I fredags när maken o jag kvällsrastade hundarna utanför huset ställde västgötaspetsen (den ende av våra fyra som var lös - tack o lov!) till med ett farligt väsen.
Han vägrade flytta sig och skällde som en vettvilling.
En skugga rörde sig vid buskana där vi matar fåglarna.
En stor puckel är vad jag får syn på och tänker ÄLG med sänkt huvud. Vi stod en bit upp - nivåskillnad i trädgården.
När jag gick närmare förstod jag att älgen i så fall måste ha tappat huvudet och ha taxben för proportionerna stämmde inte alls.
Det var ingen vanskapt älg - det var ett VILDSVIN
Modell hjättestort!!!
Inte var det rädd för oss, utan smaskade vidare på utspillda fågelfrön.
Jag vill INTE ha vildsvin runt husknuten
Men nu är de bevisligen här.
Detta har visat sig vara ett av de första vildsvinen man har sett här ute i Rackeby.
Grannen var ute och letade spår dagen efter o hittade både stora o små, så de är uppenbarligen fler.

Va då varg - jag vågar knappt rasta hundarna under dagen ens just nu av rädsla för att stöta ihop med det där monstret eller hans kompisar!!!

Du har all anledning att vara försiktig med hundarna. En lös hund kan mycket väl dödas av vildsvin

Se bara till att du eller hunden inte kommer mellan suggan och kultingarna! Och att hunden inte drar iväg efter dem!!!

Vet en rottweiler som faktiskt kom bärande på en (fullkomligt oskadd men vilt skrikande) kulting - suggan var inte långt efter och det var tack vare närhet till bebyggelse hund+ägare kom undan oskadda.... Det var i slutat av januari, och redan då hade de alltså kultingar vilket ägaren inte var beredd på.

Skillnaden mellan vildsvin och varg är att den förra måste bli retad eller känna sig hotad för att angripa en hund, vargen går till angrepp direkt för att oskadliggöra en konkurrent.

Det gör den inte Ruda! En väninna till mig rastade sin hund efter en skogsväg, hunden var lös och över vägen kommer plötsligt en varg. Hunden sätter av efter och även väninnan, vilt skrikande efter sin hund. Det slutar med att hunden till slut vänder om och vargen fortsätter in i skogen.

Jo, om den har ett revir att försvara. Glömde skriva det. En ensamvarg bryr sig nog inte.

Där ser man! Dra inte alla vargar över en kam.

Jag har full förståelse för din rädsla och vill absolut inte förlöjliga eller så.

Så här års är dock vildsvinen ganska harmlösa. Annat är det under de första veckorna när suggan precis har fått sina kultingar men då kan man istället räkna med att hon håller sig ifrån människor och hundar. Respekt för djuren bör man dock alltid ha även om det nu oftast är jägare och deras hundar som brukar kunna råka illa ut.

Jag släpper min hund i träningshägn med vilda vildsvin varannan månad och har haft närkontakt med galtarna (det är endast galtar i hägnen för att dom inte ska föröka sig där) men de viker alltid av även om dom kommer som ett lokomotiv mot mig från början. Inte ens när djuren råkar bli trängda i ett hörn eller så försöker dom anfalla.

När vildsvinen har hittat någonting gott att äta är det precis som om dom skulle falla i någon form av djupsömn... dom blir ganska avtrubbade och smågrymtar lite, låter ungefär som om dom pratar för sig själva.

Nu ska vi ju inte glömma att vildsvinen är just vilda och man kan ju inte förutsätta att grisarna alltid är trevliga. Jag tycker att vilda djur inte ska våga vara så närgångna så de besöker trädgårdar. Kontakta kommunen och be om hjälp ifall du inte vill ha grisarna på tomten, det finns alternativ till att skjuta dem för att bli av med dem men det bästa är att låta en kommunjägare eller annan person med kännedom i ämnet mota bort djuren. Gör man på rätt sätt så tar det flera månader innan de har glömt och vill komma tillbaka.

Haha, det där låter bekant Mitt allra första vilda vildsvin såg jag från cykeln. Det fanns till vänster om vägen och jag tänkte "liggande älg". Sen började älgen springa fast den fortfarande låg ner, jag kunde inte få in i mitt huvud vad det var som hände. Men sen såg jag ju att det var en stor galt, den sprang tvärs över vägen mitt framför cykeln.

Visst finns det en risk, jag känner en hund som blivit skadad av ett vildsvin, men jag bor i ett område med mycket vildsvin och det är sällan man ser dem. Min daghund stötte ihop med ett en gång på ett backkrön en bit framför mig på vägen, det vände och sprang, jag kallade in hunden som börjat springa efter och så var det inte mer med det. Man ska ju ändå inte ha hunden utom synhåll jagandes vilt och som jag känner det här så är risken försumbar, jag känner mig aldrig rädd när jag är ute och går.

Kunskap är aldrig fel och ni har lyckats lugna mina nerver genom att dela med er.
Tackar för det!

Vi bor ute på landet och vi berättade genast för det lokala jaktlaget vad vi hade för besökare.
Inte kommunen alltså.
Här ute är de flesta bönder, så jag behöver väl inte säga att det inte bara är jag som inte
jublar över tillskottet i faunan.