig hitta kläder i varje butik i Malmö? För vem görs kläderna?

Jag som ligger på den andra sidan normalkurvan får ränna ut och in i butikerna, eller gå till specilaaffärer för runda rumpor, om jag inte nöjer mig med sportmode i töjbara kvaliteter.


*Body Mass Index - ett mera adekvat och modernare sätt att mäta vikten.

Kläderna är helt enkelt gjorda för "spinkisar" (om jag får använda det uttrycket). Jag är själv långt ifrån kraftig... Utan ligger ofrivilligt precis på gränsen till underviktig... Men har hur svårt som helst att hitta kläder. Byxorna är tre meter för långa, och om man hittar några byxor som är lagom långa är de så smala i midjan att man... ja.. Jag får sy upp alla byxor jag köper. Och tröjorna får man köpa en storlek större än vad man egentligen brukar använda, för de är så ruskigt tajta.
Så det är inte så konstigt att hon hittar de kläder hon vill ha på en gång. Kläderna är helt enkelt gjorda för henne. Och man kan väl säga att det ligger i modet att vara lång och smal, och de som är långa och smala har tur i klädaväg då... Det brukar ju sägas att kläder görs av homosexualla män för homosexuella män, men det kan ju kanske inte stämma.
Man tycker ändå att det borde tillverkas byxor för alla!

För drygt två år sedan hade jag samma (farligt lågt) BMI-värde som "bonusdottern" ... då fanns inga kläder att köpa. Till o med 32 var stort och hängigt.
Däremot tycker jag nu när jag har ökat massan med 52% att jag hittar passande kläder i alla butiker

Om undervikt
BMI

BMI under 15 räknas som undervikt.
Fast jag vet av mej själv och av mina långa smala ungdomar,
att det är ganska vanligt att se sån ut i unga år.
Din bonusdotter är underviktig fortfarande vid 55 kg...
Hon är normalviktig först vid 61 kg med BMI 20.
(Över 75 kg börjar hon bli överviktig, med BMI 25.)

Vad gäller osss vuxna, håller man på att mäta hela den vuxna
befolkningen eftersom vi har blivit större. Har med EU att göra också.
TEKOindustrierna och Konsumentverket nu genomför kroppsmätningar för att få fram underlag för bl.a. nya klädstorlekar, men också för bättre passform.
Nuvarande storlek 38 kommer väl att heta 40 istället.

Jag tillhör också gruppen underviktiga. Men det är inte bra att vara för lång heller! Mitt problem med byxor består i att de inte är tillräckligt långa! Med en beninnerlängd på 85 cm så finns det inte mycket mer än jeans i tumstorlek att välja på... Festbyxorna får man lov att sy själv om det inte ska se ut "som om man väntar högvatten..." Jag får också lov att köpa skjortor och tröjor i något för stor storlek så att ärmarna ska nå ända ner till handlederna...
Det sägs att vi svenskar är så lagoma... vad är lagom egentligen???

Ja se det kan man ju undra... Långa Barnet är smal som en stör och nästan 2 meter över havet... inte alldeles lätt att köpa brallor till en sån! Jeans funkar men annars... SYster på skolan har tjatat i alla år på att han är för smal, vad man nu skulle kunna göra åt det, han äter ju ordentligt. Enligt sin gamle barnläkare är han dock ett "praktexemplar"! Själv är jag inom gränsen för mitt BMI men känner mig ändå tjock som en korv när jag ska handla byxor. Är lite väl "svarvad". Stor rumpa och smal midja, DET är inte enkelt ska jag tala om! Antingen blir byxorna lååånga och JÄTTESTORA i midjan eller så får jag inte plats med ändan. Tur man är jeansflicka Ska bli intressant att se hur storlekarna blir framöver!

jag tillhör spinkisarna oxo.
brukar få köpa kläder i centilångstorlek om jag ska få byxor som är tillräkligt smala i midjan
nästa steg blir väl att börja köpa kläder på guppi eller polarn och pyret.
hur kul är det när man har två år kvar till femtio?

(skämt åsido) ...och dom som är så dyra!

jaa för att inte tala om allt glitter och alla paljetter som sitter på
provade ett par jeans med lågt skuren midja, men insåg att jag skulle försöka dra upp dom hela tiden
kände mej som en kärring med ålderskomplex
min sk. vännina vred sig av skratt

Jag har aldrig smakråd/väninnor med mej när jag provar kläder... för alla skrattens skull...

jag borde nog göra det också
hade med mej samma vännina när jag skulle köpa en svart kortkort kjol förra sommaren.
fick tag i en sak i nåt töjbart matrial och provade den. den satt som juten
klev ut för att få smakråd när biträdet höll på att sätta i halsen.
ursäkta sa hon det där är ingen kjol, det är ett linne du har tagit
behöver jag säga mer.
men den satt snyggt

Jag skrattar inte bara åt dej - utan med dej! Du skulle ha köpt "kjolen", den satt ju bra! Vem mer än biträdet vet att det var ett linne??? Dagens mode... det är inte så lätt!

nej det har sina sidor vill jag lova
tyckte att dom tunna banden var utmärkta när man skulle hänga "kjolen" på klädgalje

Jag har i hela mitt liv legat under normalkurvan. Det beror på att jag har tunn benstomme och ovanligt litet huvud, tiill skillnad från det som normalkurvan är beräknad efter. Jag kan därmed inte riktigt gå efter BMI, för om jag skulle väga så mycket som de säger, så skulle jag rentav se överviktig ut. Konstigt men sant...

Jag hittar aldrig byxor som passar mig bra. Stl 34 är visserligen okej i midjan och perfekt i längden, men AJ vad tight det blir om låren! Jag rider ju, så det är minsann inga pinnsmala lår på mig inte... Hur som helst, jag får dras med stl 36 som är för stor i midjan, i rumpan och alldeles för långa. Önskar alltid att det fanns en storlek 35, men det kan jag väl fortsätta drömma om!

Irriterande är det också att HM numera har ändrat sina storlekar. 34-36 existerar inte längre, utan nu är det 32-34 (för litet) eller 36-38 (på tok för stort). *suck*

Håller med. Påpekar man det får man veta att "normal"storleken har blivit större och att det förmodligen blir så att 34:or blir 36:or osv. Kul för en ann som hör till de spinkigas skara. En kjol i 34 kan jag hoppa jämfota ur...
/sollan

Spelar i samma liga jag - men jag kan faktiskt hitta en del byxor på MQ som ofta har "storleksbyxorna" i varianten L (som i long!!)

Jag har nästan alltid fått kommentarer om att jag är så mager och många har sagt att jag är avundsvärd som alltid kan hitta kläder.

Och jag som är avundsjuk på dom som har lite former !

Hopplöst att hitta kläder som sitter snyggt ! Allt är för stort !
Och bh har jag aldrig lyckats hitta nån som är i min storlek, A kupor
är ju på tok för stort !

Får fortfarande höra att jag är smal eller mager, jag som är så glad
att jag gått upp i vikt sedan jag blev arbetslös ! Nu lyckas jag i alla
fall hålla mig runt 50 kg.

Hur kommer det sig att folk gärna kommenterar och pikar smala människor på ett sätt som de aldrig skulle göra till en som är överviktig ?

Jag känner sååå igen mig själv i din beskrivning! Ja, visst är det konstigt att det verkar vara helt legitimt att högt kommentera hur magra vi är! Jag har t.o.m. fått frågan om jag har anorexi. En gång tröttnade jag på kommentarerna om min smalhet och ställde motfrågan "Har inte du lagt på dej ett par kilo?" Gissa om det blev sura miner!

Jag har min egen lilla teori om det där...

Jo, det är nämligen så att alla lite "större" kläder går åt så fort, eftersom många är lite större. Titta bara några dagar in på mellandagsrean; vilka storlekar är det som finns kvar? Jo, 32, 34 o.s.v. Själv med mina 42-44, 44-46 hittar inte mycket... Får då trösta mig med att det är så vanliga storlekar att de redan är slut.

Nästan allt kan jag skriva under på...Allt utom att någon varit avis på mig för att jag alltid hittar kläder.
Tvärtom så har jag fått kommentarer som "Oj då... Äter du varje dag" osv.
Jag har precis som du... alltid velat ha former och till o med så har jag drömt om att en gång vara "mullig"
Nu har jag tack vare rökstopp kommit upp i normalvikt... själv tycker jag att jag är småfet men jag vet att kan ta ett tag innan jag förstår att "hon" jag ser i spegeln är jag
Dryga 41 var min "utgångsvikt" som jag nu har ökat med 54%

Varför underviktiga så ofta får spydiga kommentarer , tvärtemot överviktiga som man skrattar åt i smyg, det har jag inget svar på. Men... ibland har jag undrat om inte det beror på att de som fäller kommentaren själv mår dåligt pga diverse orsaker.

min erfarenhet är nog att dom säger "å vad du är smal" med beundran
det ses tydligen som nån sorts merit att vara mager.
att jag sliter som ett djur för att hålla normalvikt är det ingen som vill tro på.

Ni skulle prova på att försöka hitta ridkläder i storlek 48.

Fabrikanterna av dylika kläder tror att det är bara fjortisar som ser ut som plankor som rider.

Har dom aldrig hört talas om tantridning. Flickor som rider brukar vara ett övergående stadium. Tanter (i stalltjejernas ögon alla som är över 25) brukar hålla i, år efter år så de borde var en attraktiv grupp att sälja ridkläder till.

Er helt enig med dere om at klesstørrelser er et merkelig fenomen. Ingen ting rimer liksom. En størrelse er ikke en størrelse lenger.

Så; min erfaring er at det å finne klær i passende størrelse kommer an på hvilke butikker man går i. Hvis jeg (str 40/42) går i en butikk med "moteklær", så finner jeg sjelden noe som passer meg. De klærne er kun beregnet på supertynne tenåringer. Hvis jeg går til Cubus og Kapp Ahl har de ofte klær som passer til meg, men akk så kjedelige klær. Da jeg veide 56 kg (173 cm høy) passet jeg inn i det meste, men nå (69 kg) er det mye verre. Jeg har ikke veldig lange armer eller ben, men stadig er det bukser som er for korte, for lange, for smale i livet, for vide i livet. Det samme gjelder bluser og gensre, jakker mm. Jeg vil for all del ikke se ut som om jeg er 13 år i klesveien, men vil heller ikke se ut som om jeg er 70 (ikke for å fornærme noen nå, altså ).

Jeg vet at mange veldig dyre butikker har flotte ting både i store og små størrelser, men de ligger utenfor min økonomiske rekkevidde. Det koster å ha hage.

Jeg snakket med en dame i en skobutikk forleden. Hun sa at grunnen til at skostørrelsen varierer så mye innenfor samme størrelse, er at skoene blir produsert mange steder rundt om i verden. Derfor er ikke en str 39 en str 39 lenger. Det samme gjelder sikkert klær. Dette må vel kalles en bivirking av globaliseringen og markedskreftenes frie spill?

Jeg tror vi må innse at vi alle har våre problemer, enten vi er tynn eller tykk, lav eller høy, og at disse problemene ikke vil forsvinne i løpet av vår livstid. Da må det i så fall noen veldig idealistiske klesdesignere/klesselgere til, og de vokser visst nok ikke på trær. Om noen i motsatt fall vet om slike, så gi beskjed, jeg skulle gjerne hatt et slikt tre i min hage.

Får jag göra reklam för roliga, fräcka damkäder i olika storlekar:

http://www.gudrunsjoden.com/

Kvinnor och mäns övervikt beskrivs olika berättar de just på radion, en doktorsavhandling bekräftar detta. När kvinnan talar om sin vikt gör hon det i förhållande till hur hon uppfattas av andra, av sin partner. Mannen som går ner i vikt beskriver det i förhållande till sin hälsa, till sitt eget subjekt. Åh, jag blir så trött. När ska vi kvinnor tänka anorlunda!

Jag skulle tro att kvinnor förlorar mer än män på hur de blir uppfattade av omgivningen om de har övervikt. En överviktig manlig läkare förlorar inte trovärdighet, men jag tror att en kvinnlig läkare gör det, eller polis, eller präst...Man kan aldrig vara för mager? eller? Det var så jag tänkte från början med mitt inlägg: att den som i förhållande till normalvikten är 30 kg för lätt hittar kläder lättare än den som är 30 kg för tung.

Jag tror också att som AnneG säger att det finns modebutiker som helt enkelt inte har större storlekar. De vill inte se sina kreationer på fula eller lågstatustyper (=tjockisar) deras kläder är bara till för det vackra folket.

Till AnneG och andra som har svårt att hitta modekläder, eller kläder som inte är så tråkiga lägger jag in länkar på postorderfirmor som representerar olika sorters mode men som alla har kläder i större storlekar:

http://www.gudrunsjoden.com

http://www.tavido.se/ullcentrum/linne.htm

http://www.froja.nu

http://www.wastgota.se

http://www.kybele.nu/

http://www.nilina.nu/java.html

http://www.maryscollection.se/

http://www.ellos.se

http://www.klingel.se

Jag som trodde att jag var ensam om problemet att inte hitta kläder som passar. 32-34 alldeles för litet 36-38 sitter kring anklarna på 5sek. Vad ska man göra ? Det värsta är att nu följer även lindex efter hm´s idé om konstiga storlekar. Men jag tycker att det verkar som de plockar bort 32-34 helt, vilket betyder att jag måste börja sy in alla trosor.

Vad ska man sedan göra när A-kupa är för stor ??


Petra

Visst får vi "rundnätta" (vilket avskyvärt uttryck) också våra pikar.
Men nu har jag sedan nyår bantat bort drygt 12 kilo, 8 till tills midsommar ska det bli. Sedan kan ingen kalla mej rundnätt längre.
Birgit Ek

Undra sa flundra .....
..... varför det bara är tjejer - och inga gubbs - som diskuterar rumpor och kläder på denna tråden...

Annat skulle det vara om byxor hade automatpåtagning eller datorstyr gylf eller att skjortknapparna var med högtrycksnatrium...

Tingstäde

alltså vågar man som man erkänna att man har varit inne här ÅXÅ!!!!
Men nu senast jag skulle köpe böxer hittade expediten rätt.... Har man nallefigur... brukar man annars få byxslag som där slaget räcker till en mindre tösabit.


Men vi män får nog göra som Tingstäde föreslog: Mer teknik i kläderna så kanske vi blir intresserade (om vi nu inte är lagda åt andra hållet... som ju insinuerades här tidigare...)