...kan t.ex. bestå av att väckas 03.30 av en katt som kräks i sängen..och en äkta man som förvandlas till en ryggradslös amöba när det handlar om sådana kroppsvätskor

avtorkning, lakanbyte,återbörda ulkande make till sängen - tilltittning av katt som nu mår fingemang och vill leka... (Toppen att matte är uppe så här dags!)

Håhåjaja - är det så här småbarnsföräldrar har det tro??

Ja, just som småbarnsföräldrar!! Min ena katt brukar infinna sig på min bröst och "trampa mjölk" någon gång vid 4-5-tiden när hon anser att det är dags för frukosten!!! Gäääsp!

...låter som när mina barn, 3 på sammma gång, hade kikhosta och hostade till dom kräktes, i stort sett varje natt i 6 veckor...... som tur var hade dom exprimenterat med "rätt" vaccin på den minste så han slapp det.....

...men nu för tiden är det bara katten här också...

hemma så väcks jag av en katt som sätter sig brevid mitt huvud och väntar på att vi ska gå på toa tillsammans
Det är det bästa hon vet att få vara ensam med matte i badrummet - inga andra katter som stör. om jag inte vaknar inom utsatt tid går hon och krafsar på kattlådeväggarna så det riktigt gnisslar om klorna.

Nej, våra barn har egna sängar...

Det här verkar vara vanligt bland katter, min vill också vara med mig på toa på morgonen.
/Ingegerd

Min katthane som närmar sig året och håller på att bli könsmogen klev rakt upp på min väninna som sov över och kissade på hennes mage... Numera har vi dock rett ut lite mer exakt var man kissar (i lådan) och det fungerar bra. Men det var lite uppståndelse precis när det hände... mitt i natten!
Mvh
Fenja

Ja, varför ska dom små kära liven alltid ta sig till det som måste tvättas? Sängen, mattor eller stolsdynor, när dom börjar hulka så dras dom automatiskt som en magnet till det som inte är lika lättavtorkat som golvet. Men vad skulle vi göra utan dom? Gud vad det skulle vara tyst och tomt, ingen katt som väcker en genom att snarka som värsta karln.

Jag installerade en kattlucka för en tid sedan och har haft ett sjå med att få min kastrerade honkatt att fatta vad den ska användas till. Igårkväll fick jag henne att hoppa ut den vägen. Och tydligen in igen sent på natten. Tillsammans med två uppvaktande kavaljerer som hade lättare att fatta. Jag vaknade klockan fyra av utdragna skrik mellan de båda konkurrenterna. Mittemellan satt min lilla oskuld och såg upprörd ut. Så småningom fick jag ut rivalerna och kunde somna om. Påminde inte alls om småbarnstiden

Det borde väl kunna gå att sätta en hake på insidan för natten? Det är kanske inte så trevligt att ha alla grannkatter på besök vid den tidpunkten på dygnet. Du hade då tur att dom inte hunnit markera in ditt hem. Det är nästan omöjligt att få bort stanken av markeringen.

Dom hade annat att tänka på. Jovisst kan man stänga för natten, man kan också stänga inåt. Kanske lite dumt att börja med detta just i mars???

Måns favvisställe är vår stoora gröna matta... Liknar väl gräsmattan antar jag. Den går INTE att köra i maskin och är något flammig vid det här laget

Men men... som sagt, vad skulle livet vara utan dem

HUR kan ni bara HA KATTER!!!
De är ju bara till besvär !!!!!!! Läs era insändare får ni se!!!


















(Millans Husse som saknar henne SÅÅÅÅÅ )

Klart lugnare med akvariefiskar !

Fast är lite avundsjuk ! Var tyvärr tvungen att ge bort min katt, blev plötsligt superallergisk !

Efter att ha läst era inlägg så tänkte jag: Att de inte skaffar hund i stället, en som sover i sin korg och inte i sängarna! Men jag sa det inte högt för någon skulle kanske ha tagit det på blodigt allvar och surnat till på mig...

Saknar min gamla hund... han spydde också helst på mattorna om han absolut behövde spy innomhus...

Hundar
Felix spyr ALDRIG i sängen... han går ut på kanten så spyan hamnar på golvet .... han ser nogsamt till att vara sååå långt ut i fotändan att inget hamnar på mattan.

Fast min sover på kudden bredvid mig när Husse är borta,inte är väl korgen lika go som värmen från Matte.

Skulle aldrig ha kommit på tanken att låta den stora hårige hunden sova i min säng!
Min gamle hund behövde inte min värme, den hade ju päls på sig!

Får väl till Måns försvar säga att spyor i sängen är högst sällsynt - djur undviker helst sov och matplatser för sådana aktiviteter

Förmodligen sov han väl så djupt att han inte han vakna "i tid" - han snarkar numera ikapp med sin husse

Och det där med sovplatser och djur - jag är uppväxt med hundar, som INTE fick sova i sängen... gissa vart man brukade hitta dem framåt natten

Tur att vi alla är olika,det är det som är härligt med människor & djur.

Vår Fia är ingen stor lurvig hund. Har haft 2 st. stora kalvar förut & dom fick inte sova i sängen.Men Fia är vårt "sladdbarn" fullständigt fri från uppfostrad som dom vuxna barnen säger!!!!!!! Who care's !!!Huvudsaken är att vi har kul & trivs.

Efter att ha levt många år med massor av djur kan jag faktist förstå en del av era inlägg.

Visst blir man irriterad på sina djur ibland. Speciellt om de väcker en på natten och kissar och kräks i sängen. Precis lika irriterad som man blir på sina barn när de gör samma sak.

Man biter ihop. Det känns som om de är till salu. Man vill inte visa hur irriterad man är för man älskar dom ju. Men för att vädra ilskan så tänker jag i alla fall.

Dom är till salu och det är rea.

Så infinner sig dåliga samvetet och man lägger till lite ynkligt
Fast med klausul om återköp till kvällen.

Sen byter man och tvättar precis som ingenting och blir så fantastiskt glad när man får de sköna ömhetsbevisen under dagen. Då är natten glömd.

Men det är ganska skönt att hästen bor i stallet.

Bettson

Och nu var det knit på linan så mitt inlägg gick flera gånger


Sorry sorry

Nån enstaka spya på fel plats är väl ett lågt pris att betala för glädjen att få leva tillsammans med ett djur!

Och katter och hundar i sängen är väl bara så gosigt...jag är mest van vid katter...deras spinnande är det mest avkopplande jag kan tänka mej.....men ibland träffar jag en labrador...och vi har såna sköna sov och kelorgier i min säng(hussen muttrar lite...men det tar vi ingen hänsyn till!)
Lavendel

har också mina djur i sängen
både hundar och katter i en salig röra.
min tik som lämnade mej i somras, tretton år gammal hade tagit för vana att spy på balkongen.
det ansåg hon som ute. var den stängd spydde hon på tröskeln


(Millans Husse som saknar henne SÅÅÅÅÅ )

tycker millans husse ska skaffa en ny smilla tycker jag

Hmm...
Låter mer som tonårsproblem.

/Mimmi

Min vovve sover under sängen på natten, och i min mans säng när han gått till jobbet på morgonen... Missen ligger oftast i lilltösens rum, i översängen på våningssängen (själv ligger hon i undersängen).

Jag är så pjoltig med mina djur och pratar alltid med dom. Omgivningen tror att jag inte är riktigt klok, vilket i och för sig kan ha viss grund.

Jag pratar med mina djur, inte alltid med ord men med kroppsspråk, tonfall och känsla.

Ibland kan jag vakna mitt i natten och få panikkänsla vad gäller hästarna. Går då upp, sätter mig i bilen och åker 8 km till stallet för att kolla att allt är bra. Nio gånger av tio när jag får denna katastrofkänsla så brukar det var något fel. Jag kan inte förklara vad det beror på.

Min av mig vittomtalade häst dresserar mig väldigt bra. Talar om med hela kroppspråket när hon vill ha vattnet bytt i hinken, om det är något fel på maten, om hon vill gå ut eller något annat hon har på hjärtat.

Bortskämd?? Javisst är hon det. Men hur konstigt det än låter så sägs det att jag har järnkoll på hästen, att hon är så lydig osv. Får ofta frågan hur hon blivit så. Ärligt talat så har jag ingen aning. Pratar bara i vanlig samtalston med henne, använder aldrig piska eller någon form av våld. Jag har helt enkelt ingen annan förklaring än att hon vill lyda. Hon väger 550 kg och skulle kunna göra mos av mig om hon ville. Den tanken gör mig lite ödmjuk inför vad jag kräver av henne. Ändå vet jag att hon skulle göra precis vad som helst jag bad henne om.

Finns det flera knäppskallar som snackar med sina djur här?

Knepiga
Bettson

Jodå, självklart så pratar väl ALLA djurägare med sina "små bäsar". Eller? Jag pratar då med mina iallafall. Man väntar nästan på att dom skall svara en ibland. Är det någon som tror på reinkarnation? OM det nu är så att vi reinkarneras, vad är det då som talar för att vi alltid varit och kommer att bli människor? Ibland får man en stark känsla av att det inte BARA är ett djur man pratar med. Jag tror att det finns gott om " knäppskallar" som pratar med sina djur och faktiskt är helt övertygade om att dom förstår.

Så klart vi pratar med våra vänner
Uppväxt på bondgård vet jag hur viktigt det är att prata med djuren
och nu när jag har Felix förstår jag det än bättre.

Folk i vår omgivning säger att Felix är mera en bortskämd liten pojke, än hund
Det har faktiskt gått så långt att vi numera måste använda annat språk än svenska om vi inte vill att han skall veta om vi t.ex ska iväg och handla.
Likaså... Nämner vi namnet på en person han inte mött på närmare ett år, då springer han till dörren och svansen går som en propeller.
Säger vi då... Nej hon kommer inte nu... ja då lomar han iväg till bädden och suckar djupt.
Att djuren förstår sååå mycket mer än vi "supereliten" (människor) vill erkänna... Det är väl allom känt

Småbarn till skillnad från katter spyr inte på mattor och skiter inte i kattlådan. Vanligtvis så hamnar det på föräldrarna i skilda former beroende på vilken ända det kommer ifrån.
-Tycker katter är enklare...3 barn som vuxit upp ...been there, done that.

Det är mysigt med katter...!
Fast de "kreks i sengen" snor runt fötterna, ligger som dammiga pälshögar i sängen, hunsar matte, har fotsvett och hårar året runt....
...hälsar Hårige Herman och Trinda Tåssan genom matte/sollan

Är man knäpp om man gör det ???

Då är jag väl knäpp då !

Jag pratar med mina fiskar !

Jag pratar med blommorna också ! Så jag är väl dubbelt knäpp !

Visst pratar jag med katten - är glad att jag går själv här så ingen hör mig - djur förstår som sagt mer än man tror... och han brukar svara mig: när han har lust

SJÄLVKLART ska man prata med sina djur
o SJÄLVKLART förstår dom va man säger
o visst är jag lite tossig men jag pratar med allt
tex om jag nästan råkar kliva på en myra säger jag förlåt det va inte meningen
eller då jag tar bären av en blåbärsbuske exvis
då tackar jag för dom
inta alltid högt men alltid i min tanke
o om jag ska göra en omplantering så pratar jag me dom som ska flyttas omkring
HAHAHAHAHAHAHAHa hel tossig eller?
om jag inte pratar med allt så går jag kring o sjunger eller kanske nynnar e ordet,det såg kanske inte lika konstigt ut förr då jag hade mina älsklingar Skrollan o Nilsson men nu då jag e ensam kanske folk undrar men jag bryr mej inte ,jag mår ju bra o gläds hela tiden av allt runtikring mej så jag pratar såklart tillomed med djuren därute om dom kommer nära mej
som tillexempel den här krabaten jag mötte en gång

jag sa vänta jag vill fota dej o så där ja det blir jättebra det där o när jag va klar så tackade jag honom att jag fick störa honom o det ser ju ut som om han lyssnade för han vände sej om o väntade o tittade på mej tills jag tackat o då gick han vidare
jag va tvungen att stå på ett par meters håll eftersom jag inte då hade zoom på kameran

Jovisst pratar jag med våra djur. De är ju familjemedlemmar och precis som jag pratar med barnen så pratar jag med djuren. Det har ju blivit ett antal nu, djurtokiga som vi är. Vi har 2 hundar, 2 katter, 2 undulater, fiskar och i helgen fick vår 9-åriga dotter en kanin . Så man behöver aldrig känna sig ensam här hemma

Pia

Det värsta stället som någon av min gullungar (katterna) kräkts i min sko. Det som var illa var att jag just den dagen var försenad till bussen....
Det var inte kul känsla när jag stoppade ner foten i skon....

Skönt att det finns flera som pratar med sina djur.Jag tycker mig uppleva att många har allt för dålig kontakt med sina skyddslingar.

När jag skulle köpa min häst så fick vi komma och provrida hela familjen.
Vi fick själva gå till hagen och hämta henne, sadla tränsa och göra henne i ordning.

Vi gjorde som vi brukade snacka och stod i alla tre, med hästen.
Vi hade en liten dispyt med ägaren. Jag skickade nämligen ungarna att tvätta bettet för det var inte rent. Hästägaren blev skitsur och undrade om sadeln var tillräcligt ren för mig att sitta på om jag var så fin i kanten.

Mitt svar blev att sadeln var alldeles utmärkt, mig var det inte så noga med, men hästen kunde få skavsår i munnen om det satt torkade gräsrester på betttet och det skulle tvättas.

Så provred vi och när vi var klara så ringer hon sin dotter och säger.'
'Dom här kan få köpa hästen de är godkända. Dom sätter hästen i första hand och så pratar som med henne.

Vi tyckte det var lite underliga kriterier för att få köpa häst men fick svaret att vi var sällsynta och att den här hästen aldrig skulle trivas hos någon som inte pratade med henne.

För oss är det självklart att prata med djuren men vi har upptäckt att vi nog inte är så vanliga.

Fjollig, pjoltig, knepig, knäpp. Jag bjuder gärna på de kriterierna men avstå från att prata med hästen, det gör jag aldrig. Jag tycker hon är så klok och inte skvallrar hon heller, det tycker jag är så bra.

Bettson
Lycklig djurägare.

Kul att det finns en till tokig häst-viskare här.

När jag ridit in hästar så har jag alltid varit väldigt noga med att de ska lära sig lyssna på min röst. Spö använder jag aldrig förutom i dressyr då mina ben har en tendens att vara för korta.

/Mimmi

P.S. Jag pratar med mina andra djur också fast jag måste erkänna att konversationen med mina blommor är minimal.

Milde tid! Klart man pratar med sina djur!!! Jag pratar jämt med Fluffet och han svarar
Han är dessutom väldigt tydlig med vad det är han vill ha sagt, tycker inte alls det är svårt att förstå. Vi pratar med honom allihop, var och en med sin larviga röst. Min mor pratar med honom...då kallar hon sig för mormor... Undrar vad han tycker om det

Har haft djur se´n jag va´barn o har alltid pratat m dem!
Vi har ju 9 katter+ hund ( samt 7 tuppar o 14 hönor ), både min karl o jag pratar m allihopa.
Katterna svarar alltid o kommer själva m pratigheter, när de vill o då svarar ju vi, förstås.
Det intressanta är att alla 9 katterna har olika ljud o uttryckssätt!
Hunden hon knorrar, gnäller, gruffar, skäller, gläfser o hummar!
Höns o tuppar är tama o klappvänliga.